potatisupplevelse

Idag var alltså dagen D för första smakisen. Potatis.

Som synes var det inte någon större favorit. Rysningarna avlöste varandra och hon hulkade bara vid synen av skeden.

Jag och Pappa N kände oss taskiga då vi fnissade lite vid sidan av.

Det såg ju så lustigt ut.

Imorgon blir det potatis OCH gröt.

Till helgen festar vi till med lite palsternacka också.

presenter på posten

Eiras bästa gudfar Stefan är superduktig på att hitta fina marimekko-kläder.

Klänningen i mitten fick vi för en tag sedan, men de blå- och svartrandiga bodysarna kom i paket idag.

Wiii.

nya steg

Ok, överskrider sänggränsen lite idag. Har dock precis gett E "första nattmålet". Att hoppas på att detta var det sista innan morgonen känns väldigt avlägset. Kanske kan jag hoppas på att få sova en timme eller två innan det är dags igen. Nästa vecka ska vi få testa babymassage. Kanske är det något som passar oss och som ger fröken fräken lite mer ro om nätterna. Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag nästan inte vill gå och lägga mig, eftersom det är så oerhört påfrestande att vakna.


Jag minns att jag, när Troy slutat leva, ofta tänkte när föräldrar pratade om vakna nätter.
-Jag skulle göra vad som helst för att få vara vaken om nätterna just för att mitt barn skriker.
Även om påsarna hänger längre ner på kinderna än vanligt och även om jag ibland om nätterna sätter mig på toaletten för att få lite ro gör jag fortfarande vad som helst för att mitt barn ska skrika om nätterna. Allt är bättre än kalla, blåa läppar. Glädje och sorg. Dubbelhet.





Imorgon får E äta sin allra första tugga potatis. Vi ska också introducera gröt. Allt känns nytt och spännande. För en amningsförvirrad hjärna kan det te sig som värsta grekiskan, men jag antar att man kommer in i det. Snart.

överlevande

Jodå, vi överlevde dagen igår. Men så mycket gjort blev det inte. Eira var mammas lilla plåster och hade ingen lust att ligga ner själv och leka. Hon är som en rullande liten tornardo. Så fort jag går någonstans kommer hon rullande efter mig (rullandet går fortfarande mycket snabbare än ålandet). Om hon inte hinner ikapp mig, träter hon på mig tills jag insett galenskapet och kommer och hämtar henne. Till sist kom pappan hem iaf och lyckan var gjord när hon fick sitta i bärselen och hjälpa pappa skala potatis (läs skvätta vatten).

Idag skulle vi ha varit på babysång och även om det känns jättetrist att missa så hoppar vi över det idag av några små anledningar; 1. Eira har varit vaken mer än hon sovit inatt (så även mamman och pappan) 2. På eftermiddagen ska vi på matsamtal på BVC och det blir stressigt med lunch om vi går på BS 3. Ikväll kommer ytterligare ett gäng för Mary Kay = dammsugning & ett försök att få undan alla tvätt.

Precis nu kom posten med ett paket från Semper, en bok och några broschyrer. Passande. Tänk att vår lilla liten är så stor nu så hon ska börja äta mat. Jag OÄNDLIGT tacksam över att det har fungerat så bra med amningen. Jag hade som mål att försöka helamma i sex månader (eller så långt det var möjligt) och det har vi klarat nu. Härligt. Jag tror vi är redo för nästa steg.

undergång

Jag tror att jag drar för alla gardiner och går och lägger mig igen. Att det snöar flingor stora som pingpongbollar just nu känns som jordens undergång (mjo, jag vet att jag kanske är en smula överdramatisk). Men det betyder alltså ännu en dag som vi inte tar oss ut. Och var är Våren?!?!?

Det här känns ju hopplöst.

heldag på vift

Jag är fortfarande uppe i varv efter en heldag ute på vift. Egentligen är det ju bara tjugo minuter kvar till sänggräns. Men med tanke på sommartiden och dagens bravader tvivlar jag starkt på att jag kommer kunna komma till ro så snart.

Imorse bar det av på utflykt. Jag hade som mål att försöka hitta lite kläder åt Eira, men något bestämt mål hade vi inte. Vi bestämde oss för att åka norrut och då Falun inte kändes speciellt lockande fortsatte vi till Sågmyra där jag lyckades hitta lite smått & gott (om än mest åt mig - kors i taket). På hemväg stannade vi till i kupolen och där hittades det lite mer åt E och lite åt pappan.


När vi ändå var i Borlänge svängde vi förbi hos finaste Linda med familj och där blev vi bjudna på middag. Trots den sena timmen var barnen vakna (E somnade direkt i babyskyddet) och det blev ett kalashärligt avslut på dagen.

