ingen ordning

Jag får liksom ingen ordning på tankarna idag. Ingen ordning på någonting alls. Det finns så mycket som borde göras. Men varken orken eller lusten infinner sig. Det här med sömnen tär mer än vad jag egentligen vill erkänna för mig själv. Med undantag för en vecka ungefär (då sov vi ganska bra) har det varit minimalt med sömn om nätterna här hemma på berget. Operationen sluta nattamma gick lysande tills dess att rosslet slog till. Stackars liten hostar och hostar om nätterna. Mollipecten hjälper föga. Hostandet gör liten väldigt ledsen och mammig. Och hungrig. Hur vi än försöker (på samma sätt som när operationen lyckades) får vi henne inte att somna om. Det är tufft.

På torsdag ska vi till BVC på väg-och mätning. Då ska jag be om att få hjälp genom dem. Att gå tillbaka till VC känns bortkastat.

Idag har jag suttit på försäkringskassan och försökt begära dagar för sommaren. Det är ett riktigt pusslande att få dagarna att räcka till samtidigt som man gärna inte vill ligga på existensminimum. Jag tror att jag lyckades samla mina utspridda hjärnceller och få fram något vettigt. Förhoppningsvis räcker dagarna då till nästa år. Vilket betyder cirka 4-5 månader för pappaN att vara hemma.

Jag börjar alltså studera i september. Konstig känsla. Samtidigt som det ligger en viss spänning i det, känns det så fel och avlägset. Jag är ju som gjord för att vara mamma. Jag har ju väntat och längtat efter den här tiden, att få vara hemma med barn. Och så är det snart över?! Jag känner dock ingen panik med att bli klar. Det är långt till pension. Jag är så glad och tacksam över att jag väntade några år med att börja studera. Jag har lärt mig så mycket under åren, som är värdefullt att ta med in i arbetslivet. Saker jag aldrig fått uppleva om jag börjat studera direkt efter gymnasiet. Då, fanns ingen tanke på att bli sjuksköterska. Då, hade jag nog blivit lärare (inget fel i det givetvis). Men ibland tror jag att man inte ska ha för bråttom. Livet väljer sina vägar, bara vi kan låta bli att skynda på.

Vi har haft en trevlig eftermiddag med finaste, bästa Mia och Alva. Vi började i lekparken och fortsatte med sedvanliga promenaden. Tack för en mysig stund!

en extra tanke

Det är mors dag idag. Grattis alla fina mammor. En särskild kram och tanke vill jag skänka till alla de mammor som inte har sina barn levande hos sig. För det gör ont. Alla sådana högtider, där det blir extra tydligt hur livet inte är som det borde river lite extra i skorpan. Att fira en dag för mammor som mamma utan att ha sitt eller sina barn fysiskt närvarande är hjärtkrossande. Att inte få ge all kärlek till det vackraste man någonsin skapat är så tungandat att det är kvävande.

Jag är så innerligt. Så ofattbart. Så gränslöst tacksam och lycklig över att jag i år har min lilla flicka hos mig. Förra året och året innan det, ja det är min tredje mors dag, var en lång väntan. Jag har samlat kärlek som jag väntat på att få slösa. Men det är första gången - med barn, utan barn, med barn. Mina guldklimpar, som jag älskar er.

jag blev biten

Ok, jag må vara den sista i världshistorien som varken sett eller förstått mig på Twilighthysterin. Jag gillar ju egentligen inte sånt där overkligt. Men igår, när vi hyrde filmer, lovade jag i ett mycket, mycket svagt ögnblick att jag skulle se ettan (som vi haft hemma ganska länge). Och så hyrde vi tvåan. Ettan, done. Är jag biten? Oh, yes. Edward Cullen it is. Tvåan ska ses nu härnäst.

lyx

~~~

Med vårt nya sätt att äta kan vi njuta av det godaste godaste goda. Ibland känns det nästan helt overkligt bra. Nu ska vi njuta mat och till kvällsmys har vi hyrt filmer, bland annat Göta kanal 3. Inga höga förväntningar där, men lagom avslappnat lördagsnöje.

~~~

Trevlig lördagskväll!

festival i stan

Pjuh, lång dag. Eira har inte somnat än. Hon tjoar och viftar med tårna ovanför sängkanten.


Jag och E följde med pappaN till Västerås på genrep inför examen, i kyrkan. En snabbis hann jag in på Kappahl också där jag fyndade en UVdräkt - perfekt.


