lite mör

Jag känner mig lite mör efter dagens press faktiskt. Jag var så galet nervös inför opponeringen. Egentligen gillar jag att prata. Jag gillar att bli lyssnad på och oftast får jag fram rätt vettiga saker. Ändå är jag så nervös. Jämt. Opponeringen gick bra. Både för oss som opponenter, men kanske framför allt för oss som författare. Vi fick finfin kritik och ett av lärarens "största påpekanden" låg på att vi inte ska vara så självkritiska. Det är verkligen inte min och Shyis starka sida. Vi har ältat och ältat och ändrat och putsat. Men hårt arbete ger belöning och vi har ett sjuhelskotta bra material att använda i c-uppsatsen.

Här på kvällskvisten skulle jag lägga in Eiras födelsedagsannons till tidningen. Men tiden hade gått ut. Fy, vad dålig jag känner mig. Jag har varit på väg flera kvällar, men bara skjutit upp det. Så nu kommer annonsen in den 6e, istället för på födelsedagen den 4e. Nåväl. Firad blir hon ändå. Och en annons spelar mindre roll.

Imorgon på förmiddagen ska jag och Eira träffa våra mamma&bebiskompisar. Vi ska gå till öppna förskolan i församlingsgården, mysigt! Jag hoppas att hon hämtar sig efter dagens bus på busborgen. Det var en mycket trött tjej i bilen hem.

30 september

Idag åkte familjen med till Västerås. Men för ett år sedan var det Es beräknade födelsedag. Och på dagen 40+0 hade jag kontroll i Falun. Efter bedömning av läkaren blev igångsättning bestämt och så var min livs största och vackraste resa påbörjad.

Min fina vän C var den som skjutsade mig upp och då pappaN hade tenta i skolan var hon den som fick stanna kvar. Här trodde vi fortfarande att allt kunde gå mycket snabbt. Hmm.¨

Den 30 september. 1 år.  Det är fyra dagar kvar.

Minns ni det här?

Efter det innebar det en lååång lååång väntan.

opponeringen - check

Opponeringen gick strålande och jag tror att vi ligger bra till betygsmässigt! Härlig dag!


- Mobilbloggen

allt möjligt

Albumfix, golvskurning (efter en liten liten olycka på pottan), tur till större staden för kalasshopping, snabbäten middag och en tjejkväll på stan.
Mjo. En del har hunnits med sedan sist.

Nu blir det råplugg på egna arbetet inför morgondagens opponering. Håll en tumme eller två är ni snälla.

Godkväll.

andningstrubbel

Varför blir det alltid så att när det finns mycket att göra, alldeles för mycket, tappar jag lusten helt och bara förtränger allt. Tråkigt. Och så blir det stressigt mot slutet.

E har precis somnat. Hon har så jobbigt med andningen, igen. Vi har gett fulla doser av pulmicort och airomir sedan förkylningen bröt ut, vilket ju är två veckor sedan nu. Men efter mat, sova och bad blir det mycket värre och det är ju så det har påverkat henne hela tiden. Jag tror att det är dags att kontakta barnmottagningen igen.

Nähä, nytta var det visst. Eiras album ligger högt på listan, för det måste vara klart till ettårskalaset. Ju!

nog kan hon skrika

Ännu en fin dag att lägga till handlingarna. E och jag hade jätteskoj på rytmiken och flera av våra kompisar från föräldragruppen kom så det var riktigt många kändisar. Full fart hela tiden.

När vi kom hem träffade vi grannen. Vi snicksnackade lite om tidens framfart och grannen passade på att nämna att hon inte en enda gång under Es tid i huset har hört henne skrika. Skönt att höra. För trots att E oftast är en väldigt glad tjej så kan hon skrika. Oj vad hon kan skrika.

rytmisk

Godmorgon! Igår kväll skickades så slutligen mitt och S PM in. Spontant känns det som om vi gjort ett toppenarbete. Hoppas bara lärare och de som ska opponera tycker detsamma.

Efter lite granskning på fm ska jag och E iväg till församlingsgården på rytmik på em. Kul! Det är verkligen inte ofta det passar med mitt schema, men idag så.

Hoppas ni får en fin hösttisdag.


- Mobilbloggen

vad hände i lördags?

Alltså, i lördags hade vi återträff från nian.

Några av oss startade hemma hos mig - fyra tjejer och Sebban - som vanligt innebärande smink, hårfix och vinpimplande. Sebbe fann sig turligt nog väldigt väl i det. Två timmar flög alldeles för fort förbi och efter några om och men kom vi ned till stan. En (några) fördrinkar och sedan intogs mat - som inte var god och definitivt inte värd sina pengar. Kvällen avslutades sedan dansandes på krogen bredvid. Eller ja, egentligen avslutades kvällen precis som den bör på snabbmatshaket där jag och Ida blev bjudna på pizza av en av mina barndomsvänners lillebror. Vilken gentleman han har blivit. Lillplutten! Själva klassfesten får betyget, sådär. Upplägget var inte speciellt genomtänkt och lite tråkigt var det att det kom så få sammanlagt. Men...Vilken kväll. Jag som inte varit ut sedan innan Troy. Jag hade så himla kul! Tack underbara vänner för kvällen!

