Idag jobbade jag mitt första vardagspass på över ett år. Ja det var det första "verksamhetsdagen" på 2½ år. Sist jag var där fanns Troy i min mage. När jag låg där, bland tindrande stjärnor och dansande dioder i det vitaste av allt vitt kunde jag nästan känna hans sparkar.
Det gick bra. Trots lite rostiga ringar. Tänk så fort man kommer in i hjulet igen. Det inger hopp inför höstens studerande. Det var dock en tillfällig visit. Något extra dagpass ska jag göra i augusti men annars är det det ljuva mammalivet som hägrar. Min älskade lilla liten fick tillbringa förmiddagen med sin farmor. Runt lunch kom pappaN hem och gjorde dem sällskap. Det hade gått bra. Och när jag kom hem bjöds jag på modevisning. Farmorn hade shoppat. Tusen tack, älskade bästa farmor!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar