mamma min mamma, se vad jag kan

Här om dagen, när jag hade en nedåtdip fick jag mail av min fina I. Hon hade funnit en dikt som hon delade med sig av. Och OM den värmde. Det är så jag vill tänka mig Troy.

"Mamma min mamma, se vad jag kan!
Jag går nu och hoppar lite grann
Mina vingar dom bär mej varthän jag får
Flyger dit du är och följer där du går
Fast du inte ser mej, Så är jag alltid där
Någonstans runt om dej i universums stora sfär
Jag färdas över ängar, bärs upp utav en vind
Ser dej, flyger ner och ger en puss på din mjuka kind

Jag samlar dina tårar och fyller på vår brunn
Vars vatten blir till regn som landar på din mun
Tränger in i din själ för att läka de sår
som gör så ont av saknaden av att du inte får
ha mej intill dej närhelst du än vill
Ge mej allvärldens kramar och några därtill

Du vill visa din kärlek, ge mej allt så fint
men mamma, din kärlek känns från jorden och ända hit
Jag säger stolt till de andra små änglarna som är här
-Titta! Det e min mamma, hon som håller mej så kär!
Jag lyser utav stolthet som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten när det släcks i varje hus

För jag är den stjärna som lyser stark och klar
jag är ljuset inom dej som alltid stannar kvar."