Det gör mig så glad och varm i hjärtat att få möjligheten att åka på utflykt med min lilla familj. När Troy kom och vände fanns det ingen glädje i att åka någonstans. Allt var bara en väntan på något bättre. Nu är den tiden här. Ett litet levande barn, så mycket kärlek & glädje.

drömmen

grå dag

Vilken lång grå dag det är. Eira är lite piggare, lite varm än dock.
För en stund sedan tog vi en promenad, familjen. Det blir så långsamt att bara sitta inne. Eira sov skönt i vagnen, för en gångs skull gick hon med på att ligga ned.

Strax blir det bad och middag. Senare blir det Earth Our.

Ha en trevlig kväll.

feber

Nej, den här gången gick det inte lika bra. Igår kväll tittade febriga ögon tillbaka på mig från sängen. Tempen har legat runt 38,5-38,7. Någon utflykt idag blir det inte. Hoppas det ger med sig under dagen.

Positivt ändå är att liten sovit hela natten.

tillbakablick på veckan

Helt plötsligt är det fredag idag. Var tog veckan vägen? Vad har vi gjort?

Måndag - Promenad runt broarna.

Tisdag - BVCbesök hos psykologen.

Onsdag - Mamma&Bebisträff + besök av mormis.

Torsdag - Promenad runt broarna med Maria & Alva. Våfflor hos farmorn & farfarn på kvällen.

Fredag - BVCbesök, stan, besök av fina Carro.

Jo, men dagarna har rullat på. I vanlig ordning. Idag var det ett besök på BVC som stod på förmiddagsschemat. Jag surade lite över att jag var tvungen att åka själv (N har en hemtenta som SKA bli klar idag). Mest orolig var jag över att det ju var sprutdags. Jag gillar inte sprutor (om jag inte får ge dem själv). Oro alldeles i onödan skulle det visa sig. Det gick jättebra. Första sprutan reagerade hon inte alls på. Vid andra sprutan kom det lite gnäll, men inget som inte gick över efter en kram & puss. Läkaren sa att det vid sådana här tillfällen är bra med knubbiga lår. Hmmm. ;-) Hoppas nu vi klarar oss från feber och annat ont.

En månad sedan vägning och ca 400 g upp. Det har planat lite med vikten, inget konstigt och fortfarande helt enligt kurvan. Brabra.

På bvc träffade vi massor av kändisar, kul att se hur alla bebisar växer!

Eftet bvc var Eira så trött att ögonen gick i kors. Vi bytte bilen mot vagnen och tog en promenad runt stan. Avslutade gjorde vi på barnaffären som ska slå igen och därför säljer ut till 70%. Pappan hade redan varit där och shoppat lite. Men mammans ögon ser andra saker, så nog kom jag och Eira också därifrån med en påse allt. Spännande.

vem var jag då?

Ibland känns det som om jag levt i olika världar. Andats i olika liv. I andra skepnader. På fotot är jag gravid med Troy. En solig dag den 10 maj 2008. Vi är på väg till Tittut i Stockholm. Vi skulle få se vårt barn med 3/4dUL. Jag trodde att det var en tjej. Jag kan ärligt säga att jag hoppades att det var en tjej. Det var varmt den dagen och jag var i vecka 29. Den dagen skulle vi inhandla barnkläder. Hemma väntade några sockor, annat hade vi inte köpt. Så fort jag såg barnet på skärmen blev jag säker på att det var en pojk. Jag blev inte förvånad när vi ombads titta på snoppen. Ett barn. Ett liv. En pojke. Där och då var han ingen N. Där och då blev han Troy. Han såg så stark ut. Att det inte var en flicka spelade ingen roll. Vi såg ett barn som hickade, vinkade, drack och viftade. Vi köpte blårandiga byxor på PoP. Det var tänkt att han skulle ha dem på sig från BB, men fick aldrig prova dem. Det kändes inte rätt att han skulle ha dem i kistan. Det var från BB han skulle ha haft dem. Vi spar dem. Sa vi. Eira hade dem på BB. Sedan blev de aldrig använda mer. Det var ju hans byxor.

Vem var jag där och då. Vem var jag som väntade ett levande barn? Vem var jag då som slutade le? Vem var jag då? Och hur blev jag nu?

tävling

Dregglisar kan man aldrig få nog av, känns det som.

Jag är med och tävlar hos älskade hjärtegryn.

sol i sinnet

Ok, jag har sänggräns kl 23, så här lär det gå undan om jag ska få något skrivet. En tvätt ska hängas också. Tänk att det alltid finns så mycket att göra, så sent på kvällen. Pappa N ska ta även denna natt (=vi byter sida på sängen & han är den som går upp och f ö r s ö k e r få Eira att somna om, annars lyfter henne till mig). Tänk om det blir två pigga dagar på rad. Tänk OM.

