vi vågade och vann

Så har vi landat ordentligt på hemmaplan efter vår 10 dagar långa resa.

En resa som inte var helt självklar. Förra året mådde D dåligt och vi åkte hem tidigare.

Även i år såg vi tecken, innan vi åkte, på ett sämre allmäntillstånd. Men lite omstrukturering och vi gav oss ändå iväg.

 

Första stoppet blev samma camping som föregående år. Vi trivdes bra och vi kände att vi behövde några dagar för oss själva, utan stress och press från något håll. Vi tog dagarna som de kom. Badade. Lekte. Åt god mat och hade trevligt. Många kramper och anfall dessvärre men vi kände att det något sånär var under kontroll och de större kramperna hade alla triggers.

 

 

Vi åkte sedan vidare för att träffa nyfunna vänner. Människor vi lärt känna tack vare Dravet men som trots att vi aldrig mötts tidigare kändes som vänner från förr. MammaS som jag fått så fin kontakt med och som jag de senaste månaderna pratat med nästan varje dag. 

Inte heller då var resan självklar. Helt vakna nätter och ännu fler anfall i kombination med nya intryck är inte optimalt men jag är så tacksam över att vi ändå tog oss dit. Tack fina familjen för att ni tog emot oss med så mycket kärlek.

 

 

Det sista stoppet gjorde vi i Sjöröd hos ännu en Dravetfamilj. Första kvällen firade vi bästa C och hade förmånen att träffa många nya fina bekantskaper.

Ytterligare två Dravetfamiljer sov kvar och så mycket kärlek det finns.

Dessa människor har sådan plats i mitt hjärta.

 

Vi gjorde Liseberg en av dagarna tillsammans med Majunisarna och tack vare Lisebergs fantastiska service fick vi en toppendag med glada skratt, sockervadd och rosa öron.

D hade en halvbra dag anfallsmässigt. Men med tanke på att varje natt givit cirka 3 timmars sömn, de tidigare dagarnas kramper och ännu fler intryck tycker vi att det gick över förväntan.

Alla tjejerna fick åka (nästan) så mycket de ville och det blev helt klart en dag att minnas.

 

 

Jag är glad att vi tog oss iväg. Så många hinder som vi med mod och vilja lyckades bemästra.

Några stopp som vi planerat blev inte av, några människor hann aldrig träffas men så som läget var hade vi inte kunnat klämma in fler aktiviteter och intryck utan att riskera att pressa D för hårt.  

Vi är tacksamma över en fin resa och det kommer förhoppningsvis fler.

 

back in town

Tillbaka.

Vi har haft en härlig semestervecka i Danmark. Eller ja, fyra dagar i Danmark var det. En dags resande och två dagars stugboende (och shopping...) i Ullared.

Vädret har varit ok. Vi hade tur på legoland även om vi inledde med två timmars regn (vilket inte gjorde så mycket med rätt utrustning), men man blir ju så mycket gladare när solen tittar fram vilket den gjorde så småningom.

D var inte krampfri och jag kan erkänna att jag ångrat mig många gånger under resan. Men vi hade medicin och journaler med oss om så skulle behövas och lyckligtvis hävde vi krampen relativt snabbt. D var dåsig den dagen men har annars varit det lilla yrväder hon brukar vara.

Såhär i efterhand var det bra för oss att åka. Vi har känt oss så isolerade.

Och vi har missat så mycket för att vi inte vågat åka iväg. (Vi missar dessutom vännernas bröllop i Spanien - för en så lång resa vågar vi oss inte på...).

Nåväl. Några collage får tala för hur bra vi haft det.

Kvällspromenad i Örebro hos moffa I innan vi åkte vidare.

Stenas båtar har Nicke nyfiken som maskot. Vilken lycka för E som har Nicke som favorit. Nicke bjöd dessutom på glass till glassälskaren Ds stora förtjusning.

Framme i Danmark och poolen på hotellet.

Legoland med det regniga vädret som inledde. Eira var modig och åkte ALLA karuseller hon hade längden för (förutom de hon kallade för bebiskaruseller. Haha.)

Mamman var trött men glad när vi skulle åka "hemåt".

 

Bowling fanns också på hotellet. D lärde sig att ropa "Hejja" och hejade otippat mest på syrran.

Inspelning även denna gång när vi var på Gekås. Denna gång var det invigning av "fiskspa" utanför varuhuset. N lyckades få en gratis provtur.

för fem år

Söndag.
Det har varit full fräs hela dagen. Vi har fixat och trixat hemma med sådant som borde blivit gjort för månader (kanske år) sedan.

