resan

Tänk att för två år sedan var en av mitt livs största resor i full gång. Eira hade börjat sin vandring ut i stora världen. Att det skulle komma att dröja ytterligare tre och ett halvt dygn var det nog bra att vi inte visste då.

Idag överraskade mig N med att ha tagit ut en föräldrardag. Mycket uppskattat eftersom det varit en rätt så tuff vecka. E och N fick fm tillsammans medan jag och D var på babysång. Sedan for vi till större staden för lite presentshopping. En underhöll och en shoppade. Det blir nog bra det här.

Och medan vi sprang runt fick jag syn på de här underbara muggarna. Nu är det ju långt kvar till min födelsedag, men om någon undrar vad jag önskar mig i julklapp ligger dessa högt i topp.

världen utanför

Torsdag idag och snart har ännu en vecka passerat.

Den sista veckan för älskade E som ettåring. Nästa vecka, på tisdag, har vi en tvåårstjej i huset. Otroligt!

Dagen har vi tillbringat med goda vänner. Tre mammor och sex barn - fullt ös helt enkelt.

Ett kort besök hanns med hos bästa Carron också.

Och en av dagens höjdpunkter...

Igår på tjejkvällen lämnade jag och svärmor lite bidrag till olika tävlingar. En av dem på resebyrån i stan. Det var en "motiveringstävling" så jag hyste inte förhoppningar alls om att vinna något.

Men, idag ringde det i mobilen och tänka sig. Jag VANN!

Presentkort på Fritidsresor. Hejja, hejja!

Vi har inte rest utomlands (förutom de nordiska länderna) på flera år. Senast jag och N var iväg var 2007 - Santorini.

Då hade jag precis fått missfall och några månader senare blev jag gravid med Troy.

Jag ser fram emot att kunna ta med våra älskade barn på resor världen över.

Få visa, berätta och bara njuta. Av en värld utanför vår egen.

att leda väg

Sen kväll idag igen. Ofrånkomligt känns det som.

Lika bra som dagen var igår, lika mindre bra var den idag. E vaknade på fel sida och dagen fortsatte. På eftermiddagen besökte vi förskolan (vilket gick bra - skönt!) och sedan fick vi besök av M&A&E. Jättemysigt förutom att E var helt oresonlig. Att det kan finnas så mycket vilja och röst i en sån liten tjej.

På kvällskvisten lämnade jag över allt till N och åkte på tjejkväll i stan med svärmor. En viss prinsessa fyller ju år nästa vecka, så en del inhandlat blev det. Man skulle kunna säga att det är lite tema pippi långstrump. N hade fixat nattningarna galant och det var alldeles tyst när jag kom hem.

Trots tuffa dagar är jag så glad och tacksam över att jag får vara mamma och vara den som visar väg och trygghet.

då är tårarna nära

Dagar som den idag är de som får mig att leva. Dagar när allt flyter och allt bara är så bra som det kan vara.

Just nu kretsar det mesta kring mina älskade små. Mår de bra så gör jag det också.

Och när vi sitter runt bordet på "öppis" och E räknar upp de andra barnens mammor för att avsluta med mig och då säger "-Jag älskar min mamma". Ja, då är tårarna nära.

Och när vi efter middag, kvällsbad och annat kvällsfix inte hittar henne någonstans men hör henne nynna kvällssången - sittandes i sin säng med godnattsagan. Ja, då känner jag att det har varit en bra dag.

Älskar.

bättre dag

Jag är trött och borde sova istället för att sitta här. Dagen har gått i ett. Här om dagen påmindes jag om att det fanns en hemtenta att skriva, inlämning senast på fredag. En hemtenta som skulle skrivas tillsammans med min tidigare studiekamrat S. Pust. Det var med bävan jag tog tag i den. Jag skrev lite effektivt igår, men idag när vi skulle gå igenom den fick det bli lite provisoriskt med den minsta dottern ammandes i knä och den andra sittandes på andra benet, läsandes böcker. Mja. Det gick väl sådär.

Efter lite kvällsskriv tror jag att vi nöjer oss. De tidigare perfektionisterna är spårlöst borta och vi hoppas bara att vi kanske kan få till ett G.

På eftermiddagen traskade vi ned till stora lekparken för bus med goa tjejerna M&A&E. PappaN kom dessutom hem tidigare från jobbet så maten stod på spisen när vi kom hem. Lyx!

