skit också

Idag när vi kom till graven var de nyplanterade blommorna uppätna. Dumma skitdjur, skulle jag vilja säga - men det är ju inte djurens fel. De kan ju inte veta vad som är mat och mat. Jag önskar iallafall att de kunde låta bli Troys blommor. Nu var det bara gröna små tåtar som stack upp ur jorden. Igår blommande det så fint av lila små penséer.

Då blev allt jobbigt.

Då blev det så tungt att allt är som det är. Det blev så tungt att det alltid kommer vara såhär. Det blev tungt för allt vi önskade. Det blev tungt för allt som inte blev. Det blev tungt för röda små lockar som aldrig fick växa. Det blev tungt för vackra blåa ögon som aldrig fick se. Det blev tungt för de vänner som inte stannade kvar. Det blev tungt för ensamheten. Det blev tungt för den blårandiga bodyn som på liten pojke bara blev till aska långt ned i jorden. Det blev tungt för små penséer som inte fick stå kvar.

Skit.
Skit skit skit.

Jag hatar att det är såhär.