när

Tack!

Tack för att ni är så många som visat att ni finns och följer. Jag kommer tillbaka. Vet bara inte när.

Idag slogs jag med mina(våra) demoner. De väntar på oss bakom varje hörn. Det finns ingen återvändo och just nu är jag så rädd för vad som väntar. Jag känner mig otillräcklig. Kan inte ta bort allt ont, hur mycket jag än önskar. Vet inte var vi är på väg och är så innerligt trött på allt.

Sista bodycombatpasset med en av mina två favoritledare. Trist, men som vi fightades. Jag slog för allt jag är värd. Värdelösa sjukdom. Don't try me!

i kroppen

Visst är det väl häftigt vad musiken sätter fart på i kroppen.
Jag blir alldeles lyrisk när jag hör "träningsmusik". När vi åkte hem från semestern kom den här låten på radion och jisses vad jag ville boxas. Och utan att jag ens kan kontrollera det vet jag exakt var i bodycombaten vi är och vad som händer näst.

Idag blev det dubbelpass. Afro först (så roligt och jobbigt!) och sedan bodycombat (232 sparkar är det under ett pass - häftigt!). Min kropp är lagom mör men faktiskt inte så trött som jag trodde. Imorgon blir det vilodag medan både torsdag och fredag bjuder på bodybalance. Vilken toppenvecka! Massor av favoritpass.

Vi har för övrigt haft en fin dag med min bästa Carro och dotter i lekparken. En heldag med pickick och massor av lek. Stunder som lägger sig mjukt i hjärtat.
Hoppas ni haft en minnesvärd tisdag.

för dig som för mig

Karantän över för denna gång. Tänk om vi skulle kunna hålla oss friska, på benen lite längre denna gång. Vi traskade ner till öppis på rytmik efter lunch. Trevligt som vanligt. Eira ville nog egentligen ha lite mer lekengagemang av mig än vad jag orkade idag. Öppis blir liksom också mitt andningshål i vardagen. Idag fick gjorde dock det dåliga "mammvetet" sig påmind när jag lyssnade för dåligt.

Jag finner inte riktigt orden här emellan. Så jag avrundar.

Mina tankar finns ikväll hos en av mina bästa vänner som tagit ett viktigt och svårt beslut. Underbara Du. Jag finns här. Som du funnits för mig.

Musik är bomull för onda sår. N presenterade denna för mig här om dagen. Jag älskar.

svischande

Svisch, svisch säger det när dagarna försvinner lika fort som jag hinner blinka. Det är ju så mycket som står på min mentala väntelista, men väldigt lite av det hinns verkligen med.

Denna veckan ska vi försöka komma ned till "Öppis" iallafall ett par gånger. I fredags fick E vara hos F&F en liten stund medan jag och D åkte ned på babysång. En trevlig liten stund som D verkade uppskatta. Lilla fröknen gillar verkligen musik. Lite lustigt, av de sju barnen som var där hette tre av dem Axel. Jag gissar på att det är ett av de populäraste pojknamnen 2011.

Tidigare idag besökte jag bvc för psykologtid (som jag trodde var min sista, men som ändå ska utökas med någon mer - jag har lite svårt att släppa taget). Vi pratade om hur jag ska tänka kring det här med förskolan. Och jag känner mig ännu mer säker nu på att E får stanna hemma med oss. Jag får ont i magen bara av att tänka på att jag ska försöka lämna henne och veta att hon egentligen inte vill. Och det får pusslas och lösa sig i vardagen ändå helt enkelt. Vi börjar med hösten så får vi se sedan. Och efter det känns det lite lugnare i själen. Älskade barn.

imse vimse - eira style

E har helt plötsligt lärt sig hela "imse vimse spindel" och den går minst sagt på repeat i hennes lilla sångrepertoar. Men att lyckas fånga en hel variant utan avbrott tycks vara en hel vetenskap. Jag vill ändå visa er det här klippet. Underbara lilla liten!
(kolla in "argminen" när N försöker ta hennes smörgås)

den vägen

Ida påminde mig om den här låten som lyssnades sönder på under mitten av nittiotalet. Jag minns känslan. Känsla av ungdom? Den finns där inom mig än.

babybandet

På babysången är en av mina och Es favvosånger babybandet. I love!

E älskar musik och dansar till allt som svänger.

Jag skulle så gärna vilja hitta musiken till denna text,

för hur kul jag än tycker det är att sjunga blir det aningens lite bättre

när någon annan sjunger...hihi.

Någon som vet?

längesen

Det berör.

du är en del

~~~

"Och det finns vissa stunder

Jag tänker på varje dag

Som på något sätt

Ändå följt mina andetag

Åh, bortom dessa möten

Som väcktes och som försvann

Lever ändå minnet

Av det som vi en gång fann

~

Du är en del, en del av mig

Och jag är en del, en del av dig

Vi ses igen, om dagen gryr

Vi ses igen, om natten flyr"
~~~

vackert

Det är vackert. Vackert utan ord.

min person

Jag är inte ur form. Jag är bara inte riktigt i. Form alltså. Känner mig lite olustig i kroppen. Sådär som när skinnet är för litet. Jag hade tänkt skriva om mitt nya kapitel, men hittar inte riktigt motivationen idag. Det handlar om LCHF iallafall, för er som undrat.

