dansa pausa

Hemma hos oss spelas "Dansa Pausa" konstant. Och tjejerna rockar, varje gång.

Idag gjorde E danspremiär. På gymmet anordnas streetkids och E ville förstås gå.

Hon var lite reserverad, men jag tror att det främst berodde på att det var så många barn (hon är ju inte så van med stora grupper).

Väl hemma visade hon att hon minsann också kunde allt det som vi gjorde där idag.

Ingen tvekan om hon vill fortsätta alltså.

 

Lycklig tjej kramar sin dansväska. De rosa kläderna har hon valt själv.

Imorgon börjar allvaret för mig. En veckas intro i skolan och sedan vfu.

Jag kan inte fatta att det bara är en termin kvar.

Jag känner mig inte helt  förberedd, men det kommer väl. 

 

Nu ska jag dansa sova, pausa.

lova

Det är trötta tjejer här hemma idag.
På förmiddagen var vi ute i lekparken och stojade ända fram till lunch. Och när vi sedan gått hem och ätit slocknade de små på varsitt håll. E brukar inte sova middag på dagen, men uppenbarligen behövde hon det idag. Det tycker jag är positivt med att vi är hemma tillsammans. Vi behöver inte ha stenhårda rutiner hela tiden.

När N kommer hem byts vi av och jag åker och jobbar. Det blir lite så när jag ska jobba, just eftersom båda tjejerna är hemma. Egentligen skulle de ha fått vara med farfar en stund tills N kom hem, men jag börjar lite senare just idag.

Ikväll är det SYTYCD, jag får se det i efterhand. Någon som såg det här förra veckan? Åååh!
E vill så gärna gå på dans och jag har lovat att hon ska få börja till hösten. När hon såg det här fick jag lov att lova att hon skulle få en sådan dansklänning också.

dancing star

(Bild härifrån)

Estetprogrammets danselever har sin årliga dansföreställning i dagarna.

Det får mig att minnas...9(!) år tillbaka.

Vilket jobb det var, men å så underbart.

Föreställningen som helhet har nog utvecklats en del.

Jag skulle verkligen vilja gå och se. Tänk om något år när jag kan ta med Eira.

Jag är säker på att hon kommer att älska det.

Hon är en riktig liten dansloppa.

Idag försökte hon lära pappaN att dansa.

-Gör så här. Braavo pappa, du kan ju.

 

För några år sedan tog jag klasser i showjazz. Det var fantastiskt.

Jag trivs visserligen bäst bakom dansarna, att få koreografera och undervisa.

Men det var en stor upplevelse att än en gång få stå framför stor publik.

Dansa gör mig stark.

Kent & Neil - Contemporary

Det här är varför jag älskar dans.

vackert

Det är vackert. Vackert utan ord.

det skakar

Dagen idag fortsatte i samma tempo som gårdagen. Eira är fortfarande förkyld - eller vad det nu är... Hon är också vaken om nätterna. Vaken och hysteriskt ledsen. Det verkar göra ont någostans, men var? Rossligt är det också om nätterna. Jag ska ringa vårdcentralen i morgon. Något måste vi få så att andningen blir lättare. På dagarna är hon piggare, om än snorig och hostig.

Nåväl. Dagen slutade lite bättre än väntat. Jag har dock lärt mig att inte ta ut något i förskott. Litet småleende tillåter jag mig dock. Afrodans var det. Jag tycker mig orka liiiite längre när vi drar på turbo-tå-springet. Ledaren skriker -Känn hur det skakar. Om jag gör. OM jag gör. Det skakas både här och där. Det är härligt - på ett plågande vis. Riktigt plågande. Mitt nya kapitel är inne på vecka två. Och det går bra. Det gör det faktiskt.

fitbräda

Igår lånade jag Fitbrädan (världens roligaste namn för övrigt), till Wii, av min svärmor. Efter några om och många men lyckades jag få igång den idag. Roligt! Eira låg som förstenad och tittade på mig. Tokiga mamma som hoppar upp och ned. För en stund sedan kom jag hem från afropass också. Tack och lov är jag inte en sådan person som ger upp något efter bara ett försök, så jag gav det en till chans. Förra veckan var jag ju inte så väldigt impad. Tack och lov. Idag var det mycket roligare och jag är peppad till tusen. Nu jäklar ska det hända något med den här gamla pöskroppen. Heja, heja. Som tur är har jag också min peppbrud, bästa C, med mig. Det här ska gå!