Ullis är alltid först!



Ida fann sin vän toarullen och min kjol gick sönder och fick lagas med en säkerhetsnål.
Det var andra kjolen som gick sönder på samma ställe. Skitåhléns!



Fina bloggerskorna Johanna & Carro.
Jag ville att vi skulle leka "blogawards" men fick inget medhåll. :-)

10 år sedan och det kändes som om vi träffades igår!

vilken dag - ett år senare

Jag har haft en helt underbar helg, med massor av påfyllning av goda vänner.

Och som om det inte vore nog har jag och E idag haft ettårskalas hemma hos våra fina vänner Frida och Greta. Vilken dag! Tänk att våra små älsklingar snart funnits hos oss, på utsidan, i ett helt år. Det här var första gången vi sågs med älsklingarna på utsidan, oj oj oj så små de är.

Eira och Greta har, riktiga små bustjejer, som idag kröp och jagade ikapp med varandra. Storebror Gabriel och vovven Trixie var också favoriter, särskilt hos E som var helt lyrisk. Vovv, vovv. Hon visade också att hon kunde trippa några steg till Gabriel som tog emot. Greta däremot tränade gymnastik och balans med rumpan upp i vädret. Gullungar!

klassfest

Vi har klassfest från 9an och allt är som för 10 år sedan. Lovely!


- Mobilbloggen

hallå, var är du?

Eiras nya intresse är att passa i bitar i små hål. Den här lilla lådan med tillhörande små figurer är en av favoriterna för tillfället.

Förmiddagen svischade förbi - en trevlig förmiddag. Fika klarades av på favvofiket med mamma L och Alva. På gågatan träffade jag sedan en annan mamma (för första gången IRL) och det mötet kommer värma mitt hjärta för lång tid framöver. Att möta andra änglamammor är som att hitta hem.

Vidare på stan mötte vi sedan bästa farmorn och när pappaN slutat jobbet kom farmorn på att hon ville bjuda oss på lunch. Americanbuffé på Kingen var inte helt fel. Inte fel alls faktiskt. Rundan avslutades sedan hos gammelfarmorn där E tröttnade ur och ville åka hem och sova.

Snart bär det av på nästa äventyr. Men då får familjen stanna hemma.

rivstart

Det kommer bli en fantastisk helg har jag på känn.

Vi rivstartar med att knalla ned på stan för en fika med L & A.

Hoppas ni får en fin fredag.


- Mobilbloggen

mumma

Här om dagen gjorde pappaN en maträtt som verkligen gick hem hos den minsta fröken fräknen i familjen, nämligen quesadillas. Här följer receptet, som vanligt på ett ungefär.

Köttfärs (vi gjorde på ungefär 250g)

Egengjord barnvändlig tacokryddmix

(spiskummin, lökpulver, paprikapulver, koriander, vitlökspulver, timjan, kanel, lite peppar)

Frysta grönsaker (vi hade ärtor, majs, paprika, blomkål)

1 liten burk Kikärtor

1burk Krossade tomater

Pytteliten skvätt grädde (i vårt fall laktosfri)

• 
  
  Fräs på köttfärsen lite lätt
• 
  
  Fyll på med grönsaker
• 
  
  Mixa kikärtor och tillsätt till köttfärs- och grönsaksröran
• 
  
  Krydda (här kryddas efter eget bevåg, beroende vad barnet är van vid)
• 
  
  Häll i krossade tomater
• 
  
  Låt puttra med lite grädde till önskad konsistens

Serveras med tortillabröd (värm brödet först en liten stund i ugnen).

(Dagen då fotot togs hade vi inga tortillabröd hemma, så då blev det "Njalla". Men det funkade bra det också.)

Tillägg: Det är för övrigt den där kryddmixen vi använder när vi gör tacos till oss också. Fast då är det även chilipulver och salt i. Bra alternativ istället för de färdiga kryddmixpåsarna som oftast har en massa tillsatser.

fel fel fel

Imorse uppmärksammade pappaN mig på att Es "Max dockvagn"-bok innehåller ett stav fel. Ett ganska tydligt sådant. Hur har jag kunnat missa det?
Här om dagen fick E även en mobiltelefon - i hopp om att hon ska låta våra vara ifred. Och gissa vad? Bilden på skärmen är upp och ned. Det är nu en gubbe som hoppar fallskärm, uppåt. Typ studsandes på skärmen.

E bryr sig visserligen inte ett dugg, men lite enerverande är det förstås. Nu när vi har sett det.

liten och trött

det är inte lätt att vara liten och trött

opponering

Det börjar sannerligen likna något med vårt PM. Nästa vecka har vi opponering. Det är med skräckblandad förtjustning jag tänker på hur det kommer att gå. Jag tycker ändå att arbetet är bra och konstruktiv kritik är ju alltid bra. Vi är så gott som färdiga och inlämningen är inte förrän på tisdag. Imorgon har vi därmed infört familjedag. Mys.