Disa mår för övrigt bättre idag. Hon har inte riktigt varit sig lik och är än inte helt som vanligt. Men mycket bättre idag. Märkligt är dock hur hon väljer bort amningen emellanåt, hon som aldrig nekat. Istället är hon bara ledsen, vilket inte heller hör till vanligheterna. Så. Jag hoppas att det blir som vanligt snart igen. Nog med oro.

märkligt

Jag hoppas att vi aldrig mer behöver uppleva vad vi behövt göra under denna helg.

Jag känner att vi mer än nog haft att göra med sjukdomar, sjukhus, död och elände.

Och trots att vi som helhet hade ett snabbt och bra emottagande av sjukvården (ambulansen var framme 5 minuter efter larm och vi väntade "bara" 40 minuter på akuten innan vi blev inlagda) måste jag säga att det samtidigt var mycket märkligt.

Ibland tror jag att det är mig det är fel på, som bara ser fel och brister.

Kanske är jag lite skadad.

Men.

Redan i ambulansen ifrågasatte jag varför D inte fick febernedsättande (eftersom det ganska snabbt bedömdes som feberkramer och hon hade drygt 38 i temp). Inte heller på akuten gavs alvedon.

På barnmottagningen blev de sedan ganska chockade eftersom detta ju är bland det första som ges för att sänka feber och häva kramper (tillsammans med kramplösande).

Nåväl.

Ingen sa något om infektioner eftersom det också relativt snart stod klart att infektionsprover inte visade något och det faktum att hon ju tagit vaccinationssprutor tidigare under dagen.

På morgonen, på väg ut till frukost, fick jag veta att vi låg på ett isolerat rum och att vi inte fick gå ut.

Utifall D bar på en infektion. Jaha?!

Nåväl.

Märkligt kan tyckas vara att ingen under dagen tycktes veta att D vaccinerats. Varje person som kom in behandlade oss som om det skulle vara någon annan infektion. Borde inte detta stå i journalen? Och borde inte vi informeras om vad som misstänks?

Nåväl.

Sjuksköterska - Ja, nu är ju inte feberkramper så allvarligt.

Jag - Nej, det kanske kändes mer dramatiskt än vad det var. Men ändock. Feberkramper är ändå kramper och det behöver inte alltid gå bra (jag vet av erfarenhet flera barn som faktiskt dött av detta, vilket jag inte sa).

Sjuksköterska - Ja, fast så brukar man inte säga att man ska tänka. Det händer så sällan.

Hrm. Jag antar att jag inte behöver förklara för er hur upprört mitt inre blev av detta.

Vi har för länge sedan passerat gränsen för att tänka "Det är sådant som inte händer".

Nästa gång sjuksköterskan kom in berättade jag för henne att vi har en son som dog av något som inträffar 1/100 000 och att vi därför inte är något fan av att tänka på "att det händer så sällan".

Nåväl.

Den sista sjuksköterksan vi hade under inläggningen blev riktigt förvånad över att D hade fått rosa kläder på sig. -Jaha, är hon en tjej? Jag kan ju tycka att det kan vara en fördel att veta vilket kön patienten har, innan man går in till denne. Oavsett ålder.

Nåväl.

I ena sekund skulle vi vara kvar för observation ett dygn till. Men så plötsligt kom läkaren in, tittade lite till, tyckte att hon fick så bra ögonkontakt och vips var vi utskrivna.

Så. Summa. Jag är OÄNDLIGT tacksam över att det hela är över och att Disa mår bra och är hemma med oss igen. 

Älskade lilla mirakel, du skrämde oss så.

ambulansfärd

Fotot är taget 20.15 igår kväll. Jag och Disa låg i soffan och myste. Hon var lite hängig efter vaccinationssprutorna. Klockan 20.25 var vi på väg i ambulans.

Disa började i samma stund som fotot togs att krampa. 112 ringdes och ambulans var snabbt på plats.

Nu är vi inlagda och läget är stabilt. Feberkramper verkar vara orsak.

Tack och lov att livet var på vår sida.

vagnstatus

Bästa svärmor kom förbi för en stund sedan och hjälpte mig med vagnen. Skönt, nu kan vi ta oss ut ändå.

