Disas 3-månaderslista

Topp 3 leksaker

• Storasyster
• Att prata med kaninerna som hänger i mobilen i sängen
• Nallarna i babysittern

Topp 3 sovställen

• I sin säng (har varit sedan tredje natten hemma)
• Bredvid mamma, ibland om det behöver ätas nattetid
• Vagnen

Topp 3 färdigheter

• Att sova i egen säng har mamman och pappan varit imponerade över
• Att vara så stadig i nacken
• Ligga på mage och trycka upp hela  bröstet

Topp 3 musik

• Ge din katt en träsko
• Alfonssången
• Det blåser i träden

Topp 3 att inte gilla

• Mössor. Ogillar mössor såpass att det mestadels bara blir luva.
• Att ligga ner. Över. Huvud. Taget.
• Att inte få vara med. Sociala lilla tjejen.

Topp 3 ansiktsuttryck

• Det otroligt underbara leendet, med skrattgropar i båda kinderna.
• "Snörpandet" med munnen vid koncentration.
• Surläppen när det inte är riktigt bra.

Topp 3 lekar

• Hoppa i mammas knä.
• Studsa med nallarna i babysittern
• Flyga upp i luften.

Topp 3 läten

• Gurglande skratt
• Grrrr, låter som en tiger när jollret inte kommer ut.
• Ffff....ffff....ffff ...ooäää, oääää....(Disa gråter sällan, men fnyser och "oäääar" dessto mer när något är fel)

doplördag

Vilken härlig vecka det har varit. Och fortfarande är, för den delen.

Idag har vi varit på dop för fina vännerna A & Js lilla stjärna Lucas.

Det är en sådan gåva att få vara en del av en sådan stor händelse och jag är verkligen tacksam över att fått vara med och dela deras dag.

Det var Es första besök i kyrkan sedan hennes eget dop, men det gick över förväntan.

Dessutom fick vi träffa många andra av våra fina vänner. Bland annat bästa moffa Ida som kommit hem från sin upptäcksresa nu. Det blev ett kärt återseende. Och gosa bebis fick jag i form av gosiga lilla Livia som var där med sin storasyster och mamma.

Nu har jag fyllt på mina vänskapsdepåer

- men hoppas givetvis att det inte ska dröja så länge tills nästa gång.

Efter lite "missöde" med färgen när vi skulle trycka våra "tummegubbar" blev det slutligen ett dopkort. Lite svettigt hann det bli och jag övervägde nästan att köpa ett färdigt.

Men jag brukar alltid göra korten som ska ges bort till presenter och jag ville ju gärna göra det även denna gång. Nåväl, Es gubbe fick en liten...kjol eller vad man ska säga. Personligt. Javisst!

Lilla mirakel i magen v. 30+4 redo för dop
Mamma & Eira poserar
Pappa & Eira i kyrkan



grattis Eira

Idag är det din födelsedag sötnos.
Tusen grattis och hurra.
Mamma älskar dig.

För ett år sedan var du bara minuter gammal. Vi hade tagit oss igenom en lång, lång resa och äntligen låg du mot mitt bröst. Det var kärlek så fort jag såg dig. Kärlek större än något jag någonsin känt.

Fina lilla fina.

10 månader

rostiga ringar

Jag är fortfarande lite smått irriterad över försäkringskassan. Att maila verkar inte heller vara någon idé då det står at täven mailservicen är överbelastad. Suck. Dubbelsuck.

Idag jobbade jag mitt första vardagspass på över ett år. Ja det var det första "verksamhetsdagen" på 2½ år. Sist jag var där fanns Troy i min mage. När jag låg där, bland tindrande stjärnor och dansande dioder i det vitaste av allt vitt kunde jag nästan känna hans sparkar.

Det gick bra. Trots lite rostiga ringar. Tänk så fort man kommer in i hjulet igen. Det inger hopp inför höstens studerande. Det var dock en tillfällig visit. Något extra dagpass ska jag göra i augusti men annars är det det ljuva mammalivet som hägrar. Min älskade lilla liten fick tillbringa förmiddagen med sin farmor. Runt lunch kom pappaN hem och gjorde dem sällskap. Det hade gått bra. Och när jag kom hem bjöds jag på modevisning. Farmorn hade shoppat. Tusen tack, älskade bästa farmor!

7 månader, älskling

vackra kärlek

Min kärlek.

Idag (egentligen imorgon) firar vi vår förlovningsdag. Hela 7 år.

Den tredje maj 2003 bytte vi ringar på en av bryggorna vid holmen. Det snöade.

Då. På väg in i vuxenvärlden.

Då. Nykära.

Nu. Resande.

Nu. Lika kära.

Kärleken är vacker.

Den har resulterat i två vackra barn.

Det största beviset någonsin.

Jag älskar dig.

latte och klassträff

Dagen tillbringade jag och Eira hos min fina vän Frida och goaste Greta & Gabriel. Supermysigt med thaimat, promenad i solen, kaffe latte och massor av snick snack.

Väl hemma var det en kämpig kväll - Eira tjurade och tyckte att mammas famn och BARA mammas famn var bra. Någon gröt ville hon inte ha och det var mycket motvilligt hon gick med på att badas.