Det är bara en och en halv vecka kvar tills jag går ut på vfu och dagarna dit är verkligen fyllda av roligheter (mja, om vi nu räknar opponeringen dit också). Vfun har jag inte riktigt orkat tänka på än. Än så länge vet jag att jag kommer att behöva vara hemifrå två nätter och två dagar. Tufft! Jag försöker tänka på att det är en begränsad tid. En tid som de flesta tidigare studenter beskrivit som utbildningens höjdpunkt. Det är förhoppningsvis då jag kommer att känna att sjuksköterskeyrket är helt rätt för mig.

 

ett långsamt farväl

För mig är separationer väldigt påfrestande. Sedan min barndom har jag anknytningsproblem, vilket varit en stor del i vad som ställt till det för mig som vuxen. Jag har lite svårt att släppa in människor på djupet. Det är mycket få människor som känner mig på riktigt. Men när jag väl öppnar mig har jag svårt att släppa den personen.

Idag blev jag tvungen. Världens bästa psykolog och jag hade idag vårt sista behandlingssamtal. Kanske hade det varit det sista ändå, men idag fanns ingen återvändo. Hon ska nämligen gå i pension. Vad K har gjort för mig är så fantastiskt att det inte ens kan förklaras. Utan henne vet jag inte var jag hade varit idag. Eller om jag ens hade varit. Precis på dagen "firade" vi också den fyrtionde gången. Vi har hunnit med mycket på den tiden. E var också med mig idag och det blev en fin sista gång med allt som behövdes för att knyta ihop säcken. Vilka verktyg jag har att anävnda mig av nu. Evigt tacksam.

Efter besöket hos K åkte familjen med mig till skolan och efter att ha släppt av mig mötte de upp nyfunna vännerna lilla Elina och hennes pappa för att åka till busborgen. Efter mitt seminarie var det en trött duo som hämtade upp mig. Trots att vi med nöd och näppe lyckades hålla E vaken hela vägen hem var hon inte ett dugg trött väl hemma, så bus och stoj hann det bli en stund innan läggdags.

Tack för era fina kommentarer igår. Jag önskar att jag kunde förmedla den värme jag känner när ni ger mig sådan kraft. För det är vad det är. Kraft, när jag inte har någon. Tack.

jag har inte kommit längre

Varje månad tror jag att jag kommit längre.

Men varje månad slås jag till marken.

Jag saknar honom.

Jag vet att tiden passerar.

Jag vet, för jag har sett löv falla.

För tredje gången.

Jag vet, för att saknaden i mina armar bränner.

Tusentals sekunder.

Jämt.

Och jag har inget annat att säga.

växande söndag

En något låg morgon har vuxit sig till solsken och mer energi.
E har visat sina färdigheter genom att trippa längre än någonsin. För första gången såg hon inte alldeles livrädd ut när hon släppte taget, utan verkade snarare tänka -Det här är kul ju.

Snart bär det av för röstning. E har stått och pekat på sin cykelhjälm flera dagar, men det har varit aningen dåligt väder vid alla tillfällen (= spöregn). Håller strålarna i sig en stund till så ska vi nog kunna avverka en cykeltur till och från röstningen idag iallafall.

Hoppas ni har en fin söndagseftermiddag.

"prinsesstouch"

Det är snart dags för E att gå och sova. Det har varit tufft att hålla henne vaken här på eftermiddagen. På grund av en lång sovmorgon (som kanske låter trevligare än den var eftersom hon varit vaken stor del av natten) blev det en sen förmiddagssovning som resulterade i noll eftermiddagssovning.

Iallafall så har vi busat och stojat nu för att hålla ångan uppe.

Nu är det välling i sängen - som sedan vi flyttade in sängen i hennes rum blivit en revolution då hon somnar direkt efter sista vällingdroppen.

Jag lovade er bilder på sänghimmel och bokstäver och såhär fint blev det.

En liten "prinsesstouch" i djungelrummet. 

tacofisk

En av favoriterna för tillfället är chilifisk. Det är faktiskt ett recept som vi gjorde mycket förr, men som nu är lite modifierat för att passa vår nya livsstil.

Tacofisk

600g Fiskfilé

1 tsk salt

2½ dl grädde (tidigare användes mellan, nu används 40%)

½ dl tacosås

2 dl ost

tortillachips.

Lägg fisken i en smord ugnsform, salta.

Blanda grädde, tacosås och ost, häll över fisken.

Krossa chipsen och strö över.

225 grader i ca 25 min

Maten är lchfvänlig om man bortser från chipsen. Vi använder santa marias ekologiska tacosås med 5g kolhyrater/100, att göra egen funkar naturligtvis också fint. Beroende på vilken fas man är i kan man använda sig av olika mängd chips. I början hade vi bara ett enda. Nu när vi gör fisken tillåter vi oss några fler. Man kan naturligtvis också utesluta dem helt.

