nya steg

Ok, överskrider sänggränsen lite idag. Har dock precis gett E "första nattmålet". Att hoppas på att detta var det sista innan morgonen känns väldigt avlägset. Kanske kan jag hoppas på att få sova en timme eller två innan det är dags igen. Nästa vecka ska vi få testa babymassage. Kanske är det något som passar oss och som ger fröken fräken lite mer ro om nätterna. Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag nästan inte vill gå och lägga mig, eftersom det är så oerhört påfrestande att vakna.


Jag minns att jag, när Troy slutat leva, ofta tänkte när föräldrar pratade om vakna nätter.
-Jag skulle göra vad som helst för att få vara vaken om nätterna just för att mitt barn skriker.
Även om påsarna hänger längre ner på kinderna än vanligt och även om jag ibland om nätterna sätter mig på toaletten för att få lite ro gör jag fortfarande vad som helst för att mitt barn ska skrika om nätterna. Allt är bättre än kalla, blåa läppar. Glädje och sorg. Dubbelhet.





Imorgon får E äta sin allra första tugga potatis. Vi ska också introducera gröt. Allt känns nytt och spännande. För en amningsförvirrad hjärna kan det te sig som värsta grekiskan, men jag antar att man kommer in i det. Snart.