jag önskar er

Gott nytt år kära vänner!

Här hemma har den sista dagen på årets spenderats genomförkyld sittandes vid datorn, frenetiskt skrivande på de hundra (5) tentorna. Ingen vidare kul sysselsättning att avsluta året på, men jag vet att det snart är över.

Och nytt år. Underbara nya år. Det måste bli bra.

Hoppas ni får en fortsatt fantastisk kväll och ett lika fantastiskt 2011.

ljus brinner

Från början.

Jag fick tag på en studievägledare. Hon sa att det kommer att ordna sig. Pjuh!

Halvtidsbedömningen gick kalas. Jag fick för andra gången ett riktigt hedersomnämnande. Kul!


Men såhär på kvällen finns mina tankar hos en vän som förlorat en av sina nära. Orättvisa värld!


- Mobilbloggen

rockbruttan

Har ni sett armbandet?

Eira fick en "rockutstyrsel" av farmor och farfar i julklapp och gissa om hon är cool.

Hon är beyooond cool!

kontrollfreak

Ikväll är jag äntligen hemma. Å, jag längtar så tills detta är över. Jag vet, jag må låta en hel del bitter. Men det finns stunder av ljushet också. Och jag tycker att det är spännande att lära mig nya saker. Jag. Är. Bara. Så. Trött. Efter morgondagens pass är det tre veckor kvar. Om jag lyckas hålla mig frisk, vill säga. Imorgon har jag också halvtidsbedömning. Jag hoppas och tror (faktiskt) att det kommer gå bra. Jag behöver tro det iallafall.

I bakhuvudet ligger en liten (ganska stor) oro och gror. Det är relativt sällan jag inte har kontroll på saker och ting. Kontrollfreak som jag är har jag mentala listor för allt. Och för att förstärka det hela har jag oftast också skrivna listor (inte bara för mig själv utan för alla andra som kan tänkas glömma) (ja, jag vet att det inte är helt friskt). På min lista innan jul stod att anmäla sig till vårens kurser. För trots att jag utbildar mig på ett program krävdes det helt plötsligt en ansökan för termin 5's kurser. Och antagen var jag. Jag skulle alltså bara tacka ja. Men när jag klickade in mig för att bekräfta hade redan anmälningsdagen gått ut. Jag har missat att anmäla mig! Vad gör jag om jag inte får läsa vårens kurser? Och hur löser jag detta? Hmm. Ja oron gror. Ingen finns att få tag på på skolan förrän efter alla helger. Typiskt.


I dagarna firar jag och min älskade årsdag. Vi har därmed kilat stadigt i 9 hela år. Tänka sig. Nästa år blir det stort jubileum. Här om dagen passerade vi en stor snöhög. På samma ställe som vi för första gången lite hemligt pussades. Den var lika stor då. Och jag minns pirret. Vi var ute på promenad och vi gick omkring i flera timmar. N frågade, "-Vilket håll". Jag svarade "- Alltid vänster. Om man inte vet, alltid vänster". Fortfarande, när vi inte vet vilket håll vi ska åt, åker vi vänster. Alltid.

förevigade klappar

Som jag nämnt tidigare fick vi helt otroligt fina julklappar. E kammade hem storpotten i "paketmängd". Några av dem har jag hunnit föreviga på foto.

"Ruben little" från gammo & gammelmorbror  och "Bobby Car" från farmor och farfar.

Sötaste små ballerinorna från farmor och farfar.

Några av alla böcker (från gammo och gammelmorbror, Gustav m. familj, farmor & farfar och mig & N) och storvovven från mig och N.

 

Av min fina fästman (hihi, det är inte vad jag vanligtvis kallar honom) fick jag bland annat den här snygga klockan. När praktiken är slut och jag kan återgå till "mitt normala" ska den bli flitigt använd.

Underbara klockan jag fick av min älskade.



natt iallafall

Godkväll!

...eller iallafall kväll. Det var en tuff kväll på praktiken. På flera plan. Och jag hade verkligen behövt komma hem.

På hemmaplan har N gjort sitt sista pass på "gamla" jobbet. Nu väntar mer pappaledighet tills E börjar på förskolan i slutet av januari - då N börjar på nya stället. Härligt!

Tack och lov gör jag kortvecka denna vecka = 1/3 avklarad.

Nu sova. Godnatt!

...eller natt iallafall.


- Mobilbloggen

ljus

Jag hade egentligen velat åka ut till graven ikväll, men orken tog slut. Ljusen här hemma har fått brinna istället och så hoppas jag att det fortfarande brinner.

På julafton, hade många ljus tänts hos T - det värmer mitt mammahjärta!

den sista dagen

Så är snart den sista juldagen slut. Vi har haft en mysig jul. 

Eira har varit i sitt esse med all uppmärksamhet och hon vet precis hur man charmar för att få alla på gott humör. 

Vi firade i vanlig ordning hos min mormor på förmiddagen och hos mina svärföräldrar på eftermiddagen. Vi tillbringade även natten där och bland det bästa jag vet med det är att vakna på på juldagen och slippa all "julaftonstress", som det har en tendens att bli.

Jag älskar den långa julfrukosten som hela familjen sitter ned för att äta. 

Den bästa på hela året.

E träffade tomten för första gången i sitt liv. Kanske var det vi vuxna som hade de höga förväntningarna, för E brydde sig inte märkvärt om den skäggbeprydde karln. Det första paketet var skoj att hämta, men sedan lockade allt annat mer.

Alla (oj så många) paketen var dock helt till belåtenhet och idag när vi hunnit gå igenom allt har hon inte vetat vad hon ska leka med först. "Bobbycaren" är en höjdare. Och den stora hunden. Och alla böcker. Och dockan. Och traktorn. Och...

Ja, även jag och N fick fina klappar. Bland annat en köksassistent som är något som vi bara önskat oss i vildare fantasier. N har gjort färskpressad juice för att inviga.

Som vanligt har saknaden varit stor och kanske mer påtaglig än andra dagar. En stor liten pojke har en tom plats. Men ljusen brinner.

Kl 15 på julafton tändes ett ljus för alla våra saknade.

Jag hoppas att ni haft en fin jul.

fridfull helg

Det är jul.

En högtid, som många andra.

Saknad. Kärlek.

Livet.

Jag önskar er alla en fridfull helg.

på plus

Jag lever. Orken har inte funnit mig helt, men efter dagen har pluskontot fyllts på. Med råge.

Bäst av allt?
Min älskade var på arbetsintervju igår och trots fler sökande (många), ringde de idag och sa att han fått det. Heltid. Fast. Helt, helt, helt underbart! Det är han så värd! Kärlek.

Eftersom jag är kvar i "praktikstaden" även idag passade jag och vännen S (som för övrigt gör praktik på samma avdelning) på att göra stan. Vi shoppade och avslutade med middag på grekiska. Jag fyllde på med positiv energi och hoppet om att orka resterande tid väcktes inom mig.