Tillägg; Vi brukar äta det till blomkål och sallad. Men tidigare åt vi det med ris. Funkar säkert med potatis också för den som vill.

en award

Det är faktiskt andra gången jag får denna otroligt fina utnämning.

Denna gång kom den från fina Caroline. TACK!

Kika in på hennes sida och dröm er bort i hennes foton (det gör jag ofta). Hon är dessutom en fantastisk mamma, inredare och hon är en stor inspirationskälla!

Med utnämningen följer: Kopiera bilden & visa att man fått den. Tacka & länka personen man har fått den av. Nominera 7 andra bloggare & länka till dem. Berätta 7 fakta om dig själv.

Att endast nominera sju stycker bloggare är ett tufft jobb, eftersom jag läser betydligt fler bloggar som jag tycker är helt fantastiska. Denna gången väljer jag att nominera bloggvänner som ingår i den speciella mammaskaran - alltså mammor med barn som inte lever (några blev nominerade även i förra awarden).

Om livet döden och allt däremellan - En av mina finaste vänner som jag förmodligen inte lärt känna om det inte varit för våra saknade pojkar. Nu har vi dessutom delat en av de finaste upplevelserna i livet - förlossningen av våra syskon (ja, jag var inte med med, men vi var på förlossningen samtidigt iaf.). Hennes blogg är innerlig, vacker och viktig!

En dag i taget - Underbar läsning som lockar till många fniss. Men också till tårar och ont i hjärtat. Hannah skriver om livet med saknade J och lillebror A.

Kolbengtsson - Tjejen som jag önskar all, all lycka i världen. Med två små flickor, alltid i hjärtat, handlar bloggen om svårigheter livet för med sig när allt inte är som det skulle, men också om glimtar av hopp och mycket kärlek.

Lovilin - Ännu en vän jag lärt känna i Spädbarnsfondens änglagrupp som gett mig så mycket hopp för framtiden. På hennes blogg är det lätt att känna inspirationen flöda i all inredning, särskilt nu när de bygger ett helt underbart hus (slott!).

Älskade familj - En relativt ny mamma i "vår gemenskap" vilket kramar mitt hjärta hårt hårt. Jag läser hennes ord och är så oerhört ledsen för att lilla W inte fick leva med sin familj. Jag läser också med en stor värme, de enormt vackert formade orden skulle kunna komma från min egen tid.

Zoieli - Här finns hopp! Med två barn i hjärtat och tre på jorden beskrivs hur sorg och glädje ständigt finns vid varandras sida. Kärlek.

Kampen efter Nilwa - En blogg jag relativt nyligen hittat till. Eller rättare sagt är jag nygammal. Nu följer jag med glädje resan mot ett litet syskon och vägen efter en saknad dotter och syster.

Det finns fler mammor. Det finns så många mammor som inte får hålla sina hjärtegryn i sin famn. Och det gör mig så ont. I den riktiga världen finns vi, men det finns så mycket rädsla runt oss. Som om vi vore farliga. I bloggvärlden finns vi och där vet jag att våra ord sätter spår. Där kan vi berätta våra historier och kanske kanske kan vi påminna andra om att känna tacksamhet inför det de har (jag vet också att många redan gör det, men ibland kan man behöva ytterligare en påminnelse). I våra berättelser får våra barn ta plats och leva. Det är viktigt. Så oerhört viktigt!

Är ni fler änglamammor som läser här hos mig? Lämna gärna ett spår så att jag får hälsa på hos er.

Så...

Jag har ju redan berättat sju intressanta(?) fakta om mig. Denna gång överlåter jag det åt N. Så här kommer sju intressanta(?) fakta om mig.

1. Sandra är hysteriskt rädd för insekter, ormar och nästan för alla smådjur faktiskt...

2. ...och för trånga utrymmen. 

3. Överambitiös - vill att allt ska vara perfekt.

4. Drömmer om att resa.

5. Planerar inför att flytta till hus...någongång.

6. Har samlat på änglar. I alla former. Överallt.

7. Får ibland "tantinfall" och hytter med fingret åt mötande bilar och skriker "fy fåglarna" när hon blir riktigt arg.

Hihi, ja jag kanske hade formulerat det annorlunda, hrrm. Några saker kom väl inte direkt som några nyheter. ;-)



frestar

Trots den urusla kvaliteten på kameran, hur gott ser det här ut då? Oxfilé och hemgjord bearnaisesås. Mums!


- Mobilbloggen

ett litet glas vin

Ett litet glas vin känns förträffligt trevligt. Nästa helg är det återträff från nian, så det är väl lika bra jag försöker vänja min alldeles ovana kropp. Jag har förvarnat svärfar med cykeln. ;-)


- Mobilbloggen

kompisfika och oxfilé

Fredag, solen skiner och ledig helg är på intågande. Efter lite studier på hemmaplan som resulterade i ett megasnabbt seminarie på skype ska jag och E nu trippa ner på stan för att möta upp våra fina vänner Maria och Alva. Och fredag innebär fredagsfusk, så kanske tar jag och utnyttjar fusket redan på stan.