Jag hade hoppats på att få lite scrapbooking tid, men det är bara att glömma. Varken E eller D har sovit några långa stunder och definitivt inte samtidigt. Snart bär det iallafall av till lekparken för att träffa Mia och flickorna. Och för lite välbehövligt babbel!

sjuhundrafyrtioelva

Vissa dagar är bättre än andra. Det bara är så helt enkelt. Men det är inte så enkelt. När E gör motsatsen till vad jag säger för sjuhundrafyrtioelfte gången är det lätt att känna sig en smula uppgiven. Att dessutom upptäcka att vagnen är trasig gör det hela bara än värre. Den är en rätt så väsentlig del för vårt vardagliga leverne och några pengar för att köpa en ny finns inte...

Iallafall så hade vi en mysig stund på drop-insången på öppis. Och efteråt blev det en riktig höstig promenad med prassel i löven.

vimplar

De senaste gångerna vi varit på öppis har det varit pyssel. Alla deltagare på de olika aktiviteterna ska ha en egen vimpel. Igår var det syskonsångens vimpel som färdigställdes. Eira fick vara med, men skulle väl kunna säga att vi inte riktigt tänkte likadant när hon satte ögon på änglavingarna... Eller så var det just det vi gjorde. ;-)


Här är min och Disas vimpel från babysången.

tjuvtitt

KÄRLEK!

Nu har vi gått igenom alla foton. Joråsåatt, UNDERBARA foton!

En och en annan tår letade sig fram.

 Caroline (Bro Foto) har verkligen lyckats fånga kärleken.

Åh vad jag älskar N och våra fina flickor.

Å vad glad jag är att vi förevigade den stora dagen på bild.

i ett paket

Se vad som kom i brevlådan idag. Bröllopsfoton! Åh, va spännande! Tyvärr hinner jag inte titta på dem nu, så det får bli ikväll. Men bara av fodralet att döma är jag MER än nöjd!

heja Disa

Idag hände det plötsligt! Disa vänder sig numer från rygg till mage. Helt chockad såg jag på imorse (ja hon har ju vänt sig förut, men då har det varit mer "ofrivilligt".) Och här på kvällskvisten stoltserade hon med sina färdigheter för pappaN. Lilla älskade mirakel, ingen liten pyttebebis längre!

första bodyn nedpackad

Disa växer så det knakar. Dessvärre vet jag inte exakt hur mycket hon vuxit.

Men på fredag är det dags för vägning/mätning och sprutor. Så då får vi veta.

Men ja, jag gissar på en bra bit över 5500g iallafall.

Igår rensade  jag ur lite urvärxta kläder och nu åkte Ds första body (den som användes efter förlossningen). Den var stl 56 och har räckt länge ändå nu.

Samtidigt passade jag på att packa upp lite stl 68. Än är de lite stora, men rätt var det är passar de perfekt. Och jag är lite mindre petig med storlekar nu med D.

Med E ville jag helst inte börja med någon större förrän stl förrän det verkligen var dags,

nu tar jag det som passar oavsett storlek.

Jag är alldeles för sentimental för att sälja, ge bort eller kasta några kläder (ja några få åker ut på tradera), så nu packas kläderna ned och bärs upp på vinden.

Kanske kommer det någon gång ett till syskon som kan använda.

Ja, önska kan man alltid.

På fredag ska vi dessutom se hur vi ska göra med "icke-mjölkätandet" för min del.

Tyvärr har det inte gett något resultat alls. D har haft lika mycket eksem som vanligt.

Jobbigt.

Det har dock gått över förväntan att äta mjölkfritt.

Lite tråkigt var det förstås att inte kunna äta doptårtan, men svärmors "allergifika" var alldeles tillräckligt gott.

för att ni bryr er

På dopet och med ett paket hem har jag och N de senaste dagarna haft den stora lyckan att få bröllopsgåvor. Vilka fina vänner vi har. Och extra speciellt känns det ju förstås eftersom vi inte fått dessa gåvor för att vi ställt till med ett hejdundrande bröllop (eller ja, allt är ju relativt) utan för att det är människor som bryr sig om och tänker på oss. Tack!

En helt underbart vacker tavla, dalahästen. Från Linda med familj.

Gudomligt ljuvligt doftande ljus och tvål. Från familjen Eriksson

Och det här fina paketet kom på posten från Frida med familj. Härliga handdukar och en låda med 40 stycken
uppmaningskort, för att hålla kärleken vid liv.

