min fina I

Ny vecka. Ny måndag.

Jag känner att jag är lite ur rutin. Det tog nästan två timmar med morgonrutinerna imorse och att komma iväg. Pjuh!

Iväg kom vi iallafall, till bästa Carro och hennes tjejer.

Engla & Alinne som är Eiras stora idoler.

Någon lugn pratstund hann vi dock inte med. Lilloppan Disa är mest högt och lågt. Inte en lugn stund blir det.

Välbehövligt var det iallafall att få ses och babbla det som hanns.

Efter senaste veckornas pärs med många många kramper är vi konstant på spänn.

Det är fysiskt jobbigt. Vågar inte släppa med uppmärksamheten. Varken på dagen eller natten.

Minsta lilla ljud. Eller tystnad. Vi vet aldrig när det slår till.

Vi väntar på vidare besked denna vecka. Nya prover togs i fredags och förmodligen blir det en ny medicin som ska testas.

Jag försöker hålla hakan över ytan. Andas. Det kommer bli bra.

Förra veckan var verkligen kaotisk. Inläggning på söndagen. Jag som hade redovisning på måndagen.

E fick vara hos F&F på natten. N kom och bytte av mig på morgonen så att jag kunde åka hem. Snabbt iväg och hämta E, eftersom F&F skulle åka bort. Skjutsa E till mormor som hade henne över dagen. Sedan Västerås för skola. Snabbt hem och hämta E. Oro för D (som jag aldrig varit så länge ifrån), sedan hem och plugga till tenta.

På söndagen pratade jag med min fina Ida i telefon och hon erbjöd sig som alltid att komma hem och hjälpa till. Jag/vi som oftast vill försöka lösa själva tackade men sa att vi skulle försöka fixa det ändå.

På måndagen när jag pratade med I igen sa hon helt sonika att hon redan fixat ledig och skulle komma till kvällen. Det var som en sten från mitt bröst.

I tog alltså ledigt och åkte 15 mil (enkel resa) för att vara med oss. Erbjöd sig inte bara, utan hjälpte oss mer än vi någonsin kan tacka för.

Jag menar inte på något sätt att jag inte är tacksam för alla som erbjuder sin hjälp eller som på annat sätt visar sitt stöd. Tvärtom, jag är så glad för ert stöd!

Men, det är få som faktiskt fysiskt finns här när vi behöver.

Som inte får oss att känna det som att vi belastar.

Jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Jag kan jämföra det med tiden efter Troy. Många hörde av sig och lovade att de skulle finnas. Men få fanns där i mer än ord. Få stannade kvar. Få fortsatte ringa fastän vi inte svarade. Få orkade.

Ida var en av de som aldrig hav upp. Vi har känt varandra i drygt 25 år nu.

Och jag bara hoppas och önskar att jag någonsin kan återgälda och finnas där för henne som hon funnits för mig och min familj.

Det som händer Disa är för vår familj en stor kris. Varje gång hon krampar, tror jag att hon ska dö.

Det spelar ingen roll vad någon annan säger, för det finns ingen som kan lova att det inte kommer att hända just henne, just då.

För jag har hållt ett dött barn i min famn. Jag har pussar blåa läppar och kalla kinder.

Därför vet jag att ingen går säker.

Jag är stark. För Disa. För Eira. För Niclas.

Men innerst inne är jag bara liten. Och väldigt rädd.

På tisdagen tog I med sig Eira till lekparken så att jag fick plugga. Sedan åkte hon med till Falun för att hämta hem D&N. På onsdagsmorgonen fick jag och N sovmorgon då Ida tog Disa. Sedan fick Eira följa med till verket tillsammas med I, gammel-moffa (Is mamma) och fina Anna (Is kusin). Då kunde jag fortsätta plugga och hjälpa N (som hade feber) med D.

Guld värt!

som en vessla

Tisdag. Som varit en sådan där toppendag med massor av energiintagning.

Efter zumban intensivpluggade jag och hann igenom halva övningstentan, vilket är godkänt resultat.

Sedan lunchade vi i all hast innan vi gick ned till öppis, allesammans.

En trevlig stund.

Eira lekte så fint med kompisen Albin. Det är roligt att se.

Disa passade på att käka lite sten. Hon är otrolig. Allt ska in i munnen och det gäller att konstant ha ögonen på henne. Hon är verkligen snabb som en vessla och har utvecklats massor de senaste veckorna.