Väl hemma sov Eira så skönt att vi tog en sväng med vagnen ner på stan - festival. Inte mycket att se. Mer än alldeles för små barn med ölburkar. Småflickor med korta korta shorts och BUS-ränder längs med fotknölarna. Halvvuxna grabbar som studsar bröst med varandra. Medelålders som klär sig som sina barn och som troligen börjat småsupa redan runt lunch.

Vi hamnade dessutom mitt upp i vattenballongskastning på poliser. Inte särskilt smart. Vi skyndade därifrån. Vi gick en liten omväg för att slippa stöket. Istället dök vi på en snubbe som stod och pinkade i någon annans rabatt. Kul. Sist vi var ute på festivalen var 2006. 2007 var vi på Santorini, 2008 var jag gravid med Troy och förra året med Eira. Trots att åren svindlat iväg känns det inte som att vi missat särskilt mycket.
Mjo, vi såg en hel del folk på uteserveringarna också som inte alls stämde in på ovanstående, utan verkade ha riktigt trevligt.

Jag känner ganska starkt att jag nog vill entra en karriär som vuxen på stan så småningom. Typ om 12-13 år.

lik mamma, men söt ändå

snörvel

Idag gjorde jag mitt första träningspass utomhus utan barnvagn. En annorlunda känsla. Över huvudtaget är det väldigt, väldigt få gånger jag är utan Eira. Jag kände mig lite tafatt. Vad gör man med armarna egentligen? Dom bara hängde där. Det märks att det händer saker i kroppen iallafall. Rundan som för ett par veckor sedan (visserligen med barnvagn) tog ca 40 minuter tog idag 25. Alltså var jag tvungen att lägga till en runda. Powerwalkprogrammet jag följer ordinerade 45 minuter idag och det kan jag med gott samvete bocka av.

På förmiddagen fick vi tid på vårdcentralen. Tyvärr fick vi värsta tänkbara läkaren. I vanliga fall brukar jag vägra henne. Men det fanns dåligt med tider och jag tänkte att hon kanske har bättre hand med barn. Inte då. -Oh my god, sa hon när Eira inte ville öppna munnen. Oh, my god.
Hon påstod även att rosslet som hörs när E andas kommer från näsan. Hon påstår att det är snoret som rosslar. Och visserligen är hon lite snuvig, men vem som helst kan höra att rosslet sitter i bröstet. Nåväl. Vi fick slemlösande. Jag hoppas att det hjälper. Annars ringer jag barnmottagningen.

rostiga ringar

Jag är fortfarande lite smått irriterad över försäkringskassan. Att maila verkar inte heller vara någon idé då det står at täven mailservicen är överbelastad. Suck. Dubbelsuck.

Idag jobbade jag mitt första vardagspass på över ett år. Ja det var det första "verksamhetsdagen" på 2½ år. Sist jag var där fanns Troy i min mage. När jag låg där, bland tindrande stjärnor och dansande dioder i det vitaste av allt vitt kunde jag nästan känna hans sparkar.

Det gick bra. Trots lite rostiga ringar. Tänk så fort man kommer in i hjulet igen. Det inger hopp inför höstens studerande. Det var dock en tillfällig visit. Något extra dagpass ska jag göra i augusti men annars är det det ljuva mammalivet som hägrar. Min älskade lilla liten fick tillbringa förmiddagen med sin farmor. Runt lunch kom pappaN hem och gjorde dem sällskap. Det hade gått bra. Och när jag kom hem bjöds jag på modevisning. Farmorn hade shoppat. Tusen tack, älskade bästa farmor!

fnatt

Jag håller på att få fnatt. Är det bara jag som inte kommer fram till försäkringskassan?!!?!?
- Kundcenter har hög belastning, var god försök senare.
I två dygn?!?!?!?

det skakar

Dagen idag fortsatte i samma tempo som gårdagen. Eira är fortfarande förkyld - eller vad det nu är... Hon är också vaken om nätterna. Vaken och hysteriskt ledsen. Det verkar göra ont någostans, men var? Rossligt är det också om nätterna. Jag ska ringa vårdcentralen i morgon. Något måste vi få så att andningen blir lättare. På dagarna är hon piggare, om än snorig och hostig.

