inget hej

Ok, det kanske var lite tidigt att ropa hej än (när ska jag lära mig?). Inatt gav jag med mig, efter två timmars gallskrikande. Jag tror dock att det är tand två som spökar fortfarande. Den har brutit igenom på ena sidan bara och verkar både klia och göra ont på andra sidan. Nåväl. Jag tror (hoppas) det var tillfälligt.

Så. Morgonen har fortsatt i nattens tecken. Inte gallskrikande, men likväl lite ledset. I mammas famn är allt bra. Men allt runt omkring är också spännande då - alltså det duger inte att bara sitta still.

Fortsättning följer.