För tillfället står djur högst upp på favvolistan. Allt är bää bää eller ihihihi.

Det blev stor förtjusning bland barnen när änderna (de nästan otäckt tama) kom upp från ån och kvackade runt oss.

Eira & Albin

Disa, stenmarodörskan


På väg hem lånade vi lite nya "Ingrid-böcker" på biblioteket. Ingrid, som båda tjejerna gillar.
Väl hemma lagade vi köttfärsthai (till Eiras stora förtjusning) N passade på att sticka och träna.
Jag snabbnattade tjejerna (tog 10(!) minuter för båda två) och har både hunnit fixa disk och tvätt.
Nu ska jag beställa tågbiljett tills imorrn och sedan blir det fötterna upp med ljudboken.


Kram till er alla!

alive

Det är sant. I'm alive. Även om det tidsmässigt nästan verkar som en omöjlighet. Eller nä. Så illa är det inte. Men det skulle onekligen behövas några fler timmar per dygn.

Så, vad har hänt sedan sist?

Onsdag - Peditrikföreläsning. Å, vad jag kände mig hemma. För en gångs skull kände jag att jag faktiskt kunde något och det är DÄR jag vill vara. Jag och E åkte på cirkus med F&F. Roligt! E gillade djuren bäst. Frågar man henne vad hon tyckte om cirkusen funderar hon och säger varje gång att det roligaste var att Disa ska få följa med nästa gång. Sötnos!
Torsdag - Jag och K (som är härifrån stan) åkte iväg till D som bor i lilla grannstaden för grupparbete. Vi lyckades bli klara vilken innebär att vi kan ägna resterande avsatt grupptid till att plugga på egen hand inför tentan.
Fredag - Långdag med peditrikföreläsningar som var minst lika intressanta som tidigare. Hade ett samtal med läraren efteråt och kände mig peppad inför framtiden. Bästa Ida åkte från Örebro och hämtade upp mig på vägen. Vi hann snicksnacka lite på vägen hem iallafall.
Lördag - Familjen åkte till Stockholm för att fira moster/gudmor Mia och hennes bonusdotter I. En kortisstund, men mysigt.

Jag och moster/gudmor Mia

Söndag - Familjedag med storhandling och utelek i lekpark och cykeltur.



Systrar bus & lek. Envisa fialottan som slitit av sig mössan som vanligt.

Måndag, Idag - Långdag med psykiatriföreläsning. Intressant men inte på långa vägar som pediatriken.


Sådärja. Nu är jag på banan igen. Imorgon har jag hemstudier, skönt!
För övrigt så har jag kommit in fint i klassen, tycker jag. Många trevliga tjejer och det finns också flera killar i klassen (vilket det annars kan vara lite ont om). Det är en klass som är ambitiös och frågvis. Det är alltid mycket diskussioner och jag har fått uppfattning om att alla är hjälpsamma med varandra. Knappt fyra veckor kvar av den här terminen. Avslutningsdagen är bokad, liksom kyrka. Spännande!

påskplantering

Pjuh. Fartfyllda dagar.

Jag får lätt svid i magen av stress. Särskilt eftersom jag försöker att behålla allt inom mig för att inte påverka barnen för mycket. Ibland rinner det över.

Igår skulle jag ner till mvc på förmiddagen. E drog vinstlotten som fick gå med mormis till tågstationen och titta på tåg. Mormor fixade lunch och vi åt innan det var dags för rytmik. Kul med många "nya" på besök. E njöt av allt bus och D skruttade omkring som vanligt. Efteråt blev det lite lek i lekparken och sedan åkte vi för att hämta pappaN på jobbet. Hastigt och lustigt begav vi oss sedan till stora staden för lite impulsshopping.

Idag hade vi bestämt med mormor att åka till gravarna och plantera lite påskblommor. Både mamma och Troy fick fint vid sina viloplatser. Lite svårt dock med tjälen som fortfarande inte helt gått ur, men lite mer sol så ska det väl snart gå att plantera på riktigt.

nya konstverk

(Bild)

 

Pjuh, vilken lång dag!

Jag och D skulle vara på barnmottagningen klockan 8 imorse för att lämna blodprover.

Ja och den här sömntutefamiljen brukar ju gå och slöa i pyjamas till niotiden i vanliga fall, så det var rätt tröttsamt att masa sig upp imorse.

Dessutom hade tjejerna turats om att vara vakna inatt.

Nåväl.

Mormis kom och barnvaktade E för att jag skulle slippa ta ut henne i bistra minusgraderna och vi hade sedan sällskap hela dagen med promenad och lunch & fika.

Och imorgon fyller ju N år så när han kommit hem åkte jag ner en snabbis på stan för att komplettera födelsedagspresenter.

Väl hemma hade F&F kommit med mat. Det är vad jag kallar äkta lyx!

Ikväll ska jag försöka få iväg en fotobeställning.

Vi har fortfarande inte framkallat bröllopsfotona, men nu känner jag verkligen att jag VILL ha dem.

Dessutom behöver vi en canvastavla på Disa.

Våra fina tjejer.

för dig som för mig

Karantän över för denna gång. Tänk om vi skulle kunna hålla oss friska, på benen lite längre denna gång. Vi traskade ner till öppis på rytmik efter lunch. Trevligt som vanligt. Eira ville nog egentligen ha lite mer lekengagemang av mig än vad jag orkade idag. Öppis blir liksom också mitt andningshål i vardagen. Idag fick gjorde dock det dåliga "mammvetet" sig påmind när jag lyssnade för dåligt.

Jag finner inte riktigt orden här emellan. Så jag avrundar.

Mina tankar finns ikväll hos en av mina bästa vänner som tagit ett viktigt och svårt beslut. Underbara Du. Jag finns här. Som du funnits för mig.

Musik är bomull för onda sår. N presenterade denna för mig här om dagen. Jag älskar.

i'm still me

Dag till ända. Trött är bara förnamnet. Det känns som om det är något som saknas i min kropp. Energin är puts väck.
Jag ser fram emot imorgon kväll, då jag ska rymma från kvällsbestyr en stund på promenad med fina M. Vi sågs förresten idag. Äntligen, efter alla sjukor, högtider och vändor. Stortjejerna fick busa i is(lek)parken och småttingarna slumrade. Eller ja, E iallafall. Disa vill ju som oftast vara med där det händer. Så hon satt på min arm tills hon inte orkade längre.
På eftermiddagen var det BVCbesök. Det blev väl liksom mer så att jag uppdaterade dem. Jag vet inte om det gav oss så mycket. Synd att det känns som löpande-band-metoden. Jag hade tusen frågor och hann knappt ställa någon. Jag kände hur det brådskade och vi drog till och med över tiden med en minut. Hela 16 minuter blev det, undrar hur mycket som hinner snappas upp egentligen. Är det bara för protokollet?

Disa har ätit sin medicin i en vecka imorgon. Ikväll gick vi upp på standarddosen. Än så länge har vi inte sett några direkta biverkningar. Ingen större trötthet (vilket i Disas fall annars skulle vara bra eftersom hon inte sover så mycket...) eller oro. Jag hoppas så innerligt att det här ger oss en krampfri liten tjej. Önskar. Önskar!

 

Jag är så fylld av kärlek till alla er som funnits vid vår sida under den senaste tidens prövningar. Några få av er har funnits där jämt. Några har visat sig vara starka klippor att luta sig mot, som vi inte visste att vi hade. Och som vanligt, när vindarna blåser för hårt, har flera också fallit dän. I'm still me. Och även om jag uppdaterar mig här så behöver jag också närhet. Vänskap, öga mot öga.

återfunnen matglädje?

Såhär smaskigt såg det ut här om dagen när vi åt. Jag undrar varför vi har så lätt att fastna i samma gamla vanliga vardagsmat när vi ibland får till sådana smaskigheter. Det här är definitivt värt att ätas igen. Mums! Idag hade vi den stora lyckan att bli bjudna på mat hos F&F. Helstekt kotlett och rotfruktsgratäng. Åh. Jag känner suget i magen bara jag tänker på maten. Så gott det var. Jag har återfått matglädjen. Snart är vi på't igen.

Vi hade en trevlig stund på öppis. Eira var äldst. Men?! Min lilla tjej. När blev du så stor? Disa älskade allt. Hon studsade upp och ned. Spelade och sjöng små trudelutter. Imorgon ska vi ääääntligen ses med våra fina vänner. M&A&E. Å vad vi har saknat dem!

Hoppsan, lilla loppan. Storasysters säng är perfekt att resa sig mot.

icke för mig

Morgonens sysselsättning.