Jag har sprungit upp och ned i tvättstugan och kan för en gångs skull höra ekot i tvättkorgarna. Trapprace tillsammans med corepass och promenad med barn i vagn och på cykel får stå som dagens träning. Min favorit zumban har blivit bortplockad från söndagar vilket känns helt värdelöst då det är jättesvårt att hinna gå på passen i veckorna. Jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka igen.

Det var nästan sommarvärme idag. Och jag längtar efter sommar och ledighet. Vi har bokat resa till Danmark i sommar, vilket vi dagligen pratar om. Jag hade hoppats att vi skulle kunna åka utomlands (ja, lite längre än Danmark...) men med tanke på att vi inte vet hur Ds kramper kommer att te sig och att hon inte får vaccineras får vi vänta med det. Jag hoppas att det kan bli en "fira-min-examen-resa".

För exakt 5 år sedan, idag, var vi i Grekland - Santorini.

Jag hade precis haft missfall och önskade inget hellre än att vara gravid.

Men det var en fin resa. Vi tillsammans.

utflyktslördag

På lördagen skulle vi egentligen ha varit hemma och förberett kalas. Men så bestämde vi oss för att hela familjen behövde komma bort lite, så utflykt med F&F blev det istället. Till Es stora förtjusning. Vi packade matsäck och klädde oss varmt. In i bilarna. E ville "fjälvklart" åka med F&F. Sedan bar det av. Och vi hamnade i Rättvik på marknad. Den stora. Jag och flickorna premiärade samtidigt. Varje år har det kommit något emellan så att jag inte kunnat följa med. Det blev en trevlig utflykt (inte så mycket handlat, men väl fler minnen). Och det var en trött storfamilj som styrde kosan hemåt när mörkret fallit.

världen utanför

Torsdag idag och snart har ännu en vecka passerat.

Den sista veckan för älskade E som ettåring. Nästa vecka, på tisdag, har vi en tvåårstjej i huset. Otroligt!

Dagen har vi tillbringat med goda vänner. Tre mammor och sex barn - fullt ös helt enkelt.

Ett kort besök hanns med hos bästa Carron också.

Och en av dagens höjdpunkter...

Igår på tjejkvällen lämnade jag och svärmor lite bidrag till olika tävlingar. En av dem på resebyrån i stan. Det var en "motiveringstävling" så jag hyste inte förhoppningar alls om att vinna något.

Men, idag ringde det i mobilen och tänka sig. Jag VANN!

Presentkort på Fritidsresor. Hejja, hejja!

Vi har inte rest utomlands (förutom de nordiska länderna) på flera år. Senast jag och N var iväg var 2007 - Santorini.

Då hade jag precis fått missfall och några månader senare blev jag gravid med Troy.

Jag ser fram emot att kunna ta med våra älskade barn på resor världen över.

Få visa, berätta och bara njuta. Av en värld utanför vår egen.

"åka mera karusell"

Eira äääälskar karuseller. "Åka mera".

Det är inte klokt att det redan är augusti, en vecka in. Om två månader fyller E två år. Och om en och en halv månad ska vi ha dop för D.

Allt som känts så långt bort är helt plötsligt väldigt nära.

Ns semester är slut och på måndag börjar vardagen igen. Konstigt.

Samtidigt kan det vara bra att komma i rutiner igen.

Jag har fortfarande inte bestämt hur det ska bli med förskola för E.

Det som gör att jag tvekar är bland annat alla infektioner som jag vet att vi får dras med om E börjar igen. Under sommaren har vi inte behövt mediciner alls.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos farmorn och farfarn. Vi åt god mat och hade trevligt. När det var dags att åka hem ville E hellre sova i sin sköna säng hos f&f.

Ja, hon tyckte att vi kunde åka och hälsa på Lilleba (vår BM - haha).

E har redan övernattningssaker på plats så hon fick stanna kvar.

E sover ju (oftast) hela nätterna så i det fallet gör det inte så stor skillnad, men något i luften känns tomt. Det är någon som saknas. Min älskade stora lilla liten.

Hoppas att ni haft en fin dag!

semester à la hipstamatic

Borta bra, men alltid hemma bäst.
Redan första kvällen kände jag en viss hemlängtan. Ja, det var efter Es hundrade utbrott på en kortare tid samtidigt som Ds kvällshunger satte in och vi dessutom skulle försöka hitta en barnvänlig restaurang för att äta middag. Ja, och när E plötsligt spottade ut maten kände jag hur jag mest bara ville packa in oss och åka hem.

