Ibland känns det som om jag levt i olika världar. Andats i olika liv. I andra skepnader. På fotot är jag gravid med Troy. En solig dag den 10 maj 2008. Vi är på väg till Tittut i Stockholm. Vi skulle få se vårt barn med 3/4dUL. Jag trodde att det var en tjej. Jag kan ärligt säga att jag hoppades att det var en tjej. Det var varmt den dagen och jag var i vecka 29. Den dagen skulle vi inhandla barnkläder. Hemma väntade några sockor, annat hade vi inte köpt. Så fort jag såg barnet på skärmen blev jag säker på att det var en pojk. Jag blev inte förvånad när vi ombads titta på snoppen. Ett barn. Ett liv. En pojke. Där och då var han ingen N. Där och då blev han Troy. Han såg så stark ut. Att det inte var en flicka spelade ingen roll. Vi såg ett barn som hickade, vinkade, drack och viftade. Vi köpte blårandiga byxor på PoP. Det var tänkt att han skulle ha dem på sig från BB, men fick aldrig prova dem. Det kändes inte rätt att han skulle ha dem i kistan. Det var från BB han skulle ha haft dem. Vi spar dem. Sa vi. Eira hade dem på BB. Sedan blev de aldrig använda mer. Det var ju hans byxor.
Vem var jag där och då. Vem var jag som väntade ett levande barn? Vem var jag då som slutade le? Vem var jag då? Och hur blev jag nu?
1 kommentarer:
I alla dina olika skepnader var och är du iaf min sanna frääänd! Det kan inget i livet ändra på <3
Skicka en kommentar