delad resa, delad lycka

Jag har haft förmånen att dela mina graviditeter med några av de finaste människor.

Även denna gång har jag den stora glädjen att göra gravidresan vid sidan av och tillsammas med fina vänner.

Några har jag faktiskt fått äran att dela varje resa med.

 

Här om dagen hade vi besök av goda vänner som alltid kommer att ha en särskild plats i hjärtat.

Familjen B.

Två små pojkar på en annan plats och en oförglömlig väntan på syskon 2009 som avslutades

med förlossningar bara ett dygn emellan. Jag minns hur vi satt i matsalen med våra nyfödda intill.

Den lyckan. Så overkligt.

 

Två små syskon har kommit till däremellan och nu väntar vi återigen med bara några veckor emellan.

Lycka. Kärlek.

 

Bebis P & Bebis B, efterlängtade.

gå runt

 

Så tacksam över vår fina familj och vänner.

Utan er skulle vi inte gå runt.

Utan er skulle allt vara så oändligt mycket svårare.

 

Bästa gudmor är ständigt saknad och efterlängtad.

D springer till telefonen så fort den ringer.

"-Iiiiiiiitaaaaa."

 

ro för själen

Det är bara så mycket som händer hela tiden. Och jag får det inte riktigt att gå ihop. Den här veckan är minst sagt kaotiskt. Det gör ont i hjärtat av att vara ifrån mina små så mycket. Men nästa vecka blir bätre. Tack och lov.

I söndags besökte vi våra fina vänner, familjen B. De bor så sagolikt vackert uppå en höjd ovanför sjön. Att se ut däröver är ro för själen. Barnen lekte gott i solskenet och just som det var dags att gå in, kom också regnet. Mys med film och popcorn. Sedan åt vi middag innan det var dags att fara hemåt.

Igår kväll blev jag bjuden på bio av min goa vän K. Det var en födelsedagspresent, som jag uppskattade väldigt mycket. Maria Wern blev det. En bra och nervpirrande film.

Träningen är igång igen. Lovely. Igår easyline (jobbigaste passet hittills) och idag bodycombat (älskar verkligen, det finns inget som ger mig så otrolig kick!). Imorgon ska jag nog försöka mig på bodypump, om inte mannen min hinner före att boka förstås.

min fina I

Ny vecka. Ny måndag.

Jag känner att jag är lite ur rutin. Det tog nästan två timmar med morgonrutinerna imorse och att komma iväg. Pjuh!

Iväg kom vi iallafall, till bästa Carro och hennes tjejer.

Engla & Alinne som är Eiras stora idoler.

Någon lugn pratstund hann vi dock inte med. Lilloppan Disa är mest högt och lågt. Inte en lugn stund blir det.

Välbehövligt var det iallafall att få ses och babbla det som hanns.

Efter senaste veckornas pärs med många många kramper är vi konstant på spänn.

Det är fysiskt jobbigt. Vågar inte släppa med uppmärksamheten. Varken på dagen eller natten.

Minsta lilla ljud. Eller tystnad. Vi vet aldrig när det slår till.

Vi väntar på vidare besked denna vecka. Nya prover togs i fredags och förmodligen blir det en ny medicin som ska testas.

Jag försöker hålla hakan över ytan. Andas. Det kommer bli bra.

Förra veckan var verkligen kaotisk. Inläggning på söndagen. Jag som hade redovisning på måndagen.

E fick vara hos F&F på natten. N kom och bytte av mig på morgonen så att jag kunde åka hem. Snabbt iväg och hämta E, eftersom F&F skulle åka bort. Skjutsa E till mormor som hade henne över dagen. Sedan Västerås för skola. Snabbt hem och hämta E. Oro för D (som jag aldrig varit så länge ifrån), sedan hem och plugga till tenta.

På söndagen pratade jag med min fina Ida i telefon och hon erbjöd sig som alltid att komma hem och hjälpa till. Jag/vi som oftast vill försöka lösa själva tackade men sa att vi skulle försöka fixa det ändå.

På måndagen när jag pratade med I igen sa hon helt sonika att hon redan fixat ledig och skulle komma till kvällen. Det var som en sten från mitt bröst.