Nåväl. Dagen slutade lite bättre än väntat. Jag har dock lärt mig att inte ta ut något i förskott. Litet småleende tillåter jag mig dock. Afrodans var det. Jag tycker mig orka liiiite längre när vi drar på turbo-tå-springet. Ledaren skriker -Känn hur det skakar. Om jag gör. OM jag gör. Det skakas både här och där. Det är härligt - på ett plågande vis. Riktigt plågande. Mitt nya kapitel är inne på vecka två. Och det går bra. Det gör det faktiskt.

tävling

"Jag är med och tävlar om valfritt halsband/armband
från Carolines Smyckeskrin, på Muppsan´s blogg,
var med du oxå - två vinnare kommer att dras"

barkarby

När vi åker till Stockholm brukar vi försöka att, antingen på dit- eller hemvägen stanna till i Barkarby. Jag tycker det är mysigt att gå där, i outletområdet. Området runt omkring har också vuxit och nu för tiden kan man hitta de flesta stora butikskedjor där. Min favorit har jämt varit Po.p (iofs en favorit var vi än är. Men i Barkarby har det varit absoluta favoriten). Jag har, i alla tider, drömmande gått omkring där inne och drömt om graviditeter och små bebisar.

Iallafall.

När vi hade varit på ultraljudet på Tittut, med Troy i magen, stannade vi för att köpa de första kläderna. Eftersom vi då visste att det var en pojk och att han definitivt såg mer ut som en Troy än det andra namnet vi valde mellan fanns det något - någon - att relatera till. De första kläderna var ett par randiga byxor. När Troy slutade leva blev allt så jobbigt i Barkarby. Lusten försvann och jag orkade inte se polarn och pyret. Bara skylten fick mig att helt gå sönder.

Så. När vi hade vår lilla semester i Sthlm tog vi vägen förbi på väg hem. Vilken känsla! Vi gick där. Med vår lilla skatt i vagnen. Stadiga var stegen mot favoriten. Tyvärr hade de slagit igen. Trist. Men det gjorde inte så mycket. Med tanke på att livet segrat.

drömmen om ett litet hus

Det händer inte så mycket idag. Det är så med vissa dagar. Att trots att man önskar, så blir det inte mer än att tiden går. Eira har dagen till ära testat att dra i alla kablar som pappaN spikat fast i väggen. Små små fingrar lyckas ändå få tag i kablarna. -Ajajaj, säger mamma och lyfter bort. En minut senare upprepar vi det. Igen. Igen. Igen.

När vi har intagit en något försenad lunch ska vi ta en tripp med bilen. Vi har sett ett hus. Ett litet mysigt hus som skulle passa perfekt för vår familj. Och drömma är vackert. Drömmar är gratis. Drömmar för livet framåt.

bombmat

Ännu en lördag avverkad. Vi har precis sett färdigt på "Jakten på Julia". Romeo & Julia som jag förövrigt väldigt gärna vill se sedan när den har premiär.

På eftermiddagen hade vi besök av vår bästa moffa Ida. Varför hon kallas moffa? Jo, eftersom Eira inte har någon närvarande morfar och Ida är en av de mest värdefulla personer i vår närhet står det rätt så klart. Tillsammans tog vi en runda på stan. Eira hade turen som fick ett par byxor av moffa. Nya pyjamasar införskaffades också. De gamla har visst blivit för små. De som var så stora för inte alls så länge sedan.


På kvällskvisten blev vi bjudna på mat hos farmorn och farfarn. De har börjat på samma nya kapitel, vilket är väldigt smidigt eftersom vi kan äta samma mat. Och gott var det. Så in i bomben! ;-)

nya stolen

stortompen upp i vädret

Ännu en månadsdag har passerat.

Jag är extra känslig då och känner att jag kan bryta ihop för minsta lilla. Det är som om alla mina sinnen öppnas upp. Ärren i mitt hjärta liksom löses upp och allt står öppet och infekterat.

Jag och barnens farmor pratade igår om det eviga sorgen.

Det finns en del som tror och gärna talar om för oss att det blir bättre med tiden.

Och visst är det så.

Visst är det så att jag faktiskt orkar vakna om morgnarna nu.

Visst är det så att det är sällan jag nu vaknar med panik i bröstet mitt i natten.

Visst känner jag nu att jag VILL leva.

Och visst njuter jag av lillasyster.

Jag älskar henne så fantstiskt mycket.

Men.

Varje dag är en ny dag utan Troy.

Varje ögonblick är ett ögonblick som gått förlorat.

