solens läkande strålar

Vi har varit ute i solen idag igen. Jag kan inte med ord beskriva hur läkande solens strålar är. Jag behöver ljuset.

Jag och Eira mötte upp alla mammorna & bebisarna på stan och gick på promenad. Lite kortare än tänkt blev det dock då vi hamnade mitt i en olycka. En kvinna med hund som föll och slog i huvudet - otäckt. Efter promenaden hade vi fikastund på gården vid gula villan. Jag åt årets första mjukglass och Eira fick festa på äpple&päronröra. Jag trivs helt fantastiskt bra med alla mammorna (och ja, deras bebisar också) och är glad att få dela mammaledigheten med dem!

När Troy inte överlevde fanns det många sorger, utöver den faktiska - att mista ett barn.
Att ha blivit snuvad på en vaginal förlossning. Att vara tvungen att lämna tillbaka vagn och babyskydd. Att inte få amma. Att inte få oja sig över vakna nätter med bebisskrik. Att inte få glädjas åt framsteg. Att inte få värma hjärtat av barnskratt. Att inte få promenera ned till holmen och mata änder. Att inte få träffa andra mammor och få prata om sitt barn (jo, det finns några vänner som orkat stanna kvar, som är mammor och som även sett mig som en, fantastiska människor - de som stannade).

Eira var dock inte på sitt allra mest strålande humör. Innan vi ens kom iväg ville liten helst sitta fast i min famn - vilket resulterade i en smått stressad mamma. Väl hemma fortsatte mammaklänget. Vi tog ytterligare en promenad i bärselen och då gick det bra. När pappan kom hem möttes han av två trötta tjejer. Vid kvällsbadet upptäckte vi att Eira var väldigt röd om kinderna och hakan. Undrar om det är något i matväg hon reagerat på... Idag testades blomkål och päron för första gången. Reagerat på päron kanske?

Nu sover liten och jag ska samla ihop ett ton (eller iallafall några kilo) tvätt, sedan blir det soffhäng en stund.