Disas dop

Dagen D. I lördags den 17 september döptes så vår minsta älskling. Disa Lisann Marie. Det blev ett fint dop. Ett mycket personligt där flera fantastiska människor i vår närhet var delaktiga. Disas fina faddrar är (moffa) Ida - min äldsta barndomsvän och en av mina absolut bästa och moster Mia - min kusin som jag snarare ser som min syster. Personer som jag hoppas alltid ska finnas med oss i vårt liv.

Disa själv tyckte att första halvan var rätt så spännande och även vatten på huvudet. Men sedan blev det lite långtråkigt och det kom lite protester. Farmor läste tackbön och faster läste barnevangeliet. Finaste Ullis sjöng, som vanligt, vackraste än vackrast - Handens fem fingrar och Prinsessan Disa (Prins Noel).

Efteråt samlades vi i församlingsgården och åt soppa med tillbehör. Gästerna fick före maten gå tipspromenad som handlade om Disa - som Linda med familj kammade hem alla rätt på (och var ruskigt nära på utslagsfrågan). Och efteråt var det förstås fikabuffé.

Det blev en lång, men mycket fin dag. Tusen Tack alla vänner och familj som delade vår Disas dag.

Gudmor Mia, pappaN, Disa, jag och gudmor Ida.

Dukning med bordsplacering. Små skjortor med rosetter.

Långbord

Hälsningsbordet som "tyvärr" gömdes i alla presenter.

Soppbordet, dock utan soppa...

Sötaste doptårtan.

Tack till mormor och farmor som bakat så gott!

Det skulle finnas något för alla. Här var specialbordet för gluten/mjölkallergier samt vegan.

Oj, vilket presentbord!

pippiparaply

Pippiparaply, bild lånad från åhléns

Jag är ganska säker på vad E ska få i födelsedagspresent.

Men så sprang jag på det här söta paraplyet.

E har pratat många, många gånger om att hon vill ha ett eget paraply.

Och det här vore ju förstås bäst!

vem är du?

Det går i vågor, skrivandet.

Ibland är behovet större. Ibland mindre.

Men nu, nu känns det som om jag hittat hem. Jag gillar designen.

Jag hoppas det känns detsamma för er. Det är också viktigt.

Som det står under nya fliken "Om mig & Bloggen" så kom bloggen till för mitt behov att skriva, efter Troy.

Det är fortfarande en stor del.

Och även fast det värker i mig av att tänka att fler "änglamammor" ska hitta hit, så vet jag att små barn dör hela tiden. Och om mina ord kan hjälpa någon att känna sig mindre ensam, då har bloggen en mening.

Många gånger undrar jag vilka Ni är där ute.

Vilka är Ni, hundratals som läser mina ord varje dag?

Vilka är Ni, som aldrig lämnar ett spår efter er?

Missförstå mig rätt, jag menar inte att man behöver lämna en kommentar vart än man läser,

bara för att.

Men ibland undrar jag vad det är som gör att Ni kommer tillbaka.

Jag har ju mitt crew. Mina underbara goa, som ofta lämnar spår efter sig. Och det tycker jag är kul.

Bloggen blir en mötesplats. En bytesplats. Jag får ta del av era reflektioner också.

Tack fina Ni för det!

För ett tag sedan hade vi en presentation. Men det skulle vara spännande att ha en igen.

En liten kommentar...

mamma min mamma, se vad jag kan

Här om dagen, när jag hade en nedåtdip fick jag mail av min fina I. Hon hade funnit en dikt som hon delade med sig av. Och OM den värmde. Det är så jag vill tänka mig Troy.

"Mamma min mamma, se vad jag kan!
Jag går nu och hoppar lite grann
Mina vingar dom bär mej varthän jag får
Flyger dit du är och följer där du går
Fast du inte ser mej, Så är jag alltid där
Någonstans runt om dej i universums stora sfär
Jag färdas över ängar, bärs upp utav en vind
Ser dej, flyger ner och ger en puss på din mjuka kind

Jag samlar dina tårar och fyller på vår brunn
Vars vatten blir till regn som landar på din mun
Tränger in i din själ för att läka de sår
som gör så ont av saknaden av att du inte får
ha mej intill dej närhelst du än vill
Ge mej allvärldens kramar och några därtill

Du vill visa din kärlek, ge mej allt så fint
men mamma, din kärlek känns från jorden och ända hit
Jag säger stolt till de andra små änglarna som är här
-Titta! Det e min mamma, hon som håller mej så kär!
Jag lyser utav stolthet som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten när det släcks i varje hus

För jag är den stjärna som lyser stark och klar
jag är ljuset inom dej som alltid stannar kvar."