Jag tycker det är skönt (både för mig och allmänheten) att jag inte valt yrkesbana som byggmästare. Det skulle kunna vara så att vår tågbana inte riktigt blev som på bilden. Inte alls faktiskt. Det slutar till och med med att tågen får plumsa ner i sjön. Vilket i och för sig E tycker är mycket roligt. Jaja. Husen är fina iallafall och vi har ju en bro! ;-)

onsdag i det stora hela

En fin onsdag, trots det sedvanliga "onsdagstrotset". Tänk att det verkar som om det går troll i onsdagar.

Vi startade dagen tidigt med att packa oss redo för att åka till pappaNs jobb och hälsa på. PappaN som idag hade ridning på agendan. Det var en mycket spänd stortjej som ivrigt skyndade sig igenom ridhuset för att komma ut i stallet. Något besviken var hon till en början över att inte få rida på de stora hästarna. Men Smulan stod troget och väntade och när E väl kom upp såg det ut som om hon aldrig gjort annat. Ja, och sedan skulle förstås varenda lite vrå upptäckas. Jag kan väl lugnt intyga att jag inte riktigt kände mig hemma, men det tar sig. Jag stod ju iallafall bredvid hästen den här gången.

Vi lunchade med pappaN innan vi begav oss hemåt igen och lite dropinsång på öppis. Jättekul med "nya" mammor och barn. Lite fika, bus och lek (och hundra toabesök) och sedan förbi F&F för att sedan åka hem.

Pust.

Pust.

Nu väntar en stunds tvtitt innan jag förmodligen slocknar på soffan.

zebrashopping

Tisdagkväll.

Att bara lyckas skramla ihop ett par timmars sömn om nätterna gör inte det "o-krya" måendet bättre. Men såhär framåt kvällen tycker jag mig känna mig helt ok iallafall.

Efter lunch knallade vi i vanlig ordning ned till "öppis" för lite rytmik. En av höjdpunkterna på hela veckan. I jämförelse med hur vi brukar ha det på onsdagar är det här rena drömmen.

PappaN hade monterat om vagnen. D börjar bli för lång för mjukliften. Och inte vill hon ligga ned heller. Det var ett populärt läge nu iallafall. Hos båda tjejerna (även om det kanske inte riktigt syns på bilden).

På kvällen var jag bjuden hem till vår goa "öppisledare" på meandi - jättetrevligt. Och så mycket fint där fanns. Tyvärr tillåter inte vår ekonomi några större utsvävningar och barnkläder har jag shoppat ganska frikostigt ändå på sistone. Iallafall ÄLSKAR jag "Cecilia Blankens"- kläderna och skulle mer än väl kunna tänka mig vart och ett av plaggen i flickornas garderob.

Bild härifrån

inte direkt badsäsong

Det blev en kort kväll för mig och N ikväll. Precis som igår. När båda barnen är vakna klockan halv nio så blir det inte så mycket tid för annat. För sedan ska det plockas, diskas och tvättas också. Sådant som det inte riktigt hinns med på dagarna. Nu slocknade N i soffan iallafall, så jag passar på att sitta med fötterna högt en stund.

För tillfället går de korta stunder om dagarna, som inte tillägnas flickorna, åt att förbereda för dopet i helgen. Nu börjar jag få ordning på tankarna iallafall. Och det har slutat med att vi beställer tårtor, istället för att göra själv. Vi skulle aldrig ha hunnit.

Bordsdekorationer á la mormor och servettvikning.

Eftermiddagen tillbringades på öppis. Å, vad glad jag är att det finns dagaktiviteter. Det är så skönt att få komma ut och umgås med andra. Idag var det syskonsång och jag brinner ju lite extra för musik och sådant så det tycker jag förstås är mysigt. E gillar det också, även om hon sjunger betydligt mycket mer hemma än bland andra.

Efteråt sällskapade vi med Mia&Alva&Elsa till stan. Jag hade tagit med Es baddräkt (som vi köpte i somras) som gått sönder. Eftersom jag inte hade något kvitto trodde jag inte att det skulle gå att reklamera, men det var inga problem. Heja Åhléns! Tyvärr är det ju inte riktigt säsong för badkläder, men på lagret fanns det två kvar i Es storlek. E valde den med fiskar. Och dessutom fick vi tillgodokort.

torka

Lite torka på ordfronten.

Och helt slut känner jag mig.

