lilla grynet

Det närmar sig. Snart ska vi få vet vem som gömmer sig där inuti. Älskade liten.

Graviditetsvecka 34 nu.

Imorgon bär det av för nytt TUL.

Förhoppningsvis blir jag lite piggare också efter en järninfusion.

Nästa vecka ska mitt hjärta kollas upp.

Jag behöver vara i bättre form till förlossningen, eller åtminstone inte i sämre form.

 

 

 

 

 

Tusen Tack för alla namnförslag. Listan har fyllts på.

Några har vandrat upp och ned. Några åker ut för att komma åter.

Flicknamnen är svårast. Jag hoppas att liten själv ska visa vägen.

delad resa, delad lycka

Jag har haft förmånen att dela mina graviditeter med några av de finaste människor.

Även denna gång har jag den stora glädjen att göra gravidresan vid sidan av och tillsammas med fina vänner.

Några har jag faktiskt fått äran att dela varje resa med.

 

Här om dagen hade vi besök av goda vänner som alltid kommer att ha en särskild plats i hjärtat.

Familjen B.

Två små pojkar på en annan plats och en oförglömlig väntan på syskon 2009 som avslutades

med förlossningar bara ett dygn emellan. Jag minns hur vi satt i matsalen med våra nyfödda intill.

Den lyckan. Så overkligt.

 

Två små syskon har kommit till däremellan och nu väntar vi återigen med bara några veckor emellan.

Lycka. Kärlek.

 

Bebis P & Bebis B, efterlängtade.

de finaste

Luciafirandet var så fint igår på barnens förskola. Några tårar i ögat blev det. Dels för de fina barnen som sjöng så fint, dels för att det är Es sista lucia på förskolan men också för att D klarade att vara med en stund på scenen. Bästa resurs M hade sett till att hon fick vara i lugn och ro först och sen smet de in lite på sidan.

Natten har varit vaken, D kom till ro runt 4 så gissar på att dagen blir lite seg. Fördelen med helger är att det är okej om det är så. 

vi vågade och vann

Så har vi landat ordentligt på hemmaplan efter vår 10 dagar långa resa.

En resa som inte var helt självklar. Förra året mådde D dåligt och vi åkte hem tidigare.

Även i år såg vi tecken, innan vi åkte, på ett sämre allmäntillstånd. Men lite omstrukturering och vi gav oss ändå iväg.

 

Första stoppet blev samma camping som föregående år. Vi trivdes bra och vi kände att vi behövde några dagar för oss själva, utan stress och press från något håll. Vi tog dagarna som de kom. Badade. Lekte. Åt god mat och hade trevligt. Många kramper och anfall dessvärre men vi kände att det något sånär var under kontroll och de större kramperna hade alla triggers.

 

 

Vi åkte sedan vidare för att träffa nyfunna vänner. Människor vi lärt känna tack vare Dravet men som trots att vi aldrig mötts tidigare kändes som vänner från förr. MammaS som jag fått så fin kontakt med och som jag de senaste månaderna pratat med nästan varje dag. 

Inte heller då var resan självklar. Helt vakna nätter och ännu fler anfall i kombination med nya intryck är inte optimalt men jag är så tacksam över att vi ändå tog oss dit. Tack fina familjen för att ni tog emot oss med så mycket kärlek.

 

 

Det sista stoppet gjorde vi i Sjöröd hos ännu en Dravetfamilj. Första kvällen firade vi bästa C och hade förmånen att träffa många nya fina bekantskaper.

Ytterligare två Dravetfamiljer sov kvar och så mycket kärlek det finns.

Dessa människor har sådan plats i mitt hjärta.

 

Vi gjorde Liseberg en av dagarna tillsammans med Majunisarna och tack vare Lisebergs fantastiska service fick vi en toppendag med glada skratt, sockervadd och rosa öron.

D hade en halvbra dag anfallsmässigt. Men med tanke på att varje natt givit cirka 3 timmars sömn, de tidigare dagarnas kramper och ännu fler intryck tycker vi att det gick över förväntan.

Alla tjejerna fick åka (nästan) så mycket de ville och det blev helt klart en dag att minnas.

 

 

Jag är glad att vi tog oss iväg. Så många hinder som vi med mod och vilja lyckades bemästra.

Några stopp som vi planerat blev inte av, några människor hann aldrig träffas men så som läget var hade vi inte kunnat klämma in fler aktiviteter och intryck utan att riskera att pressa D för hårt.  

Vi är tacksamma över en fin resa och det kommer förhoppningsvis fler.

 

nya tag

Ny månad. Nya tag.

 

April var en sjukdomarnas månad. Jag som inte varit sjukskriven sedan jag vet inte när fick två förkylningsvändor på rad. Och nä, det var inte nån sådan där smygsnuva som man kan diskret snyta undan. Det var riktig förkylning hardcore.