I tog alltså ledigt och åkte 15 mil (enkel resa) för att vara med oss. Erbjöd sig inte bara, utan hjälpte oss mer än vi någonsin kan tacka för.

Jag menar inte på något sätt att jag inte är tacksam för alla som erbjuder sin hjälp eller som på annat sätt visar sitt stöd. Tvärtom, jag är så glad för ert stöd!

Men, det är få som faktiskt fysiskt finns här när vi behöver.

Som inte får oss att känna det som att vi belastar.

Jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Jag kan jämföra det med tiden efter Troy. Många hörde av sig och lovade att de skulle finnas. Men få fanns där i mer än ord. Få stannade kvar. Få fortsatte ringa fastän vi inte svarade. Få orkade.

Ida var en av de som aldrig hav upp. Vi har känt varandra i drygt 25 år nu.

Och jag bara hoppas och önskar att jag någonsin kan återgälda och finnas där för henne som hon funnits för mig och min familj.

Det som händer Disa är för vår familj en stor kris. Varje gång hon krampar, tror jag att hon ska dö.

Det spelar ingen roll vad någon annan säger, för det finns ingen som kan lova att det inte kommer att hända just henne, just då.

För jag har hållt ett dött barn i min famn. Jag har pussar blåa läppar och kalla kinder.

Därför vet jag att ingen går säker.

Jag är stark. För Disa. För Eira. För Niclas.

Men innerst inne är jag bara liten. Och väldigt rädd.

På tisdagen tog I med sig Eira till lekparken så att jag fick plugga. Sedan åkte hon med till Falun för att hämta hem D&N. På onsdagsmorgonen fick jag och N sovmorgon då Ida tog Disa. Sedan fick Eira följa med till verket tillsammas med I, gammel-moffa (Is mamma) och fina Anna (Is kusin). Då kunde jag fortsätta plugga och hjälpa N (som hade feber) med D.

Guld värt!

för dig som för mig

Karantän över för denna gång. Tänk om vi skulle kunna hålla oss friska, på benen lite längre denna gång. Vi traskade ner till öppis på rytmik efter lunch. Trevligt som vanligt. Eira ville nog egentligen ha lite mer lekengagemang av mig än vad jag orkade idag. Öppis blir liksom också mitt andningshål i vardagen. Idag fick gjorde dock det dåliga "mammvetet" sig påmind när jag lyssnade för dåligt.

Jag finner inte riktigt orden här emellan. Så jag avrundar.

Mina tankar finns ikväll hos en av mina bästa vänner som tagit ett viktigt och svårt beslut. Underbara Du. Jag finns här. Som du funnits för mig.

Musik är bomull för onda sår. N presenterade denna för mig här om dagen. Jag älskar.

i'm still me

Dag till ända. Trött är bara förnamnet. Det känns som om det är något som saknas i min kropp. Energin är puts väck.
Jag ser fram emot imorgon kväll, då jag ska rymma från kvällsbestyr en stund på promenad med fina M. Vi sågs förresten idag. Äntligen, efter alla sjukor, högtider och vändor. Stortjejerna fick busa i is(lek)parken och småttingarna slumrade. Eller ja, E iallafall. Disa vill ju som oftast vara med där det händer. Så hon satt på min arm tills hon inte orkade längre.
På eftermiddagen var det BVCbesök. Det blev väl liksom mer så att jag uppdaterade dem. Jag vet inte om det gav oss så mycket. Synd att det känns som löpande-band-metoden. Jag hade tusen frågor och hann knappt ställa någon. Jag kände hur det brådskade och vi drog till och med över tiden med en minut. Hela 16 minuter blev det, undrar hur mycket som hinner snappas upp egentligen. Är det bara för protokollet?

Disa har ätit sin medicin i en vecka imorgon. Ikväll gick vi upp på standarddosen. Än så länge har vi inte sett några direkta biverkningar. Ingen större trötthet (vilket i Disas fall annars skulle vara bra eftersom hon inte sover så mycket...) eller oro. Jag hoppas så innerligt att det här ger oss en krampfri liten tjej. Önskar. Önskar!