Eira har varit som en liten sol idag. Hennes leenden är som bomull kring mitt hjärta. Alla jobbiga tankar är som bortblåsta bara hon rynkar på sin lilla näsa. Underbara.

Imorgon förmiddag ska vi promenera med Mia och Alva. Jättemysigt att ses, äntligen efter alla sjukdomar.

Nänä. Sju minuter kvar. Godnatt.

sol, är det sant?

Idag skiner solen. Det är knappt att jag förstår att det är sant. Underbara strålar.

N tog natten. Och även om det varje gång, efter mycket arga skrik, slutade hos mamma var det skönt att inte vara den som går upp först (eller behöva väcka pappan). Trots ryggont efter Ns extremt hårda säng (hur kan man sova på en så hård säng???) känner jag mig utvilad.

Idag är det onsdag, vilket betyder mamma&bebisträff. Det gör mig alltid glad! Sedan måste vi faktiskt ta en shoppingtur. Det börjar bli dags att byta över till stl 74 på bodysar. Åååh, vad tråkigt. Shoppingen alltså. ;-)

idag skiner solen

Har ni sett min nya funktion som jag slitit mitt hår för att få fungera?

Gilla eller gilla inte à la självaste facebook!

familjen annorlunda

inte idag heller

Jag vet inte om det var helt givande idag. Vi pratade nätter. Vakna. Fick massor av råd. Så många att jag knappt kommer ihåg dem. Saken är ju den att vi redan testat en hel del.

Jag har haft huvudvärk i flera dagar nu. Dryg, tung huvudvärk. Inte blir det bättre av att man inte kommer ut. Psykolog K tyckte att jag skulle tvinga mig ut på långpromenad även sådana här dagar. Men det går inte. Jag känner stark motvilja till att ens titta ut genom fönstret. Blä.

Vår bostadsförening har kommit fram till att vi ska betala den dusch som installerades i källaren under vår vattenskada. Trots att vi inte gav medgivande till att den installerades. Hade vi vetat att det var vi som skulle stå för kostnaden hade dusch kunnat lösas på annat sätt.
-"Jo, det blev väl lite fel där. Det skulle ju ni ha fått bestämma. Men nu är det ju som det är och det kommer på faktura." Kul. Väldigt kul.
Dessutom ska pengar betalas tillbaka till jobbet eftersom DE betalat ut fel. Klantarseln är vad jag som vänligast vill kalla dem.
Dessutom står jag under utredning hos CSN, eftersom jag inte meddelat att vi sålt & köpt ny lägenhet. För det är ju det man tänker på när man byter bostad. Det här ska jag meddela CSN. Eller inte.

VÅREN kom och sprid lite ljus och glädje. Please.

var tog du vägen?

Men det var väl själva... Snöfall IGEN! Att promenera ner till bvc är uteslutet. Idag är det psykologbesök och det är ingen hit att sitta blöt i en och en halv timme. Jag har testat. Nänä, bil får det bli.

promenaddags och nya upptäckter

Vi tog en långpromenad på eftermiddagen, jag och Eira. Innan jul var jag så duktig och gick minst en, oftast två promenader om dagen. Sedan försvann motivationen i takt med snöandet. Tanken är nu att jag ska vara igång igen. Minst två promenader om dagen, eller en längre. Som idag. Vi gick långa vägen runt broarna. På väg hem hämtade vi pappa N på biblioteket. Vi gick och köpte lunch och sedan vandrade jag och Eira hem igen. Trötta somnade vi sedan på sängen. Mysigt.

Eiras, för veckan, nya grej är att spotta. Ja, då menar jag inte blåsa bubblor utan spotta loskor. Gärna samtidigt med stora leenden. Och så fingrarna. Alltid i munnen. Eller sträckandes efter något att stoppa i munnen. Den andra nya grejen är att slå. Allt ska slås. Det gäller att hålla sig undan. Lustigt är det att se. Även om spottande och slag kanske tillhör de mindre trevliga upptäckterna.

förlorat

Vissa dagar är jag bitter. Hela jag bara sjuder i en bitter bottenlös sörja. Känslan av det omöjliga har sin botten där. Det omöjliga.

När Troy slutade leva tappade jag tron på allt. Jag förlorade tilliten till allt gott. Många föräldrar till döda barn talar om bitterhet. Människor i det stora hela talar om försoning. Om att fortsätta leva. Om att försöka se det ljusa. Om att försöka skratta. Om att försöka ta sig tillbaka till livet.

När Troy slutade leva förlorade jag inte bara mina drömmar. Jag förlorade tilliten till den naivitet jag tidigare haft för livet. Jag fick svårt att våga tro på det goda. Jag förberedde mig för det värsta i varje ögonblick. Det är tröttsamt. Det kräver dubbel energi. Det kräver dubbel uppmärksamhet. Det förtar det fina.