Idag fyller min underbara vän Carro år. Det är snart sju år sedan vi lärde känna varandra. Min själssyster. Mina fötter på jorden. Det finns ingen, förutom N, som känner mig lika bra som C. Vi behöver inte prata. Vi vet ändå. Det är vänskap.

I ett avsnitt av Greys anatomy förklarar Christina för Meridith att hon är hennes "person". Carro är min person.

mangwani m'pulele

En av favoritsångerna på babysången är den här afrikanska sången.

Jag har inte hängt med riktigt i texten, utan mest mumlat lite trevligt, men har tyckt att melodin är så vacker.

Efter lite googlande hittade jag texten.

Vi sjunger både den afrikanska och den svenska texten (som är skriven av Katarina Gren och Birger Nilsson).

lene marlin - det var då

You think you've made it
Everything is going so fine
But then appears someone who wanna
Tear you down
Wanna rip you off those
Few nice things you've found
When and if you hit the ground
Then it's falling kinda hard

'Cause all you do is being yourself
Trying everything to succeed somehow
But that's not the way things are right now
Feeling kinda lost

Those reasons
Those unkind words being expressed
Oh, they'll get to you, I promise, one day
But maybe that's too late for you to say
I knew it from the go, 'cause you know
That's some miles away from the truth
Don't forget

Hey, what do you think of me now
Am I not like I once were
Still if you don't know me
What's the story of this pen?
I guess you're not a stranger
And I can tell you're not a friend
It might take a while but I guess I'll manage waiting till then
Then, when you confront me with your thoughts

You may think I don't notice
Don't get a bit hurt by what you do
I ask to please think of
What I've done to you
Please search inside and let me know
If I've done something wrong I guess I'll go
Far (far)
Hidden (hidden)
Never to be found

Just let me know
Then I'll go
Then I'll go

det var då

dans är som godis för själen

Dagen började med babysång. Jag glömde nog nämna det förra veckan, som ju var första gången på sången. Idag var det således den andra gången. Det går lite fort med sångerna, det kommer nog ta tid innan jag lär mig dem. En del sånger har också andra melodier än vad jag lärt mig, vilket är lite förvirrande. När jag nu spontant ska försöka komma ihåg någon är det bara "Kalle Anka satt på en planka..." som ploppar upp. Och det finns ju bättre. Det kändes iallafall bättre denna gång. Förra gången kände jag mig aningen malplacerad.

~

Jag har en tendens att göra det bland människor jag aldrig träffat. Det är som om jag har svårt att föra mig när människor inte vet något om mig. Kommer det alltid vara så?

På eftermiddagen kom mormis för att promenixa med Eira. Jag hade nämligen planerat att ta tag i min träning ~ afrodans. Sagt och gjort. Nu sitter jag här. Fortfarande varm i kroppen. Inte värmen av själva dansandet utan varm i själen av glädje. Jag älskar att dansa. Jag är en dansare i själens djup. Så som det stod på den fina magneten jag fick av Karin tidigare idag (se föregående inlägg) är det också spegelvänt.

När du dansar skrattar din själ.

Sminkad och klar inför dansföreställning i Västerås '07.

det bästa från igår

dansens magi

Det finns få saker som kan påverka och beröra mig så mycket som dans kan. Dansen har i fler olika avseenden räddat livet på mig. Utan förmågan att uttrycka mig med min kropp hade jag dött inifrån. Så kom älskade N in i mitt liv och dansen blev mitt sätt att visa den kärlek jag inte kan beskriva med ord. Än idag har dansen en stor inverkan på mitt liv. Jag fullkomligt älskar att skapa dans och att se glädjen i de ögon som upptäcker dansens magi.

So you think you can dance är ett av mina favoritprogram. Tisdagar och onsdagar är numer veckans bästa och jag och N sitter laddade inför varje nytt program. Förra säsongen var de bästa någonsin och jag har svårt att tänka mig att något ska slå den, men för varje säsong tycks nya stjärnor dyka upp och jag hoppas att det blir en lika stor upplevelse denna gång.

Nedan följer två av mina absoluta favoriter från förra säsongen (både dansare och koreografier). Den ena (Katee & Joshua) vet jag att jag såg knappt en vecka efter Troys död och den, DE beskriver den smärta och outhärdliga maktlöshet jag kände då. För övrigt är Mia Michaels och Wade Robson överlägset de bästa koreograferna! Se och njut.

gone too soon

Det behövs inga ord. Musiken talar för sig själv.

"det där rummet skulle man ha"

"jag har kämpat med en dröm

jag ville inga brustna hjärtan

inga slitningar i blodet

jag ville hitta Söndermarken

.

om jag kommer dit igen

har du en plats där jag kan vila

ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån

ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån"

(Lars Winnerbäck, En tätort på en slätt)

Niclas frågade mig om jag lyssnat på texten. Om jag verkligen lyssnat. Visst har jag det. Om och om igen. Men som så ofta med Winnerbäcks underbara texter finner jag trösten, just där jag är just nu.

"Du älskling, det där rummet skulle man ha."

i musiken dansar min själ

En favorit. I många avseenden. Lights will guide you home.


Kolla gärna denna länken...kärlek!