Lilla miraklet påminner mig om livets under och ger mig pirrande lycka när sparkarna blir starkare och starkare. Här om dagen kändes första sparken på utsidan.


Imorgon far jag hem till familjen och sedan väntar äntligen lite ledighet.

Hoppas ni tar hand om er!


- Mobilbloggen

någongång

Orkar bara inte...

Sover hemma inatt trots dagpass imorgon (= mycket tidig morgon), så det blir sängen för mig nu.

Och jag hoppas på bättre dagar. Någongång.

sjuksnack

Ja, en hel del sjuksnack har det blivit på sistone, men nu kan det väl tyckas få vara slut med det. Jag törs inte säga än att det är så, men både jag och E är mycket piggare. För min del verkar det ha varit en kortis och E får sakta men säkert i sig mer och mer. Idag både välling, proviva och lite gröt.

Så, jag hoppas på att komma igång ordentligt med praktiken nästa vecka.

Hoppas ni har en fin lördag!

2/3 däckade

Så, nu har magsjukan tagit 2/3 av familjen här hemma i sina klor. Jag däckade inatt hos svägerskan (stackars). Sedan kom jag inte hem, för hur kör man magsjuk? Tack och lov har jag världens bästa svärmor som skjutsade N för att hämta mig.

Nu nerbäddad med feber och kräkpåse. Please, ge mig en kortvariant!


- Mobilbloggen

eländiga magsjuka

Svägerskan ska på julfest med jobbet så jag blir själv ikväll. Ja, med gott sällskap av mama och viennetta förstås.

Hemma kräks E fortfarande. Stackars, stackars. Eländiga magsjuka!

Första dagen gick för övrigt bra. Det är alltid lite snurrigt första dagen, men jag tror att det kommer ordna sig. ;-)



- Mobilbloggen

tufft

Framme hos svägerskan. Det var tufft att åka idag. Värst hittills, alla tre grät. E blev inge bättre och när jag åkte var hon så hungrig. Men vad gör man? Lilla älskade liten.

Nu ska jag försöka sova.

Godnatt till er alla!


- Mobilbloggen

en liten vändning

Idag har det vänt lite. Tack och lov. E har faktiskt bara varit riktigt sjuk en gång tidigare (om man bortser från rosslandet som hon ofta dragits med). Igår var hon riktigt eländig, bara låg som ett litet paket och orkade inte ens titta upp på oss. Febern gav med sig lite senare på kvällen, en halv grad iallafall. Vi matade med vätsekersättning, några teskedar var 5e minut.

Imorse fick hon i sig lite lite majsvälling. Sedan vägrade hon allt tills för en liten stund sedan då hon åt lite lite fruktpuré och det verkar som den får stanna kvar.

Så. För min del bär det av till stora staden ikväll. Imorgon börjar jag introduktionen. Sedan blir det intensivt fram till jul. Men, för var dag som går - är det en dag mindre kvar. I det stora hela, ett litet steg.

lycka är...

...när lilla liten, efter att hela dagen haft drygt 39 i temp med magsjuka legat helt still utan att göra ett ljud av sig, helt plötsligt gungar i takt med musik och fyrar av ett litet smile. Lycka.

inte som tänkt

Häpp.

Det brukar sällan bli som man tänkt sig. Några tre dygn från familjen blev det inte. Istället har vi sjukstuga här hemma. Stackars lilla E är så ledsen och ynklig. Jag känner mig snudd på likadan. Så istället för "saknadångest" är det nu "frånvaroångest". Hur sjutton ska jag ta igen det här i ett redan fullproppat schema? Nåväl. Det får bli en senare fråga. Uteslutet är iallafall att jag åker och smittar hela avdelningen.

Så, positivt är ju att vi kanske är friska till jul iallfall. Förhoppningsvis! :-)

pepp

God förmiddag fina Ni!

Jag försöker peppa mig med positiv energi. Pepp, pepp, pepp.

Det går dock inge vidare. Jag har verkligen inte sett fram emot denna måndag. Det är nämligen idag min sista placering startar. Placeringen som startar med att jag måste vara borta från familjen tre dygn i streck. Tre dygn. Jag känner mig gråtfärdig bara av att tänka på det. Jag avskyr det.

Egenligen har jag ingen ork kvar. Efter en vecka hemma känner jag, att orken egentligen är slut. Men det finns inga ursäkter. Någon färdig tenta blev det inte heller. Färdig blev dock den vårdplan som ska ligga som bilaga till alla tentorna. Sedan tog det stopp. Det innebär att det blir intensivskrivande över jul.

Nåväl.

Jag hoppas på att få en bättre känsla när jag på eftermiddagen varit på introduktion på avdelningen. Hoppas, hoppas!

klänningen

Bild härifrån.

Har ni sett den underbara klänningen som Eira hade på sig igår när vi lussade?

Den är från Kapp Ahl, jättemjuk i velour. Finns i rosa och rött också. Det syns inte på denna bild, men den är lite längre bak.

I love!

lilla liten som lucia

Lilla liten lucia 2010.

Eftersom jag inte kommer att vara hemma imorgon tjuvstartade vi med luciafirande, redan idag. Vi besökte både farmor och farfar och min mormor med ingångssången "Lusse lelle". E tyckte det var mycket skojjigt. Om hon riktigt förstod vad all uppståndelse var för tror jag knappast, men lite kul var det med glittret på huvudet. Och att ha klänning på är alltid roligt.

Underbara, fantastiska lilla älsklingen - så du förgyller mitt liv. Tänk att jag får vara din mamma. Nu har vi lussefirat för allra första gången, men inte för den sista.

inte för att skryta...

Vi har det himlans mysigt här hemma! Underbara härliga lördag!






- Mobilbloggen

morgonstart

PappaN och E har bakat bröd. Härliga lördag!

- Mobilbloggen

ministroganoff

Korvstroganoff - Es variant

(som vanligt i obestämd mängd)

Korv (ekologisk falu)

Lök

Ärtor

Morötter

Broccoli

iMat

Krossade tomater

Dill

Peppar

Tja, i ordning?

Bryn lök och korv.

Häll över iMat (eller grädde eller creme fraiche) + krossade tomater.

I med ärtor, morötter och broccoli.

Smaka av med dill och peppar.

håll till godo

Det blir inget gjort idag. Visst är det så med vissa dagar. Jag skulle ha påbörjat alla hundra (fem) tentor som ska vara inlämnade precis efter jul, men har jag? Nope. I den här takten lär det inte bli så heller.

Tanken var också att vi skulle ha julpyntat. Jag hade dock snällt bett om lite assistans med dammningen, vilket hrrrm kanske inte blivit av än. Och eftersom jag själv inte heller är speciellt effektiv känner jag att jag lägger ner innan jag ens börjat. Om man säger så.