Först när Eira började leva återfick jag tro på att det finns någon godhet. Jag återfick glädjen att andas. Att leva vidare fick en innebörd som motade den bottenlösa sörjan. Bitterheten. Jag gjorde ett val i att fortsätta trampa sörja eller hämta luft. Jag valde luften.

Det finns en dubbelhet i allt. Att inte tänka katastrof är en aktiv handling. Eftersom det är en aktiv handling innebär det att jag alltså också tänker på att inte tänka katastrof. En lurande cirkel.

Därför blir jag extra trött ibland. Trött.

deppigt värre

Deprimerande. Fruktansvärt deprimerande. Goodbye vår. Det känns som om jag skulle kunna sova i hundra år. Behöver jag tillägga att vi tvättade bilen igår?

Jag för numer matdagbok, för att se om det är något som påverkar vakna nätter. Jag har kommit fram till några saker. Igår uteslöts det helt och vi sov nästan hela natten. Två matpauser får anses ok.

tofsfia

Eiras hår har verkligen växt. Idag testade vi tofsar. Fint va?

Och ja, vi tog ur dem efter testningen. Fint men inte särskilt praktiskt.

Ha en fin dag i solen!

skriken som ingen hör

då och nu

Dagboksanteckning 29/3 -08

det växer och växer, helt knasigt att någon bosatt sig i min mage.

fantastiskt underbart men konstigt känns det.

lilla hjärtat är nog en riktig liten busunge som säkert kommer avguda sin pappa.

kan ha varit lugn hela dagen men när nicke kommer hem sparkas det för fullt, allra helst om han har handen eller örat emot.

kickarna kommer också när det är dags att sova eller när jag är kissnödig, som sagt en busunge fina vännerna har fått sin lilla sötnos också, så underbart fin!

nytt datum igen, bm sa på ultraljudet 28/7 men måste ha ändrat sig, för på moderskapsintyget står det 29/7. en dag hit eller dit gör väl inte så mycket, men har man ställt in sig på något är det svårt att ändra.

i min planering vill bebis komma ut sisådär en vecka tidigare, men min gissning är övertid.

~

~

~

Dagboksanteckning 19/3 -09 (länk)

~

~

~

Dagboksanteckning 19/3 -10

Ännu en dag i livet med lilla liten. Eira är en bestämd tjej. Hon vet vad hon vill och när hon inte får, ser hon till att få det ändå. Hon är så levande. Om dagarna är det verkligen en liten solstråle. En tjej som bubblar av nyfikenhet och glädje. En tjej som älskar bus.

Jag kan inte låta bli att fantisera om hur det skulle vara om Troy hade levt nu. En stor liten kille på 20 månader som busar och spexar med lillasyster. Lillasyster som skrattar åt allt stoj. Två små barn i mammas famn.

Det är tomt. Tomheten över det som är så närvarande men inte går att ta på.

Saknaden.

Älskade små barn, ni har mitt hjärta. Jag älskar er så.

eländes elände

Ett elände kommer sällan ensamt. Jag blir så trött och matt.

Här går jag i godan ro och är mammaledig och kan knappt komma ihåg om jag ätit frukost och så börjar både jobb och CSN bråka. Hur i hellskotta ska jag lyckas räkna ut och bevisa min inkomst & kapital för 2008 NU?!

Som tur är har min mormor lärt mig att aldrig kasta papper. Vilket medför att jag har ett helt skåp fullt av pärmar. Mjo, det verkar som om jag vet vad jag har att göra i helgen.

soffhoppare

Kolla in den här sötfian som vill vara med överallt. Att stå i soffan är jättespännande.






Händelserik dag. Den lilla tjejen är trött och har "bara" vaknat en gång efter nattningen för att äta.


Nu på kvällen har jag haft besök av två av de fina mammorna från föräldrargruppen, på Mary Kayträff. Jättetrevligt att få träffas, även utan de små. Jag hoppas att det blir en repris snart.

keep on walking

I doppresent av Terese & Dan fick Eira den här fina spöklampan.

Med lampan följde ett kort med texten på fotot.

Lampan är från Keramik av Mariana Sääf.

födelsedag

födelsedagskort till mormis

finaste mormorn 1959

Det är inte lika uruselt idag. Tack och lov innebar natten lite mer sömn än vanligt och facket har ställt sig bakom oss i jobbfrågan.

Efter lunch hade jag och Eira onsdagsträff med bebiskompisar och mammor. Våra bäsar har blivit så stora nu att rummet där verkligen börjar kännas litet. Det är full fart och hög ljudnivå. Underbara små liv!