 

Jag och tjejerna var det som trillade dit, varav jag och Disa var värst drabbade.

D klarade det hyfsat ändå. En stor kramp under tempstegring men annars mest de "små" ettriga.

Jag hatar dem för övrigt. Myoklonierna. Så jobbiga de är. D har börjat säga att hon har ont i pannan.

Myoklonierna är som att stänga av och på hjärnan hela tiden. Jag kan bara föreställa mig hur frustrerande det måste vara.

 

Efter att vi väl blivit friska har det så i alla fall gått i ett. E har lekt med grannflickan många många gånger, de har verkligen funnit varandra nu och fungerar så bra tillsammans.

Min tokiga lilla skrutt. Som har humör som få. Som är så rolig och som säger så fyndiga saker.

Älskade älskade.

Lotta på Bråkmakargatan är en favorit hos både E&D. Gissa om E blev glad när pappaN kom hem med en klänning (Po.P) som såg exakt ut som Lottas. Favorit deluxe!

 

gå runt

 

Så tacksam över vår fina familj och vänner.

Utan er skulle vi inte gå runt.

Utan er skulle allt vara så oändligt mycket svårare.

 

Bästa gudmor är ständigt saknad och efterlängtad.

D springer till telefonen så fort den ringer.

"-Iiiiiiiitaaaaa."

 

resan

Tack för att ni följt med på resan, min väg till sjuksköterska.

Det har varit en berg- och dalbana.

Upp och ned genom glädje och sorg.

Jag började studera i januari -08. Det var efterlängtat men samtidigt lite skrämmande eftersom jag var relativt nygravid.

Två dagar innan skolstart begravde vi dessutom lilla mamma, så starten var en aning darrig.

Den första terminen gick och jag bestämde mig för att ta studieuppehåll för att vara hemma med min lilla bebis.

Min bebis, älskade pojke som i juli föddes men inte överlevde.

I augusti startade skolan igen och egentligen kändes det inte som om jag hade några alternativ.

Jag fortsatte studera och livet hade fått helt andra perspektiv.

I januari fick vi det efterlängtade plusset på stickan och en liten Eira började växa och leva i min mage.

I juni blev det således dags för studieuppehåll och i oktober föddes vår äldsta dotter.

Ett års föräldraledighet och i september 2010 startade resan mot målet igen.

Jag mötte en ny klass och gick ut på den första långa praktiken.

Och livet överraskade oss ordentligt när ännu ett plus dök upp på stickan.

Ett litet mirakel påbörjade sin resa.

Och ett mirakel är hon allt, vår lilla Disa.

Döden har lurat på oss allt för nära och vi kämpar för och med vår älskling.

Ändå fortsatte jag på vägen mot examen i maj -12.

Hösten var tung, med pendlande, många sjukhusbesök, många kramper och sjuk anhörig.

Men äntligen.

Jag fick bita mig i läppen när jag gick nedför trappen i kyrkan efter att ha tagit emot min brosch.

Det är sant och jag är så glad.

dansa pausa

Hemma hos oss spelas "Dansa Pausa" konstant. Och tjejerna rockar, varje gång.

Idag gjorde E danspremiär. På gymmet anordnas streetkids och E ville förstås gå.

Hon var lite reserverad, men jag tror att det främst berodde på att det var så många barn (hon är ju inte så van med stora grupper).

Väl hemma visade hon att hon minsann också kunde allt det som vi gjorde där idag.

Ingen tvekan om hon vill fortsätta alltså.

 

Lycklig tjej kramar sin dansväska. De rosa kläderna har hon valt själv.

Imorgon börjar allvaret för mig. En veckas intro i skolan och sedan vfu.

Jag kan inte fatta att det bara är en termin kvar.

Jag känner mig inte helt  förberedd, men det kommer väl. 

 

Nu ska jag dansa sova, pausa.

ro för själen

Det är bara så mycket som händer hela tiden. Och jag får det inte riktigt att gå ihop. Den här veckan är minst sagt kaotiskt. Det gör ont i hjärtat av att vara ifrån mina små så mycket. Men nästa vecka blir bätre. Tack och lov.

I söndags besökte vi våra fina vänner, familjen B. De bor så sagolikt vackert uppå en höjd ovanför sjön. Att se ut däröver är ro för själen. Barnen lekte gott i solskenet och just som det var dags att gå in, kom också regnet. Mys med film och popcorn. Sedan åt vi middag innan det var dags att fara hemåt.

Igår kväll blev jag bjuden på bio av min goa vän K. Det var en födelsedagspresent, som jag uppskattade väldigt mycket. Maria Wern blev det. En bra och nervpirrande film.

