fina vänner

~

~

Det har varit en lugn helg. Jag känner mig lite krasslig med lite småfeber och ont i halsen.

Igår träffade jag och Eira iallafall våra fina vänner Ullis och Ida. En mysig lunchdate på stan med lite skvaller till efterrätt. Mys.

in my heart

på tal om bokmal

...Eira har varit på sin första bokrea.

namnstatistik

J

ag blev lite nyfiken på hur vanligt Eira är som tilltalsnamn på nyfödda. Det visade sig vara 47 stycken som fått namnet under 2009. Under de senaste tio åren har det skett en ökning (15 stycken 1998 - 47 stycken 2009). Jag har alltid tyckt att det är roligt med namn som inte är allt för vanliga.
I vår klass på mellanstadiet hade vi fyra Daniel. Daniel Li, Daniel Lu, Daniel V och Daniel W, man får anta att Daniel var väldigt populärt på 80-talet. ;-) Jag hoppas att Eira inte ska behöva dela sitt namn med någon när hon går i skolan. Om så ändå skulle vara fallet förstår jag helt klart varför föräldrarna valt namnet. Förstås.

Här kan du kolla namnstatistik.

ryggont

A
j, aj, aj. Min rygg verkar ha förlorat all kraft. Eller så protesterar den mot allt jag utsätter mig för. Imorse kände jag mig som en gammal gumma när jag med morgonstela fötter och krokig rygg haltade, med Eira på axeln, genom lägenheten. ONT! Pappa sjukgymnast säger träna och ja, jag måste verkligen komma igång med allt det där. Det blir ju dock inte bättre av att Eiras bärabäraperiod fortsätter i ilsket tempo.

Idag har vi haft besök av Sophia och hennes son Texas. Det var jättelänge sedan vi sågs, men det är roligt med vänner som man liksom tar vid där man en gång slutade. Vi hade kunnat pladdra i evigheter, men vips var det dags för dem att hämta storasyster Tindra på skolan och för mig och Eira att klä på oss för att vara redo för promenad med mormis. Vi gick långlångt och jag halkade nog bara sisådär 20 gånger (jag ska verkligen införskaffa broddar, hur tantigt jag än tycker att det är).



Nähä, dags att vända på fröken fräken som för fjortonhundrasjuttionde gången gormar över att hon inte vill ligga på mage (och jo, hon kan rulla därifrån men det är ju mycket mer behändigt att skrika så att någon kommer och vänder;-)).

bokmal

V

åra kvällsrutiner fungerar fortfarande bra. Vi har upptäckt att Eira är stormförtjust i böcker. Hon är så nöjd när hon sitter i pappas knä om kvällarna och läser den sedvanliga sagan "Fotbollsmatchen".
-"Bläddra" säger pappan och Eira slår på bokens sidor. När sagan är slut ska jag vara på plats. Nåde mig om jag råkar vara sen. Då får jag höra. Minsann. Här snackas det inte om att jag kan komma tio sekunder efter sagans slut. När sista sidan är stängd ska jag ligga på plats med tutten i vädret. Om jag ska göra liten nöjd.

tävling

Ja, jag är verkligen på tävlingshumör. Men tävlar man inte, kan man inget vinna. Ellerhur?!

Denna gång finns tävlingen hos älskadehjärtegryn som ju har fantastiska kläder.

Håll tummarna för mig!

en bra dag

O
k, nu ska vi väl inte ropa hej än. Något bröllop bara sådär lär det ju inte bli. Men efter en snabbkik på lönekontot kan jag konstatera att vi får en rejäl guldkant på tillvaron och en fin start till ett bröllopssparande. Eftersom vi nog planerar för ett av enklare variant kanske mina drömmar inte finns allt för långt bort.