Efter kompisträff ska vi bli bjudna på finmiddag hos farmorn och farfarn. Jag tror minsann att det ska serveras oxfilé. Bara sådär. Härliga fredag, härliga helg!

hon kan hon



Att E vet vad bus är, är det då rakt ingen tvekan om.

-Jajaja, säger hon när hon ser att jag är på väg mot henne.

-Ja, det är ajaj att klättra, svarar jag. Men kan inte låta bli att fotografera innan jag lyfter ner henne.

fröken bus, indeed



middag avklarad

Middagen intages på Ikea efter en lång dag med nyfunna vänner. E och pappaN har gjort stan med kompis E och hennes pappa medan vi mammor varit flitiga i
skolan. Nu ska vi göra en snabb presentjakt innan det bär av hemåt.


- Mobilbloggen

tusen tankar

Det är en seg dag. All motivation till att göra något vettigt är som bortblåst. Jag försökte en stund, men det slutade med att jag somnade i soffan medan pappaN och E var ute. Ont i halsen gör det också. Det är en tunghet som lagt sig i min kropp. Lite olägligt kan tyckas. Imorgon har vi handledning och det känns ytterst nödvändigt att jag deltar. Lite segt att åka så långt för bara en timme dock.

Tusen tankar snurrar om allt och inget. Kalas. Var? Och med vad?
1. det blir nog hemma ändå.
2. det enda jag kan komma på är cupcakes. Det är där jag har fastnat. Men för sjutton gubbar. Vi kan ju inte bara ha cupcakes. Men jag kommer inte längre än så. En annan dag kanske.

Och utöver det?
PappaN har fått ett förträffligt jobbförslag. Vi försöker pussla för att få det att gå ihop.

Mat. Idol. Valutfrågning. Sova.

"muppsantävlingar"

"Jag är med och tävlar om 250:- att shoppa loss

för hos Spöket Laban på Muppsan´s blogg"

"Jag är med och tävlar om 400:- att shoppa loss

barnkläder för hos Klkids.se på Muppsan´s blogg"

morgonguld

Morgonens guld.



Idag blir det hemmastudier. Familjen är lite förkyld så innemys blir det för hela slanten. Hoppas ni får en fin onsdag.


- Mobilbloggener

blå blå blå

E passar så otroligt bra i blått och när jag sitter och drömmer mig bort på sidor av fina kläder är för tillfället dessa, från polarn o pyret mina favvisar.

Vill, vill, vill ha!

(I det här fallet är det jag som för Es talan... ;-D)

pudelfriss

Förgyller min tillvaro

Äntligen hemma.
Halvdag passerad. Föreläsningen var väldigt intressant och relevant för vår uppsats. Läraren informerade om de saker vi behöver kunna. En del lärare har en tendens att undervisa även i sådant som inte ingår i kursen.
Jag hade sådan tur att jag fick skjuts från E-tuna till V-ås och då hann jag med tidiga tåget. Härligt. Javisst. Iallafall tills jag kom till grannstaden där vi blev fast på grund av signalfel. På en timme hann det börja regna också så cykelturen hem blev minst sagt, blöt.

Så, pudelfrissig och lite frusen ska jag krypa upp i soffan och titta på förra veckans "halv åtta hos mig". En liten förkyld älskling vill också mysa under filten. PappaN får sitta i andra hörnet. ;-)

på väg

Klockan är 06.30 och jag är snart på väg. Och tro det eller ej men jag har redan hunnit med en cykeltur.


- Mobilbloggen

överraskning

Jag insåg precis, till min stora glädje, att vi bara har halvdag imorgon. Lovely! Eftersom det är föreläsning i E-tuna blir dagen så lång ändå. Halvdag innebär att jag hinner hem till familjen innan det blir allt för sent.

Det har varit en bra dag. En fin sådan. Jag och E lunchade och hade en trevlig eftermiddag med Linda & Alva.

Det senaste året har jag haft förmånen att möta så fantastiskt fina människor. En del känner jag är vänner för livet. Det värmer i hjärtat.

I fredags när jag hade seminarier hela dagen följde N och E med till V-ås. Och medan jag och S stretade i skolan möttes våra döttrar (S dotter är en månad äldre än E, passande nog) med pappor upp (för första gången) och gick för att bada. Härligt!

Även om det nalkas halvdag imorgon börjar den tidigt så nu bär det av in till sängen. Filip och Fredrik får följa med. Eller vänta nu, hur blev det där? ;-)

nu är jag äntligen där!

Jajemensan! Efter några veckors stillestånd på vågen hände det äntligen. Mitt stora mål är uppnått. Jag har nu gått ned 15.6 kg och därmed är jag nere i vikten innan Troy. Jag hade satt som mål att försöka nå dit under september månad och jo - här är jag nu.

