onsdag 10 mars 2010

översnöat

D
et där med samsovning stryker vi direkt. Nog för att det är jobbigt att hoppa ur och i sängen många gånger varje natt, men det är lättare att somna om då än om någon ligger jollrande på mage precis bredvid örat (hey, what's the party liksom).
Jo, några gånger varje natt är vi uppe. För att vara exakt handlade det om 9 gånger mellan kl 22 och 07. Cirkus en gång i timmen alltså. Och hon åt ALLA gånger. Vad händer? Såhär hade vi det inte förut. Jag tycker att det är så svårt att veta vad orsaken är.

Att ens våga hoppas på en sömnrikare natt känns övermodigt. Att hoppas på att pappan vaknar fler gånger är nog inte heller att räkna med.
Nä, rida var det väl.
Ut stormen.

Idag har vi träffat mammorna och bebiskompisarna. Jättemysigt som vanligt. Det är ett högljutt gäng som trängs i det lilla rummet nu. Så stora de har blivit, våra bebisar. Eira var dessutom på alldeles strålande humör. Jag tror att det blev tråkigt hemma med mamma och pappa.

Efter gula villan kom pappan och hämtade oss för att åka till Troysan. Det var översnöat, igen. Jag intalar mig tusentals gånger att det inte är han som är där. Det är bara en sten. För att inte gå under av dåligt samvete. Det är bara en sten. Pojken min finns alltid i hjärtat.

2 kommentarer:

Frida Utter Eriksson sa...

Det är så sant Sandra....det är bara en sten där. Eran fina lilla pojke är på ett mycket bättre ställe!! Högt ovan molnen och ser ner på er alla tre:-)
Och som jag tror så har han bara "gått lite före" er dit.....en dag så kommer ni mötas igen, och vilket möte det kommer bli:-)

Kram!

Sandra Rönningen sa...

Tänka sig att det kan te sig så lika =) Det här med snoreriet och vinterdepressionen. Det är lite kul att se att andra har det lika. Eller kul och kul, det beror ju på hur man ser det :P Men du förstår nog hur jag menar.

Atle har också kommit in i en period av konstant ätande på nätterna. Han ligger dock still så jag har honom nära mig. Det är skönast så. Tror du inte att hon har kommit in i en växa-period då? Det är jobbigt när man inte vet vad de vill eller hur de vill ha det...

Hoppas ni blir friska och tar er upp till Calimero snart! Det finns så mycket fint där nu!

Ha en underbar dag! Kram