N kom hem ikväll efter 2 dygn borta. Intensiva dygn. Imorse kom en installatör för något fiber(hrm, något med bredband, telefon,tv?), vilket betydde tidig, tidig morgon. Och eftersom alla möbler var tvungna att flyttas ut från väggen kändes det inte optimalt att vara hemma. Så halv åtta var vi på väg till svärmor där vi spenderade förmiddagen. Efter lunch mötte vi upp Mia&Alva&Elsa för lite öppis. Ja, och sedan hem och de sedvanliga kvällsrutinerna. Tjopp. Så var dagen slut.

Jag ska inte klaga. (fast det gjorde jag ju just, och faktum är att det faktiskt känns lite bättre nu).

Imorgon bär det av på babysång igen. Och så äntligen är det helg. Välkommen sköna helg!

svischande

Svisch, svisch säger det när dagarna försvinner lika fort som jag hinner blinka. Det är ju så mycket som står på min mentala väntelista, men väldigt lite av det hinns verkligen med.

Denna veckan ska vi försöka komma ned till "Öppis" iallafall ett par gånger. I fredags fick E vara hos F&F en liten stund medan jag och D åkte ned på babysång. En trevlig liten stund som D verkade uppskatta. Lilla fröknen gillar verkligen musik. Lite lustigt, av de sju barnen som var där hette tre av dem Axel. Jag gissar på att det är ett av de populäraste pojknamnen 2011.

Tidigare idag besökte jag bvc för psykologtid (som jag trodde var min sista, men som ändå ska utökas med någon mer - jag har lite svårt att släppa taget). Vi pratade om hur jag ska tänka kring det här med förskolan. Och jag känner mig ännu mer säker nu på att E får stanna hemma med oss. Jag får ont i magen bara av att tänka på att jag ska försöka lämna henne och veta att hon egentligen inte vill. Och det får pusslas och lösa sig i vardagen ändå helt enkelt. Vi börjar med hösten så får vi se sedan. Och efter det känns det lite lugnare i själen. Älskade barn.

på ett år

För ganska  precis ett år sedan började jag skolan igen, efter ett års studieuppehåll. Då var jag helt ovetande om att jag bara ett par veckor senare skulle planera för ett nytt studieuppehåll.

Ja, runt den här tiden borde också en liten Disa ha flyttat in i min mage.

Jag hade precis gått ned alla graviditetskilon, både efter Troy och Eira.

Det är otroligt ändå, vad som kan hända på bara ett år.

Idag gjorde vi premiär på öppna förskolan.

När jag nämnde det för Eira på förmiddagen bröt hon ihop totalt. Hon hörde bara sista delen och trodde att vi skulle till förskolan.

-Nääääääj, vill inte gå till dagis. VILL INTE!

Så nej, än så länge är vi inte tillbaka.

Det gör helt enkelt för ont för att tvinga henne tillbaka, medan jag ska vara hemma med Disa.

Samtidigt tror jag att det kanske skulle kunna vara bra för oss att vara ifrån varandra en liten stund.

Men mammahjärtat säger ifrån. Båda flickorna får stanna hemma ett tag till.

Iallafall så döpte vi om det och kallar det nu "Öppis", som alla andra.

E tyckte det var jätteroligt och visste inte riktigt vad hon skulle leka med först.

Därefter hann vi med kalas hon sötaste Cilla som fyller år idag.

Tårta och annat gottigt.

PappaN jobbade sent och när han kom hem var nattningen i full gång och för en gångs skull somnade båda flickorna innan halv åtta. OJ, vilket lång kväll vi fick!

fru P

En sån här dag är det idag. Flickorna är förkylda. Det är Disas första någonsin och Eiras första sedan maj. D vill inte ligga ned och E har tröttnat på allt här hemma.

Glad nyhet är iallafall brevet från skatteverket. Nu är jag officiellt fru P!

"åka mera karusell"

Eira äääälskar karuseller. "Åka mera".

Det är inte klokt att det redan är augusti, en vecka in. Om två månader fyller E två år. Och om en och en halv månad ska vi ha dop för D.

Allt som känts så långt bort är helt plötsligt väldigt nära.

Ns semester är slut och på måndag börjar vardagen igen. Konstigt.

Samtidigt kan det vara bra att komma i rutiner igen.

Jag har fortfarande inte bestämt hur det ska bli med förskola för E.