Idag har varit en toppendag. Jag älskar att känna mig så full av liv. Jag försöker att ta allt tillvara för att ha lite "må-gott-energi" när dipparna kommer. Iallafall har pappan haft hemmastudier och underhöll fröken fräken lite på morgonen. Det betyder mycket att få pyssla lite med morgonfix i egen takt (typ duscha, äta frukost och borsta tänderna utan att klockan har hunnit bli 12). Nog för att jag måste säga att jag med månaderna blivit bra mycket mer effektiv om morgnarna. När vi har babysång lyckas vi ju ta oss iväg så att vi är där kl 10. Det fanns inte en chans att vi hade klarat det i början. På eftermiddagen träffade vi mammorna & bebiskompisarna och som vanligt hade vi det jättetrevligt. Våra små pluttar är inte så små längre och börjar bli mer och mer rörliga. Tänk hur det kommer se ut om några månader. :)

En liten sväng på stan blev det efteråt (ja, jag genomförde en shoppingrunda UTAN att shoppa åt Eira då jag ju har förbud några dagar till). Träffade på Sofia och Albin och eftersom de små sov så skönt i vagnarna blev det en promenad. Kallt, men det trevliga sällskapet vägde upp! Tack!

Det börjar bli dags för kvällsmat och som vanligt ligger vi efter tidsmässigt, men vad gör väl det? Det har varit en bra dag idag!

härligt besked

Jag fick ett härligt besked idag.

Hur härligt det är återstår att se,

men kan det vara så att jag får gifta mig snart? ;)

tänder och sång

U
ndrar hur många gånger jag tänkt och sagt, -undrar om det inte är tänder på gång nu.
Ja, jag säger det igen. Undrar om det inte är tänder på gång. Det forsar ur munnen och helst vill hon ha hela händerna där inne. Gärna mina händer också. Gnälligt är det också. Alltså i den bemärkelsen att det inte kommer gråt men långt ifrån ett gott humör. Inte heller vill liten ligga ner. Bara bära. Helst högt, kind emot kind.
Och inte sova. Tänder månne?

På förmiddagen var det babysång i församlingshemmet igen. Trevligt. Nu börjar melodierna fastna och Eira är mycket nyfiken på de andra barnen. Ja på sången också, men mest på de andra barnen. Idag kom den oundvikliga frågan (ja, jag tror att den är oundviklig när man träffas för första gången, mammor och barn).

-Är det ert första barn?
Tystnad. Jag hinner fundera. På en hundradels sekund.
Svaret är självklart, men jag vill inte göra det jobbigt för den som undrar.
Tystnad.
-Eira har en storebror som inte lever. Men ja, det är vårt första (levande)barn.
Tystnad.
Tystnad.
Tystnad.
-Jaha.
Tystnad.
-Är det ert första?
Jag lägger på en extra trevlig röst och ett extra vänligt leende. Som att visa att jag varken smittar eller bits. Eller ska bryta ihop (för det kanske är det som är den största rädslan, tillsammans med rädslan för att säga fel).

Börjar jag bli van?

Nej, jag tror att jag aldrig kommer att bli det. Men jag är inte längre rädd för frågan. Den är lika mycket vardag som frågan om hur gammal Eira är.
Konstigt nog känns det lättare för mig när någon vet. Någon frågade och någon vet. Troy är närvarande.

det var då

jag har blivit luuurad

J
o men det har varit rätt lugnt på "mjölkläckagefronten". Eiras "sova-hela-natten-period" är över sedan en månad tillbaka ungefär. Och i och med att hon nu äter två gånger på natten (oftast 02 & 04) hinner det inte läcka så mycket.

Natten som var, var inget undantag - en pigg liten fislisa väcker mig och talar med sin tydligaste röst om att det är mat. Det brukar vara lugnt sedan, fram till 8. Men imorse. Imorse vaknade jag halv sex av att det var plaskblött i sängen.

Uff.

Upp och byta kläder. Lägga handdukar i sängen (för ja, jag vägrar bädda om halv sex på morgonen). Jag känner mig lurad. Eftersom det varit så lugnt har jag sakta smygit bort all plastad frotté som ju är så varm att sova på. Jag har dessutom vågat mig på att inte sova på handdukar. Och naturligvis hade jag inatt inte heller dubbla amningsinlägg. Blött var det.

Uff.

Jag har blivit luuurad.

tävling

Jag vill gärna vara med i Sandras tävling.

Det är klart att DU också vill det.

Klicka HÄR för att hitta in till Hackmora Sandra.

sunshine

till min...

Förra julen fick jag en bok av Eiras moffa Ida (min äldsta och bästa vän). En "fyll-i-bok" om vår vänskap. "Till min vän" heter den och är ljuvlig. Jag minns hur jag log första gången jag läste den och den har samma inverkan varje gång jag läser.