Nyss ringde bästa moffa ! och talade om att vi i september ska ha klassåterträff - WIIIE! Spännande att träffa alla, några har jag inte sett alls på de 10 år sedan vi slutade 9an. 10 år. 10 år?!?! Var tog de vägen?

Nähäpp, vi har visst besök. Herrar vid namn Ben & Jerry är på besök. Det var ett fasligt rännande.

första jobbdagen

Jaha, då var första jobbardagen avklarad och det gick faktiskt bättre än vad jag kunde föreställa mig. Själva jobbandet var sig likt, även efter knappt ett år utanför. Tur för mig fick jag träffa två av mina favoritkollegor - som också var sig lika. För Eira och pappaN hade det också gått bra. De kom promenerandes runt lunch och hälsade på. Jag erbjöd Eira att äta, men hon var fullt upptagen med att kolla läget. Väl hemma hade hon ätit lunch och sovit bra (mjomjo hon passar på då). Lite gnäll precis innan de hämtade mig och när jag klev in i bilen var det en darrande liten läpp som mötte mig och ett -Mammammamm. Men efter en liten stund var allt bra igen. Lilla älsklingen.

Nu ska jag försöka få liv i den snarkande pappan, eller iallafall bogsera in honom till sängen - om det går.

Trevlig kväll!

söndagsutflykt

Och så blev det äventyr också idag. Efter en trögstartad morgon bestämde vi oss för att vi behövde ta en tur på Ikea. Egentligen var det inget särskilt som behövde inhandlas, mer än lite småsaker. Bilen bar hela vägen till V-ås iallafall. Faster A hämtades upp och gjorde oss sällskap. Vi lunchade och trots att småsakerna på listan inte fanns, fanns det andra småsaker som ville med hem - konstigt det där.

Det är så härligt med utflykter (särskilt härligt var det idag med sommardäck på bilen). Och även om det är lite mer pyssel med packning och timing med mattider så gillar jag att vi kan vara spontana, allt behöver inte planeras.

Älskade fina familjen.

Eiras första påskäggsletande

Hos Eiras farmor och farfar är det tradition att få leta ägg. Eftersom Eira är lite för liten än att läsa ledtrådar fick hon i år följa ett snöre (ca 100m) för att finna ägget - pappa fick hjälpa lite.

I ägget fanns en mumsig bitknippa och en klänning från PoP.

årets påskkort

potatisupplevelse

Idag var alltså dagen D för första smakisen. Potatis.

Som synes var det inte någon större favorit. Rysningarna avlöste varandra och hon hulkade bara vid synen av skeden.

Jag och Pappa N kände oss taskiga då vi fnissade lite vid sidan av.

Det såg ju så lustigt ut.

Imorgon blir det potatis OCH gröt.

Till helgen festar vi till med lite palsternacka också.

drömmen

lycka

hjälp mig välja (uppdat.)

Alternativ 1 -brun

Alternativ 2 -rosa

Alternativ 3 - vit

Alternativ 4 - grön spets


Som ni kanske märkt gillar jag att "scrapbooka". När tiden finns gör jag det gärna "för hand", men sedan underbara Eira kom till oss har det varit lättare att göra det digitalt. Jag älskar att pyssla och försöker få ihop material till ett "första-året-album, men nu kan jag inte bestämma mig för vilket av dessa 5 månadersalternativ jag ska använda. Vad tycker ni?

För övrigt ber jag om ursäkt för den urusla bildkvaliteten. Jag måste lära mig hur jag får bilderna från scrap-programmet att bli tydliga här i bloggen.

uppdatering

Ja, jag är velig. Jag vet.

Den här gjorde jag egentligen till 4 månader, men bytte den mot en annan. Nu lade jag till 5 månaderskortet och det blev inte så tokigt.

Den får vara med, den också.

Alternativ 5 -romantisk

5 månader

Älskade, älskade lilla liten.

Idag är det 5 månader sedan du föddes till världen.

Det är 5 månader sedan jag första gången höll dig i min famn.

Den vackraste stunden i mitt liv.

Min finaste, underbara Eira.

uff & buff om tacksamhet

E
ira kan rulla, det har jag skrivit om förut. Och jo, som hon rullar på golvet. Numer lägger vi inte ned henne och tror att hon ligger kvar där när vi kommer tillbaka. Nej, nej. Det enda stället där fröken fräken inte rullat är i sängen. Där har det varit ryggläge. Tills inatt. Efter flera nätter av intensivt nattätande (ca en gång i timmen) hade jag sett fram emot (hoppats på åtminstone) en natt av en aning mer sömn. Vad händer? Uff och buff. Stånk och stön. Liten rullar över på mage. Protesterar och tycker att mamman ska komma och vända henne tillbaka (nej, hon har inte upptäckt att man kan rulla åt flera håll). Över på mage igen. Uff och buff. Stånk och stön. Mamma vänder. Tålmodigt. Uff och buff. Ja, så höll vi på. Hela natten.


Men just idag spricker bröstet av tacksamhet. Jag har en helt fantastisk dotter som inte är ett dugg kall om kinderna. Hennes bröst rör sig upp och ned. Hon jollrar på det mest ljuvliga sätt. Inga blåa läppar så långt ögat kan nå. Mjuka små fingrar sluter om min hand. Just idag är jag så tacksam över att mitt barn väckt mig mitt i natten. Det vackraste tecknet på liv. Och vad gör väl några vakna timmar då?

in my heart