ryggont

A
j, aj, aj. Min rygg verkar ha förlorat all kraft. Eller så protesterar den mot allt jag utsätter mig för. Imorse kände jag mig som en gammal gumma när jag med morgonstela fötter och krokig rygg haltade, med Eira på axeln, genom lägenheten. ONT! Pappa sjukgymnast säger träna och ja, jag måste verkligen komma igång med allt det där. Det blir ju dock inte bättre av att Eiras bärabäraperiod fortsätter i ilsket tempo.

Idag har vi haft besök av Sophia och hennes son Texas. Det var jättelänge sedan vi sågs, men det är roligt med vänner som man liksom tar vid där man en gång slutade. Vi hade kunnat pladdra i evigheter, men vips var det dags för dem att hämta storasyster Tindra på skolan och för mig och Eira att klä på oss för att vara redo för promenad med mormis. Vi gick långlångt och jag halkade nog bara sisådär 20 gånger (jag ska verkligen införskaffa broddar, hur tantigt jag än tycker att det är).



Nähä, dags att vända på fröken fräken som för fjortonhundrasjuttionde gången gormar över att hon inte vill ligga på mage (och jo, hon kan rulla därifrån men det är ju mycket mer behändigt att skrika så att någon kommer och vänder;-)).