I och med att illamående kom som brev dog kategorin matglädje ut lite här på bloggen. Det är inte mycket som nu för tiden klassas som matglädje i mina ögon. Iallafall så underlättar det mycket att E nu för tiden äter i stort sett samma mat som oss. Som idag, när det lagades korvstroganoff, lagades det samma sak till E - vi kör dock fortfarande laktosfritt när det kommer till de "rena" laktosprodukterna. Så, var jag ville komma var att det faktiskt - inom en relativt snar framtid - kommer ett inlägg i kategorin "Matglädje". Håll till godo! ;-)

Än en gång, tack för allt stöd, omtanke och fina ord ni skänker. Ni är otroliga!

dagar kommer och går

Jag avskyr att de "lediga" dagarna går så fort. Det är redan torsdag och efter helgen väntar monsterveckor på den nya praktikplatsen. Monsterveckor i det format att jag egentligen över jul ska göra 26h/vecka, men i introduktion blivit placerad på 76h/2 veckor. Crazy. Tänkt var att jag skulle ha gjort en kväll som avslutas 22.30, dagen innan julafton. Men jag tror att jag framfört tydligt nog att jag hemskt gärna vill byta den mot en dag. Hoppas.

Så. Igår for familjen till den större staden i norr för inhandlande av julklappar. Vi hade tänkt åka i helgen, men för att slippa den värsta trängseln bestämde vi oss hastigt och lustigt för att åka sådär mitt i veckan. Trängsel var det ändå, tyckte vi. Men pappan i familjen B, som vi besökte på eftermiddagen, som arbetar i en butik sa att det hade varit en lugn dag. Allt är relativt. ;-)
Som sagt. Vi besökte familjen B med charmiga Gustav i spetsen. Det var leenden från båda sötnosarna när de fick syn på varandra. Våra vackra. Vi blev bjudna på middag och hade en härlig myskväll, sådär mitt i veckan.

Idag har vi haft date med kompisarna Linda och Alva. Lunch på vanliga stället och sedan obligatoriska shoppingrundan (trots tom plånka efter gårdagen). Trevligt iallafall och verkligen på tiden att vi fick till en träff - det var allt för länge sedan.

Eira älskar att prova kläder. Och skor. Det spelar ingen större roll var de sitter, på vilken kroppsdel.
Att sedan spegla sig och kanske bjuda på en puss är en riktig HIT.

nej, han lever inte

När vi var på inskrivning på specMVC hände något mycket märkligt. Eller hände och hände...

Före läkarbesöket träffar vi alltid en BM som skummar vår journal och ser om några prover ska tas eller om något annan ska förberedas inför läkaren. När vi frågar vilken läkare det blir och till svar får att det är drJW blir vi väldigt glada och BM undrar om det finns någon anledning. Jag säger att drJW förlöste vår första son med katastrofsnitt. Kvinnan tittar sneglande på mig och journalen och jag ser att hon är fundersam. N flikar in att det ju var innan T flögs till UAS, där han avled.

-Avled? undrar kvinnan med stora ögon.

Här kallnar mitt inre.

-Ja. Han avled. säger jag, med tonlös röst.

-Men, det står här i journalen att ni har en son, född -08, som lever. Utan anmärkning.

Tystnad.

Jag får något slags minnesbortfall, men färdas i tanken till en annan värld. En värld där det hemma väntar en liten rödhårig pojke. Utan anmärkning.

-Det måste vara fel. säger N.

-Men se här. säger BM och vrider skärmen mot oss.

Vi ser. Det står att han lever. Inget kryss i rutan "Död inom 7 dygn".

-Det är fel iallafall. Han dog den 20 juli. Ett dygn efter att han föddes. säger jag och känner en svag känsla av panik.

-Konstigt. Det borde stå här. Det står inget i inskrivningsmeddelandet heller. Så han avled alltså?


Ja, det slutade med att BM till slut skrev in i journalen att vår förstfödde son föddes och dog ett dygn senare. Anledningen till att vi besöker specMVC fanns alltså inte dokumenterad. Illa. Jag tog illa vid mig. Som om vi blev ifrågasatta. Jag vet att vi inte blev det. Att hon var tvungen att fråga. Men för mig är det en kamp varje dag att inse att Troy inte finns med oss och att behöva insistera på att han inte gör det, för att någon annan ska tro på det är krävande. Mycket!

Hos min "vanliga" BM igår berättade jag vad som hänt. Hon blev bestört och vi såg över journalen och inskrivningsmeddelandet. Allt fanns. Rutan var ikryssad och i meddelandet stod klart varför vi behöver kontroller på specMVC. Klart och tydligt att Troy inte lever.

ställd mot väggen

Lite tråkigt är det förstås, när man vaknar på soffan och inser att man sovit sedan åtta. Var tog kvällen vägen egentligen?

Jovars, det var väl säkert välbehövligt.

Seminariet idag gick bra. Trots att jag själv kände mig relativt oförberedd (i brist på ork?) visade det sig att jag var väl förberedd ändå. Nemas problemas. Däremot blev jag lite stressad när jag blev ställd mot väggen om en frågeställning precis i tagen att smita ut lite tidigare (för bmbesöket). Den där frågeställningen som alla sagt att man kunde skippa för att de aldrig frågar om. Att komma på något, sådär på stående fot, medan alla tittar på är inte min starka sida, men jag lyckades iallafall få ur mig någonting. Sedan stapplade jag högröd därifrån.

Bmbesöket hanns med. Det konstaterades väl egentligen i stort sett bara att jag kan börja äta järntabletter eftersom jag hade ett relativt lågt grundjärnvärde. Relativt lågt, men inte jättelågt. "Nu för tiden" mäter man inte hb, som på vanligt vis utan i grundjärnvärde. News for me.

Godnatt kära ni. Imorgon väntar en ny dag.

dubbelfirande

Idag är det firardag i dubbel bemärkelse. För det första är det pappaNs namnsdag. Hurra, hurra! Och för det andra är det Es dopårsdag, den första i ordningen.

E och jag har haft en mysig hemmadag (ja, sen när jag äntligen kommit hem från eländesskolan). Vi tupplurade båda två en stund efter lunch och när pappaN kom hem från jobbet kom också farmorn och farfarn på namnsdagsfika.

Imorgon bär det av igen. Förhoppningsvis går det att lösa då jag på eftermiddagen också ska till barnmorskan - vilket betyder att jag måste gå tidigare. Suck och pust, så tokigt det blev.

Hoppas ni haft en fin start på veckan!

tröttsamt

Ibland blir jag så trött på mig själv. Väl framme i V-ås upptäcker jag att seminariet är imorgon. Tröttsamt! Det blir till att vända och åka hem igen. 15 mil åt helskotta. Jag tröstar mig med en kaffe från det stora röda M:et innan jag far hemåt igen.





- Mobilbloggen

Uppdatering: Fast M:et är väl inte rött va? :-D

lilla mirakel

Det är ett ofattbart mirakel. Ett litet underbart under.

Oväntat.

Det började med ett ihållande illamående. En trötthet utav en annan värld. Men en graviditet var inget vi trodde. Vi som väntat så på våra andra små gryn. Helt plötsligt hade en liten slagit rot, utan att vi ens visste om det. Ett under.

