Det är ett ofattbart mirakel. Ett litet underbart under.
Oväntat.
Det började med ett ihållande illamående. En trötthet utav en annan värld. Men en graviditet var inget vi trodde. Vi som väntat så på våra andra små gryn. Helt plötsligt hade en liten slagit rot, utan att vi ens visste om det. Ett under.
Vi testade och det blev ett plus. Någon dag innan Eiras födelsedag. Vilken överraskning.
Vår fjärde graviditet. Oron har funnits där. Liksom lurande bakom chocken, som kanske inte förrän nu börjat släppa. Kan det verkligen gå vägen? Igen?
Illamåendet hänger fortfarande i. Det har varit tuffa veckor på praktiken. Men alla har varit förstående. Tack och lov. Hemma har jag sovit, tidigt och länge. E vet vad jag gör i badrummet. Hon sympatiserar med mig och klappar mig ömt på ryggen. Hon vet att mamma mår väldigt dåligt om morgnarna.
Hos läkaren i onsdags fick jag så iallafall nya illamåendetabletter. Sådana som inte ger den hemska tröttheten i biverkan. Efter några dagar känner jag bara vaga förändringar. Vi får se. Jag har mått illa konstant genom de tidigare graviditeterna och har inga större förhoppningar om att inte göra det denna gång.
Vi har haft en inskrivning på MVC och i onsdags även på SpecMVC. Till vår stora glädje blev vi mottagna av underbara drJW. Ett glatt återseende. Vi tittade på "lilla mirakel" och pratade upplägg. Det känns som att han redan vet vad vi vill. Och då blir jag stark.
Liten rör sig. Inte på kommando. Men tydligt och väl. Det är underbart. Små vågor av liv.
Foglossning. Jo, redan. Med T och E började den visserligen ännu tidigare, nu har det kommit sakta krypandes. Min egen gissning är att jag varit mer aktiv. På praktiken har dagsstegen legat på ca 12000 steg och jag tror att det gjort att jag inte hunnit/kunnat känna efter lika väl. Men sedan några veckor värker det i SI-lederna. Positivt? Jag har ju en alldeles egen sjukgymnast här hemma som tar hand om mig.
I all glädje, chock och oro brottas jag med känslor inför alla de andra änglaföräldrar som också väntar och längtar. Det känns som om jag smitit före i kön. Om önskningar och viskningar hjälper något så kommer de varmaste från mig.
7 kommentarer:
vilken fin mage du fått :)
Är så glad för eran skull :)
Här sitter man och ler störtfånigt! =D Vilket underbart mirakel, och vilken överraskning.
Eira verkar vara en klok och omtänksam liten tjej som stöttar mamma så =D
Så får du inte känna,att du smitit före..
Det är ett mirakel och ett underverk,ett litet liv och att det inte kanske går så bra för några av oss andra ska inte kasta skuggor över din glädje..
Det är underbart att läsa om din graviditet,sitter här med ett fånigt leende på läpparna..
Kommer helt klart följa dig och väntan på Troys och Eiras lilla syskon..
Många kramar
Än en gång - ett stort, varmt Grattis till er! <3 Vilken härlig överraskning för er ^^
Ang "minnen att vårda" - blir så impad av dig. Vilket bra omdöme, Jättegrattis!!! Självklart kommer du att bli en supersyrra, tvekar inte en sekund. Allt du får lära dig låter så spännande ^^
Och, pose 2 - haha lilla pigposen - passar ju utmärkt i jul -.^ Bra val!
Hoppas att illamåendet ger med sig. Kram.
Fina fina du =)
Grattis Sandra! Va roligt! =) Är så glad för er skull! Det ploppar upp fler och fler maj-juni-juli-bebisar i vår omgivning! Kram från Hackmora
Men Sandra, grattis till er!! Gud vilken underbar överraskning! Glädjetårar till er <3
Skicka en kommentar