måndag 6 februari 2017

det som kanske inte verkar stort

Jag lyckades jobba min helg. Trots ostabil fredag kunde jag jobba som planerat. Kanske inte låter så stort men för mig som vabbar mer än jag jobbar är det en fin känsla. 

Idag var det ledig dag. Tänker. De lediga dagarna är allt annat än lediga. Idag var det möte med assistansbolaget. Planering för schema. Om vi bara hittar några passande assistenter. 
Det har varit jobbigt kring allt det där. Besvikelser om vartannat, men måtte det bli bra. Lugnt och bra. 

Just när vi pratat om att vi snart varit hemma rekordlänge krampar hon igen. Det är som om kroppen är inställd. Det var av serietyp. Hon har krampat i helgen också. Men de vanliga. De vi känner igen. 
Den här typen. Vi känner igen den nu också och allt vi kan göra är att vänta. När kommer nästa? 

I helgen väntar Eiras julklappshelg. Som hon ska få ha med oss båda. Känns så orättvist att ens tänka att vi måste styra om. Det kan vi inte. Vi måste ta oss iväg.