fredag 28 augusti 2015

rädsla

Rädd rädd rädd.

I perioder är jag rädd för allt. Det känns som om döden slickar våra hälar vart än vi går. Det är påfrestande. För jag vill så gärna vara här och nu. 
Vakna nätter. Tryck över bröstet. Ångest som gnor i magen. Stress. Kommer jag någonsin kunna andas helt igen?

Vi har idag avslutat behandlingen av läkemedlet vi försökt trappa in under sommaren. Oroväckande biverkningar och en mycket försämrad Disa gör att vi inte kan fortsätta. Ett steg fram, fjorton bak. Känns det som.

Unnis feber är över, tack och lov. Jag har knappt sovit en blund senaste nätterna av rädsla. Så hög feber hon haft och jag har varit hysteriskt rädd för feberkramp. Alla barn kan ju få det och även om hon inte har ökad benägenhet hade det kunnat hända närsomhelst med så höga toppar. Nåväl, feberfri sedan i förrgår och hon är sitt pigga glada igen.

Om några timmar packar vi in oss i bilen och åker på efterlängtad resa. Bara några timmar till. 

tisdag 25 augusti 2015

start på vardagen

Vardagen är igång. Lite haltande men helt klart igång. D är tillbaka på förskolan igen och E går varje dag i förskoleklass.

Lilla Unni har feber. Lite oklart fokus då hon inte är förkyld. Kanske är det tänder som spökar. Det gör ont i bröstet av oro iallafall att se henne så hängig. 

Lilla loppan vill bara ligga på mage. I vagnen blir det lite svårt. Men hon är så söt när hon ligger och gluttar över kanten. 




söndag 23 augusti 2015

kommer igen

Vi är här.

Sista sena semesterkvällen är här. Som vanligt lite ångestladdat. Sommaren har bjudit på många fina minnen men också på dåligt mående för vår D vilket ledsamt nog begränsat en hel del.

I måndags började E i förskoleklass. Vår skoltjej. Så laddad och redo man bara kan vara. Och som hon älskar det. Underbara barn. Måtte den glädjen och lyckan följa dig långt.

Imorgon ska D tillbaka till förskolan. Vi får se hur det går. Nya förutsättningar. Vi hoppas det går bra.

PappaN tillbaka till jobb. Efter sju långa (korta) veckor hemma. Tänk om det alltid kunde vara så.

Jag kommer igen. Ska berätta för er om sommarresor och älskade Unnis dop.