 

Jag är så fylld av kärlek till alla er som funnits vid vår sida under den senaste tidens prövningar. Några få av er har funnits där jämt. Några har visat sig vara starka klippor att luta sig mot, som vi inte visste att vi hade. Och som vanligt, när vindarna blåser för hårt, har flera också fallit dän. I'm still me. Och även om jag uppdaterar mig här så behöver jag också närhet. Vänskap, öga mot öga.

för att ni bryr er

På dopet och med ett paket hem har jag och N de senaste dagarna haft den stora lyckan att få bröllopsgåvor. Vilka fina vänner vi har. Och extra speciellt känns det ju förstås eftersom vi inte fått dessa gåvor för att vi ställt till med ett hejdundrande bröllop (eller ja, allt är ju relativt) utan för att det är människor som bryr sig om och tänker på oss. Tack!

En helt underbart vacker tavla, dalahästen. Från Linda med familj.

Gudomligt ljuvligt doftande ljus och tvål. Från familjen Eriksson

Och det här fina paketet kom på posten från Frida med familj. Härliga handdukar och en låda med 40 stycken
uppmaningskort, för att hålla kärleken vid liv.

mamma min mamma, se vad jag kan

Här om dagen, när jag hade en nedåtdip fick jag mail av min fina I. Hon hade funnit en dikt som hon delade med sig av. Och OM den värmde. Det är så jag vill tänka mig Troy.

"Mamma min mamma, se vad jag kan!
Jag går nu och hoppar lite grann
Mina vingar dom bär mej varthän jag får
Flyger dit du är och följer där du går
Fast du inte ser mej, Så är jag alltid där
Någonstans runt om dej i universums stora sfär
Jag färdas över ängar, bärs upp utav en vind
Ser dej, flyger ner och ger en puss på din mjuka kind

Jag samlar dina tårar och fyller på vår brunn
Vars vatten blir till regn som landar på din mun
Tränger in i din själ för att läka de sår
som gör så ont av saknaden av att du inte får
ha mej intill dej närhelst du än vill
Ge mej allvärldens kramar och några därtill

Du vill visa din kärlek, ge mej allt så fint
men mamma, din kärlek känns från jorden och ända hit
Jag säger stolt till de andra små änglarna som är här
-Titta! Det e min mamma, hon som håller mej så kär!
Jag lyser utav stolthet som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten när det släcks i varje hus

För jag är den stjärna som lyser stark och klar
jag är ljuset inom dej som alltid stannar kvar."

start på veckan och mjölkfritt

God Måndag!

Vi tog sovmorgon, hela högen (förutom pappaN). Det är ganska skönt med måndagar, eftersom det är den enda dagen som vi oftast aldrig har något alls inplanerat. När det dessutom regnar ute idag tror jag att det får bli en mysdag inne, hela dagen. Vi får väl se hur god idén verkar framåt eftermiddagen.

Jag ler fortfarande gott åt tanken på när A sprang hockeyracet med mig. Jag fick välja mellan suspensoar eller hockeyhandskar. Ja, ni kan väl gissa vad jag tog? HAHA! Och hur vi trängde oss igenom ett smalt hål mellan de låsta dörrarna på IP (fotbollsområdet), för att senare upptäcka att det fanns en dörr längre bort som stod helt öppen. Underbart!

Idag är 6e dagen på mitt mjölkfria leverne. Och det gör mig lite ledsen att eksem återigen blossat upp på Ds kinder. Det är något som hon haft besvär med ända sedan hon bara var några veckor. Röda, hårda eksem på kinder, armar och längs revben. Oftast bara på kinderna dock. Och visst förstår jag att det kanske tar längre tid innan det ger verkan, men jag hade hoppats så på att det inte skulle bli något mer på ett tag. Men igår började det komma igen och imorse var det blossande rött. Stackars älskade lillgrodan.

möhippa del 1

Igår var det "Barnens dag" på stan och vi hade bestämt med familjen M att mötas där nere. Barnen och papporna skulle kika på aktiviteterna och jag och fina Maria skulle passa på att kolla lite på stan. Vi startade på Lindex och utan att misstänka någonting hoppade helt plötsligt (moffa) Ida fram. Strax därefter goa Anna (& Lucas), Cilla och Carro. Hundratusen tankar snurrade i mitt huvud och jag fattade ingenting. Förrän jag såg skylten.