Det är skönt.

Det känns som om jag tagit mig till en ny fas i livet. Jag klarade det här, det gjorde jag verkligen.

en fin dag i beredskap

Godmorgon! Jag har på känn att det blir en fin dag idag. Eftersom jag pluggade så hårt igår kan jag unna mig en ledig fm. Jag och E ska ner på stan och luncha med fina tjejerna.


- Mobilbloggen

lilla hjälpredan

E vill så gärna vara med att plocka ur och i diskmaskinen - vår lilla hjälpreda.
Har ni sett hennes söta "tåhävningar"
för att nå upp över kanten? :-)

funkar icke

Jag fattar inte varför det inte funkar med bloggar från datorn. Tråkigt! Jag som hade så fina bilder att bjuda på.

Nåväl, "lite pluggande" blev 7h. Nu får det vara bra. Nu pågår de ensamma mammorna och sedan ska vi äntligen se klart på Sherlock - nä vi har inte kommit så långt. :-D


- Mobilbloggen

skypad

Wow, vilket fantastiskt redskap skype är. Den här veckan har vi fått hur mycket som helst gjort över skypen. Jag är så glad att jag hittat någon annan som befinner sig i liknande livssituation som mig. Vi gör så mycket som möjligt på varsitt håll (och här delar vi rakt av - ingen som gör mer än någon annan - SKÖNT) och sedan möts vi på det stora nätet. Så länge vi arbetar såhär bra tillsammans är det inget problem att plugga på campus. :-)

Nu blir det brunch till "Sherlock Holmes" - igen(!). Jag slog nog ett rekord i vakenhet igår dock. Jag tror att jag såg den första kvarten. Haha!

fredagsfusk på en lördag

En liten ruta av den här är en favorit som fredagsfusk (men som den här veckan är lördagsfusk). Nu ska vi se Sherlock Holmes. Någon som sett den?




- Mobilbloggen

cbo goes cbt

Jag har länge varit på jakt efter ett "lågkolhydratbröd", men utan resultat. Förra helgen kom svärmor och svärfar och överraskade med "Nystart". Gissa om jag blev glad.

Perfekt är det att äta som tillbehör (att bara äta som bröd är inte jättegott - eller så är det jag som inte är van), med endast 3.4 g kolhydrater/skiva.

Idag tillverkade N en CBO, i hans fall en CBT (tomat istället för lök).

Smaskens, är ett korrekt uttryck på hur gott det var. :-)

en i varje hand

E vill gärna äta själv och väldigt gärna med sked. Men hon kan inte bestämma sig för vilken hand hon ska ha skeden i. Så då tar hon en i varje. ;-)

på vägen

Äntligen på väg hem efter en lång dag. Vi lyssnar på en av mina favoritskivor, det var länge sedan.



- Mobilbloggen

one down, one to go

Seminarie 1 godkänt och klart. Solen skiner och snart är det lunch. Hoppas ni har en fin fredag.




- Mobilbloggen

härlig torsdag

Grekiska biffar till middag idag.

Tjoho, idag klämde jag i mig i ett par byxor sedan innan T. Med marginal till och med. Tjoho. Here I come!

Dagen har till största del bestått av studerande. Artiklar i all evinnerlighet. Men jag tror att vi fått kläm på det nu. En härlig pratstund med min bästa C, mitt i, piggade upp mig lite grann.

På handlingen på eftermiddagen träffade jag dessutom på en hel hög härliga människor, en tjej (nybliven mamma, gammal danskompis) som jag inte pratat med på flera år bland annat. Kul!

E och pappaN har tillbringat dagen ute med gåvagnen. Behöver jag säga att E somnade ovaggat ikväll? ;-)

Imorgon väntar en heldag i V-ås med dubbelseminarie. Lilla familjen följer med.

Nu IDOL!

höstmys

Ok, jag erkänner. Hösten är helt underbart mysig under filten, med tända ljus och små snarkningar från ett annat rum. I love.





Jag vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer ni lämnat på sistone. Tack fina Ni!

artiklar och paket med posten

Idag är det hemmastudier som gäller. Igår hade vi vårt första seminarium med nya klassen. En problemformulering och ett syfte, inför c-uppsatsen skulle presenteras. Jag måste säga att jag är nöjd med vårt arbete. Läraren verkar också vara det. För tillfället är tanken att jag ska granska artiklar inför ett dubbelseminarium på fredag, men mina tankar lyckas alltid hamna utanför ramarna.

Nyss for de iväg och fundilerade på Es födelsedagskalas, vilket ledde till den fina presenten som kom med posten igår. PappaN har fixat med den idag och nu står den i garderoben och väntar på 1årstjejen!

Fina födelsedagspresenten.