Disas 3-månaderslista

Topp 3 leksaker

• Storasyster
• Att prata med kaninerna som hänger i mobilen i sängen
• Nallarna i babysittern

Topp 3 sovställen

• I sin säng (har varit sedan tredje natten hemma)
• Bredvid mamma, ibland om det behöver ätas nattetid
• Vagnen

Topp 3 färdigheter

• Att sova i egen säng har mamman och pappan varit imponerade över
• Att vara så stadig i nacken
• Ligga på mage och trycka upp hela  bröstet

Topp 3 musik

• Ge din katt en träsko
• Alfonssången
• Det blåser i träden

Topp 3 att inte gilla

• Mössor. Ogillar mössor såpass att det mestadels bara blir luva.
• Att ligga ner. Över. Huvud. Taget.
• Att inte få vara med. Sociala lilla tjejen.

Topp 3 ansiktsuttryck

• Det otroligt underbara leendet, med skrattgropar i båda kinderna.
• "Snörpandet" med munnen vid koncentration.
• Surläppen när det inte är riktigt bra.

Topp 3 lekar

• Hoppa i mammas knä.
• Studsa med nallarna i babysittern
• Flyga upp i luften.

Topp 3 läten

• Gurglande skratt
• Grrrr, låter som en tiger när jollret inte kommer ut.
• Ffff....ffff....ffff ...ooäää, oääää....(Disa gråter sällan, men fnyser och "oäääar" dessto mer när något är fel)

litet mirakel blir tre månader

Kärt barn har många namn.

Lilla mirakel. Lilla grodan. Lilla loppan.

Älskade, underbara Disa.

Idag har du förgyllt mitt liv i tre hela månader.

Och jag älskade dig från den stund du blev till.

Du är en tjej full av nyfikenhet.

Inte en stund har du tid att ligga ned, alltid vill du vara med och se vad som händer.

Storasyster älskar dig och beskyddar dig, såsom storasystrar gör.

Ibland får du smaka på låtsasstekta pannkakor och smaka låtsaskokad saft.

Flera gånger har du torkat mammas tårar.

De som kommer av glädje och lycka. Just för att jag får ha dig.

Bara för att jag får vara din mamma.

Ja, vad vore livet utan dig.

Ingenting.

Älskade lilla knyte.

Grattis på 3 månadersdagen.

inte direkt badsäsong

Det blev en kort kväll för mig och N ikväll. Precis som igår. När båda barnen är vakna klockan halv nio så blir det inte så mycket tid för annat. För sedan ska det plockas, diskas och tvättas också. Sådant som det inte riktigt hinns med på dagarna. Nu slocknade N i soffan iallafall, så jag passar på att sitta med fötterna högt en stund.

För tillfället går de korta stunder om dagarna, som inte tillägnas flickorna, åt att förbereda för dopet i helgen. Nu börjar jag få ordning på tankarna iallafall. Och det har slutat med att vi beställer tårtor, istället för att göra själv. Vi skulle aldrig ha hunnit.

Bordsdekorationer á la mormor och servettvikning.

Eftermiddagen tillbringades på öppis. Å, vad glad jag är att det finns dagaktiviteter. Det är så skönt att få komma ut och umgås med andra. Idag var det syskonsång och jag brinner ju lite extra för musik och sådant så det tycker jag förstås är mysigt. E gillar det också, även om hon sjunger betydligt mycket mer hemma än bland andra.

Efteråt sällskapade vi med Mia&Alva&Elsa till stan. Jag hade tagit med Es baddräkt (som vi köpte i somras) som gått sönder. Eftersom jag inte hade något kvitto trodde jag inte att det skulle gå att reklamera, men det var inga problem. Heja Åhléns! Tyvärr är det ju inte riktigt säsong för badkläder, men på lagret fanns det två kvar i Es storlek. E valde den med fiskar. Och dessutom fick vi tillgodokort.

beslutsångest

Klippa sig eller inte, det är frågan. Det är bara några dagar kvar till Ds dop och jag är som vanligt ute i sista stund. Och beslutsångest uppå det gör det inte lättare.

Men nu är det dags att väcka stora liten. Lite lunch och sedan bär det av till öppis - syskonsång!

favvo-outfit

Å, en favoritoutfit. Verkligen!