Han finns med mig varje sekund.

~~~

På Tittut 3D4D Ultraljud fick vi bland andra den här bilden. Det är en liten fot.

Vi kunde direkt se att det här var pappas stortår - precis som Eira har.

Jag längtade efter hans fötter. Jag längtade efter tåramsor och att få pussa små skrynkliga fotsulor.

Men då.

När han dog.

Jag minns inte.

Pussade jag?

~~~

Eiras fötter pussar jag varje dag. Jag läser om "stortompen upp i vädret"

och jag sniffar knubbiga små fötter tills hon kiknar av skratt.

Jag. Saknar. Dig.

fröken bus

matchande

Jag är med och tävlar hos Nelly om ett presentkort på 5000 kronor. Jag och Eira skulle glida fram som riktiga prinsessor i sommar, om vi kunde klä oss såhär matchande fint. Håll en tumme eller två för oss. ;-)

visste ni?

...i brist på inspiration knyckte jag den här listan hos Muppsan...


Visste ni?

att jag vill ha en välmående kropp.
att jag har den underbaraste dottern och bästa mannen i världen.
att min senaste kyss nog var i sömnen.
att jag lyssnar på ljudböcker när jag är ute och promenerar.
att jag funderar alldeles på tok för mycket på sådant som jag inte kan göra något åt.
att jag pratar ofta och mycket.
att jag inte gillar ormar (läs hatar).
att min första riktiga kyss var av en killkompis och det var inte riktigt som jag hade tänkt mig...
att jag avskyr när människor vänder kappan efter vinden och behandlar sina vänner respektlöst.
att kärlek är det vackraste som finns.
att jag gillar lugna hemmakvällar.
att jag alltid (över)analyserar allt.
att jag är evigt tacksam över alla fina vänner och min underbara familj.
att sist jag grät var förra veckan till Greys anatomy (det är möjligt att jag grät en skvätt idag när jag pratade med min bästa Carro också...).
att min mobiltelefon oftast ligger någonstans och jag vet inte var.
att när jag vaknar på morgonen möts jag av lyckan.
att innan jag går och lägger mig pussar jag på ett foto på nattduksbordet.
att jag just nu tänker på att jag är sjukligt hungrig.
att i morgon skulle jag vilja hälsa på någon av mina fina vänner.
att jag hoppas att Troy & Eira en dag får syskon.
att jag verkligen vill gifta mig.

Om ni också gör den, lämna ett spår så att jag får se! ;-)

uppdateringar...

Jag skriver så mycket här på bloggen. Om allt och inget. Och nu tänkte jag att det är dags för lite uppdateringar...

Operation "sluta nattamma" - Går finemang. Visst vaknar hon, ibland många många gånger varje natt, men oftast går det att få henne att somna om. Lättast är det om pappaN går upp.

Skor - Halleluja, första skorna som jag inte direkt får skavsår av. Visst har jag fått några blåsor, men då har det berott på att jag satt på mig dem slarvigt. Bästa skoköpet någonsin är det - utan tvivel!

Eiras matätande - Eira äter bra. Vi testar oss fram fortfarande. Men nu för tiden kan man nog räkna det som att hon äter fulla måltider. Hon har heller inga större problem med bitar. Det största framsteget är nog dock VÄLLINGEN i NAPPFLASKA! Hurra.

Sorkuslingarna - Det sitter fällor runt de gravar som varit mest utsatta för uslingarna. Rätt äckligt är det med döda sorkar. Fast, hellre det. Faktsikt. Igår var det någon som hade planterat nya blommor hos T. Kyrkorådet kanske? Jag är tacksam iallafall.

nytt kapitel

Ok, nu har jag tagit mig samman. Typ. Det vibrerar fortfarande lite lätt i mina muskler. Jag undrar hur det kommer kännas imorgon. Det här var utan tvekan den tuffaste omgången.

.

Nåväl. Eiras förkylning är bättre. Det är rosslet som sitter kvar. Kanske kanske var det lite bättre idag och jag hoppas att det fortsätter i den riktningen.Mitt i allt har hon bestämt sig för att lära sig krypa. Gunget har hon haft en tag, men nu är det nära nära att hon kommer framåt. Bakåt är lättare. Och stå. Hon vill stå mot allt. Och gå. Helst springa (jag tror att hon har lärt sig av sin kompis Albin ;-)).

~

~

Jag jobbade igår. Eira hade tagit sovmorgon till kvart i tio. Kul. Jättekul. Första gången på sju och en halv månad. Kul att det var just den här morgonen. Men ja' ä int' bitter... Jobbandet gick finemang och medan jag var borta hade pappaN och E haft besök av farmor och faster, gudfar Stefan och Xiao Jing. Strålande alltså.

