Den här bloggen föddes ur sorgen. Ur behovet av att skriva de ord som var för svåra att säga. För mig var det en hjälp och tröst att finna och läsa andras ord. Andra människor som också förlorat. Jag hoppas att mina ord ska vara detsamma för andra.
I oktober 2009 kom ändå lyckan. Troys lillasyster Eira föddes och gav oss ljuset och hoppet tillbaka (HÄR finns Eiras resa). Eira är en lugn tjej med stor fantasi. Hon älskar att pyssla och dansa. Det är en fantastisk gåva att få vara mamma och jag försöker att njuta och insupa varje liten sekund och ögonblick.
I juni 2011 föddes lillasyster Disa (HÄR finns Disas resa). Den lilla tjejen som visat oss att kärlek är oändlig och som är så lik sina syskon, vilket påminner oss om den bror som inte finns hos oss men också om hur livet trots sorgen måste levas. Disa är en öppen, glad och busig tjej som älskar att sjunga och dansa. När Disa var tre månader drabbades hon av sin första kramp. Den har sedan följts åt av allt för många. Vi vet nu att D har Dravets syndrom och hur vi än hoppas så väntar en tuff framtid.
I april 2015 föddes solstrålen Unni. Unni som kom med kärlek, livstro och glädje. Lilla lillasyster som med sitt röda hår får alla att le. Som med sin humor och sin envishet kommer komma hur långt som helst i livet. Att dela livet med Unni är ren lycka.
Bloggen handlar om familjelivet, med tre små flickor i famnen och en liten pojke i himlen. Livet som levs med döden runt hörnet. Lycka och sorg på var sida. Lycka och sorg går hand i hand.
Förutom mamma är jag gift (sedan juli '11) med fantastiskt underbara N - min klippa. Vi har delat livet sedan vintern '01 och bor i en liten stad i Dalarna. Jag arbetar som sjuksköterska och min man som fysioterapeut.
Jag fyller även livet med dans och leder klasser i barndans.
För mig är dans är en stor passion och något som varit livsavgörande. Jag älskar friheten när kroppen dansar och jag älskar hur musiken och rytmen kan fylla varje liten kroppsdel.
Välkommen att följa oss i livet.