Det som gör att jag tvekar är bland annat alla infektioner som jag vet att vi får dras med om E börjar igen. Under sommaren har vi inte behövt mediciner alls.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos farmorn och farfarn. Vi åt god mat och hade trevligt. När det var dags att åka hem ville E hellre sova i sin sköna säng hos f&f.

Ja, hon tyckte att vi kunde åka och hälsa på Lilleba (vår BM - haha).

E har redan övernattningssaker på plats så hon fick stanna kvar.

E sover ju (oftast) hela nätterna så i det fallet gör det inte så stor skillnad, men något i luften känns tomt. Det är någon som saknas. Min älskade stora lilla liten.

Hoppas att ni haft en fin dag!

bokmalen

När sommaren nalkas är det som om bokmalen väcks inom mig.

Under graviditeten med T upptäckte jag det fina med ljudböcker. Jag vill minnas att det var Jens Lapidus och Dan Brown som lyssnades på den sommaren.

Under graviditeten med Eira upptäcktes Stieg Larsson och milleniumtrilogin . Dessutom plöjde jag igenom Mari Jungstedts böcker.

Förra sommaren fann jag Anna Jansson och kom igenom nästan hela hennes repertoar. Dessutom lyssnade jag färdigt på Dan Browns utkomna böcker samt Roslund och Hellström.

Jag och N samlyssnade även på Lars Keplers böcker.

Jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på det jag läst och lyssnat på.

De allra flesta har varit fantastiskt bra och spännande.

I år har favoriten varit Michael Connelly och jag har bara den sista boken (översatt till svenska) kvar.

Men så har det ju också kommit många många nya böcker som bara väntar på att jag ska sätta tänderna (öronen) i dem.

På önskelistan finns Jungstedts, Lapidus och Janssons nya böcker. Dessutom har en av mina favoritförfattare (som jag alltid läser när jag behöver muntras upp på ett opretentiöst sätt), Sophie Kinsella kommit ut med en ny bok i "Shopaholic-serien".

Ja, nu väntar jag inte att det ska bli någon tid över för läsning/lyssning med två små älsklingar att ta hand om. Men om det blir tid över. Jag sa om. Så vet jag vad jag vill göra.

stopp, stanna upp

När jag var hos psykolog M talade vi om det faktum att jag oftast blir sjuk runt våra månadsdagar. Ja, det är så än. Fastän det snart gått tre år. (Herregud. Tre år?! I juli är det tre år sedan jag höll min son. Himmelskt att hålla. Fruktansvärt utan.) M nickade konstaterande och sa att det är helt normalt. Kroppen minns. Kroppen minns allt, även det som minnet ibland vill förtränga. Så ibland när livet bara rullar på, lite för fort. Och sorgen efter T inte riktigt får ta plats så gör sig kroppen påmind. Genom att dra i handbromsen. Kanske är det det som har hänt nu. Att hösten var så intensiv och påfrestande, att jag liksom inte riktigt hann med. Och kroppen bromsat.

Ta dig tid.

Stanna upp.

Sörj det du förlorat. Gläds åt det du har. Längta efter det du (förhoppningsvis) har att vänta.

dagen som sådan

Ibland rullar bara vardagen på. Dagar fylls.

I bildform kommer dagen som varit (mycket varierande bildkvalitet).

Vaknar 06.45. Tofflor på och konstaterar att vattnet är tillbaka (stor läcka i stadens vattennätverk under gårdagskvällen gjorde att stora delar av staden var utan vatten).

Väcker E 7.15 som vill mysa en stund i famnen innan dagen drar igång.

Frukost intages. Yoghurt med banan för den lilla och kaffe i termos (+macka) fick följa med mamman.

E hinner med att riva ut en hel låda leksaker innan vi åker.

I min sko har en gran planteras. Undrar vem den skyldige är?

Lämning på förskolan. E vinkar ivrigt "hejdå" efter puss och kram.

I Västerås var det rena rama sommarvärmen. När hemmet lämnades visade termometern nämligen

på -22.9 grader.

Dagen tillbringades med C-uppsats seminarie. Vår del gick strålande - både opponentskapet och vår egen feedback.

Hemma - senare än vanligt. Kylan is back!



Väl hemma hämtades pappaN och E hos farmorn och farfarn. Och lyckliga vi blev bjudna på middag - soppa (vitkål-selleri-purjolök-stark korv-potatis). Mums!

Kvällen avslutas i soffan, med glass (som om vi inte fått nog av kyla...) och favvoprogram på tv.