~

~

Idag sken solen på oss. Det var en perfekt dag för mitt nya kapitel. Idag var första dagen på något som förhoppningsvis kommer mynna i något alldeles toppenbra. Efter lunchpromenaden hämtade jag filt, vatten och leksaker och sedan satt vi i skuggan på baksidan av huset. Eira gillar gräs. Så mycket att jag är rädd att jag kommer hitta grässtrån när jag byter blöja. Hon är snabb. Den där fröknen.

~

i'll be back

Ok, jag hade tänkt skriva. Men tiden räcker aldrig till. Om tjugo minuter ska jag vara på afrodans och innan det är det tänkt att jag ska natta E. Inte tid att sitta här med andra ord.
Skrivandet får vänta tills jag kommer hem. I'll be back.

rossel rossel

Vi skulle ha varit på väg till Sthlm nu. Istället är vi hemma med rosslig lilla liten. Vi väntar ju envist på den där andra tanden, som fortfarande inte har kommit mer än halvt igenom. Nu har en förkylning brutit ut. Rossel rossel, snor och feber. Jag hoppas vi slipper akuten denna gång.

Jättetråkigt att vi missar kalaset för vår bästa gudmor och lilla I. Men jag antar att detta är bättre än en förkylning i present... Roligare presenter skickades med mormis och och morbror K.

Nähä, vi packar väl upp matsäcken och har picknick här hemma i soffan istället då.

Trevlig helg

liten pojke på upptäcktsfärd

Plötsligt ljuder en signal. Ding, ding, ding, dong, dong, dong. De som varit hemma hos oss vet att vår ringklocka oftast inte fungerar, men om den gör det så ljuder den DING-DONG. Inte nu. Helt plötsligt spelar en liten trudilutt. Ingen i trappen. PappaN testar ringklockan och vår vanliga signal hörs. En liten pojke på upptäcktsfärd. Kanske har han blivit så lång nu så att han når upp till klockan. Kanske vill han bara visa sin närvaro. Vilket som, gör det mig varm inombords.

hatar

Jag slutade titta på Greys anatomy ett tag. Jag orkade inte. Serien har från första början berört mig. Oftast till tårar. Och jag orkade inte gråta mer. Jag orkade inte fler tunga stenar än de jag redan bär.

Men så tittade jag idag. Det var som en gammal kär vän. Det är många vändningar jag missat. Dagens avsnitt berörde och jag kunde återigen inte titta. Alldeles för många, alldeles för färska, alldeles för smärtsamma minnen kommer i samband med att stänga av en respirator.

Troy levde i fem minuter efter att läkaren beslutat att stänga av respiratorn. Jag låg så nära, så nära. Och han dog. Jag har aldrig varit så nära döden. Han dog. Jag hatade henne. Jag hatade att hon skakade på sitt huvud efter att hon lyssnat efter hjärtslag. Jag hatade att hon tittade på klockan och tidsbestämde dödsfallet. Jag. Hatar. Att. Han. Dog. Min älskling.

guldkorn

Alltså, jag kan inte fatta att det snart är mitten av maj. Det är snart sommar. Var tog våren vägen? Och vintern (mjo, jag har några svaga minnen av en låååång vinter). Det var ju nyss oktober.

Onsdag är "mamma&bebiskompisdag" - idag var det dock en något decimerad skara. Trevligt hade vi iallafall, som alltid. Vi promenerade runt holmen och stannade till på Jularbocaféet och fikade lite. Vilka guldkorn vi har i vår stad. Våra små stjärnor sov i vagnarna. En stund iallafall.

Jag, Linda och våra flickor tog sällskap till affären sedan för att handla. Precis innan vi skiljdes åt upptäckte tjejerna varandra. Så söta de är i likadana
mössor. :-)

kan själv

Vi trodde ju att Eira reagerade på päron förut. Vi testade igen i helgen och det visade ingenting denna gång. Eira gillar päron. Särskilt att hålla själv. Vill själv. Kan själv.

Babysång idag. Sedan traskade vi hem och åt lunch. Vi hann med att busa och vila lite och senare på eftermiddagen tog vi en bropromenad med våra fina vänner Mia & Alva.

När jag kom hem upptäckte jag hål på mina nya strumpor. Vad är det för fel på mina tår??