Vi testade och det blev ett plus. Någon dag innan Eiras födelsedag. Vilken överraskning.

Vår fjärde graviditet. Oron har funnits där. Liksom lurande bakom chocken, som kanske inte förrän nu börjat släppa. Kan det verkligen gå vägen? Igen?



Illamåendet hänger fortfarande i. Det har varit tuffa veckor på praktiken. Men alla har varit förstående. Tack och lov. Hemma har jag sovit, tidigt och länge. E vet vad jag gör i badrummet. Hon sympatiserar med mig och klappar mig ömt på ryggen. Hon vet att mamma mår väldigt dåligt om morgnarna.
Hos läkaren i onsdags fick jag så iallafall nya illamåendetabletter. Sådana som inte ger den hemska tröttheten i biverkan. Efter några dagar känner jag bara vaga förändringar. Vi får se. Jag har mått illa konstant genom de tidigare graviditeterna och har inga större förhoppningar om att inte göra det denna gång.

Vi har haft en inskrivning på MVC och i onsdags även på SpecMVC. Till vår stora glädje blev vi mottagna av underbara drJW. Ett glatt återseende. Vi tittade på "lilla mirakel" och pratade upplägg. Det känns som att han redan vet vad vi vill. Och då blir jag stark.

Liten rör sig. Inte på kommando. Men tydligt och väl. Det är underbart. Små vågor av liv.

Foglossning. Jo, redan. Med T och E började den visserligen ännu tidigare, nu har det kommit sakta krypandes. Min egen gissning är att jag varit mer aktiv. På praktiken har dagsstegen legat på ca 12000 steg och jag tror att det gjort att jag inte hunnit/kunnat känna efter lika väl. Men sedan några veckor värker det i SI-lederna. Positivt? Jag har ju en alldeles egen sjukgymnast här hemma som tar hand om mig.



I all glädje, chock och oro brottas jag med känslor inför alla de andra änglaföräldrar som också väntar och längtar. Det känns som om jag smitit före i kön. Om önskningar och viskningar hjälper något så kommer de varmaste från mig.

gubbarna

Lördagskväll och lugnet har lagt sig.

Godiset är framdukat och vi inväntar "Så mycket bättre".

Familjen hade en härlig dag på stan idag med lunch och ÄNTLIGEN inhandlandet av de första julklapparna.

Jag har hunnit bli nervös många gånger om över att vi ligger lite efter. Men nu är vi iallafall på G.

N är den svåra. Vad ska jag hitta på?

Förra helgen plockade vi fram lite "julpynt". Jag trodde att E skulle bli eld och lågor. Det blev hon visserligen. Men inte av glädje direkt.

Hon var arg, så arg, över alla saker vi ställde fram - som hon inte fick leka med. Aj, aj, aj.

Snögubbarna ovan var hennes favoriter. Jag försökte visa och tala om att det är ljus (det brukar funka), men icke då.

"Eeeeeeiaaaas."

minnen att vårda

Verksamhetsförlagd utbildning del 1

Så var den slut.VFU 10 veckor.

Den största "tomhetskänslan" har lagt sig. Jag får alltid en sådan känsla när jag ska skiljas från personer och platser som betyder/betytt mycket för mig. För trots att det varit en tuff tid har jag tillbringat mer tid på hjärtavdelningen än vad jag gjort hemma. Jag har varit en del av en gemenskap som nu fortsätter vidare. Men det är med varma tankar. Och varma ord. Jag fick sådana innerliga ord, tårar och kramar. Jag tror att jag lämnat ett litet avtryck. Ett av de finaste omdömena, "Vi har pratat och vi är överens om att du är en av de bästa studenter vi någonsin haft, oavsett termin". Det värmer varmt. Och de orden tillsammans med ett varmt välkomnande tillbaka ska jag spara, vårda ömt och ta fram när jag tvivlar som mest på mig själv. Sjuksköterskeyrket är mitt kall. Ingen tvekan om saken. Det är där jag hör hemma.

Jag lyckades hinna med både ett och annat:

• Lära mig konsten att ta venprov.
• Lära mig bedriften att sätta PVK (perifer venkateter...)
• Faktiskt memorera ordningen på EKGkablarna (för sjunde gången i ordningen kanske)
• Telemetridosornas användningsområden.
• Tolkningar av EKG - mjo, det mest basala tolkningarna iaf. Här önskar jag att jag kunde säga att jag exakt precis skillnaderna mellan VES och SVES, men så här spontant vet jag ju iaf hur de ser ut. ;-)
• Blandningar av diverse läkemedel.
• Insett vikten av sjuksköterskans "spindel-i-nätet-tänk". 
• Lärt mig att endast lyssna ut det viktigaste i läkarnas rondningar. 
• Sett ett hjärtstopp och allt som händer runtomkring det.
• Gjort HLR. På människa.
• Dokumenterat. Dokumenterat. Dokumenterat.
• Injektioner. Till tusen.

Ja, vad mer? Massor förstås.

 Nästa vecka är en "mellanvecka" som inleds med seminarie på högskolan. Vecka 50 påbörjas del 2 i VFUhistorien. Kirurgen it is.

ihärdigt snöande

Det snöar FORTFARANDE, undrar om jag kommer ut med bilen...

Frukosten är nu intagen och jag är sen, som vanligt.

Ha en härlig fredag!

de bästa av de bästa

Vilket snöoväder! -19 när jag åkte hemifrån är lite i kallaste laget.
Jag fick sluta lite tidigare idag och nu när A slutat har vi fikat pepparkakor och julmust. Mysigt!

Imorgon är det verkligen mitt sista pass, inte bara på HIA utan på hela medicinplaceringen. Aningen vemodigt, men verkligen skönt. De senaste dagarna har jag haft förmånen att gå med några av de bästa handledarna och jag känner att jag verkligen skulle kunna vara en i gänget.


Tusen, tusen tack för alla kommentarer i tidigare inlägg - det värmer att ni hejjar på oss. All kärlek till er!
Jag har dock fått veta att det ibland är svårt att kommentera, men ser ni inte er kommentar, skriv igen!

- Mobilbloggen

ett litet liv

Äventyret idag gick bra och vi fick positiva besked.

I min mage har det nämligen flyttat in ännu en liten familjemedlem. Ett litet mirakel som, ganska oväntat, funnit sig en varm bostad några månader framöver. Vi såg två armar, två ben och ett hjärta som slog så fint, så fint. En liten krabat som sparkade, fäktade och rullade omkring.

En kärlek så stor, så tacksam jag är.

Om livet är med oss även denna gång kommer det i slutet av maj/början av juni ett syskon till Troy och Eira, mitt och Niclas tredje barn. Lycka.

stampande liten fot

Så är jag precis hemkommen från praktik i den större staden. En av de ting jag ser mest fram emot med att praktiken ska vara över är det eviga pendlandet. Drygt en timme på snirkliga mörka vägar kl 16, när alla andra också vill hem, är inte min grej. Jag har kommit fram till att jag inte har det bästa av mörkerseenden.

