Igår var det begravning för morfar. Tungt. Första begravningen efter Troy. Det var vackert. En fantastisk präst som gjorde att begravningen verkligen handlade om morfar. Jag tror att morfar och prästen hade kommit bra överens. Om jag har förstått att det var morfar där i kistan och om jag har förstått att han inte längre lever vet jag inte. Jag har väldigt lätt att förtränga saker, i hopp om att det ska göra mindre ont. Därav gruskorn i ögat. Kanske.Igår var också första gången jag och N var ifrån Eira längre än en liten stund. Hon fick sällskapa med farmor (TACK FARMOR!), nymatad och väldigt väldigt trött (eftersom vi in i det längsta försökte hålla henne vaken, så att hon skulle sova det mesta av vår tid iväg). Allt hade gått bra, tills 10 minuter innan vi kom. Älskade hjärtat. Jag fick bannor av henne sedan. Eira alltså. Och inatt har hon hållt mig vaken. Nu sover hon och egentligen skulle jag också passa på. N är och pluggar. På eftermiddagen kommer faster och Neoplutt.
Bäst av allt dessa dagar är att gudmor Mia varit hos oss. All kärlek!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar