Inatt lyckades vi med något vi aldrig lyckats med förut (inte medvetet iallafall), nämligen att få E att somna om efter att hon vaknat och krävt mat. Jag skulle vilja påstå att det är i det närmaste en omöjlig bedrift. Men inatt så, när jag var säker på att hon var mätt och egentligen väldigt trött, stängde mamman kiosken och puttade upp pappan. Något muttrig var han, men han lyckades. Efter lång. Ja lång lång tid somnade hon äntligen om. Hurra. Sedan sov vi till sju. Dubbelhurra.
E har nyligen ätit lunch och alldeles strax ska vi bege oss till graven. Troy ska få vårblommor hos sig. Älskade lille pojken min. Några kanske kommer ihåg det här inlägget. PappaN som ensam klättrar i hans och Troysans klätterträd, precis intill min mammas grav. Förra gången vi var hos Troy förevigade vi detta ögonblick. Är det inte vackert, så säg.







Måndag igen. Hujeda vad veckorna pinnar på.











En av favoritsångerna på babysången är den här afrikanska sången.

Idag kom äntligen det efterlängtade paketet från
Det här är en allt vanligare syn i det EiraPeiriska hemmet. Så fort vi vänder ryggen till hittar liten nya platser att utforska. Stolsbenet var säkert mycket kallt och härligt mot tungan.
Inspirerad av fina

Hos Eiras farmor och farfar är det tradition att få leta ägg. Eftersom Eira är lite för liten än att läsa ledtrådar fick hon i år följa ett snöre (ca 100m) för att finna ägget - pappa fick hjälpa lite.