Jag har tappat räkningen för vilka strumpor i ordningen det är som slutar såhär. Blä.

fitbräda

Igår lånade jag Fitbrädan (världens roligaste namn för övrigt), till Wii, av min svärmor. Efter några om och många men lyckades jag få igång den idag. Roligt! Eira låg som förstenad och tittade på mig. Tokiga mamma som hoppar upp och ned. För en stund sedan kom jag hem från afropass också. Tack och lov är jag inte en sådan person som ger upp något efter bara ett försök, så jag gav det en till chans. Förra veckan var jag ju inte så väldigt impad. Tack och lov. Idag var det mycket roligare och jag är peppad till tusen. Nu jäklar ska det hända något med den här gamla pöskroppen. Heja, heja. Som tur är har jag också min peppbrud, bästa C, med mig. Det här ska gå!

Andra gången jag då är borta från Eiras nattning. Det hade gått sådär. Det skar verkligen i mitt mammahjärta att behöva stänga dörren när jag hörde henne gråta. Jag måste bli bättre att lita på att pappa kan. För pappa kan verkligen. Han är ju världens bästa. Nu sover hon iallafall och jag hoppas att det fortsätter i den andan hela natten.

God kväll.

inget hej

Ok, det kanske var lite tidigt att ropa hej än (när ska jag lära mig?). Inatt gav jag med mig, efter två timmars gallskrikande. Jag tror dock att det är tand två som spökar fortfarande. Den har brutit igenom på ena sidan bara och verkar både klia och göra ont på andra sidan. Nåväl. Jag tror (hoppas) det var tillfälligt.

Så. Morgonen har fortsatt i nattens tecken. Inte gallskrikande, men likväl lite ledset. I mammas famn är allt bra. Men allt runt omkring är också spännande då - alltså det duger inte att bara sitta still.

Fortsättning följer.

vi är på G

Helgen är nästan över. Vi har haft det bra. Igår besökte vi mormis och fick sedan besök av fina Ullis. Vi babblade på och tänk att tiden aldrig räcker till för allt man vill prata om. Så fort hon stängde dörren kom jag på tusen saker jag hade tänkt säga. Tur för oss kommer hon tillbringa lite tid i lilla staden och då kan vi passa på att bubbla.

Nätterna känns nästan lite för bra för att vara sanna. PappaN har varit den som dragit det tyngsta lasset för att få det att fungera och numer sträcker sig vakentid till att stoppa in nappen 1-2 gånger. Ingen mat alltså. Lyx. Eira drack för övrigt ca 80 ml välling imorse. Ur nappflaska. Det är nästan så det skulle behövas ett kors i taket. Det känns som om vi är på G.

Ny vecka väntar med nya äventyr. Jag tror vi ska försöka hålla oss lite lugna. Jag har ett envist svidande i magen och illamående som inte vill ge sig. Egentligen skulle jag nog behöva besöka vårdcentralen, men har en tendens att skjuta upp sådant.

Välkommen ny vecka.

svartvitt i photoshop

no miss nice mum

Jo, jo. Nog hann vi till graven allt. Inte speciellt förvånande när sorkjävlarna (ja, nu är här slut på miss nice mum) ätit upp ännu en plantering. Det gapade alldeles tomt hos bästa lille Trollboll. Vi for till handelstrdgården och inhandlade små färglada aluminiumblommor och en ny nalle (från lillasyster). Är sorkar säsongsdjur eller hur länge kan det här hålla på?!

PappaN slutade tidigt idag och kunde följa med mig och E på föräldrargrupp på BVC, som visserligen blev inställd i sista sekund. Som tur är har vi toppentrevligt tillsammans så mammor, pappor och barn (vi saknade dock A med familj) stannade kvar en stund ändå.

Efter en runda på stan med en hel hög av reafynd har vi nu stannat hos farmorn & farfarn för lite fredagsmat. Smaskigt. Eira har käkat gröt och är nu inne på skålen med majskrokar. Är det fredag så är det.

Trevlig fredagskväll...

eira & väskan

underbara människor

Dagen som började med så strålande väder vände och blev grå och mulen. Det har i och för sig inte gjort mig och Eira ett dugg eftersom vi har spenderat dagen med allra bästa Frida och Greta. Mysigt! Vilken tur vi har som har så härliga vänner.