Träningen är igång igen. Lovely. Igår easyline (jobbigaste passet hittills) och idag bodycombat (älskar verkligen, det finns inget som ger mig så otrolig kick!). Imorgon ska jag nog försöka mig på bodypump, om inte mannen min hinner före att boka förstås.

klätterfian

Det blir inte så mycket gjort med fröken klätterfia i farten.

Upp och vingla, överallt.

Älskade lilla yrväder.

back in town

Tillbaka.

Vi har haft en härlig semestervecka i Danmark. Eller ja, fyra dagar i Danmark var det. En dags resande och två dagars stugboende (och shopping...) i Ullared.

Vädret har varit ok. Vi hade tur på legoland även om vi inledde med två timmars regn (vilket inte gjorde så mycket med rätt utrustning), men man blir ju så mycket gladare när solen tittar fram vilket den gjorde så småningom.

D var inte krampfri och jag kan erkänna att jag ångrat mig många gånger under resan. Men vi hade medicin och journaler med oss om så skulle behövas och lyckligtvis hävde vi krampen relativt snabbt. D var dåsig den dagen men har annars varit det lilla yrväder hon brukar vara.

Såhär i efterhand var det bra för oss att åka. Vi har känt oss så isolerade.

Och vi har missat så mycket för att vi inte vågat åka iväg. (Vi missar dessutom vännernas bröllop i Spanien - för en så lång resa vågar vi oss inte på...).

Nåväl. Några collage får tala för hur bra vi haft det.

Kvällspromenad i Örebro hos moffa I innan vi åkte vidare.

Stenas båtar har Nicke nyfiken som maskot. Vilken lycka för E som har Nicke som favorit. Nicke bjöd dessutom på glass till glassälskaren Ds stora förtjusning.

Framme i Danmark och poolen på hotellet.

Legoland med det regniga vädret som inledde. Eira var modig och åkte ALLA karuseller hon hade längden för (förutom de hon kallade för bebiskaruseller. Haha.)

Mamman var trött men glad när vi skulle åka "hemåt".

 

Bowling fanns också på hotellet. D lärde sig att ropa "Hejja" och hejade otippat mest på syrran.

Inspelning även denna gång när vi var på Gekås. Denna gång var det invigning av "fiskspa" utanför varuhuset. N lyckades få en gratis provtur.

eftermiddagen den nittonde juli

Bubblor till himlen, som alltid. Mamma & Eira vinkar. Mina tre hjärtan och fjärilen som Eira köpte till storebror.

Det blev en fin eftermiddag vid graven. Så tudelat. Fullt av liv, samtidigt som den ekande tomheten.

Tänk att han skulle vara fyra år.

Lilla yrväder. Så tänker jag mig honom.

D liknar honom så mycket. Särskilt ansiktsdragen.

Konstigt eftersom hon är mest lik mig och T var lik N.

När vi kom hem fikade vi på kladdkaka som N bakat.

Tack till alla er som på ett eller annat vis hört av er och visat att ni bryr er.

Tack till alla er som inte gör skillnad på våra barn, som låter de vara just vad de är. Våra.

En sådan här dag betyder det mer än någonsin.

någon...

Någon har fått en ny klänning.

Någon gillar den. Väldigt mycket.

Någon vill ha den på sig, varje dag.

Och natt. Helst.

Någon är inne i en "prinsessaperiod".

Någon vill att lillasyster ska vara prins och mamma ska vara elak drottning (va? hmmpf!)

Nämner inga namn...

hur var det nu?

Man glömmer så lätt hur det var. Bra på sätt och vis, för jag tänker på att vara i nuet. Att uppskatta den tid som är nu. Med det är klart att jag älskar att tänka tillbaka på hur det var. Se på foton. Minnas.

När det gäller barnen går tiden alldeles för snabbt. Att leva i nuet, är liksom svårt att låta bli, men jag hinner så snabbt glömma hur tiderna varit.

D är en riktig klätterfia. Överallt och ingenstans. Helst upp på tvbänken och stå och vingla. Gjorde verkligen E så? Så klättrig var hon väl ändå inte?

Eller hur var det nu då?

midsommarhjärtan

De vackraste jag har.

vi väntar

Det har varit en fin dag.

Att få vara med de jag älskar mest är mest värt.

Jag har blivit bortskämd med gott att äta och många fina presenter.

God tårta. Fina blommor  i present. Gott på grillen. Lyx för huden och fin skål. Nya träningskläder.


