Fotot är taget 20.15 igår kväll. Jag och Disa låg i soffan och myste. Hon var lite hängig efter vaccinationssprutorna. Klockan 20.25 var vi på väg i ambulans.
Disa började i samma stund som fotot togs att krampa. 112 ringdes och ambulans var snabbt på plats.
Nu är vi inlagda och läget är stabilt. Feberkramper verkar vara orsak.
Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troysom inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disaoch i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.
Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.
Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.
Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥
6 kommentarer:
Men stackars lillan, va skönt att läsa allt livet var på er sida..Kramar
Skickar en massa kramar
Ja, tänk så fort läget kan ändras. Fy vad otäckt. Hoppas hon kryar på sig snabbt. Kram Anna/muminmamman
usch och fy, kan bara tänka mig skräcken :( blää
Är också så glad att livet var på er sida.
Kram
Men fy då, stackars liten... Styrkekramar och kärlek till er <3
Jag fick tårar i ögonen bara av rubriken. Skönt att allt är väl, så får det fortsätta vara! Tusen kramar!
Skicka en kommentar