Och nu SKA jag verkligen ta tag i artiklarna igen. May the force be with me. ;-)

mötet

För några dagar sedan mötte jag en kvinna. Det var någonting med hennes blick. Som om hon kände mig. Och när hon öppnade munnen, det var sättet hon sa det på, frågade hon mig saker som hon redan visste svaret på. Hon visste saker om mig fastän vi aldrig mötts. Och jag kan inte sluta tänka på det.

människans två måsten

En föreläsare vi hade här om dagen sa, "Människan har bara två måsten. Vi måste välja. Och vi måste dö". Orden har liksom etsats sig fast hos mig. Jag tror att det är så. Precis som hon säger.

När Troy slutade leva trodde jag att jag skulle dö. Jag undrade hur andra föräldrar till döda barn klarade av att leva. Men ganska snart insåg jag att den starka längtan efter ett barn skulle ta över och jag andades enbart för att det skulle ta mig närmre ett eventuellt syskon. Människor har (och många gör fortfarande) sagt - alldeles säkert inte av ont- "Om mitt barn skulle dö, skulle jag lägga mig ned för att dö". Jo, det är nog så tanken går. Men av erfarenhet vet jag att det är många föräldrar som överlever. De flesta faktiskt. Med det sagt betyder det inte att sorgen, saknaden och kärleken efter den saknade är mindre för att man inte valt död.

Det är sedan här människans måsten kommer in. Valde jag att leva? Nej. Valde jag att andas? Nej. Inte aktivt. Men jag valde att tro och hoppas på en bättre morgondag. Jag valde att tro att ett litet barn så småningom skulle få vaggas i min famn.

Det finns också andra val. Men jag tror att det är så som föreläsaren sa. Människan har två måsten. Vi måste välja och vi måste dö.

Det här är mina ord och mina tankar kring mitt liv, erfarenheter och upplevelser.

9 snabba med pappaN

PappaN hängde mest med i viktnedgångsracet för att vara ett stöd för mig. Han har aldrig direkt varit överviktig, även om även han drabbades av några "gravidkilon". Han hade som första mål att gå ned 7 kg, vilket var till hans trivselvikt som han vägde för ett antal år sedan. Väl nedgånget tillkom ytterligare ett mål på -3 kg, vilket också det nu är uppnåt. Jag intervjuade honom, i sann reporteranda (jag är så bra på att leva mig in i situationer att jag till och med höll fram en petflaska som mikrofon). ;-)

Varför började du äta enligt lchf?

- För att du skulle göra det.

Vad hade du för förväntningar?

-Inga större, bara att det skulle bli jobbigt.

Vad trodde du skulle bli svårast?

-Att klara sig utan potatis.

Vad blev svårast?

-Efter ett tag blev det svårast att hitta bra recept. Och kanske blir man lite trött på gräddsmaken.

Är det något som gått bättre än förväntat, vad?

-Att stå över chips och allt sånt. Vi har inte ätit chips någon gång under lchftiden.

Vad har smakat bäst?

-Min morgonsmoothie (se recept nedan, min anm.)

Vad har smakat...mindre gott?

-Oopsies och lchfpizza. Jag gillar inte ägg.

Hur mår du utan kolhydrater? Är det någon skillnad i kroppen.

-Bra. Ja, 10 kilo är rätt mycket lättare. Magen mår bättre.

Hur går du vidare?

-Försöka behålla vikten utan att tillföra allt för mycket kolhydrater. Jag kommer inte äta lika strikt som tidigare.

PappaNs MorgonSmoothie

150g bär

1 dl turkisk yoghurt (om det inte finns hemma funkar det med creme fraiche)

1 dl grädde

1 dl mjölk

MIXA

nu är det gjort

Japp, så var det gjort. Es långa lockar är nu ett minne blott. Drygt en halv dm var det som åkte väck. Jag passade på medan pappaN stod i duschen. Efteråt var det han som fick trösta mig. Finaste lockarna. Men, jag vet att det snart växer ut igen och den där bakvända hockeyfrillan hon drogs med gick aldrig att fixa till. Nu, förhoppningsvis, kommer det växa ut en aning mer jämnt.

På bilden nedanför syns de små hårsstrån vi har kvar från Troy. Han hade också långt hår. Jag är tacksam över att personalen på UAS insisterade på att vi skulle klippa en liten lock. Det är ju en av de få fysiska ting som finns kvar efter en saknad liten pojk.

så tycker jag

Jag ger mig inte ofta in i diskussioner där det handlar om politik. Inte för att jag inte är intresserad utan mest för att jag är för dåligt insatt för att diskutera. Men jag funderar lite över vänsterns syn på delad föräldraförsäkring. Ohly menade att det ska delas 50/50 - obligatoriskt - mellan föräldrarna. Utan möjlighet att ge dagar.

