Idag hade jag halvtidsbedömning på vfuplatsen. Snyftig som jag är samlades det en och en annan tår när jag fick höra allt fint alla sagt om mig. Nästan som om att jag tyckte att det var svårt att förstå att det var mig de pratade om. Är jag värd det?
Kanske är det för att jag är i ett annat sammanhang. Jag har blivit så mycket mer. Jag har något att ge till personer som behöver. Fint är det. Att få ge.
Så, väl hemma var det inte riktigt lika gosigt som sist jag kom hem. E var på dåligt humör hela kvällen. Hon fick utbrott för att hon inte fick äta min mat. För att hon inte fick slå ljusstakar mot varandra. För att hon inte fick kasta med sina D-vitamindroppar. För att jag ville hjälpa henne att borsta tänder. För att hon inte fick riva ut hela dvdlådan. Ja, och so on. Och jag min dumma nöt trodde att hon var trött vilket resulterade i ännu ett utbrott som ganska nyligen tagit slut. PappaN kom hem senare än vanligt då han varit på utbildning så vi kunde tack och lov turas om lite. Pjuuh. Alla dagar kan inte ha strålande sol.
Nope, fick inte slå ihop. |
2 kommentarer:
hihi känner igen de där små utbrotten, jobbigt att få en helt egen vilja..och inte få igenom den ;)
Trevlig helg! KRAM
känner igen det där med utbrott...Alva får oxå sånna när hon inte får som hon vill.
Skicka en kommentar