På eftermiddagen åkte vi till min mormor på födelsedagsfika. Mormorn, som fyller 70 år idag. Kärlek.

lika som bär?

Lik pappa, lik mamma?

oggande

V

ilken urusel dag det är idag. Och vi har bara kommit till eftermiddagen.
Nä natten blev inte bättre den här gången heller. Det känns som om vi har testat allt. Jag förstår att jag inte är ensam om "vakna-nätter", men det är oerhört påfrestande och det känns som om vi är ensammast i världen.
Jag ska tillägga att hon inte helt kniper sina läppar för flaskan. Problemet är väl att hon inte suger och skulle hon mot förmodan göra det spottar hon kvickare än attan.

På toppen av allt fick jag en minst sagt otrevlig nyhet imorse. Guldkanten som jag skrev om för någon vecka sedan, det som skulle vara början till vårt bröllopssparande var pengar som betalades ut retroaktivt för timmar som jag jobbat för flera år sedan. Det är långt ifrån alla timmar jag fått betalt för men allt är bättre än inget. Idag fick jag veta att det skett ett missförstånd. Som det så fint heter. No way att det har. Jag ringde facket och den här gången tänker jag inte ge mig.

Urusel dag som sagt.

sömnlös

G

ör ett kort uppehåll här innan det bär av in till sängen. Har redan tupplurat en stund på soffan, men för ryggens skull blir det nu sängdags. Känner mig mer eller mindre gråtfärdig bara av att tänka på sömn. Det var länge sedan. De vakna nätterna hänger i. Hittills, sedan nattning, har E vakat tre gånger. Det lär bli liknande hela natten. I några dagar har vi försökt ersättning. Men filurskan verkar veta vad som väntar då hon beslutsamt kniper sina läppar. Ja, för allt annat än tutten då förstås.

Eller, när vi och äter vill hon gärna sitta med eget glas och sörpla några droppar vatten. Men ersättning. Mnjä.

Jaha, natt var det.

morgonpigg

antagen och helg

V
issa dagar innebär _lite_ tid vid datorn. Det har varit sådana dagar nu. Fullt upp. Mycket att göra. Mycket roligt.

I fredags började jag dagen med ringa skolan. Jag är numer ANTAGEN till höstens T4 i Västerås. Pirrigt. Jag känner mig lugnare än jag trodde att jag skulle göra. Den trevliga studievägledaren har nog stor del i det. Jag fick mycket beröm för mina fina betyg. Han trodde inte att det skulle bli några problem alls för mig att komma in i en ny klass, dels för att jag studerat på distans och dels för betygen som tyder på en god självdisciplin. Praktik kan det nog också lösa sig med. Jag får söka dispens för att få plats så nära hemmet som möjligt och det brukar inte vara några problem när man har små barn. Enligt honom. Det visar sig.

Senare på förmiddagen, på fredagen, for jag och Eira hem till delar av familjen Utter-Eriksson. Där tillbringade vi hela dagen och blev bortskämda med lunch, fika och en massa bus. En långpromenad i solen hann vi också med. Riktigt fredagsmys!

Fredagkvällen tillbringades hos farmorn och farfarn. Gottig sallad bjöds det på, vilken start på helgen!

Igår fick pappan sin vilja igenom i "systemkamera-köptankarna." Familjen for till Gävle, gick på IKEA och inhandlade familjens nya juvel. Vilken skillnad det blir på bilderna kompaktkamera vs. systemkamera. Kvällen innebar givetvis melodifestivalen. Även om jag inte följer lika slaviskt (som vissa av mina vänner!;-)), har vi naturligtvis varit bänkade. Finalen var faktiskt en av de bästa (låtmässigt) på många år. Anna och Salem var favoriter.

Idag har vi lunga gatan. Städning vore inte fel men så långt har vi inte kommit än. Nu blir det promenad i eftermiddagssolen.

nytt läge

H

är om dagen när vi skulle lägga Eira i vagnen upptäckte vi att hon inte kunde sträcka ut benen. Vad har hänt med vår lilla lilla bebis? Växte hon så fort över natten? Vi var ju iallafall tvungna att byta ut liggdelen mot sittdelen. Men det är med sorg i mitt hjärta. Jag har en tendens att lägga alldeles för mycket känslor i allt. Det gör jag nu. Varje gång jag tänker på det känner jag mig lite extra tyngd. Knäppt. Jag vet. Vi provkörde vagnen ner på stan och Eira verkade iallafall mer än nöjd över det nya läget.

saknad

översnöat

D
et där med samsovning stryker vi direkt. Nog för att det är jobbigt att hoppa ur och i sängen många gånger varje natt, men det är lättare att somna om då än om någon ligger jollrande på mage precis bredvid örat (hey, what's the party liksom).