Andra gången jag då är borta från Eiras nattning. Det hade gått sådär. Det skar verkligen i mitt mammahjärta att behöva stänga dörren när jag hörde henne gråta. Jag måste bli bättre att lita på att pappa kan. För pappa kan verkligen. Han är ju världens bästa. Nu sover hon iallafall och jag hoppas att det fortsätter i den andan hela natten.

God kväll.

dans är som godis för själen

Dagen började med babysång. Jag glömde nog nämna det förra veckan, som ju var första gången på sången. Idag var det således den andra gången. Det går lite fort med sångerna, det kommer nog ta tid innan jag lär mig dem. En del sånger har också andra melodier än vad jag lärt mig, vilket är lite förvirrande. När jag nu spontant ska försöka komma ihåg någon är det bara "Kalle Anka satt på en planka..." som ploppar upp. Och det finns ju bättre. Det kändes iallafall bättre denna gång. Förra gången kände jag mig aningen malplacerad.

~

Jag har en tendens att göra det bland människor jag aldrig träffat. Det är som om jag har svårt att föra mig när människor inte vet något om mig. Kommer det alltid vara så?

På eftermiddagen kom mormis för att promenixa med Eira. Jag hade nämligen planerat att ta tag i min träning ~ afrodans. Sagt och gjort. Nu sitter jag här. Fortfarande varm i kroppen. Inte värmen av själva dansandet utan varm i själen av glädje. Jag älskar att dansa. Jag är en dansare i själens djup. Så som det stod på den fina magneten jag fick av Karin tidigare idag (se föregående inlägg) är det också spegelvänt.

När du dansar skrattar din själ.

Sminkad och klar inför dansföreställning i Västerås '07.

föreningsliv

Gårdagen tillbringades i liggande läge för att samla kraft till föreningsmötet som ägde rum på kvällen. Det gäller att planera eftersom kroppen inte på något sätt verkar vilja gå mig till mötes i någon aktiv form.

Föreningsmötet gick bra (då bortser jag helt från låsande fogar och kallsvettig mensvärk), även om det känns lite tungt att höra alla planera inför sina grupper - när jag själv knappt tar mig upp ur soffan. Tänk att få dra till med en dubbelpirruett. Både jag och N har varit och är mycket engagerade i föreningslivet. Framförallt som ledare. N var under flera år ledare inom handbollen (finns dock inte tillräckligt med tid nu under studietiden) och jag är inne på mitt 7e år som dansledare. För Folkärna Gymnastikförening har jag haft hand om showdancegrupper i 5 år och även en del yoga. Jag är stolt. Mycket stolt över det arbete jag själv lagt ned, då jag nu ser nya ledare inom dansen som kan utveckla stilar och låta barnen utforska den magiska dansvärlden. Stolt är jag också över den bredd som finns i vår förening och det finns många förebilder - som lägger ner så mycket kraft och glädje på att år efter år förmedla och ge möjlighet till olika former av motion och träningsglädje. Det blir ett uppehåll för mig nu. Iallafall en termin. Sedan får vi se. Jag har lärt mig att inte överplanera. Livet blir ändå inte alltid som man vill.


Inatt drömde jag om levande bebis. Levande bebis i en barnvagn. Vår vagn. Den som står i lilla rummet och bara väntar. Det var jag och bebis. På väg ut på promenad. Livs levande, båda två.

det bästa från igår

dansens magi

Det finns få saker som kan påverka och beröra mig så mycket som dans kan. Dansen har i fler olika avseenden räddat livet på mig. Utan förmågan att uttrycka mig med min kropp hade jag dött inifrån. Så kom älskade N in i mitt liv och dansen blev mitt sätt att visa den kärlek jag inte kan beskriva med ord. Än idag har dansen en stor inverkan på mitt liv. Jag fullkomligt älskar att skapa dans och att se glädjen i de ögon som upptäcker dansens magi.

So you think you can dance är ett av mina favoritprogram. Tisdagar och onsdagar är numer veckans bästa och jag och N sitter laddade inför varje nytt program. Förra säsongen var de bästa någonsin och jag har svårt att tänka mig att något ska slå den, men för varje säsong tycks nya stjärnor dyka upp och jag hoppas att det blir en lika stor upplevelse denna gång.