Men. Emellanåt hade vi mysigt och helt underbart. Vi bodde på hotell i Stockholm, besökte Skansen, Junibacken och strosade omkring inne i stan. Inte så mycket shopping (förutom till barnen som det alltid tycks kunna bli). E gillade Skansen, mest karusellerna. Egentligen var det lite för varmt för att kunna njuta till fullo. De långa uppförsbackarna tycktes evighetslånga.  Men nu vet vi och det blir säkert fler besök andra somrar. Junibacken var också en höjdare och då pappaN hade D i bärsele var det jag som försökte hålla samma tempo som E. Inte det lättaste, men hon var på gott humör och hade roligt så då känns allt mycket lättare.

Och mitt upp i allt försöker vi att potträna. E är verkligen jätteduktig, men det kan lätt bli lite övermäktigt (för föräldrarna) att försöka hitta toaletter överallt. Ett antal buskar efter vägen har blivit besökta. De flesta gånger utan resultat. Det viktigaste är dock att det får vara roligt. Tråkiga utbrott av finns det tillräckligt gott om i andra sammanhang. Nåväl. Jag hoppas att det är en "period" som så småningom lugnar ned sig. Eller övertas av en ny.... Tur att kärleken övervinner allt och är oändlig!

muminen

Familjen åkte ut på en liten biltur med syfte att inhandla några väl valda ting.

Tyvärr kammade vi hem noll i potten, men jag känner mig ganska glad ändå.

Muminklänningen finns nu i Es garderob. Hurra!

söndag och ny vecka

Eira är koncentrerad med en av favoritpresenterna.

Så har också helgen gått nu. Jag har inte mått helt ok, fick till och med en släng av feber inatt. Men jag mår betydligt bättre nu, så det bär nog av till Västerås för ännu en vecka ändå. N ringer precis till ett hotell för att se om det finns rum kvar så att de kan komma och bo med mig. Eftersom jag bara ska jobba dagar kommer jag knappt att hinna hem och träffa familjen alls innan den yngsta ska sova och det är något som jag inte är ett dugg bekväm med. Så en semestertripp får det bli för pappaN och E medan jag iallafall får rå om dem på kvällarna.

Igår var vi på kalas hos bästa Gustav som fyllde ett i tisdags. Sötaste lillkillen var helt slut efter allt kalasande. Det är tufft att bli hyllad! =) Gott fika och trevligt sällskap, förstås, förgyllde lördagen.

Gustav och hans fina mamma öppnar paket.

jag säger det i bilder

Jag älskar er.

hemma igen

Så var vi hemma igen. Jag känner mig trött och lite tom. Tokigt.
Vi har iallafall haft en fin semestertripp. Hemresan igår gick ok, även om E för länge sedan tröttnat på att åka bil och numer protesterar bara hon får syn på bilen. Ett stopp i Jönköping hos Karin och Christian och sedan i Örebro hos Moffa Ida var dock på sin plats och där intogs lunch och middag. Tre mil hemifrån var E dock helt less och bilen fick stå still för att försöka trösta mycket ledsen lilla liten. Det gick inge vidare så milen fick faras med högljutt gråt. Stackars!

Vi har hemskt mycket packning. Den är mer än fördubblad sedan avresan. Alltså har jag en hel del att göra. Och förutom det måste jag verkligen. Verkligen. Verkligen ta tag i hösten. Jag tror det är där tomheten sitter. Jag har ett krampande litet ont i maggropen.

Förresten så var det blundande jag ställde mig på vågen imorse. Trots att jag försökt att hålla mig från kolisar (förutom en vetebulle som slank ned fortare än fort) känner jag i kroppen att allt inte är som det varit. Iallafall så var ökningen endast ett pyttigt litet kilo. Och eftersom jag precis hade rasat innan vi åkte känns det inte alldeles för katastrofalt. Nu tar vi nya tag och 1 liter grädde inhandlades igår. :-)

första kvällen

Första kvällen är vi i Örebro hos bästa Ida. Vi har precis ätit gott grekiskt. :-)



- Mobilbloggen

Location:Grekiska

en hundring till mig

Tur att det inte var någon som satt emot mig på mitt vad, för då hade det blivit rejält med däng. ;-) Det finns inte en endaste liten möjlighet att vi är färdigpackade ikväll.