Jo, några gånger varje natt är vi uppe. För att vara exakt handlade det om 9 gånger mellan kl 22 och 07. Cirkus en gång i timmen alltså. Och hon åt ALLA gånger. Vad händer? Såhär hade vi det inte förut. Jag tycker att det är så svårt att veta vad orsaken är.

Att ens våga hoppas på en sömnrikare natt känns övermodigt. Att hoppas på att pappan vaknar fler gånger är nog inte heller att räkna med.

Nä, rida var det väl.

Ut stormen.

Idag har vi träffat mammorna och bebiskompisarna. Jättemysigt som vanligt. Det är ett högljutt gäng som trängs i det lilla rummet nu. Så stora de har blivit, våra bebisar. Eira var dessutom på alldeles strålande humör. Jag tror att det blev tråkigt hemma med mamma och pappa.

Efter gula villan kom pappan och hämtade oss för att åka till Troysan. Det var översnöat, igen. Jag intalar mig tusentals gånger att det inte är han som är där. Det är bara en sten. För att inte gå under av dåligt samvete. Det är bara en sten. Pojken min finns alltid i hjärtat.

lycka

röster

Förresten, TACK för alla röster!

Hittils är ställningen;

Alt 1 - 4 röster
Alt 2 - 0 röster
Alt 3 - 5 röster
Alt 4 - 2 röster
Alt 5 - 8 röster

Jag är en otroligt velig människa, kan få beslutsångest för allt möjligt. Helst ska det bara finnas ett alternativ så jag inte har några val (vi snackar alltså till och med att det kan bli jobbigt att välja märke på mjölken). Men just med scrap har jag svårt att hålla mig till en design och en stil. Jag gillar att blanda. Då märks det också tydligt vilket humör jag varit på under skapandet.

vidare i livet

J
ag har kommit fram till att det finns några tecken på att jag stegat vidare i livet. Alltså aktiviteter som jag för, låt säga, ett halvår sedan inte skulle ha företagit mig.

* Jag följer "halv åtta hos mig" närmast slaviskt.
* Min mormor skriver och svarar på SMS snabbare än vad jag gör.
* Jag har insett att det är skönt med täckbyxor, mössa och vantar.
* Broddar ÄR en bra uppfinning.
* Jag tycker att melodifestivalen bara är ett galet jippo som består av skränig pop (men visst, jag sitter klistrad varje lördag).

Är det inte lustigt hur saker och ting kan ändras. Helt plötsligt händer det.

hjälp mig välja (uppdat.)

Alternativ 1 -brun

Alternativ 2 -rosa

Alternativ 3 - vit

Alternativ 4 - grön spets


Som ni kanske märkt gillar jag att "scrapbooka". När tiden finns gör jag det gärna "för hand", men sedan underbara Eira kom till oss har det varit lättare att göra det digitalt. Jag älskar att pyssla och försöker få ihop material till ett "första-året-album, men nu kan jag inte bestämma mig för vilket av dessa 5 månadersalternativ jag ska använda. Vad tycker ni?

För övrigt ber jag om ursäkt för den urusla bildkvaliteten. Jag måste lära mig hur jag får bilderna från scrap-programmet att bli tydliga här i bloggen.

uppdatering

Ja, jag är velig. Jag vet.

Den här gjorde jag egentligen till 4 månader, men bytte den mot en annan. Nu lade jag till 5 månaderskortet och det blev inte så tokigt.

Den får vara med, den också.

Alternativ 5 -romantisk

tre lägen

Ok, Eira har tre lägen här hemma.

1. Bäras.
2. Gråta/gnälla.
3. Ligga tätt tätt intill och pilla i ansiktet alternativt ligga vid bröstet (vilket det i de flesta fall slutar med eftersom de andra lägena slutar fungera efter en liten stund - ja gråtandet leder ju allra oftast dit).

Några andra alternativ finns egentligen inte. Visst kan hon (som nu) ligga själv en liten stund. Men det är för att jag precis (för sjuttioelfte) gången legat bredvid henne och sakta och försiktigt lirkat mig lös och upp. Alltså vet hon ännu inte att hon ligger själv så det räknas inte. Visst kan hon också leka en liten stund på lekmattan på golvet medan vi äter. Men då är det under vissa (rätt högljudda) protester.

De tre lägena har fungerat hyfsat eftersom vi varit/är krassliga hela familjen. Men det börjar tära lite på ryggar och ork.

Jag kan ju heller inte sluta fundera på anledningen. Kanske är det så att hon har ont någonstans. Kan det vara tänder? Ont i halsen? Magen? Rosslandet är näst intill borta så jag tror inte att hon irriteras av det. Feberfri har hon varit både igår och idag. Kanske är det bara ännu en storm vi ska rida ut.