När vi byter årstiden och det blir dags att inhandla nya kläder till barnen kan jag inte låta bli att fundera lite över vad T skulle ha haft för kläder. Vilka kläder och färger hade passat honom.

Jag är säker på att ovanstående outfit hade varit en sådan (ja, färgerna alltså. outfiten lämpar sig nog inte bäst för 3 åringar ;-)).

start på veckan och mjölkfritt

God Måndag!

Vi tog sovmorgon, hela högen (förutom pappaN). Det är ganska skönt med måndagar, eftersom det är den enda dagen som vi oftast aldrig har något alls inplanerat. När det dessutom regnar ute idag tror jag att det får bli en mysdag inne, hela dagen. Vi får väl se hur god idén verkar framåt eftermiddagen.

Jag ler fortfarande gott åt tanken på när A sprang hockeyracet med mig. Jag fick välja mellan suspensoar eller hockeyhandskar. Ja, ni kan väl gissa vad jag tog? HAHA! Och hur vi trängde oss igenom ett smalt hål mellan de låsta dörrarna på IP (fotbollsområdet), för att senare upptäcka att det fanns en dörr längre bort som stod helt öppen. Underbart!

Idag är 6e dagen på mitt mjölkfria leverne. Och det gör mig lite ledsen att eksem återigen blossat upp på Ds kinder. Det är något som hon haft besvär med ända sedan hon bara var några veckor. Röda, hårda eksem på kinder, armar och längs revben. Oftast bara på kinderna dock. Och visst förstår jag att det kanske tar längre tid innan det ger verkan, men jag hade hoppats så på att det inte skulle bli något mer på ett tag. Men igår började det komma igen och imorse var det blossande rött. Stackars älskade lillgrodan.

möhippa del 1

Igår var det "Barnens dag" på stan och vi hade bestämt med familjen M att mötas där nere. Barnen och papporna skulle kika på aktiviteterna och jag och fina Maria skulle passa på att kolla lite på stan. Vi startade på Lindex och utan att misstänka någonting hoppade helt plötsligt (moffa) Ida fram. Strax därefter goa Anna (& Lucas), Cilla och Carro. Hundratusen tankar snurrade i mitt huvud och jag fattade ingenting. Förrän jag såg skylten.

MÖHIPPA!

Min första tanke var Panik. Jag såg framför mig hur jag skulle iklädas diverse mindre smickrande kroppsbonader och vara tvungen att kyssa främmande karlar. Mina enda ord var "Cilla du lovade!" Jag och C lovade nämligen varandra för några år sedan att om vi skulle gifta oss så skulle vi absolut inte ha några pinsamma aktiviteter på möhippan. När tjejerna lovat kunde jag inte sluta skratta. Vilka härligt galna vänner jag har! Och Maria var förstås också med på det. Så lättlurad jag är!

Jag fick veta att jag bara skulle slappna av och ha en underbar dag och kväll. Och OM jag hade!

Efter stan dukades det upp till picknick i parken. Diverse gottigheter fanns och vi spelade "Hippabingo", småpratade och hade allmänt trevligt. Jag fick också i uppdrag att hålla ögonen öppna under dagen och lägga märke till sådant vi gjorde.
Efter picknicken packade vi in oss i bilar och åkte. Första stoppet blev på en, för mig mycket välkänd gata, där jag fick välja en av tjejerna att utmana. 1-0 till mig mot Anna i löpning med slalomhjälm på huvudet, en ishockeypuck balanserandes på en hockeyklubba.

Andra stoppet var på orten jag växte upp. Där mötte jag Ida. 1-1, jag förlorade i grenen hålla boll mellan knäna, balansera ägg på sked i munnen. Jag skrattade så att jag höll på att svimma.

Vi stannade kvar på orten och jag utmanade Maria i "tampong i flaska", 2-1 till mig.

Vidare till nästa ställe. Jag och Carro tävlade i att linda garnnystan. Och trots att jag trodde att jag skulle vinna förlorade jag STORT!

Sista platsen blev hemma hos Cilla och efter lite påfyllning med ostar och kex möttes jag och Cilla i "bita-i-äpplet-doppa-ansiktet-i-mjöl-och-leta-efter-sockerbitar", vilket jag också förlorade. Vid varje förlust fick jag också svara på olika frågor om mig och Niclas.