MÖHIPPA!

Min första tanke var Panik. Jag såg framför mig hur jag skulle iklädas diverse mindre smickrande kroppsbonader och vara tvungen att kyssa främmande karlar. Mina enda ord var "Cilla du lovade!" Jag och C lovade nämligen varandra för några år sedan att om vi skulle gifta oss så skulle vi absolut inte ha några pinsamma aktiviteter på möhippan. När tjejerna lovat kunde jag inte sluta skratta. Vilka härligt galna vänner jag har! Och Maria var förstås också med på det. Så lättlurad jag är!

Jag fick veta att jag bara skulle slappna av och ha en underbar dag och kväll. Och OM jag hade!

Efter stan dukades det upp till picknick i parken. Diverse gottigheter fanns och vi spelade "Hippabingo", småpratade och hade allmänt trevligt. Jag fick också i uppdrag att hålla ögonen öppna under dagen och lägga märke till sådant vi gjorde.
Efter picknicken packade vi in oss i bilar och åkte. Första stoppet blev på en, för mig mycket välkänd gata, där jag fick välja en av tjejerna att utmana. 1-0 till mig mot Anna i löpning med slalomhjälm på huvudet, en ishockeypuck balanserandes på en hockeyklubba.

Andra stoppet var på orten jag växte upp. Där mötte jag Ida. 1-1, jag förlorade i grenen hålla boll mellan knäna, balansera ägg på sked i munnen. Jag skrattade så att jag höll på att svimma.

Vi stannade kvar på orten och jag utmanade Maria i "tampong i flaska", 2-1 till mig.

Vidare till nästa ställe. Jag och Carro tävlade i att linda garnnystan. Och trots att jag trodde att jag skulle vinna förlorade jag STORT!

Sista platsen blev hemma hos Cilla och efter lite påfyllning med ostar och kex möttes jag och Cilla i "bita-i-äpplet-doppa-ansiktet-i-mjöl-och-leta-efter-sockerbitar", vilket jag också förlorade. Vid varje förlust fick jag också svara på olika frågor om mig och Niclas.

Massage och ljusvisning stod också på agendan under kvällen tillsammans med massor av skratt, stoj och babbel. Vi avslutade med  middag och att titta på alla bilder från dagen. Alla platser hade en betydelse och alt mynnade ut i alla de killar jag varit kär i under årens lopp, före N förstås.

VILKEN UNDERBAR DAG!

Tack mina underbara, helt fantastiska, älskade vänner!

(tyvärr hade jag ingen kamera med mig, förutom mobilen. men när jag fått de andra tjejernas foton kommer det fler här)

Picknick i det gröna. Maria vann "Hippabingon"

kärlekens helg

Å, vi har haft en sådan härlig helg. Den fyllde på mina glädjereserver flera gånger om. Vi har träffat så många fina människor och fått uppleva kärlekens mirakel.

I fredags kom ju min fina systerkusin. Miafian som är gudmor till Eira och som tillsammans med moffa Ida kommer att bli gudmor också till Disa.

På lördagen tog vi det lugnt, ja kanske lite alltför lugnt eftersom det hets och stress att hinna göra sig i ordning. Eira fick åka över till F&F där hon tillbringade natten och hade haft det toppenbra.

Vi hann iallafall till kyrkan och Disa som under sin korta livstid har hunnit med två bröllop och ett dop var så duktig. Det var med stora ögon som hon tittade sig omkring.

Och så fina de var. Min yngsta morbror och hans M.

På kvällen åkte vi vidare till bygdegården för fest. D somande i vagnen och sov trots buller och bång.

Det var otroligt välplanerat, roligt och fint upplagt.

Maten var fantastisk och kvällen ligger varmt i mitt minne.

Jag är säker på att både morfar, mamma och Troysan satt bakom molnen och log gott åt all festlighet!

"Tutta futta Visby tutta bauta mums"

textrad ur en av allsångssångerna som var så rolig att den knappt gick att sjunga

MosterMia & co åkte hem idag på förmiddagen och när E var hämtad från F&F kändes det lite tomt att bara vara hemma. Och efter en liten bilfärd ringde vi fina vännerna, fam B och frågade om vi fick komma över på lite fika. Det fick vi och det slutade med både mat och fika. Och massor av bus förstås.