Idag kom ett paket på posten. Åter igen en present från Eiras gudfar Stefan. Även denna gång en marimekkobody. Det är verkligen helt underbar! Någon dag ska jag visa den för er, men ikväll var fröken fräken så trött att hon knappt ens orkade sprattla ur pyjamasen...;-)
Hur som, Tusen tack fina Stefan!

Mormis ringde tidigare att någon platerat blå penséer hos Troysan. Det visade sig vara kyrkogårdsarbetarnas verk. Jag blev både rörd och glad att det finns så omtänksamma och snälla människor. Imorgon ska jag försöka hinna dit och tacka dem.

äppelpäppel

Pust. Vi har precis avslutat århundradets storkok. Vi är egentligen inga "storkokmänniskor", men efter en snabb check på bankkontot och i frysen kom vi överens om att vi måste bli lite bättre på att planera måltider. Det hör inte till vår starka sida, i vanliga fall.



Nåväl. Idag/kväll tillagades potatis, bön & starka korvar soppa och ungersk gulasch som räcker för ett helt kompani. Dessutom gjorde vi mat åt Eira av samma råvaror (gulaschen). Det blev kanonbra. Tidigare fick jag låna mosboken av våra vänner Sofia & Albin och den ligger högst på min "köplista". Igår tillagades "Äppelpäpplig rotfruktsgryta" och den gick solklart hem av E idag när den premiärsmakades. Jag hittade precis boken till bra pris hos lycknis, 126:- inkl. frakt. Fyndigt!



Natten hade för övrigt varit väldigt jobbig tyckte pappaN. 1 ½ timme hade åternattningen tagit och efter det hade hon vaknat ytterligare en gång. Jo 1 ½ timme var väl i längsta laget. Men annars vill jag nog ändå tycka att det var rätt bra gjort, att hon bara vaknade en gång utöver det. Det kan vara mycket värre än så. Även om pappaN nog aldrig fått erfara det...;-)
.

Dagen har annars tillbringats med våra mamma&bebiskompisar. Vi hade saknat dem allihop, det var ju hela två veckor sedan sist. Sötnosarna har blivit så stora - de satt i en ring och snodde leksaker av varandra. :-)

.
Nähä. Natt var det. Godnatt!

.
Förresten, snart 30 000 besökare, vad ska vi göra för att fira? ;-)

hela natten

"Operation sluta nattamma..."

Jag sov på soffan inatt. Hela natten. Pappan tog skrikpasset runt tolv och det var då jag intog soffan. Sedan vet jag inget mer. För jag har sovit. Hela natten. Fantastiskt! N jobbar och åkte när jag somnat om i sängen med Eira runt sex, så jag hann inte fråga hur det gått. Hur det var under natten får jag veta när han kommer hem. Men jag sov. Hela natten. Hurra!

hur är det möjligt?

Lång dag till ända. Verkligen lång. Men rolig.

Vi startade med babysång. Eira kände igen sig och började exalterat tjuta när vi närmade oss församlingsgården. Lite tokigt är det dock att första sovpasset missas. Det är en mycket, mycket trött tjej som alltid somnar innan jag fått ut henne till vagnen. Just av den anledningen brukar jag gå en extra vända, innan vi går hem, så att hon får sova lite längre. Vi brukar ta vägen förbi farmorn & farfarn. Idag var farmorn hemma och där blev vi kvar även på lunch. Mys. På eftermiddagen hade vi bestämt lekdejt med Mia & Alva. Eira tittade storögt på Alva och var mycket nöjd när hon fick låna stortjejens leksaker. Lite fika och sedan bar det av ut för lite promenad. Vi skulle bara gå en kortis. Men det blev en långis. Vilket i sin tur resulterade i att Eira sov ända tills vi kom hem, kvart över sex (!).

Det blev en mycket lång nattning med en tjej som var väldigt ledsen. Dessutom är det ännu en tand på väg upp. Det är så svårt att se henne ha så ont. Lilla älskade liten.

För övrigt håller vi på med operation sluta nattamma - lättare sagt än gjort. Jag hoppas på att få lite hjälp av pappan. Det är inte lätt att få ledsen liten tjej att förstå varför hon inte får gottigt och samtidigt vyssja i famnen (för att ha henne kvar i sängen är störtomöjligt). Nåväl. Vi fortsätter operera.