Massage och ljusvisning stod också på agendan under kvällen tillsammans med massor av skratt, stoj och babbel. Vi avslutade med  middag och att titta på alla bilder från dagen. Alla platser hade en betydelse och alt mynnade ut i alla de killar jag varit kär i under årens lopp, före N förstås.

VILKEN UNDERBAR DAG!

Tack mina underbara, helt fantastiska, älskade vänner!

(tyvärr hade jag ingen kamera med mig, förutom mobilen. men när jag fått de andra tjejernas foton kommer det fler här)

Picknick i det gröna. Maria vann "Hippabingon"

överraskning

Jag har precis landat hemma efter en helt fantastisk dag! Mina fina, tokiga, underbara vänner överraskade mig och jag är så lycklig för att få ha dem som vänner.

Jag ska berätta mer imorgon.

Godnatt kära Ni!

babysångsfredag

Härliga fredag! Det behövs när veckan varit så tuff. N hade lyckligtvis lagt in om halvdag föräldraledigt, så vi har mer tid än vanligt tillsammans!

Babysången var mysig, det är så kul att träffa nya människor. Trots att vi bor i en liten stad överraskas jag av hur många jag aldrig mött. Finaste Mia och lilla Elsa går också med oss på sång.

Söta flickorna snicksnackade lite i pausen.

fredagsmorgon

Jag älskar att ligga och lyssna på småälsklingarnas andetag. I vanliga fall vaknar E före mig, men jag är fortfarande lite orolig i kroppen och har varit vaken till och från under natten och nu sedan en timme. Disa som, sedan födseln sovit hela nätterna (ganska lyxigt) vaknar för tillfället både 2&4 för käk, så jag antar att det också är en omställning.

Om en stund måste fredagen sparkas igång iallafall. Jag och D ska på babysång och E ska få vara hos bästa farmorn en stund.

Godmorgon fina Ni!


- Mobilbloggen

hos vännerna

Redan när jag vaknade imorse kände jag att dagen var ljusare. Och trots att det känns både fysiskt och psykiskt att ta sig upp från dippar, har det varit en fin dag.

Eftermiddagen tillbringade jag och flickorna hos bästa Frida och Greta. Gottigt fika och massa babbel. Lite tjuvnyp och tårar, stortjejerna emellan (mest Eira som puttrade) men också några kramar. Och Disa var uppvaktad med massor av gosiga klappar och kramar. Underbart!

nedgång

Ingen bra dag idag. Kanske är det hit det har barkat hän. Jag har känt att det varit på nedgång. Och så kom den avgrundslika dalen. Där mitt hjärta blöder. All saknad, längtan och kärlek svämmar över ett trasigt mammahjärta.

Och jag har inte varit den mamma till mina flickor som jag vill vara. Orken fanns inte. Trots att det är för dem jag orkar. Märkligt.

Imorse var där, i lokaltidningen, en nyfödd liten pojke som fått namnet Troy.

Och jag blev så ledsen. Så ledsen för vår skull, för allt vi aldrig fick. För allt vi inte får. För att de, men inte vi. Och så skuldkänslorna för att jag känner så. Runt runt. I ömma cirklar.
Det ljusa här nere, är att det bara kan vända. Jag vet att det kommer en ljusare dag imorgon.♥

hjärtvärk

Det gör mig så ont. Att du inte är här.

Imorse när jag läste tidningen brast mitt hjärta.

Och allt känns så orättvist. Vill jag stampa och skrika.

För Du är inte här.

ingen tvätt

I vår familj är det mestadels jag som står för tvättande av kläder (ja, det ska faktiskt en hel del till för att N ska komma på tanken att tvätta lite).

Kanske är det också därför som jag är lite extra mån om att kläder som inhandlas ska vara lätta att tvätta. Med andra ord - tvättbara!

När kläder till bröllopet skulle handlas var Disa bara två veckor och jag tyckte inte att det lämpade sig att ta med henne till storstaden, så därför fick N åka med svärfar och Eira medan jag och D var hemma. Vi hade mms och facetimekontakt under shoppandets gång (ja, kontrollfreak som jag är).

Iallafall så lyckades han bra, min man.

Förutom det faktum att han köpte en skjorta som inte kan tvättas.

Nope.

Endast kemtvätt.

Det kanske är så på dyrare skjortor, vad vet jag.

Men en vit skjorta behöver tvättas ibland. Ofta. Det vet jag iallafall.

