opponering

Det börjar sannerligen likna något med vårt PM. Nästa vecka har vi opponering. Det är med skräckblandad förtjustning jag tänker på hur det kommer att gå. Jag tycker ändå att arbetet är bra och konstruktiv kritik är ju alltid bra. Vi är så gott som färdiga och inlämningen är inte förrän på tisdag. Imorgon har vi därmed infört familjedag. Mys.

Det är bara en och en halv vecka kvar tills jag går ut på vfu och dagarna dit är verkligen fyllda av roligheter (mja, om vi nu räknar opponeringen dit också). Vfun har jag inte riktigt orkat tänka på än. Än så länge vet jag att jag kommer att behöva vara hemifrå två nätter och två dagar. Tufft! Jag försöker tänka på att det är en begränsad tid. En tid som de flesta tidigare studenter beskrivit som utbildningens höjdpunkt. Det är förhoppningsvis då jag kommer att känna att sjuksköterskeyrket är helt rätt för mig.