Det går i vågor, skrivandet.
Ibland är behovet större. Ibland mindre.
Men nu, nu känns det som om jag hittat hem. Jag gillar designen.
Jag hoppas det känns detsamma för er. Det är också viktigt.
Som det står under nya fliken "Om mig & Bloggen" så kom bloggen till för mitt behov att skriva, efter Troy.
Det är fortfarande en stor del.
Och även fast det värker i mig av att tänka att fler "änglamammor" ska hitta hit, så vet jag att små barn dör hela tiden. Och om mina ord kan hjälpa någon att känna sig mindre ensam, då har bloggen en mening.
Många gånger undrar jag vilka Ni är där ute.
Vilka är Ni, hundratals som läser mina ord varje dag?
Vilka är Ni, som aldrig lämnar ett spår efter er?
Missförstå mig rätt, jag menar inte att man behöver lämna en kommentar vart än man läser,
bara för att.
Men ibland undrar jag vad det är som gör att Ni kommer tillbaka.
Jag har ju mitt crew. Mina underbara goa, som ofta lämnar spår efter sig. Och det tycker jag är kul.
Bloggen blir en mötesplats. En bytesplats. Jag får ta del av era reflektioner också.
Tack fina Ni för det!
För ett tag sedan hade vi en presentation. Men det skulle vara spännande att ha en igen.
En liten kommentar...
16 kommentarer:
Jag tycker det är jättefint här nu! Är det egen design och egengjort? Hur? Skulle också vilja ha en liten makeover. ;-)
Ja, och mig känner du ju ;-) Så jag lämnar ingen presentation, men visst undrar man vilka det är som läser och återkommer. Just nu har jag lite sparlåga, både på mina inlägg och besökare, men de kommer varje dag, ett antal som är jämnt.
Snart ses vi! Längtar!
Kram!
du vet ju vem jag är, jag är dålig på att kommentera men jag läser varje inlägg..Du skriver så fint och jag gillar bloggens nya utseende..
Tack för att du lämnar kommentarer hos mig..
Kramar
Jag följer, som du säkert redan vet, din blogg. Tycker den blivit jättefin. (Men det tyckte jag ju innan också.)
Tack för att du lämnar kommentarer ibland!
Kram /Maria
Jag halkade in på din fina blogg av en händelse och kan nu inte sluta läsa den.Jag känner dig inte alls men jag berörs så otroligt mycket av det du skriver och sättet du skriver på. Du har verkligen skrivandets gåva och du utstrålar så mycket kärlek och omtanke när du skriver så jag förstår att du måste vara en mycket godhjärtad människa. Ofta rinner mina tårar av det du skriver men lika ofta känner jag mig upprymd över dina ord. Jag önskar dig och din familj all lycka i livet.
Kram!
Jag tittar in dagligen till dig och berörs ofta och fäller ibland en tår. Bloggen är jättefin nu. Kram!
Jag :)
Vi har ju kommenterat varandra en del nu. Vi har ju också träffats (G:s dop), men för mig var det så mycket nytt folk då att jag har svårt att minnas riktigt vilka jag hälsade på och pratade med.
Jag är 36 år, Heter Anna Elisabet Bergquist och bor i Härnösand.
Jag är uppvuxen på landet i en by utanför värmländska Hagfors. Är utbildad lärare i matte och biologi för åren 4-9 samt gymnasiet. Är gift med Johan, vi blev ett par 1993. Har tre döttrar, 5 år, 3 år och 10 mån. Vi har bott i Åbo, Finland i 2 år för att maken studerade där.
Jag bloggar om min familj, inredning och pyssel/handarbete.
Det var lite om mig.
Hej Sandra!
Jag läser det vet du, men kommenterar inte så ofta. Jag hamnade här av en slump och så visade det sig att våra vägar korsats, men att vi inte visste det. Jag kommer att fortsätta läsa så länge du skriver. Kram Helena (Alvin).
Emma. Läste till USK tillsammans.
<3
Hägerstensåsen vill ta del av vad som händer i ditt och dina juvelers liv ;))
Du förtjänar alla fina ord.
Tycker du borde skriva en (till!?) bok... Minns att de va nått om nån bok redan på gymnasiet... Eller är ja snurrig nu!? :) Du är verkligen duktig på att skriva... sen är du en fantasktisk person också, som trotts fler motgångar i livet än många skulle klara av ändå står där, med så mkt kärlek till andra. <3
Hej Sandra!
Jag läser dagligen det du skriver, och kommenterar ibland. Jag känner igen dig på håll från skoltiden och hamnade på din blogg genom att klicka mig vidare från blogg till blogg, sådär som man gör ibland. Och nu är jag fast! Du skriver på ett sätt som inte bara är vackert och bra, utan som gör att det känns som om man förstår vad det är du går igen om och menar. Du berör och väcker känslor med dina ord!
jag läser din blogg,men det vet du ju.Kommenterar ganska ofta!tror att du läser min blogg oxå!? ses imorgon på babysången!?kram
Jag läser din fina blogg =)
Jättefin design Sandra! Jag tittar in så ofta jag kan här =) Kram på dig
Jag läser ju också :)
Din blogg var jättefin och är jättefin nu med :)
Det som är bäst med din blogg är ju just DU, dina ord, tankar och känslor så otroligt fint skrivet här så att vi får se, tack för att jag får ta del av det!
Kram
Jag har mer än ett namn, men den person både du och jag kände kallade mig Mila. Jag hittade hit av en slump och hade det inte varit för att du kommenterat i min blogg hade jag nog aldrig fått veta att du kände min fina barndomsvän. Jag tycker om att läsa din blogg för jag beundrar din styrka och är så förtjust i ditt sätt att formulera dig och sätta ord på även de svåraste av känslor. Jag tycker om att läsa om din vardag och få en bild av dig, en ödmjuk person med fötterna på jorden. Jag tycker om att veta att min fina vän en del av sitt liv hade dig som vän innan hon berövades livet. Jag önskar att jag varit mer delaktig i hennes liv då ni kände varandra för du verkar vara en sådan bra person.
Jag har inga barn själv och är mest bara rädd över hela grejen att någon gång föda.. Jag har inte för något i världen en chans att förstå hur hela er resa varit hittills, men som sagt, jag beundrar din styrka! Plus att det är så himla fint att läsa om så mycket kärlek! Mm, det var det jag hade på hjärtat!
Skicka en kommentar