Nedan följer två av mina absoluta favoriter från förra säsongen (både dansare och koreografier). Den ena (Katee & Joshua) vet jag att jag såg knappt en vecka efter Troys död och den, DE beskriver den smärta och outhärdliga maktlöshet jag kände då. För övrigt är Mia Michaels och Wade Robson överlägset de bästa koreograferna! Se och njut.

lång dag

Lång dag och jag har svårt att varva ned. Undrar just hur natten kommer att bli. Har haft lite småont i magen och utåt ryggen. Orolig att det ska vara sammandragningar. Har dock inte stressat, så jag hoppas att det ska vara något annat. Ännu en sak att ta upp med BM. Förra veckans oro för diabetes har dock lagt sig.

Vi hade avslutning med föreningen idag. Lite planering inför nästa termin. Besviken? Kanske på att, trots att jag varit ledare i 4 år, inte kunde bli presenterad på grund av minnesförlust när det gällde vem jag är. Kanske aningen upprörd över avundsjuka och snorkiga miner också. Det skadar ingen med ett leende. Inte besviken på att showdancen kommer att leva vidare. Två fina tjejer leder vidare nästa termin när jag (vill tro) ska vara hemma med bebis. Många ivriga barnvakter anmälde sitt intresse, om jag skulle vilja hälsa på.

Jag och mormor har vårplanterat på graven idag. Det blev fint. Stenen har inte fixerats än och med det gjort kommer vi troligtvis behöva plantera om allt. Men just nu är det fint.

Nu blir det kväller. En lång dag väntar imorgon.

dansavslutning

Bild från vårdguiden Har efter lite intagen mat hämtat mig efter kvällens stora händelse - dansavslutningen.

Det är med tårar i ögonen som jag tittar på dessa underbara små människor. Vilken glädje de uttrycker.
Vilken fantastisk förmåga dansen har.
Mitt syfte med dansen har alltid varit att sprida dansglädjen. Med min erfarenhet vet jag också vikten av att tidigt träna upp sin kroppsmedvetenhet. Jag vill bygga upp de här barnens självförtroende när det gäller deras egna kroppar. Ingenting är omöjligt och man kan alltid göra allt - på sitt eget sätt.
Det finns inget rätt eller fel, bara dansen genomförs med glädje.


En förvirrad "Moffa I" undrade om inte Bubblan (i gadgeten) är lite väl tunn hur lilla liten är i verkligheten.

Så här står det i "Mammapraktikan",

"Bebisen är 10,5-11,5 cm lång och väger ca 80g.Navelsträngens fäste som tidigare suttit högt upp, börjar flytta sig lite längre ner på magen. Händer, fingrar och naglar är redan nu välformade."

Detta är graviditets vecka 16 (vilket är bebisvecka 14).

Och just idag verkar jag vara 15+2 och därmed borde detta stämma något sånär.

svett under armarna och dans

Jag tycker så mycket om mina tokiga danstjejer. Igår hade jag en ny tröja på mig vilken hade "luddat" lite under armarna då jag blivit varm.

Dansbarn - Men fröken, jag tror du glömt tvätta dig, du är smutsig under armarna.
Fröken - Men oj, så jag ser ut. Det har nog blivit av tröjan. Jag är lite svettig och då brukar det "ludda".
Dansbarn - Uuuuch. Måste man svettas under armarna när man blir vuxen. Du borde kanske tvätta dig.

Hihi. Ja, det är mycket man måste stå ut med när man blir vuxen. Svett under armarna till exempel=)


Vi gjorde en jättefin kombination.

Chassé X 2 (1-4), Armar upp med höfter (5-8)
Pas de bourré X 2, kick ball chain pirruett (1-8)
Vrid runt, jazzwalk med rullande axlar (1-4), Sittande snurr, rulla upp (5-8)
Utfall åt sidan med lång arm vä+hö (1-8)

3 grupper som börjar med två åttors mellanrum. Tokfint!

Inser dock att det snart kommer att bli svårt med svingar, då magen smått tar i. Vi får se hur länge det går och hur länge det dröjer innan någon av tjejerna märker något. Några har tittat lite misstänksamt på magen.

Nu blir det lunch med bästa Carro.

nya dagar & dans

Ok.

De "jobbiga" dagarna är över. Och tro det eller ej, men jag blev inte sjuk!

*peppar peppar, slår hårt i bordet*

Ingen magsjuka, ingen feber, inge ont i kroppen

(med undantag för en inflammerad muskel i axeln - det gills inte).

Inget halsont, heshet eller huvudvärk.

Jag vågar inte säga det högt, men kroppen känns nästan ok.

Dans igår.

Det är bra. Kroppen mår bra av att känna rytmen av musik. Det livnär en ömtålig själ.