Som sagt är jag för dåligt insatt för att diskuterna, men jag undrar vad det kan finnas för forskning på hur det skulle påverka barnet om så skulle vara fallet (där föräldrarna, ekonomiskt, måste ta ut fullt alla dagar i veckan), att mamman är hemma de sex första månaderna för att sedan avlösas av pappan. Jag menar inte att barnet skulle fara illa. Jag menar inte att det skulle vara fel. Men under min terapi hos min fantastiska psykolog K har jag förstått, verkligen insett, vilken oerhörd betydelse anknytningen till mamman har för barnet just det första året. Tar man hänsyn till det i den här synen på delad föräldraförsäkring? 

troys napp

Ännu en bra dag att lägga till handlingen. E tog sovmorgon imorse, halv nio. Trevlig helgtradition månne?

Babygymmet blev sålt idag och igår gick våra auktioner ut på tradera där nästan allt blev sålt. Agni skrev ett toppeninlägg ang. att sälja saker, för en tid sedan och jag kan bara instämma. Det är kul!
Jag ska leta kurslitteratur nu, det är en av de bästa sakerna att köpa begagnat. Särskilt sådan litteratur till kursen vi läser nu. Tråkigt (men viktigt förstås).

Eira hittade Troys napp här om morgonen. Den låg i min nattdukbordslåda, tillsammans med andra minnen jag gärna förvarar nära mig. Iallafall så fanns där Ts mininapp från Uppsala. Han fick en där, helt i silikon, eftersom han snuttade och letade mat, innan vi kommit dit. Det här är en episod som gör mig väldigt ont då vi "bara" hann med att se honom väldigt sjuk. Innan vi kom blev han bortkopplad från respiratorn och då letade han efter sin mamma - men jag fanns inte där. Jag hann inte dit. Vi fick behålla nappen och det är jag väldigt tacksam över. E fann den. Och hon visste exakt vad det var, trots att den inte alls ser ut som en vanlig napp. Hon har blivit så stor. T är fortfarande min lilla lilla bebis. Vissa korta glimtar kan jag förnimma honom som en tvååring, men oftast värker det i mina armar efter ett saknat litet knyte. Alltid. E är stor nu och jag är så tacksam. Så ordlöst tacksam över alla dagar jag får se henne växa.

höstfin

Eira är höstfin i sin nya väst och kavatskor.

Tidigare i livet har jag inte varit så förtjust i hösten. Jag är en "årstidskänslig" person. Och mörkret har en tendens att göra mig låg. Men med E i närheten är det svårt att vara låg. I och med studerandet kommer jag verkligen uppskatta helgerna, kanske på ett helt nytt sätt mot tidigare då det varit jag som varit hemma och pappaN som varit borta i veckorna.

Igår var det Es 11 månadersdag och farmorn och farfarn kom och överraskade med förfödelsedagspaket.=)
I paketet låg en finfin väst (som mamman spanat på lääänge). E har redan invigt den, fast utan den fina huvan. Kavatskorna som hon fick i fredags (och som bästa farfar var med och sponsrade) är också invigda. E tycker dock att de är så fina att hon hellre sitter och pillar på dem än traskar i dem. =D

pappaN väljer aktivitet

 

"Min älskade lilla flicka.
Du ljuvliga hjärteskatt.
Du är allt jag någonsin önskat.
Du förgyller mitt liv med ditt skratt.


Om du bara visste, hur högt älskad du är.
Jag kan inte beskriva, det finns inga ord som bär."


PappaN bestämde aktivitet idag och då blev det badhuset.

Jag har egentligen en smärre fobi för att duscha med främmande människor, men utmaningar är till för att antas. Och allt gick väl.

PappaN och E ska ha en baddag i veckan.

Det blir bra det.

otroligt!

Under den här veckan har E gjort storstora framsteg. Igår morse när jag hängde tvätt lekte E på sin rutschkana. Tidigare har hon stått och hoppat lite själv nedanför när hon velat klättra upp. Hon har dock väntat in mig för lite assistans, bland annat för att få runt benet och komma ned på rumpan. MEN. Igår, när jag helt plötsligt vände mig om, klättrade fröknen upp alldeles själv. Hon satt först ned ena benet, svängde runt det andra, tittade alldeles överlycklig mot mig och åkte ned. Helt själv! Otroligt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Älskade lilla vän. Du gör mig så stolt. Varje dag är jag stolt över att få vara din mamma.

shopping, vagnkörande och nybilshämtande

Vilken härlig dag det har varit.

Jag och E hade en riktig mysmorgon - som jag har längtat.
På förmiddagen mötte vi sedan upp några av våra mamma & bebiskompisar på stan. Vi lunchade och fikade på vårt stammisställe. Sedan tog vi den obligatoriska shoppingvändan. E, stolt attan, fick köra vagnen själv. Stora tjejen!

Svärmor, som varit med E varje dag den här veckan, hade lite abstinens och mötte också upp oss på stan. Och när vi sagt hejdå till kompisarna följde vi med henne hem. PappaN var sugen på att följa med till grannstaden för att hämta hem farfarn och farmorns nya bil. Sagt och gjort. Hela familjen följde med. En liten shoppingvända blev det där också. E fick ett par kavatskor. Nöjda och glada for vi hem, åt gott och säckade ihop i soffan. Lovely!

E fick provköra med farfar.