En och en annan puss och kram hann det bli av våra små stjärnor, även om Gustav nog tyckte att E var lite väl påflugen. Gullungar!

Fina mamma Linda och Gustav busar

londonpresenter och trevlig fika

Godkväll, kära Ni!

Det känns att det är höst i luften nu. Det känns klarare. Liksom renare. Samtidigt känner jag ett styng av vemod. Sommaren är över. 

På eftermiddagen idag traskade jag och flickorna ned på stan för att möta upp en tjej jag pluggade till uska med, K och hennes lilla dotter O. Vi fikade på trevliga Carl Jularbo caféet som har helt underbart fika och bra miljöer för en liten tjej med spring i benen.

Och ja, innan stanbesöket fick vi påhälsning av F&F som kommit hem från semester i London.

Eira har längtat så mycket och det var en glad tjej som vaknade och insåg att hennes favoriter var här.

Och som vanligt hade det blivit en del "barnshopping". Min svärmor och jag har verkligen lika smak och vi blir så bortskämda med fina presenter jämt.

Den här gången var det bland annat det här som fanns i paketen;

Tuffa "kängor" till Eira, precis sådana som jag letat mig gråhårig efter. Typ. Så underbart fina! Och små "vintertofflor" till Disa. Ljuvliga, visst?

flickorna fick också matschande set i klänningar med tillhörande tröja och strumpisar.

Fina och varma färger till hösten.

hjärteströssel

Det blev en innedag för mig och flickorna idag (ja, E fick till sin stora glädje följa med och handla på kvällen) och det är ju inte det lättaste att hålla alla nöjda och glada.

Iallafall så blev det lite bakning.

Min svägerska/barnens faster/Ns syster hade mött upp N vid jobbet för att åka med hem till oss så därför passade det extra bra att ha något att bjuda på.

Äppelrutor och chokladsnitt.

Äppelrutor och chokladsnitt med hjärteströssel

Finaste Angelica

Det här fina kortet fick vi av just A när vi gift oss. Vackert tycker jag.

kalasande för småstjärnor

Vilken HÄRLIG dag!

Eftermiddagen tillbringade vi hos och med fina vänner.

Vår föräldragrupp hade 2årskalas.

Helt otroligt att vi nu satt där med ett gäng babbelbubblande småstjärnor, det var ju så nyss de var små knyten som sprattlade på filten i "gula villan".

Mycket lek, bus och fika blev det.

Nu hoppas vi att vi kan få till att ses lite mer under hösten!

Efter kalasande åkte vi till F&F för att äta middag.

Torsdagstacos stod på menyn.

Mätta och glada bar det sedan av hemåt och nattningen tog därför plats i bilen.

Så nu kanske vi kan lyckas kolla över lite foton från bröllopet. Utan att ögonen går i kors.

PS/ Ni som kan se min Facebooksida kan lyssna på fina Ullis som sjunger på bröllopet. Jag förstår inte riktigt hur jag ska få ned klippet till datorn, men gör jag det dyker det upp här med! 

doplördag

Lördagen till ända. Det har varit en fin dag. Dop för finaste lilla Elsa, så fint. Så genomtänkt och personligt. Dopets hölls i grannstaden, vars kyrka jag aldrig besökt. Den var väldigt vacker och mysig.

Många barn var på plats så det var minst sagt fullt ös och E slocknade direkt på väg hem i bilen. Väl hemma fick det bli lite utomhuslek för att göra av med energi, men ändå drog nattningen ut på tiden. Nu sover snart hela resten av familjen och jag ska göra dem sällskap.

Hoppas ni haft en fin lördag. Godnatt, fina Ni! 

Eira testar mammas klackisar.
I sötaste klänningen som "gammelmoffa" sytt och som även bars på bröllopet.

ljus och carpe diem

En fin dag avslutas med tända ljus och filt i soffan.

Den fina lyktan fick vi av söta Ullis i bröllopspresent. Det riktigt skvätte lycka om mig när jag öppnade paketet. Samma lykta har jag nämligen trånat efter under en lång lång tid.