Så, i valet och kvalet så bestämde vi oss för att testa ändå.

Och sådär på rak arm går det inte att säga om något har hänt.

Jag antar att det är något med ytskiktet som förändras vid kontakt med vatten.

Men nu är den iallafall ren och fin.

Det känns som att den får avändas med stor eftertanke.

motivationshopp

Nästa helg är det dop för Disa. Och jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Jag har bojkottat "egenshopping" eftersom jag haft förhoppning om att minska på de 10 kg som envist hakar sig fast efter graviditeten. Men tyvärr har ingen motivation kommit hoppandes. Och jag VET att motivationen inte kommer av sig självt. Jag lär vara så god och hitta den själv. Det känns inte helt bekvämt att testa kläder för närvarande. Degig mage, ingen midja. Och. Så. Vidare. Nåväl. Klänningarna ovan är fina. Från HM. Om de finns här i stan ska jag kanske testa ändå.

Om jag var rik så skulle jag definitivt kunna tänka mig att bekläda mig i någon av nedanstående skönheter. (Bilder lånade från Creative lounge)

Ester Elenora

Lilly of Sweden

variation

E älskade gröt när hon var mindre, särskilt hemgjord havregrynsgröt. Men så en dag sa hon nej och vägrade sedan dess. Så såg jag den här när vi var i grannstaden och E blev eld och lågor när hon fick syn på den. Jordgubbsgröt. Och jodå, den går i. Härligt med lite variation till yoghurten på morgonen.

huvudvärk och ryggläge

God kväll!

Pjuh, huvudvärk passar inte in i vardagen för tillfället (om den nu någonsin har gjort det). Jag har iaf vansinnigt ont på ena sidan. N är äntligen hemma och jag har intagit ryggläge en kort stund.

På eftermiddagen var vi ute. E invigde sina fina röda kavatskor som vi fyndade i somras.





Disa låg skönt i vagnen och tycks mer och mer välja tummen som snutte. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det... Men söt är hon. Lillgrodan.

väntan på pappa

Ni vet den där reklamen när två bebisar står och diskuterar, kan det vara för com hem?
Så lät det iallafall, ljudet som lät. Men ingen tv var på. Mobilerna låg bredvid oss och det är inte speciellt lyhört, så det bör inte ha hörts från grannarna. Nåväl. Händelsen har följt mig i helgen. En liten rysning längs ryggraden.

Helgen har gått åt till, just inget alls. Vi har kommit ikapp med tvätt och städ och mest bara varit tillsammans. Skönt.





När det närmar sig slutet av dagen, om vardagarna, längtar E efter pappa. Såhär kan det se ut. E och dockan Mia väntar vid dörren.

påhälsning

Ibland händer saker som jag önskar hade en förklaring. Saker som är lite för läskiga för att platsa i verkligheten.

För en stund sedan somnade jag och N till i soffan. Flickorna sover båda två sedan 20. Plötsligt satte jag mig upp i soffan. Också N satte sig rakt upp. En tydlig barnröst -Dadadada da da da. Ett slags joller. E har aldrig låtit så, definitivt inte nu och D jollrar varken med de ljuden eller volymen. Vi stirrade på varandra. N sprang in till E. Hon sov. Ljuden avtog.

Vem var det? Vem ville att vi skulle höra? Och vad betydde det?

Jag försöker febrilt hitta förklaringar. Men faktum kvarstår. Två vuxna människor hörde en liten barnröst. Som inte tillhörde någon av våra barn. Inte de levande iallafall.

torka

Lite torka på ordfronten.

Och helt slut känner jag mig.

N kom hem ikväll efter 2 dygn borta. Intensiva dygn. Imorse kom en installatör för något fiber(hrm, något med bredband, telefon,tv?), vilket betydde tidig, tidig morgon. Och eftersom alla möbler var tvungna att flyttas ut från väggen kändes det inte optimalt att vara hemma. Så halv åtta var vi på väg till svärmor där vi spenderade förmiddagen. Efter lunch mötte vi upp Mia&Alva&Elsa för lite öppis. Ja, och sedan hem och de sedvanliga kvällsrutinerna. Tjopp. Så var dagen slut.

Jag ska inte klaga. (fast det gjorde jag ju just, och faktum är att det faktiskt känns lite bättre nu).

Imorgon bär det av på babysång igen. Och så äntligen är det helg. Välkommen sköna helg!