Vad är det man säger till hästen när man vill att det ska gå fortare, hoppla?! (nope, har aldrig varit någon hästtjej)

Tekniken bör hyllas. Under de dagar då rosslandet var som värst var jag konstant rädd för att Eira skulle sluta andas helt. De två nätterna var nog de längsta i mitt liv. Men jag måste säga att andningslarmet gjorde att jag åtminstone sov en kvart. Bättre än inget, ellerhur?

Hurra för andningslarm, som för övrigt kommit till fantastiskt stor andvändning här hemma på berget och som gett en hel del lugna(re) stunder.

last

Visst är det väl bra med glass när man är förkyld? Visst är det väl så? Vi säger det.

"dästäppa"

D
et är möjligtvis lite bättre idag. Eira rosslar inte på samma sätt och är hittills feberfri. Det har varit otäckt att se henne så svag. Hon som brukar vara så nyfiken och vaken har bara legat tungt mot våra axlar. Igår orkade hon inte gråta. Det kom bara ett väsande ljud. Lilla vännen.

Läkaren pratade om rs, falsk krupp och förkylningsastma. Kanske hade jag tyckt att det varit skönt att få veta vad det var. Men enligt honom spelade det ingen roll. Det enda man kan göra är att behandla iallafall. Det var många bebisar på akuten i Falun (i Avesta också för den delen), de flesta med andningsproblem.

Jag är fortfarande helt galet tät - överallt. Jag snyter och snyter. Ändå har jag riktig "snorhuvudvärk". Det blir nog ännu en dag på soffan.

akuten

Stackars lilla Eira blev verkligen sjuk. Vi är precis hemkomna från Falun, barnakuten, där vi varit sedan imorse. Innan det tillbringade vi ett par timmar på akuten i Avesta efter en hemsk natt där Eira inte kunde andas. Lilla lilla älsklingen. Efter adrenalin- och kortisonbehandling verkar det dock ha vänt och eftersom det inte fanns plats för observation på avdelningen fick vi åka hem igen. Nu hoppas vi att det inte blir värre än så här.

förkylning på berget

F
ör tredje helgen i rad är jag helt däckad. Skillnaden den här gången är att en brakförkylning brutit ut. Tidigare har jag mest bara känt mig sjuk. Både jag och Eira har haft feber inatt. Kamin mot kamin. Som tur är har vi pappan hemma idag (han tycker nog inte att det är lika tur) så han får ta hand om oss. Dagens planering som bland annat bestod i bouppteckning sprack direkt. Istället planerar jag för en dag i soffan under filten. Jag hoppas att Eiran klarar sig utan större symtom. Hon är dock redan väldigt rosslig. Älskade älskade.

(Frida när ska vi kunna ses egentligen?)

fullt upp

O

j, vilken dag vi haft idag. Vi kom hem för en timme sedan och då har vi inte varit hemma sedan halv tio. Ujj ujj. Vi började på bvc med föräldrargrupp, vägning och mätning. Ja, mjölken (grädden) räcker fortfarande gott. Om en månad börjar vi med smakisar. Angående nätterna (sömnlösa ätande) ska vi testa att samsova igen. Kanske kan det fungera. Kanske är det en övergående period.

Klockan tolv bar det av ut till Fors där vi var bjudna på lunch hos familjen Eklund. Jag åt mig tokmätt på fantastisk god vegetarisk paj och öste sedan på med smaskig kladdkaka till efterrätt. Eira charmade som vanligt, lilla solen. Promenad hann vi också med.

Eftermiddagen spenderades sedan hos mormor där vi fortsatte på fikaspåret (min skärpningvecka är över för länge sedan).

Utöver detta känns det som om jag håller på att bli sjuk. Det känns som om jag svalt ett vedträ och lock i öronen har jag också. Allmänt ont i kroppen och trött. Trött. Trött.

Nu gör vi kväller.

5 månader

Älskade, älskade lilla liten.

Idag är det 5 månader sedan du föddes till världen.

Det är 5 månader sedan jag första gången höll dig i min famn.

Den vackraste stunden i mitt liv.

Min finaste, underbara Eira.

färdigheter

A
tt det händer saker hela tiden i Eiras utveckling är nästan en underdrift. Hon är verkligen en liten person nu och hon VILL så otroligt mycket. Tänk så mycket hon har lärt sig på bara fem månader. "Nya" färdigheter är;

*Att medvetet ta ur och i nappen från munnen (tyvärr har hon inte kommit på hur man plockar upp nappen när den ramlar ur om nätterna. Eller så har hon det, bara att det är lättare att hojta åt morsan).

*Överhuvudtaget har upptäckten gjorts att "om jag håller det här i händerna och för det mot munnen hamnar det i min mun". Till exempel om det inte går fort nog när hon ska äta kan hon slita tag i bhn och själv dra sig mot maten. Grovmotoriken förfinas (& glupsk?).