Jag och flickorna tillbringade eftermiddagen i lilla grannstaden med våra fina vänner ("Stoja AlvaMattsson", som E säger). Vi besökte hembygdsgården som var ett mysigt litet ställe med fina lekmöjligheter för barnen. På lördag ses vi igen, familjerna, då det är dop för underbara lilla strålen Elsa.

bra dag, helt enkelt

Härligt det är att komma hem och upptäcka att man gått omkring med två olika örhängen, ett i guld och ett i silver... Mycket förvirrad mamma!

Vilken bra dag!

På förmiddagen möttes jag och min fina barndomsvän Ullis upp på stan för en lunch, som också blev långfika. När vi skiljdes åt var vi båda hungriga igen.

Härligt med vänner som man bara tar vid där allt slutat sist.

Lilla D var med på stan men gjorde inte mycket väsen av sig alls.

E däremot hade ingen höjdardag och berättade det med ganska höga toner. Lite dåligt med sömn förklarar nog det för dagen, även om jag tycker att hennes starka vilja ibland gör mig knäsvag.

Att hinna mer än att springa genom butiker är numer bara önsketänkande. Eller nja, kanske att överdriva lite. Men E uppskattar inte riktigt det här med "stan" lika mycket som mig, om det inte innefattar kompisar, leksaker och glass vill säga.

På kvällskvisten tog jag med mig minstingen och svärmor till en bekant som är hudterapeut hos vem jag fått presentkort på ögonbryn- och ögonfransfärgning. Underbart. Tack Felicia! (och tack svärmor och svärfar för presentkortet!).

ljusa dagen

Men när dagen kommer med ljuset lättar det lite.

Idag har vi haft finfinbesök av Frida & Greta. Det var allt för länge sedan vi sågs och vi hade massor att ta igen. Flickorna lekte och tjivades lite, precis som det ska vara.

Och fika hann vi med. Precis som det ska.

E och D fick också fina presenter. E blev överförtjust i sin nya "festmugg" med inbyggt sugrör och lilla brickan till. Och D fick fina servisen, matchande storasyster (som Eira fick av F&G när hon föddes). Tusen, tusen tack för en mysig eftermiddag, fina vänner!

underbara människor & smakprov

Vi har haft så mycket fint besök under dagarna sedan D kom till världen.

Och jag vet att det är fler på väg.

Det gör mig lycklig att vi har så många fina människor runt omkring oss som vill hälsa vår lilla älskling välkommen till världen.

Och så många presenter hon fått.

Här nedan följer några smakprov.

Fina kläder från Polarn O.Pyret (från farmor & farfar + faster) och Marimekkoklänningar till båda flickorna av f&f.
Mitt eget album av gammo.

Söta Hjärtekatten från Frida och coola MonkiMelluna från Ida

Bästa "gammelmoffa" har sytt en mjuklift till Es dockor och stickat matchande "Pippitröjor"till E & D (+ till Es docka).

Sötaste sommarklänningen från bästa Mattssonfamiljen och härliga velourklänningen från C med familj.

Me Looove! Moffa har bra smak!

Bästa underbara C med liten gos.

Fina moffa Ida. Även gudmor. ♥

till er

TACK för alla fina kommentarer och TACK till alla er som följt och följer oss på vår väg.

Några av er har varit med från första början och några har kommit till under vägen.

Flera av er som jag kommit i kontakt med över bloggen har kommit att betyda mycket för mig och trots att vi aldrig mötts finns ni i mina tankar ofta.

Ert stöd och era tankar har varit ett enormt stort stöd för mig.

I allt virr varr av kaos är det så lätt att tappa fotfästet. Men här. I det här lilla "kryp-in-et" finns en värme som ni förmedlar och som ger mig mark att stå på.

Jag hoppas att vårt liv och den lycka som livet till slut ändå gett oss kan skänka er som också saknar, väntar och längtar lite hopp om ljus.

Jag vet hur det känns när det är som mörkast.

Jag vet också hur det känns att vara mitt emellan.

I världen som aldrig blir densamma igen.

Livet för mig, har sedan några dagar åter igen tagit en helomvändning.

Tre barn. Två i min famn. Ett i mitt hjärta. I min själ.

Jag älskar er!