Nåväl, hemma med virvelvinden är det inte en lugn stund. Favoritsysselsättningar just nu är att blåsa ljus (vilket vi givetvis inte har tända utan uppsyn) och att dansa. Stilen är böjda knän, händer upp i luften och vick på rumpan samtidigt som gung upp och ned. Icke att förglömma är den stampande lilla foten. I takt och allt. Svårt att fånga på bild, men ett försök är gjort.

I övrigt har pappaNs mobiltelefon råkat i knipa - nämligen blivit ikastad i toaletten. Hmm. Den ligger just nu i en påse med okokt ris. Det skulle tydligen hjälpa (jag har dock mina tvivel). Det råkar inte vara någon som är iphone4-expert? Ja, alltså som vet hur man botar ett toalettbesök?

Imorgon är jag ledig, mitt-i-veckan-lyx, och då bär det av på äventyr. Ett spännande sådant och jag kan bara önska till högre makter att det är positiva besked.

Älskade lilla liten.

första ljuset

Så, första advent med första ljuset tänt. Vi har pysslat lite hemma. Och jag har försökt både vila och ladda upp inför ny vecka. Svårt, på bara en dag. Imorgon bär det av igen.

Ny vecka som jag på förhand vet kommer innehålla en mängd spännande saker. Jag önskar bara att dagarna går fort. Sista veckan.

adventsfika

Saffransgifflar och julmust, välkommen advent!






- Mobilbloggen

vilken kväll!

Ikväll har jag varit med om en av de största händelserna en sskstuderande på hjärtavdelning kan vara med om, mycket lärorikt. Jag fick dessutom vara delaktig på ett hörn och jag känner mig nöjd med min insats.

Fredagskvällen gjord, imorgon görs en dag och sedan är det endast 4 pass kvar. Lite galet!
Skönt ska det visserligen bli, sedan är det endast 5(6) veckor kvar.

Och jul. Det blir jul däremellan. På söndag (eller kanske imorgon om jag inte orkar vänta) ska ljusstakarna få ta plats. Mys. E kommer bli alldeles tossig med alla ljus överallt! :-)


- Mobilbloggen

lindring

Så, ännu en "lunch" är nu avklarad i bilen på parkeringen vid sjukhuset. Snart, snart måste jag göra mig redo för att gå in. Motivationen finns dock inte där. Orken är slut och jag vill bara sova, sova, sova.

Heltidsbedömningen igår gick dock bra, ja bättre än så blir det inte. Vi hade ett långt samtal om torsdagen förra veckan också. Skönt. Det hade framkommit även från andra och allt ansvar lyftes från mina axlar.

Nähä. Jaha, hoppas ni har en härlig fredag. Nu ska jag gå in och lindra (förhoppningsvis) lidande).


- Mobilbloggen

snask

Ja, här sitter jag mitt i natten och snaskar. Bästa A (svägerskan som jag övernattar hos) hade sparat godis som jag blev otroligt sugen på. Ajabaja!

Det har varit en ok kväll på nya stället. Jag kände mig inte helt pigg i kroppen men tror att jag lyckades göra ett bra jobb ändå. Jag märker hur mycket jag fått med mig och att jag faktiskt kan använda mig av det. Jag satte tex en pvk inför publik, hurra!
Imorgon har jag heltidsbedömning, har ni en tumme över får ni gärna hålla den.

Godnatt!


- Mobilbloggen

styrka

Ibland lyser det igenom.

Ofta får jag höra att jag är en stark person. Att överleva sitt barns död är i mångas ögon mycket starkt. Detsamma att förlora andra nära och kära. Det har inte varit lätt. Inte alls. Missförstå mig inte. Jag ser mig inte som svag. Och jag vill inte att någon annan ska göra det.

Men.

Ibland är jag inte stark. Inte alls. Jag är svag, liten och orkeslös. Och jag bryter ihop. Mycket lätt och för ingenting.

Jag vet inte om jag blev stark efter Troy. Eller efter mamma. Det var inte de händelserna i sig som byggde styrka. Något annat än att fortsätta framåt har inte varit ett alternativ även om det, tro mig, har funnits stunder då jag känt mig balanserande på stupets kant. Det är vägen mellan allt det tunga som byggt muskler. Som ger andhämtning och förmågan att orka vidare. Uppför är det väldigt tungt. Oftast så tungt att jag inte ens orkar se mig omkring. Jag vågar knappast andas, i rädsla om att förlora greppet. Men väl uppe på toppen, med utsikt över allt som varit. Med vetskap om att det väntar en stund av vila. Då släpper tårarna.

Ibland är jag stark för att jag inte orkar tala om att jag inte är det.

chansning

Tenta redo för inskick... Eller ja, tror ni läraren märker om jag råkar ha en halv tabell på sida fyra? Jag misstänker att hon märker, men frågan är om det kanske möjligtvis kan vara ok ändå. Jag chansar. Annars hoppas jag att det är en lättfixad komplettering.

Eftermiddagen ska förhoppningsvis tillbringas på barnrytmiken. Jag har inte varit där på flera månader och jag har sett fram emot att få hälsa på. Vi har laddat med "Imse vimse spindel", som E nästan helt på egen hand gör tecknen till nu. Duktiga kicka.

Hoppas ni får en härlig tisdag!

Förresten, jag har träningsvärk efter gårdagen. Vad vi gjorde? Promenerade! Långt visserligen och i snömodd, men träningsvärk känns ju liiite illa.

jag kan inte skriva korta tentor

Jag hade lovat mig själv att bli mycket bättre på att inte skriva långa tentor. Jag hade verkligen lovat. Tji fick jag. Det går inge vidare. Jag har skrivit tenta hela kvällen och efter att ha känt mig rätt nöjd, efter att ha raderat hela utkastet och börjat om från början, upptäckte jag till min bistra förvåning att det stod max 3 sidor, inte 4. Hopplöst. Jag kan inte skriva tentor på mindre än 4 sidor. Går icke. Nu ger jag upp för idag och tittar över det med fräscha (eller nåt) ögon imorgon.

Annars, har vi haft en mysig dag med bästa Maria och Alva. Långprommis och lunch på bästa vis. Eira och Alva kan busa på ett helt annat sätt än de kunnat innan och det gläder mig oerhört. Fina, fina Ni!

Nähä, pensionärsjävlarna ska få sig en titt innan sängen kallar. Godnatt.

vaao

Då jag jobbar nästa helg passade jag på att få upp julgardinerna redan denna helg. Imorse när jag och E kom upp var det en mycket förvånad tjej som tvärstannade i dörröppningen; "Vaaao" (wow). Jag bara längtar tills det är dags för julgranen!