Imorgon är det dags för mig att vara mammaledig igen och för N att gå tillbaka till jobbet.
Vi väntar på varm och go' sommar!

medalj

Det blev ett dygn ungefär på avdelningen denna gång. Egentligen skulle vi ha varit kvar ett dygn till för mer provtagning. Men jag bad faktiskt om att få åka hem och få komma till barnmottagningen här hemma och lämna prover. Jag var så trött och jag vet att D återhämtar sig bättre hemma. Vi träffade vår drG som berättade om de nya prover som tagits och vad de innebär. Annars är det lite här och där som händer. Det utreds konstant, men hittills har allt bara varit bra (ja, förutom kramperna då. Utvecklingsmässigt ligger D "helt normalt" så det finns ingen oro kring det iallafall. Men oroväckande är det när de ändrar skepnad och kommer tätare. De senaste gångerna har D blivit blå redan i början av krampen, vilket är otroligt påfrestande att stå bredvid att se.

Igår åkte jag för att plugga med mina gruppvänner. Duktiga B hade gjort frågekort inför tentan, så vi "spelade" patologifrågesport. Ett roligt och effektivt sätt att lära sig på.

Väl hemma sprang jag iväg på zumba för att sedan snabbduscha innan det bar av ner på stan och karnevalen. E fick springa karnevalsloppet för första gången. Både jag och N sprang som barn så det var en häftig känsla att se E springa. Särskilt häftigt vilken fart hon fick när hon blev påhejad. Underbara lilla skrutt. Dessutom vann hon på sitt slutnummer och var väldigt stolt över sin rosa prinsessreflex. Karuseller och mat på stan fick det också bli innan det bar av hemåt i kvällskylan.

med och utan

Måndag.

N och tjejerna har knallat iväg till matlagningen. Jag har fixat disken och läst igenom anteckningar från förra veckan. Det är hemstudier idag. Imorgon är det heldag i skolan. Sedan är det två eftermiddagar på onsdag & torsdag. Dålig planering av skolan. Det är inte helt kul att ha föreläsningar och redovisningar på seneftermiddagarna.

Igår var det morsdag. Den tredje med levande barn. Annars då? Den femte.

Med och utan. Alltid en pojke på axeln.

När familjen (äntligen) vaknade till igår kom E springande med paket till mig.

-Mamma, mamma, mamma. Är du inte nyfiken på vad som är i? Är du inte nyfiken?

Ja, hon talade iallafall inte om vad som var i  den här gången.

Där i fanns en underbar berlock till mitt armband. En mammaberlock. ♥

På förmiddagen åkte vi till mormis med morsdagpresent. Ett foto av tjejerna.

Mormor är fotografisamlare (av höga mått), så nya fotografier är alltid en bra present.

Vi hann precis hem och äta lunch innan det var dags för mig och Eira att gå iväg till parken för Mora Träsk. E var lite förskräckt, men så kände hon igen sångerna och tyckte att det var jätteroligt.

Eftermiddagen spenderades sedan hos F&F. Bästa svärmor ♥ fick Jungstedts nya bok.

flickorna fick premiärbada och vi åt middag tillsammans.

En fin avslutning på en fin helg.

Nu ska jag ta fart igen. Jag vet bara inte riktigt vart. Jag känner att jag inte riktigt vet var jag ska lägga fokus. Nåväl. Det är slutspurten nu.

för fem år

Söndag.
Det har varit full fräs hela dagen. Vi har fixat och trixat hemma med sådant som borde blivit gjort för månader (kanske år) sedan.

Jag har sprungit upp och ned i tvättstugan och kan för en gångs skull höra ekot i tvättkorgarna. Trapprace tillsammans med corepass och promenad med barn i vagn och på cykel får stå som dagens träning. Min favorit zumban har blivit bortplockad från söndagar vilket känns helt värdelöst då det är jättesvårt att hinna gå på passen i veckorna. Jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka igen.

Det var nästan sommarvärme idag. Och jag längtar efter sommar och ledighet. Vi har bokat resa till Danmark i sommar, vilket vi dagligen pratar om. Jag hade hoppats att vi skulle kunna åka utomlands (ja, lite längre än Danmark...) men med tanke på att vi inte vet hur Ds kramper kommer att te sig och att hon inte får vaccineras får vi vänta med det. Jag hoppas att det kan bli en "fira-min-examen-resa".

För exakt 5 år sedan, idag, var vi i Grekland - Santorini.

Jag hade precis haft missfall och önskade inget hellre än att vara gravid.

Men det var en fin resa. Vi tillsammans.

lilla gryn

Det är inte ens en månad kvar tills du, mitt lilla gryn, ska fylla ett år.

Du som klättrar överallt. Som, om man tittar bort en sekund, har hittat en väg upp och sitter på bordet.

Du som skrattar så du kiknar varje morgon storasyster kommer springande mot dig.

Du som släpper taget när du inte vet. Men som helst vill att mamma eller pappa ska stå precis bredvid.

Älskade fina. Elva månader har gått så fort. Jag är så glad att jag får leva mitt liv med dig.