söndag 30 juni 2013

första veckan

Första arbetsveckan snart avklarad. Ikväll väntar ett kvällspass. Det har varit svängande må jag säga. Tålamod och stressnivå har testats högt. Jag har förövrigt för första gången varit handledare. Sex nya sköterskor går på upplärning och börjar "på riktigt" imorgon. Jag minns hur det var. Det känns som om det inte var allt för länge sedan jag själv var där.

Under semestern blev det klart att jag får en fast tjänst. Jag hade ett långtidsvikariat från början men sökte i våras den fasta och fick den. Från början trodde jag att akutsjukvård inte var något för mig och vissa dagar känner jag att stressen blir alldeles för hög för mig. Stress hemma, stress på jobbet, stress inombords - det blir tungt. Men jag gillar avdelningen, personalen och att alltid lära mig nya saker. Det går inte en dag utan att jag lär mig något nytt. Och jag har lovat mig själv att jag åtminstone ska ge det ett år.


Veckan har också i övrigt rullat på. Eira utvecklade en ögoninflammation (som nu också har nått Disa). D hade en dumkramp i torsdags. En sådan som man inte riktigt får grepp om. Den startade med ett konstigt läte, som om rösten fastnat i kramp. Pendlade sedan mellan fokalt (ensidigt) och generaliserat (hela kroppen). 15 långa minuter. Jobbigt var också att då vi väl beslutade att larma, så hamnade vi i kö hos SOS. 2½ minut tog det innan vi ens kom fram. Långa minuter. Ambulans kom i alla fall på ca 5 minuter och det var toppenpersonal. De stannade nästan en timme, kollade parametrar, kontaktade jouren och såg till att vi kände oss trygga med att stanna hemma - eftersom det var det vi ville. Dessutom fick E följa med ut i ambulansen och kika innan de åkte iväg, då de skulle gå av sitt pass. Tänk så lite som behövs för att ljusa upp allt mörkt.




söndag 23 juni 2013

sista dagen

Det är sista dagen på vår semesterperiod. Lite vemodigt.
Det sägs att somrarna på avdelningen är bra mycket tuffare än vanligt, så det känns lite extra i magen.
 
När jag ska tänka tillbaka på semestern minns jag tyvärr allt för väl hur dåligt D har mått. Och många många dagar har spenderats på sjukhuset (dock ingen inläggning).
Men vi har också haft det fint. En resa har vi hunnit med och förstås, Ds födelsedagskalas och nu senast midsommar.
 
 


Midsommar - 2013



Mina fina små hjärtan. Jag önskar livet vore rättvist. Ni är värda så oerhört mycket mer lycka.
Jag ger er allt jag förmår.

fredag 14 juni 2013

tvåårsdag



Älskade lilla mirakel.
 
Tänk om vi, när vi började kalla dig mirakel, hade vetat vilket mirakel du faktiskt är.
Det finns ingen som Du.
Min modiga, omtänksamma, spralliga flicka.
 
Livet har varit så orättvist, men varje morgon vänder du upp ditt lilla ansikte med det största av leenden. Som för att visa vem som bestämmer och vad det är som är viktigt.
 
Idag är det två år sedan du tog dina första andetag i världen utanför och det du har visat oss om kärlek, styrka och kämpande går inte att beskriva.
 
Tack mitt hjärta för att just jag fick bli din mamma.
Jag älskar dig oändligt.
Grattis på tvåårsdagen!
 

 

söndag 2 juni 2013

knattelopp



Det har varit en fin helg. Vackert väder, goda vänner och mycket som blivit gjort. I fredags tog familjen sällskap med goda grannarna ned till festivalen. E och grannkompisen T skulle springa knatteloppet, men innan det hann vi med ett varv vid karusellerna. Duktiga tjejerna tog sig sedan runt (ivrigt påhejade). Vi träffade dessutom på fastern som också skulle springa. Fina rosa flickor.

Igår påbörjade pappaN sovrumsrenovering. Nytt golv blev lagt och idag tapetserades det. För att låta honom jobba ifred tog jag med mig E på familjedag. D var inte riktigt i form (hon har haft det riktigt jobbigt med värmen) så hon fick åka till farmor och farfar. Nu är de flesta stora "flytta-in-projekten" klara. Det blev så fint!

Imorgon hoppas vi på lite lagom fint väder så att vi tillsammans kan njuta av en helt ledig dag.