*Att rulla runt i sängen (jag hoppas hoppas att hon snart kommer på att det går att rulla åt andra hållet också).

*Nya ljud. För tillfället är skrikapan favvosen. Vi snackar gällt skrik. Riktigt gällt. För någon vecka sedan var det knarrande dörren.

*Att sträcka armarna. Helst mot mamma, men det börjar komma mot pappa också.

*Att förstå att om jag vill någonstans kan jag ta mig dit. Tidigare har hon rullat på måfå, både lite hit och dit. Nu rullar hon dit hon ska. Eller runt i en cirkel. Samma sak med ålandet. Det går inte fort och hon kommer inte långt. Men hon förstår hur hon ska göra för att komma dit.

Ja, det går att rada upp hur många färdigheter som helst. Och imorgon kommer det säkert nya.

Något vi aktivt tränar på är att byta nappsort. Eira har hittills gillat MAMs 0-6 månader bäst. Jag har försökt att lite smidigt introducera nästa storlek, från 4 månader. Tji fick jag. Blupp. Blupp blupp. Eller så kväljer hon. Äckligt. Jag har provat både silikon och latex. Och de fina namnnapparna jag beställde för en tid sedan. Inte ens dom. Fast dom är så fina.

~

~

Inlägget

plötsligt händer det

är uppdaterat

med bild.

~

~

uff & buff om tacksamhet

E
ira kan rulla, det har jag skrivit om förut. Och jo, som hon rullar på golvet. Numer lägger vi inte ned henne och tror att hon ligger kvar där när vi kommer tillbaka. Nej, nej. Det enda stället där fröken fräken inte rullat är i sängen. Där har det varit ryggläge. Tills inatt. Efter flera nätter av intensivt nattätande (ca en gång i timmen) hade jag sett fram emot (hoppats på åtminstone) en natt av en aning mer sömn. Vad händer? Uff och buff. Stånk och stön. Liten rullar över på mage. Protesterar och tycker att mamman ska komma och vända henne tillbaka (nej, hon har inte upptäckt att man kan rulla åt flera håll). Över på mage igen. Uff och buff. Stånk och stön. Mamma vänder. Tålmodigt. Uff och buff. Ja, så höll vi på. Hela natten.


Men just idag spricker bröstet av tacksamhet. Jag har en helt fantastisk dotter som inte är ett dugg kall om kinderna. Hennes bröst rör sig upp och ned. Hon jollrar på det mest ljuvliga sätt. Inga blåa läppar så långt ögat kan nå. Mjuka små fingrar sluter om min hand. Just idag är jag så tacksam över att mitt barn väckt mig mitt i natten. Det vackraste tecknet på liv. Och vad gör väl några vakna timmar då?

lene marlin - det var då

You think you've made it
Everything is going so fine
But then appears someone who wanna
Tear you down
Wanna rip you off those
Few nice things you've found
When and if you hit the ground
Then it's falling kinda hard

'Cause all you do is being yourself
Trying everything to succeed somehow
But that's not the way things are right now
Feeling kinda lost

Those reasons
Those unkind words being expressed
Oh, they'll get to you, I promise, one day
But maybe that's too late for you to say
I knew it from the go, 'cause you know
That's some miles away from the truth
Don't forget

Hey, what do you think of me now
Am I not like I once were
Still if you don't know me
What's the story of this pen?
I guess you're not a stranger
And I can tell you're not a friend
It might take a while but I guess I'll manage waiting till then
Then, when you confront me with your thoughts

You may think I don't notice
Don't get a bit hurt by what you do
I ask to please think of
What I've done to you
Please search inside and let me know
If I've done something wrong I guess I'll go
Far (far)
Hidden (hidden)
Never to be found

Just let me know
Then I'll go
Then I'll go

falsk mage

T
rots att jag inte är gravid verkar min kropp vara kvar i det tillståndet. Det mest påfrestande symtomet är det kopiösa illamående som slagit läger. Jag hulkar värre än en nygravid. Att magen känns som en svullen vecka 6 mage - när det inte ännu syns, men känns som man smällt i sig en bulldeg, gör inte saken bättre.

Jag har fortfarande ont i ryggen. Det gör makalöst ont i vissa lägen och rätt vad det är låser det sig. Att det nu snöat på sig ytterligare ett par decimeter gör oss verkligen isolerade. Det finns ingen möjlighet att vi kan ta oss ut på promenad. Jag längtar efter sommar, semester och värme.

Förra veckan köpte vi Wii. Jag är grym på bågskytte. N tränar för fullt för att klå mig, men för en gångs skull är det jag som står överst på poänglistan. ;-)