Igår fyllde som bekant Eiras farmor år och det är svårt att hitta presenter till någon som redan har det mesta. Men så sprang vi på en bok i samma serie som "Till min vän". Den här hette "Till min mamma" och har snarlika innehåll. N som annars har lite svårt just för fyll-i-saker tog sig igenom och jag tror att det blev en uppskattad present.
Här kan man se fler böcker i samma serie (till min pappa, syster, bror, son, dotter, brudparet m.m)

heja, heja

bild lånad härifrån

I går när Sveriges grabbar tog guld och brons hade familjen på berget redan somnat. Jag vaknade på soffan av allt på tumult tvn, väckte N och vi konstaterade att det visst gått bra. Längre än så kom vi inte utan somnade istället om. På soffan. Imorse insåg vi iallafall vilken enorm prestation vi gick miste om att se. Tur för oss gick det repris idag och även om vi ju visste hur det skulle sluta var det galet spännande och OJ vad vi hejade!

När vi väntade Troy inhandlades ett par Sverigestrumpor. Vi skulle ju vara hemma med nyfödd pojke just under sommarOS '08. Strumporna har legat oanvända (nja, jag vill väl inte påstå att jag tycker att de är läckra) tills idag. För vad kan passa bättre att använda en dag som denna när vi precis sett ett suveränt lopp (och för att fira de tidigare fantastiskt presterande tjejer och killar som också tagit medaljer i OS). Eira sprattlar glatt och försöker fånga sina knallgula fossingar.

farmor fyller år

förlorad förmåga åter vunnen

N

är Troy inte överlevde förlorade jag vetskapen om hur man lever. Mina förmågor försvann. Våra vänner och vår familj stod för maten (evigt tacksam), för vi förlorade inte bara hungern utan också förmågan att kunna laga mat. Jag tror att det tog en månad innan vi lagade vår första måltid i hemmet. Vi slutade äta frukost. Kanske inte för att vi inte ville äta frukost. Utan helt enkelt för att vi inte visste hur man gjorde. En dag köpte vi färdigskivad ost. Det blev en vändning. Så lätt. En hel ost var alldeles för svårt att öppna förpackning på och skiva.

Allt tog sådan tid. Det var som att vår värld slutade snurra den 20 juli. Starten till det som skulle bli vårt nya liv var trög. Vi gick på tomgång länge. Ibland fick vi en knuff på vägen. Välbehövligt. Vi fick hjälp med att tvätta kläder. Tvätta bilen. Dammsuga. Vi fick låna öron. Vi fick berätta, berätta och berätta. I början kunde vi inget annat.

Vi kunde tända ljus. Å, vad vi tände ljus. Vi spenderade många hundra varje månad.

Nu för tiden har vi lärt oss. Så som barn lär sig gå. På stapplande ben. Ibland behövs en hand. För att visa vägen. Ibland vill jag bara ha stora ben att gömma mig bakom.

Men för Eira. Det är för Eira vi lärt oss leva. Det är för Eira vi lärt oss skratta. Det är Eira som ger oss liv.

kärlek för barnkläder

Jaha ännu en dag passerad. Pappa N har varit hos farmorn och farfarn för att tapetsera klart. Jag och Eira har varit på stan där vi först fikade Mia och Alva och sedan tog oss en shoppingrunda. Jag har egentligen shoppingförbud eftersom jag handlat en hel del åt Eira i februari. Men så såg det verkligen tokigt ut när vi tog på jeansleggingsarna imorse. Helt plötsligt satt de väldigt tight i midjan. Ja, det är ju 62 på dem så det är väl inte så konstigt. Eftersom de har varit mycket användbara köpte vi nu ett par nya. Ett par svarta slank också med. Och en vit tunika. Jag älskar barnkläder.

19

sweet as candy

Jag kan inte se mig mätt på henne. Så sockersöt hon är i sin nya kappa, med bakelsen hängande i babyskyddet. Det är bäst att hålla i henne så att det inte kommer någon som är godissugen. ;-)

Vi tillbringade förmiddagen hemma. En liten tur till grannstaden och sedan åkte vi hem till farfar där pappa N hjälpte farfarn att tapetsera. Eira talar numer klart och tydligt om när vi missar läggdags, med andra ord kvart över sju. Det gjorde hon även idag men vi trotsade lite och var inte hemma förrän runt nio. Det gick bra ändå även om hon puttrade lite på oss när det var dags för pyjamas.

