P
appa N är hemma idag. Eira sover middag. Ibland drömmer hon och tjuter till. Både N och jag har snabba fötter som dansar sig fram mot sovrummet. Den som hinner först smyger sig fram och ger henne nappen. Smeker ömt över kinden och insuper ögonblick av lycka.
Skrik är liv.
torsdag 18 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Läste ditt inlägg när du gästbloggade hos Muppsan. Vilken text och vad den berörde mig. Du skriver otroligt bra och jag avundas dig för att du vill dela med dig av vad som har hänt. Tycker att du verkar vara en stark person som klarat av detta på ett bra sätt. Vet inte hur det känns att förlora ett barn och kan nog inte ens tänka mig in i hur det skulle vara, men vill bara säga att jag önskar dig all lycka i världen med N och Eira och Troy som förmodligen ser ner på er och vinkar. Kramar
Skicka en kommentar