Tänk att det har gått sju månader sedan vi lyckligt vandrade omkring på BB med vår stjärna. Hur är det möjligt att älska såhär mycket? Hur är det möjligt att älska mer och mer för var dag som går? Jag gör det. Min helt fantastiska lilla Eira - du är det bästa jag vet.

~~~

~~

~

~~~

Fotot är taget, på BB, av Linda & hennes man O som ju som bekant födde finaste lille Gustav, ca ett dygn efter Eira. Jag kommer alltid bära dem varmt i mitt hjärta. Vilken fantastisk resa vi fick göra tillsammans. Kärlek.

7 månader, älskling

sorkuslingar

Nja, någon vidare romantisk 7 årsdag idag har det inte blivit. Vi åt lite godare än vanligt igår och myste med film och tända ljus. Det får räcka för nu. Så småningom kanske vi kan ta oss ut på bio och middag.

N hade sin första praktikdag idag. Tänk att han inte ens har en månad kvar nu. Praktiken är på samma ställe som han sedan ska jobba i sommar så det blir en perfekt "inskolning". Jag och Eira har fyllt dagen med farmorbesök (som kom förbi på morgonkvisten med bullar), sällskap av mormis till graven för att plantera nya blommor, promenad runt stan, nåväl - halva stan (för att få en envis fröken att somna, det blev 45 minuter iallafall...), hem, mat, nattning och sedan träning för mamman. Jojomen. Jag tog mig iväg på afrodans. Njae, jag är inte lika lyrisk som efter förra passet, som då hölls i annan regi. Kanske tog jag i lite mer än jag faktiskt orkar. Jag är långt ifrån vältränad. Ja, för tillfället känns det som om jag är mil ifrån ens tränad. Iallafall så tyckte jag att det inte var så mycket dans över passet - och det var nog det jag hade hoppats på.

Vid graven fick vi veta att de stackars rådjuren jag tidigare beskyllt är oskyldiga. Det är sorkarna som är de skyldiga. Tydligen har de bosatt sig i häcken bakom Troys grav. När vi kom idag var alla blommor vid gravarna runt omkring också uppätna. Och just medan vi är där kommer en sorkusling och knaprar i sig grannfarbrorns växtstumpar. Ja, blommorna var slukade sedan tidigare. Mormor levde rövare och försökte skrämma livet ur sorken, men det måste finnas gångar där i busken som de gömmer sig i. Vitpepprade gjorde vi iallafall - för det ska tydligen djur inte gilla. Vi får väl se. Sorkarna verkar sluga.

vackra kärlek

Min kärlek.

Idag (egentligen imorgon) firar vi vår förlovningsdag. Hela 7 år.

Den tredje maj 2003 bytte vi ringar på en av bryggorna vid holmen. Det snöade.

Då. På väg in i vuxenvärlden.

Då. Nykära.

Nu. Resande.

Nu. Lika kära.

Kärleken är vacker.

Den har resulterat i två vackra barn.

Det största beviset någonsin.

Jag älskar dig.

bottenskrap

Förresten när jag ändå är bottenskrap passar jag på att tala om att jag är riktigt arg på människor som vänder kappan efter vinden och som byter vänner hipp som happ.

Såhär i efterhand kan jag känna mig utnyttjad och det gillar jag inte alls. Faktiskt!
Det är i kriser vännerna prövas. En fin änglamamma har sagt om svek "Jag skulle förmodligen inte funnits där för dig om du inte fanns för mig". Jag önskar att det inte var så. Jag hoppas, tror & önskar att jag om det, Gud förbjude, skulle hände mina vänner något liknande aldrig någonsin skulle svika. Aldrig någonsin. Punkt.

skit också

Idag när vi kom till graven var de nyplanterade blommorna uppätna. Dumma skitdjur, skulle jag vilja säga - men det är ju inte djurens fel. De kan ju inte veta vad som är mat och mat. Jag önskar iallafall att de kunde låta bli Troys blommor. Nu var det bara gröna små tåtar som stack upp ur jorden. Igår blommande det så fint av lila små penséer.

Då blev allt jobbigt.

Då blev det så tungt att allt är som det är. Det blev så tungt att det alltid kommer vara såhär. Det blev tungt för allt vi önskade. Det blev tungt för allt som inte blev. Det blev tungt för röda små lockar som aldrig fick växa. Det blev tungt för vackra blåa ögon som aldrig fick se. Det blev tungt för de vänner som inte stannade kvar. Det blev tungt för ensamheten. Det blev tungt för den blårandiga bodyn som på liten pojke bara blev till aska långt ned i jorden. Det blev tungt för små penséer som inte fick stå kvar.

Skit.
Skit skit skit.

Jag hatar att det är såhär.