Mellan grannstaden och farfarn stannade vi till hos Troysan. Vi har inte varit där på ett tag och det var igensnöat. Jag höll på att krevera av dåligt samvete och inte blev det bättre av att jag upptäckte att vi inte hade någon tändare med oss så att vi inte heller kunde tända något ljus. Nåväl. Imorgon är det månadsdag och då blir det ett besök igen.

tävling

Jag är med och tävlar hos "Ett Hus Till Oss" om ett hemligt paket från Lipfish.

liv och lycka

P
appa N är hemma idag. Eira sover middag. Ibland drömmer hon och tjuter till. Både N och jag har snabba fötter som dansar sig fram mot sovrummet. Den som hinner först smyger sig fram och ger henne nappen. Smeker ömt över kinden och insuper ögonblick av lycka.

Skrik är liv.

gästblogg

~

~

~

Jag har fått chans att gästblogga hos MUPPSAN, TACK!

Idag och en vecka framåt finns mitt inlägg att läsa här.

Kika gärna runt på hennes inspirerande blogg!
~

~

~

presenter och leksaker

Vår bästa farmor kom på besök idag på förmiddagen och den stora presentfesten, som vi blivit bortskämda med, fortsatte. Eftersom det är min namnsdag idag fick jag paket. Ett med en mysig polokrage och ett paket med det bästa i "hårfixväg", från davines. Men inte bara jag fick paket. Eira fick en jacka/kappa och vår lilla prinsessa förvandlades till en chokladpuddingmaräng (passar fint ihop med prinsessbakelsen hon fick tidigare i veckan). Jackan är perfekt när hon ska ligga i åkpåsen i vagnen, där det lätt blir varmt med overall.

Och nog är hon söt allt, det är så att man vill äta upp henne. ;-)

Pappan i familjen är förtjust i prylar. Ja, han platsar även under kategorin teknikfreak. Den senaste leksaken som flyttat hem till oss är en golv/handdammsugare. Ja...den är ju fin iallafall. Eira har också fått en ny leksak. Eftersom blomman blev så populär har vi utökat samlingen med en gorilla ~ också den går att sätta fast med sugplopp på bordet.

tänk känslan

T änk känslan. Barfotafötter i varm sommarsand. Tänk känslan. Av ljummet vatten vid vattenbrynet. Vatten som vid varje våg skvätter upp längs med benet. Tänk känslan. Varma strålar som når vinterblek hud. Doft av solens fäste.

Det snöar ute. Men jag drömmer. Känslan av sommar.

dans är som godis för själen

Dagen började med babysång. Jag glömde nog nämna det förra veckan, som ju var första gången på sången. Idag var det således den andra gången. Det går lite fort med sångerna, det kommer nog ta tid innan jag lär mig dem. En del sånger har också andra melodier än vad jag lärt mig, vilket är lite förvirrande. När jag nu spontant ska försöka komma ihåg någon är det bara "Kalle Anka satt på en planka..." som ploppar upp. Och det finns ju bättre. Det kändes iallafall bättre denna gång. Förra gången kände jag mig aningen malplacerad.

~

Jag har en tendens att göra det bland människor jag aldrig träffat. Det är som om jag har svårt att föra mig när människor inte vet något om mig. Kommer det alltid vara så?

På eftermiddagen kom mormis för att promenixa med Eira. Jag hade nämligen planerat att ta tag i min träning ~ afrodans. Sagt och gjort. Nu sitter jag här. Fortfarande varm i kroppen. Inte värmen av själva dansandet utan varm i själen av glädje. Jag älskar att dansa. Jag är en dansare i själens djup. Så som det stod på den fina magneten jag fick av Karin tidigare idag (se föregående inlägg) är det också spegelvänt.

När du dansar skrattar din själ.

Sminkad och klar inför dansföreställning i Västerås '07.

idag var det mammans tur

Ja, idag var det mammans tur att få paket. Lyckliga jag. Idag kom presenten från min fina vän Karin. Jag har fått många olika gåvor av henne och Karin har en speciell förmåga att fånga det stora i det lilla.

Tack underbara fina!

~

~

~

hjärtegryn

till en prinsessa från två prinsar...

... kom det ett paket.

Ja, idag kom ett paket till Eira. Eftersom hon hade fullt upp med att rulla (jodå, hon kan det även idag), så öppnade mamman det. Oj, vilken fantastisk överraskning! Eira fick sin alldeles egna virkade prinsessbakelse. Jag hann knappt hålla den framför henne så hade hon fått in den i sitt gap. Det är prinsarna Elmer och Atles mamma Sandra som gjort den fina bakelsen. Att hon dessutom skänkte oss en tanke och skickade den till Eira gör mig så oerhört tacksam och glad. Tusen tack fina, fina Du.

plötsligt händer det

Igår lärde sig Eira att rulla. Hela varv. Tidigare har hon kunnat rulla -bäst från mage till rygg, men även från rygg till mage. Dock har den där förbaskade armen varit i vägen. Och som hon har bannat. Dumma arm. Och så har hon rullat tillbaka. Nu kommer hon alltså runt. Vi hejar, ropar och visslar. Och Eira rullar. Och rullar. Och rullar.

från oss alla

gruskorn (uppdaterad med bild)

Det onda skinnet är kvar. Jag känner mig lite olustig till mods. Kan inte sätta fingret på vad det är. Men gruskorn i ögonvrån stör.

Igår var det begravning för morfar. Tungt. Första begravningen efter Troy. Det var vackert. En fantastisk präst som gjorde att begravningen verkligen handlade om morfar. Jag tror att morfar och prästen hade kommit bra överens. Om jag har förstått att det var morfar där i kistan och om jag har förstått att han inte längre lever vet jag inte. Jag har väldigt lätt att förtränga saker, i hopp om att det ska göra mindre ont. Därav gruskorn i ögat. Kanske.

Igår var också första gången jag och N var ifrån Eira längre än en liten stund. Hon fick sällskapa med farmor (TACK FARMOR!), nymatad och väldigt väldigt trött (eftersom vi in i det längsta försökte hålla henne vaken, så att hon skulle sova det mesta av vår tid iväg). Allt hade gått bra, tills 10 minuter innan vi kom. Älskade hjärtat. Jag fick bannor av henne sedan. Eira alltså. Och inatt har hon hållt mig vaken. Nu sover hon och egentligen skulle jag också passa på. N är och pluggar. På eftermiddagen kommer faster och Neoplutt.

Bäst av allt dessa dagar är att gudmor Mia varit hos oss. All kärlek!

matt

Jag känner mig fortfarande matt. Trött på känslor. Var finns AV-knappen. När jag känner såhär blir jag så sårbar. Det gör liksom ont i skinnet, såsom när man har feber. Alla känslor får min hud att knottra sig. Hjälper alvedon?

Jag funderar återigen över skrivandet. Det är lätt att bli bestulen på öppna forum. Jag anser det dock lika illa att kopiera ett foto som en text. Orden jag skriver och komponerar är för mig innerliga och de efter Troy är som värdefulla juveler. Ord står ofta mot ord i tvister om upphovrättslagen men gäller lika mycket för det.

känsla av osäkerhet

Uch, det är en jobbig klump i magen och jag vet inte alls hur jag ska få bort den.
Det känns som om jag inte alls kan göra någonting rätt, som om allt jag gör blir fel. Enligt min psykolog har min uppväxt gjort att jag har ett stort behov att "göra rätt för mig" och ha kontroll på allt. Det finns en person som har en förmåga att alltid trycka ned mig till botten och göra mig osäker. Jag avskyr känslan av osäkerhet. Egentligen, eftersom jag vet det, borde jag ligga lågt, ruska av och gå vidare. Men det är svårt. I tider som denna då det nalkas begravning är det mycket att tänka på.
Som storasyster känner jag ansvar.
Jag vet att jag inte kan ta ansvar för vad andra gör/inte gör, men det ÄR svårt.


Idag hade vi mamma- & bebisträff. Jag uppskattar verkligen våra onsdagar och är så glad och tacksam över att ha fått hamna i en sån fin grupp.

upprörd

I augusti '08 skrev jag min presentation på familjeliv och den har stått i princip orörd sedan dess. Såhär står det bland annat...

..."Efter 20 timmar och 54 minuter somnade fina prins trollboll in mellan sin mamma och pappa..."

När jag nu ägnar alldeles för mycket tid att surfa omkring hamnar jag på en sida där samma formulering finns, dock i ett annat sammanhang. Jag tycker det är ok att inspireras av andra, men att kopiera rakt av är inte ok!

award

~

~

~

Den här fina utmärkelsen fick jag idag av finaste Lisa, en fantastisk änglamamma (och även änglamoster till min saknade vän M). Tack!

~

~

1. Jag vill väldigt, väldigt gärna gifta mig. Har ju varit förlovad i snart 7 år.

2. Jag har jobbat som danslärare sedan 2003 (har dock haft paus sedan våren '09).

3. Jag blir väldigt lätt åksjuk och behöver alltid sitta så jag ser vägen.

4. Jag påbörjade en bok en gång, ja jag hade till och med kontakt med ett förlag.

5. Jag är hysteriskt rädd för ormar (drar instinktivt upp fötterna nu när jag skriver det.)

6. Jag är rätt bra på "tecken som stöd" och skulle gärna vilja lära mig teckenspråk.

7. När jag studerade till undersköterska tog jag examen med MVG i alla ämnen.

~

Med utmärkelsen följer några regler:

- Thank the person who nominated you for this award.

- Copy the award and place it on your blog.

- Link to the person who nominated you for this blog.

- Tell us seven interesting things about yourself.

- Nominate seven bloggers.

- Post links to the seven bloggers you nominated.

~

Mina nominerade:

~~

Linda

Frida

Emma

Hannah

Charlotte

Veronica

Petra

~~

Egentligen skulle jag vilja nominera alla bloggare jag följer, men reglerna säger sju.

Vill iallafall också nominera Ingela och Caroline!

inget hopp, bara förtvivlan

Jag fick ett tips av en av de andra mammorna i "mamma-barn-gruppen", nämligen att alltid ha en kamera i skötväskan. Det är ju ofta i vardagssituationerna det händer något som man önskar att man hade kunnat föreviga, det fantastiska spontana. Jag letade genast upp vår gamla digitalkamera. Perfekt. Även om det skulle vara tråkigt om något hände med den är den ju inte lika ömtålig.

När jag satte batteriet på laddning upptäckte jag att det fanns några foton kvar på minneskortet. Isande känsla i magen. Bilden är tagen den 19/7-08. För att vara förberedda hade vi en kamera i BBväskan och en i Ns packningsväska. Av någon anledning hade vi ändå tagit med den lilla kameran upp, den där lördagen. Några foton hann tas, tyvärr inte på Troy.

Fotot är från uppvaket. Tiden står på 12.30. Alltså ca en timme efter akutknappen. Troy är född, men jag vet ännu ingenting. Jag tror att jag vaknar i samma sekund som N tar fotot. Jag vet. Jag vet att hoppet är det sista som överger människan. Jag vet det. Men där i min blick. Jag har inget hopp. Jag ser bara förtvivlan.

världens gladaste unge

Jag tror att vi fått världens gladaste lilla unge. Idag har hon varit på sitt allra mest strålande humör och då är det inte svårt att må bra. Hennes nya ljud är att testa de höga tonerna och sedan avsluta med ett gurglande skratt. Underbart

Runt lunch hade jag och Eira träff med psykolog Kerstin som försiktigt la fram att vi kanske inte behöver ses så ofta. Jag har faktiskt tänkt tanken. Jag mår ju så bra. Ångestattacker har jag knappt haft sedan Eira föddes. Lite skrämmande är det förstås. Jag har gått hos psykolog sedan jag var 12 år. Klarar jag mig själv? Jag känner mig starkare nu. K har varit fantastisk för mig. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat av att leva, efter Troy, utan henne. Hon har gett mig de bästa verktygen för att leva ett gott liv.

På eftermiddagen åkte vi sedan till Uppsala. En sväng på Gränby och sedan Ikea. Tänk att man man kan komma hem med så mycket man inte ens visste att man behövde. Nåja, diskborstar går ju alltid åt. ;-)

Pappan & Eira på Ikea

~

~