Vad som idag skulle bli en rutinkontroll, angående Es astma, på barnmottagningen blev ett riktigt långbesök med pricktest för mjölkallergi. Doktorn tyckte att E har väldigt många symtom (som vi inte ens tänkt på) som stämmer överens med en känslighet för mjölkprodukter. Dock visade inte pricktestet något, så vi behöver inte ta bort mjölkprodukterna helt. Däremot ska vi undvika att ge yoghurt och mjölk i drickform (det har vi inte gjort tidigare heller) för att se om det blir bättre. Eventuellt ska vi också testa att ge mjölfri gröt och välling (fast troligtvis är det inte den största boven). Så ja, besöket blev inte riktigt som tänkt. Men jag är tacksam över att det finns hjälp att få om och när man behöver. Det var en väldigt bra läkare som E fattade tycke för ganska direkt. ;-)

Iallafall kom vi hem för inte allt för länge sedan. Nu har vi ätit sen mellis och E slocknade direkt efter. Jag ska försöka organisera packandet och sedan ska vi (vilket jag helt glömt) på middag för att fira pappaNs (gammel)morbror som fyllt 50. Därav min insikt om att färdigpackade ikväll inte är troligt.

En trevlig förmiddag hade vi också med våra mamma&bebiskompisar. Nu kommer 1 årskalasen på rad. Redan har söta Edvin och Alfred fyllt och imorgon är det Alvas tur. Grattis till raringarna. Våra stjärnor Albin och Amelie fyller sedan i september och sist ut är Eira. 1 år. Det är galet. Di små är nu stora.

tvättjuv?

Jag däckar totalt när kvällen kommer. Bara tanken på att göra något annat än att sitta där jag sitter får mig att gäspa. Trots det är det nu dags att hämta resväska, hänga tvätt och förhoppningsvis hinna slänga i en ny maskin (jag börjar för övrigt undra om det är någon som kommer hit med sin smutstvätt, det kan väl aldrig vara så att vi förbrukar så mycket kläder?!). N är och handlar det sista som ska med. Imorgon kväll ska vi nämligen vara färdigpackade. Jag sätter en hundring på att vi inte är det.

en upp, en ner

Idag var det jobbardag igen. Den sista på ett tag dock. Nu är det bara mamma som gäller fram till skolstarten.

Om några dagar ska vi åka på semester. Den längsta hittills för den här familjen. Eller ja, om man räknar förra sommaren - då Eira låg i magen - så var ju det längre. Iallafall så ska det göras stopp både lite här och där. Bland annat i Ullared - Gekås. Jag och mina listor ska göra oss klara. Listor är viktigt, så man inte glömmer något. Jag hoppas att det finns fina kläder både åt mig och Eira. Vi har nämligen bytt storlek. Hon en upp och jag en ner. ;-) (I rättvisans namn ska sägas att E fortfarande har en del kvar på stl 74, men vi (hmm, kanske mest jag) har tröttnat på alla kläder som hon ju haft sedan 6 månader ungefär). :-D

Nähä. Nu har vi hypnotiserat färdigt och nästa bok av Kepler "Paganinikontraktet" har påbörjats.

rödtjut och inga badkläder

Pjuh. Helgerna går i rasande tempo. Alltid. Undrar hur det kommer sig egentligen.

Det här var för övrigt vår sista lediga helg tillsammans innan pappaN börjar jobba på heltid igen.

Den sista helgen som mamman visserligen passade på att jobba. Men, men.

~~

I fredags kom Troy och Eiras faster. På kvällen grillade vi och drack rödtjut. Och jo, jag smuttade lite jag med.

~~

I lördags drog vi iväg till Furuvik. Vi hade en härlig dag. Tyvärr hade vi inga badkläder med oss så vi fick gå och svettas i hettan. Ett dopp hade inte suttit fel.

~~

Och så idag jobbade jag. Tungt i värmen.

Nu ska jag passa på att mysa med karln i huset, innan det är dags att säga godnatt.

semestern i bilder

Ja det var en härlig minisemester vi hade. Lilla familjen.

Eira var mycket nöjd med allt folk hon hade att titta på.

Båten var perfekt med heltäckningsmattor = mjukt att landa för en dam som tror att hon kan gå.
Vi hade strålande solsken och dagen i Helsingfors var jättetrevligt.

Vi strosade omkring och hade egentligen inget särskilt planerat.

Tokiga mamman fick dock dille på att leta efter nappar (vi hittade en jättefin på gatan (som vi givetvis inte tog) som vi letade som tokiga efter, utan resultat dock).

Vi lyckades dock fynda en hel del på rea, åt oss allihopa.

Det märks tydligt hur vana våra magar blivit att klara sig utan kolhydrater (samt gluten).

Jag hade magknip från en annan värld efter varje frukost, trots att vi inte direkt valde kolhydrater.

hemma

Vi har haft en helmysig liten semester i Helsingfors. Vi kom hem tidigare idag, men direkt bar det av till farmorn och farfarn där vi tillbringade eftermiddagen och kvällen genom att bli bjudna på mat samt umgås med gudfar Stefan, Frida, gammelfarmor och hunden Baccus (som E förtjust har pussats med). Nu är vi trötta och ska mysa ned oss i soffan lyssnandes på "Den förlorade symbolen".

lovord

Så är vi hemma nu, från en liten tripp i den större staden. Borta bra, men hemma bäst. Än en gång. Det kan vara bra att påminnas. Vi har haft det toppen iallafall.

