snörvel

Idag gjorde jag mitt första träningspass utomhus utan barnvagn. En annorlunda känsla. Över huvudtaget är det väldigt, väldigt få gånger jag är utan Eira. Jag kände mig lite tafatt. Vad gör man med armarna egentligen? Dom bara hängde där. Det märks att det händer saker i kroppen iallafall. Rundan som för ett par veckor sedan (visserligen med barnvagn) tog ca 40 minuter tog idag 25. Alltså var jag tvungen att lägga till en runda. Powerwalkprogrammet jag följer ordinerade 45 minuter idag och det kan jag med gott samvete bocka av.

På förmiddagen fick vi tid på vårdcentralen. Tyvärr fick vi värsta tänkbara läkaren. I vanliga fall brukar jag vägra henne. Men det fanns dåligt med tider och jag tänkte att hon kanske har bättre hand med barn. Inte då. -Oh my god, sa hon när Eira inte ville öppna munnen. Oh, my god.
Hon påstod även att rosslet som hörs när E andas kommer från näsan. Hon påstår att det är snoret som rosslar. Och visserligen är hon lite snuvig, men vem som helst kan höra att rosslet sitter i bröstet. Nåväl. Vi fick slemlösande. Jag hoppas att det hjälper. Annars ringer jag barnmottagningen.