- Mobilbloggen

fyra fyror

4 TV-program jag ser:
•Desperate Housewives.
•Grey's anatomy.
•Ensam mamma söker.
•Bonde söker fru.

4 saker jag gjort idag:
•Strykt gardiner.
•Varit på meandi-party.
•Busat och stojat.
•Ätit saffransbullar och druckit julmust (ja, jag vet att jag är en storfuskare).

4 saker jag längtar efter:
•Efter att praktiken ska vara slut.
•Jul.
•Större familj - i form av syskon.
•Större boende (gärna hus), i sinom tid.

4 saker på önskelistan:
•Ett nytt kök.
•Avbetalda lån.
•Familjefotografering.
•En manick som själv hämtar, tvättar, hänger, stryker och lägger tillbaka tvätt.



Den här listan fann jag hos Linda och i brist skrivinspiration delar jag med mig till er av min version. Gör detsamma ni med, av er version alltså. ;-)

strålande

Maten är fantastiskt god, kvällen började strålande! Hoppas ni får en härlig lördagskväll.






- Mobilbloggen

bio med kärleken

Idag ska jag och N gå på bio. Jo, det är första gången sedan E föddes och farfar ska komma hit och vara barnvakt. Vi ska dessutom på att smita lite tidigare för att hinna äta middag. På restaurang! Lyx.

Oftast när ångesten kryper på inför att jag är borta så mycket i veckorna är det för saknaden efter lilla liten. Men väl hemma inser jag att tiden jag och N hinner träffas inte alls är stor. Oftast hinner vi bara prata om vardagliga, de mest nödvändiga ting. Det är viktigt att vårda förhållandet. Vi, som ju faktiskt varit ett par i 9 år, inom kort, och ju känner varandra utan och innan måste tänka på att inte ta varandra för givna. Vi står inför stora förändringar och jag vill aldrig, aldrig klara mig utan min trygga famn. Kärleken.

fint besök

Idag har jag fått en hel del uppskjutna, tråkiga saker gjorda. Bland annat att försöka få tag på min arbetsgivare, vilket jag snart klassar som operation omöjligt. Dålig stil!

Trevligare ting är finbesöket av fina vännerna Frida & Greta. Flickorna är så söta med varandra, även om E fortfarande hellre tar än ger. Pussar delades det ut frikostigt, tyvärr fastnade inte en enda på kort. Jag, som äntligen hade systemkameran fick trots det inte alls några foton med skärpa - batteriet blir lätt dåligt vilket ger urusel skärpa. En fin bild på flickornas händer blev det dock ändå. Hihi, det syns att någon varit utomlands och att någon ärvt sin mors blekvita hy... ;-)

Snart kommer N hem, efter att ha varit på utbildning hela dagen. Efterlängtad!

besviken

Idag var sista dagen på min huvudavdelning på långa praktiken och jag önskar att jag hade haft en kanondag. Tyvärr blev det inte så och dagen slutade över bristningsgränsen och jag tog totalt slut, många tårar. Tråkigt förstås men jag ska försöka glömma, gå vidare och bara minnas hur fantastiskt mycket jag lärt mig alla andra dagar.

Väl hemma hos mina nära och kära känns allt lite bättre och än bättre känns det att jag är "ledig" ända till på onsdag då jag börjar min akutplacering.

Imorgon kommer fina vänner på besök - det ser jag fram emot!


- Mobilbloggen

voff, voff

Eira har fått tofflor av farmor att ha när hon är hos dem. Söta som attan!

tågen har gått och klockor har stannat

Jag minns en ilska. Jag minns oåterkalleliga tårar brännande för tidens framfart. Så absurt att livet bara fortsatte för alla andra, medan vi spunnit fast i en vinande, äcklig mardröm. Jag ville att någon skulle säga,
"-Det är konstigt men tiden tycktes stanna när er son dog." Det var ingen som sa. Han var ju allt. Allt i allt. Att dagar skulle gå och aldrig komma igen tycktes omöjligt. Att nya dagar skulle födas värre ändå.
Men så står vi här. Två och ett halvt år senare. En del av mig är fortfarande fast. Kommer troligtvis alltid att sitta kvar med en fot i en annan tideräkning. Men den andra halvan. Den andra halvan har sett tågen komma åter. Och klockor ticka. Underligt. Underligt.

babybandet

På babysången är en av mina och Es favvosånger babybandet. I love!

E älskar musik och dansar till allt som svänger.

Jag skulle så gärna vilja hitta musiken till denna text,

för hur kul jag än tycker det är att sjunga blir det aningens lite bättre

när någon annan sjunger...hihi.

Någon som vet?

Kommer ni ihåg nu då? Chans till romans! =)

MIX MEGAPOL

seminariedags och nedräkning

Det är seminarie som gäller för mig idag, vilket innebär jobb över dagen.

I vanliga fall jobbar jag kväll på måndagar och då får jag hela förmiddagen hemma med E.

Idag blir det bara kor,t kort på morgonen (tack farmor!) och sedan ses vi inte förrän på tisdag eftermiddag.

Uch, det är tungt. E har vant sig vid att jag åker och varje gång jag sätter mig i bilen säger hon "heddå" - även om det inte är jag som ska åka iväg. Det svider inom mig. Jag vill aldrig, aldrig lämna henne.

Men, nedräkningen är på fullaste allvar.

1 vecka(!!) kvar på hjärtavd. 2 veckor på akutplacering. 5 veckor på kirurgavd.

Och denna vecka innebär endast tre praktikdagar, vilket förhoppningsvis går fort, fort, fort.

Framöver finns en hel del spännande att se fram emot och jag har det som små mål.

Och snart är det jul. Faktiskt. Snart.

Och jag längtar.

längesen

Det berör.

pappaNs dag

Fars dag.

PappaN fick paket på sängen. Ett litet paket eftersom han redan fått två i förskott (så går det när man inte kan vänta...).

Armbandet har texten "Familia omnia mea" - Familjen är mitt allt.

Det har varit en fin dag.

Vi har också firat bästa farfar. Världens bästa. Inte bara farfar utan också världens bästa pappa till min älskade och världens bästa svärfar. Utan tvekan!

Som liten firade vi aldrig några helgdagar. Oftast var det bara jag och mormor. Mors dag och Fars dag visste jag knappt att det fanns. Kanske var det för att skydda mig som vi aldrig talade om det. Men jag vet att jag undrade vem jag skulle måla åt, på bilden i skolan, när alla skulle göra Mors- och Farsdagteckningar.

Det är svårt för barn att inte förstå varför vissa har mammor och pappor som älskar.

Äh.

Det är svårt för mig som vuxen att förstå hur vissa föräldrar kan välja bort sina barn. Sina barn.

Och än svårare att de väljer bort sina barnbarn.

Jag har klarat mig länge nog och klarar mig länge till.

Men mina barn ska inte behöva känna samma övergivenhet som mig.

Jag ska älska. Alltid. Gränslöst. Vad som än händer.

trött på krubb

E är så trött på krubbet på det här stället att hon bestämmer sig för att tillaga ett av gosisarna.

Eller är han bara lite smutsig?

Stackars kaninen!

har ni hört?



bild härifrån



Det är inte alltför ofta jag lyssnar på radio. Oftast är det under bilåkande. Vilken det givetvis blir en hel del av nuförtiden. Jag har alltid tyckt att RIX varit de bästa. Men på sistone lyssnar jag helst på mix MEGAPOL när jag åker hem. Anledning? I love Chans till romans! Har ni hört? Om inte, lyssna för sjutton gubbar, typ 16.30 (vet tyvärr inte om det sänds på helger, men vardagar - då smäller det). Jag sitter med ett fånigt flin och liksom fnittrar lite pinsamt medan jag spänt väntar på ett ja till date. Lyssna ni med!

flera nyanser av bjii

Förkylda gänget här hemma snorar och hostar om vartannat. Vi har iaf tagit oss ut för att handla lite - fredagsgott förstås - sedan däckade vi igen. Vi och vi, E är piggare än piggast trots snuva.

Es nya favoritord är "Bjiii". Allt är "bjiii". Hon låter så lustig när hon får frågan om något och liksom lägger huvudet lite på sned och uttalar "bjiii" i en mängd olika tonlägen. Bil är liksom ett mörkare och längre bjiii. Medan blomma är kortare och ljusare, bjii. Byxor är också bjiii - möjligen med ett litet s på slutet.

Vi har förresten insett att vi måste ta bort en sovning om dagarna efter att ha haft oerhört långdragna nattningar. Sedan några dagar nu har E bara sovit en stund på fm eller en stund efter lunch och nattningarna har gått så mycket bättre. Frågan är om det är en period eller om hon numer behöver mindre sömn.
Någon som känner igen? Hur har ni gjort?  


Hoppas ni har en mysig fredag och hoppas att ni får en härlig helg!

lite distans

Jo vars, nog kom jag iväg allt. Något seminarieskrivande blev det dock inte mycket av. Jag har gått med sjuksköterskan J och med honom händer alltid ALLT - vilket jag givetvis tycker är jättekul. Nu, hemma igen, med lite yttepytte lite, distans till veckan känner jag hur trött jag är. Jag har redan lyckats tupplura på soffan. Det är tur att jag har en så förstående karl.

Förresten så är hela familjen förkylda. Stackars E som dessutom har trillat och skrapat sig på näsan tycker att det inte är det minsta roligt att snyta sig längre.

Nähä, vettigare än såhär blir det inte. Kanske en annan dag.

Hoppas att ni har haft och fortsätter ha en fin vecka.

skämma bort pappa

Å, är i valet och kvalet om jag ska stanna hemma idag. Vare sig jobba med förkylning eller åka i snön känns särskilt lockande. Ang förkylningen har den brutit ut nu. Feber har jag dock klarat mig från, peppar peppar, och åker jag idag så blir det till att sitta med seminariet iallafall, så någon smittorisk ska jag väl inte behöva ses som. Uch, jag hatar att bestämma.

Och när jag ändå är inne på klagospåret så fortsätter jag lite till. Vår lokaltidning har jag inte mycket till övers för. För det första. Svindyr. För det andra. Oftast ointressant (personlig åsikt) och efter. Till exempel. Och ang annonsering är det alltid väldigt lång deadline vilket gör att det är så lätt att missa. Såsom jag gjort IGEN. Jag som ville ge vår N en farsdagannons. Tråkigt! Och ja, jag vet att jag mycket väl får skylla mig själv som inte hade koll, men efter ett samtal till annonseringen fick jag dessutom ett spydigt svar så nu är jag ännu lite mer anti.

Så. Färdiggnällt. Det kommer säkerligen sluta med att jag åker till praktiken och att vi fortsätter prenumerera alldeles precis som vanligt.

Tänk att det är pappaNs tredje fars dag. Den första var så sorgsen. Så oerhört ledsamt att få vara pappa utan barn. Jag minns Ns tårar. De bränner fortfarande inom mig. Och så förra året, med en liten gosig dotter på bröstet. Tårar var stillade. I år, än mer välsignade. Fars dag. Vi ska skämma bort.

En liten, liten plutta som älskar sin pappa.

färd i oväder

Har precis kommit hem efter en mardrömsfärd. Jag är inte särskilt förtjust i att köra i oväder. Efter vägen räknade jag till 5 avåkningar - läskigt! E och pappaN kom och mötte mig på gården, oväntat oberörd av de vita flingorna. :-)


- Mobilbloggen

hejrå!

Det var mycket som skulle göras i helgen. Hur mycket har gjorts?

Mnja, inte mycket.

Det är så skönt att bara kunna ta det lugnt, utan krav och måsten.

Jag har iallfall besegrat en mer eller mindre enorm strykhög som legat på lut i sisådär 3 veckor.

Tyvärr har den ju nu förnyats med nya tvätten. Men äsch, nu har jag ju 3 veckor till på mig. Ett mål kan ju vara att få det överstökat innan jul. Så, mål satt!

Eira har gjort det ena buset efter det andra. Det  är inte en lugn stund med henne i farten.

Men ack så underbart det är.

I dagar som dessa, då saknaden gör sig extra påmind, älskar jag desto mer.

Man skulle ju kunna tro att man kommer till en punkt där det är maximalt med kärlek. Men aldrig.

Varje ny sekund, varje ny dag, varje nytt utvecklingssteg. Allt älskar jag bara mer och mer.

E älskar tittutlekar. Allt är tittut och "hejrå".

Favvisen för tillfället är att själv hålla för sina ögon och säga "Hejrå" (här ska vi givetvis fråga "var är Eira") för att sedan ta bort dem och med världens största leende hojta "Tittut!"

Sötfia! 

på tiden?

Jag tycker att jag klarat mig länge utan förkylning. Ja, det var väldigt länge sedan för en med kasst immunförsvar. I fredags när jag satt i ett allmänt besöksrum satt det en väldigt förkyld tjej bredvid mig. Och jag tänkte, -Det vore väl fasiken om jag inte skulle gå sta och bli smittad nu. Och jo. Det verkar inte bättre. Om det är tjejen eller nån annan som smittats vet jag förstås inte. Men drygt är det. Jag hoppas att jag är tillräckligt frisk för att praktika i veckan. Jag känner inte för att jobba in några pass senare. Nope!

Eira har fått dille på att snyta sig. Hela tiden. Och då hjälper det inte ett dugg med en snorig mamma som verkligen behöver snyta sig. Hela tiden.

stora som små

Allhelgona är en vacker högtid. Det värmer ända in i märgen när det lyser så vackert på alla gravar. Vi gick runt till våra nära och kära. På minneslunden tände vi ljus för alla de som vi inte kunde närvara hos. Stora som små - alla är de saknade.



Hos Troysan lyste många ljus.

hej helg!

Tiden går så otroligt långsamt när man väntar. Jag och E sitter utanför Ns jobb där han är på utbildning. Jag tänkte överraska honom och trodde att han skulle sluta halv fyra, men det verkar inte så.

Jag och E har varit på besök hos min bästa C idag - det var allt för länge sen vi sågs. Jag blev bjuden på gourmetlunch, flickorna busade och vi skvallrade - härligt!

Nu sitter jag och drömmer om fredagsgott, det blir godisaffären nästa. Hej helg! Underbara helg!


Tända ljus ska givetvis också göras, för alla våra saknade!

- Mobilbloggen

inte sol varje dag

Tjoho. För första gången på flera veckor är jag på hemmaplan och VAKEN. Förra veckan slog jag rekord genom att vara vaken till 20.45. Men se nu! Nu är ju klockan till och med 20.50. Hurra! Visserligen sitter jag ju här så det är ju inte det lättaste att somna. Men ändå.

Idag hade jag halvtidsbedömning på vfuplatsen. Snyftig som jag är samlades det en och en annan tår när jag fick höra allt fint alla sagt om mig. Nästan som om att jag tyckte att det var svårt att förstå att det var mig de pratade om. Är jag värd det?

Kanske är det för att jag är i ett annat sammanhang. Jag har blivit så mycket mer. Jag har något att ge till personer som behöver. Fint är det. Att få ge.

Så, väl hemma var det inte riktigt lika gosigt som sist jag kom hem. E var på dåligt humör hela kvällen. Hon fick utbrott för att hon inte fick äta min mat. För att hon inte fick slå ljusstakar mot varandra. För att hon inte fick kasta med sina D-vitamindroppar. För att jag ville hjälpa henne att borsta tänder. För att hon inte fick riva ut hela dvdlådan. Ja, och so on. Och jag min dumma nöt trodde att hon var trött vilket resulterade i ännu ett utbrott som ganska nyligen tagit slut. PappaN kom hem senare än vanligt då han varit på utbildning så vi kunde tack och lov turas om lite. Pjuuh. Alla dagar kan inte ha strålande sol.

Nope, fick inte slå ihop.

för alla barn

För ett år sedan, första helgen i november, var vi på minnesgudstjänst i en grannstad. Eira var bara fyra veckor och jag var fortfarande fullpumpad av lycka (ja, det är jag ju än idag - men då var den en helt ny känsla). Det var en märklig krock. Hur glädjen så abrupt svämmade över i outgrundlig saknad. Jag minns stämningen i kyrkan. Det var en stämning som sträcker sig längre än vad alla ord kan bära. En känsla av saknad så påtaglig att den smekte över alla närvarande.

Framför oss satt en familj med ett barn för lite. Alla familjer som samlats där hade givetvis detta gemensamt. Men jag tror mig veta att just den familjen alldeles nyligen mist ett barn. Jag såg det på snyftningarna. Pappans axlar skakade så kraftigt att det vibrerade i mitt bröst.

Och då minns jag. Jag minns hur vi befann oss i ett rum längst bort i korridoren. Långt ifrån de andra mammorna med nyfödda levande bebisar. Jag minns mitt skrik mitt i natten. Hur ingen kom. Vem skulle komma? Vem skulle lindra skriket? Vem skulle smeka min kind och säga att allt skulle bli bra. Jag hatade. Jag grät så att sängen skallrade mot väggen bakom.

Jag tror att pappan precis varit där. Jag tror att det låg honom så nära. Hans dotter kröp upp i hans knä och klappade försiktigt på hans axel. Såja. Såja Pappa.

Också idag blir jag ledsen. För alla oss som inte har våra små hos oss. För alla oss som skakat skallrande av gråt. I helgen ska jag tända ljus. För min pojke. För din dotter. För hans son. För någons barnbarn och alla syskon som alltid, alltid och åter alltid är saknade.

äntligen mitt

Så fick jag det tillslut, bästa svärmor kom med ett paket. Jag brukar kunna hålla mig till första advent, men inte i år. :-)

skoköp och annat

Väl hemma känns det som om jag aldrig varit borta. Tack och lov. E är oftast väldigt gosig och vill vara precis bredvid mig. Det känns bra.

Imorgon kommer vår nya kyl och frys så eftermiddagen gick åt att tömma nuvarande kyl och frys. Lite trist eftersom vi köpte nytt när vi flyttade hit som nu har gått sönder. Som tur är går det på garantin så vi får nytt utan kostnad. Inte exakt lika dock, men jag hoppas vi blir nöjda ändå.

Vi hittade tillslut skor åt E, som både passade på längden och höjden. Jag hoppas att de ska sitta bra och värma hela vintern. Kavat Defender.

bild härifrån

hemåt

Nu bär det av hemåt. Äntligen!!


- Mobilbloggen

snart dags

Det är snart dags för mig att åka. Farmor kommer och tar över ställningarna här hemma tills N kommer hem från jobbet. Jag passar på att njuta och sniffa lite medan E somnat i min famn. Hoppas ni har en fin måndag och en härlig start på november.


- Mobilbloggen

annorlunda mammaskap

Jaha, så var helgen passerad. Jag tänker inte tjata ut er med vad jag tycker om söndagar, jag antar att det framgått rätt tydligt ändå.

Men operation nedräkning fylls på.

3 veckor kvar på huvudavdelning. +2 veckor på långa praktiken. +5 veckor.

Denna vecka ska bland annat bjuda på halvtidssamtal. Lite nervöst, men jag hoppas att det ska gå bra.

På fredag ska jag dessutom på ett mycket spännande möte som jag hoppas lovar gott inför framtiden.

Jag har, hela veckan, trott att det var denna helg som var allhelgona. Och jag har med klump i magen känt stress över vad jag vill ska fixas till Troys grav.

Klumpen släppte när jag insåg att det är en vecka kvar.

Ibland känner jag att jag inte räcker till som mamma.

Ja, hur skulle jag kunna - ett av mina gryn är ju inte ens här.

Jag bär honom alltid inom mig, men i stunder då jag inser att jag inte hinner pyssla om graven och liknande som jag skulle vilja, känner jag att jag brister i mitt mammaskap. Mitt högst annorlunda mammaskap.

E, min lilla solstråle och älskade fina förgyller varje sekund av mitt liv. I helgen har hon varit hjälpreda nummer ett. Hon älskar att hjälpa till med alla sysslor och hon gör det med stor inlevelse. Oo hej, oo hå.

Idag har hon bland annat hjälpt till med tvätt, dammsugning och matlagning.

Igår hos farmor och farfar fick hon stå på pallen och riva ost med farfar. Och idag när det var storkoksdag stod hon på stolen med mig och rev rotfrukter i mixern. Provsmak är också ett måste.

hjälpredan

Så är äntligen vinterdäcken på. E var snäll och hjälpte pappa lite. Eller tjaa, skulle väl ha hjälpt genom att ge de stora muttrarna, men kom på att de var mycket skojigare att bära omkring på.

Middag hos farmor och farfar blev det också, smaskigt och skönt att komma hemifrån röran en stund.