"Den dagen jag inte dansar, lever jag inte."

Att dansa behöver inte vara i fysisk form. Det har jag fått erfara.

Dansen har levt i mig, inom mig. I mina tankar, i allt jag förmått göra.

Jag har inte orkat göra pas de boureer, rent fysiskt.

Men i affären, i de långa gångarna vid pastan, har själen och tankarna flygit iväg till kombinationer fyllda av såväl chasseer, pirruetter och pas de boureer.

Smart, eller inte smart

PUH, vilken dag. Borde inte alls sitta här, istället borde jag ligga i sängen. Men men.

Ännu en dag i E-tuna. Denna dag föreläsning om skall- och ryggskador samt läkemedelsberäkning 2. Ibland känner jag mig riktigt smart, men så dalar självförtroendet och jag förstår ingenting alls. Jag försöker trösta mig med att det alltid brukar kännas så i början av en kurs. Men nu förstår jag verkligen ingenting.

P och V(F) och V(O2). Någonstans ska det finnas ett = och någonstans ett gånger, men var?
Och varför blir det 1 ml i den totala spädningen? Och varför kan det inte heta flaskvolym?`

Dansgrupperna började idag. Det var ingen bra dag för min del. Kände mig mest rörig. Men jag har saknat att undervisa. Jag har saknat alla barn. Och främst av allt, jag har saknat att dansa.

Nej, nu blir det kväller. God natt.

jantelagen och dansavslutning

Idag är jag upprörd. Orkar inte vara det rent fysiskt, men känner iallafall att jag måste få vara det i orden jag skriver. Jag är inte van vid att bli illa bemött. Därför tar jag väldigt illa vid mig när jag blir det. Om man inte tycker om sitt arbete eller arbetsuppgifterna som ingår i det, borde man kanske fundera över att byta yrke. Att vara en god förebild ingår också i paketet, hur vill jag att andra ska bemöta mig? Så kanske också jag ska bemöta dem. MEDMÄNSKLIGHET!!! Jag avskyr verkligen översittarfasoner. Något mer jag verkligen avskyr är jantelagen. Varför kan man inte få vara bra på någonting?! Varför måste man tona ned sig för att inte verka "för" ambitiös?! Om jag har gjort något bra och lagt ned mycket tid på det, har jag då inte rätt att få cred för det? Helst ska man ursäkta sig.. "ja, det kanske blev lite mycket. ursäkta om det var för bra." NEJ! Tummen upp för cred och konstruktiv kritik är bra!

Pst, det kanske har gått bra på tentan. Håll era tummar för mig är ni snälla!


Positivt idag?
Har varit på dansavslutning. Alla goa tjejer, som jag har saknat dem. Dansgrupperna är mitt "livsverk", mitt lilla skötebarn och det känns förfärligt att jag inte funnits hos dem den här terminen. Men de var så duktiga och har klarat sig utmärkt utan sin fröken. Men alla kramar värmer, underbara goa ungar! Alla kan dansa och dansen är livsviktig!

inspiration

Tack för att ni hittat hit till min blogg, säger jag både till er som är här för första gången och till er som återkommer för att dela mina tankar.
Jag inspireras ofta av andra människors bloggar. Flera bloggar jag ofta läser har nu haft undersökningar av alla möjliga olika slag. Jag är inte sämre och tänkte fråga er hur ni hittat hit, nyfiken som jag är.

I värt-ett-besök-listan finns länkar till fina bloggar jag ofta och gärna besöker. Kika gärna in där.


Har precis kommit hem från föreningsmötet. Jag ska inte ha någon egen dansgrupp nästa termin heller. Däremot ska jag och mina fina vik. danstjejer tillsammans hålla i de två största grupperna. Alldeles lagom.

en regnig lördagskväll

Har precis glott mig igenom stjärnor på is. Ingen höjdare, tycker jag. Men i brist på annat fungerar det att se. Inbillar mig att jag skulle vara helt suverän på isen.

Tog några stapplande danssteg hemma i vardagsrummet idag. Tänk vad kroppen minns. Jag har så många kombinationer i mitt huvud att jag liksom måste leva ut dem ibland. Dansen känns långt borta, men i själen dansar jag alltid.

Tänder ett ljus på VSFB för min lille plutt.
Pappa har saknat dig mycket idag, älskling.
Länk finns här på sidan (vi som förlorat barn -> tänd ett ljus) för er som också vill tända ljus.