Igår var det dags för examen. Det var med en liten tår brännandes i ögonvrån som vi från bänken såg vår älskade pappa och man (jo, han är min man även om vi inte är gifta), bärandes på Mälardalens studentkårsfana, stolt vandra fram i kyrkan. Att det här skulle gå, att genomföra tre års stenhårda studier samtidigt som alla tragedier vi tagit oss igenom, är beundransvärt. Blod, svett och tårar är uttyck som kommer väl till pass. Jag skulle nog våga påstå att det inte finns någon som är värd fler lovord än vår pappaN när det kommer till den här examen. Vilken kämpe han är. Att han dessutom har fixat jobb som sjukgymnast på ett alldeles förträffligt ställe, såhär direkt efter examen, är också helt fantastiskt.

Vi hann med att äta lite lunch mellan pappaNs och fasterns examen. Eira passade då, väldigt lägligt, på att sova. Hon var som en dröm i kyrkan. När fastern fick sitt namn uppropat och mottog ros och brosch drog hon dessutom till med en liten hejaramsa. ;-) Fastern som för övrigt också har gjort ett fantastiskt jobb - världens bästa faster!

På kvällen, igår, intogs mat, på en grekisk restaurang, som vi blev bjudna på av svärfar. Tusen, miljoner, TACK! God mat och min mage stod i alla möjliga hörn. Jag skulle ha druckit lite vin, men backade ur när det närmade sig. Jag hinner. Väl hemma hos fastern igen packade vi ut madrasser på golvet - hela golvet täcktes - och operation nattning påbörjades. Det gick sådär. Eira var inte alls med på noterna att sova när alla andra var vakna. Efter ca 1,5 timme somnade hon äntligen. En ganska fantastisk natt följde med endast ett uppvaknande och när klockan var sex och Eira tyckte att det var morgon tog farmorn och farfarn över. E hade somnat om och vi alla slog upp våra blåa och gröna när klockan var över nio. Skönt.

Så. Nu har pappaN packat upp allt och jag ska krypa upp i soffan och mysa med min legitimerade sjukgymnast. Härligt!

borta bra...

Måndag igen. Hujeda vad veckorna pinnar på.

Helgen var fin. Stockholm på våren är vackert. Mycket gå och väldigt intensivt, men vi har haft det bra. Eira trivdes alldeles utmärkt med så många människor att få full fokus av. Trots många nya intryck har hon varit så glad hela tiden.

Vi började dagen i lördags, efter väskavlämning på hotellet, med promenad på söder. Lite shopping efter vägen men mestadels gick vi omkring och njöt, av solen och sällskapet.
Framåt eftermiddagen samlades vi på ett av hotellrummen och skålade i champagne. Nja, jag och Eira skålade i vatten. Sedan bar det av mot restaurangen. Ett stopp blev det på kusin/gudmors gamla jobb - Gustaf af Klint - för lite påfyllning.

Jag var lite orolig innan helgen, hur det skulle gå på restaurangen. Egentligen tycker jag väl inte att en sådan plats lämpar sig för ett litet barn. Men än så länge kan/vill vi inte lämna iväg E för natten. Jag var orolig att det skulle bli för mycket intryck och att hon skulle ha svårt att somna och eventuellt bli ledsen. Obefogad oro skulle det visa sig. E sov på väg till restaurangen och vaknade när vi kom fram. Hon åt gröt (nä, välling kunde vi glömma), majskrokar och spexade. Sedan slocknade hon i min famn och sov sedan i babyskyddet bredvid pappa. Härligt.
Nej, den största oron stod pappaN för, som satte kött i halsen. Patrik fick hoppa in och göra heimlich, som tyvärr inte hjälpte. Tillslut lossnade köttet och pappaN kunde, om än lite mör i halsen, hugga in på efterrätten.

Mormorn, som ju var anledningen till allt ståhej, var mycket nöjd över sin present och tyckte att hon kände sig som drottningen - vilket hon också påtalade för alla vi mötte. ;-)

Skönt är det dock att vara hemma. Jag är en småstadstjej ut i fingertopparna. Jag trivs i lugnet. En dag då och då i en storstad räcker gott och väl. Idag gick vi broarna runt med Maria och Alva - en alldeles lagom aktivitet, såhär dagen efter utflykt.