Vilken tur att det var sådant fantastiskt väder idag. Det skrämde bort alla spår av eftersläntande trötthet. Inte ens nu känner jag mig särskilt trött. Tur är väl det för det finns en hel del att göra innan jag kan gå till sängs. Imorgon väntar en lång dag med både babysång och föräldrargrupp direkt på det. Matsäck ska fixas.
Eira har inte varit på topp idag. Lite snorig och allmänt loj. Hon som brukar älska att åka vagn på promenader gnällde sig igenom den vakna tiden på promenaden med fina Maria och Alva. Ett stopp vid hästen för lite fika gjorde dock susen. Liten smaskade på äpple-kanelröra = STOR FAVORIT. I matväg har vi kommit fram till att majs, morot och palsternacka är favoriter medan potatis och broccoli fortfarande ligger på minus.
Ibland kan jag få för mig att jag drömmer. Att jag lever i ett parallellt universum. Ett barn som dör kan inte vara av denna värld. Att inte få uppleva, det jag upplever nu med Eira, med Troy är allt för smärtsamt för att kunna vara sant. I en annan värld finns en liten pojk med guldröda lockar. Han knackar på. Vill komma in. Vi ser på varandra genom tjockaste av glas. Försöker röra varandras händer. Förgäves. Han håller mitt hjärta. Och när ingen annan ser, inte ens jag, hälsar han på. Smeker en trött mamma ömt över kinden. Det måste vara så.
måndag 12 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kommer aldrig, aldrig förstå hur det känns det ni går igenom!
Jag önskar jag fann de rätta orden...jag önskar det fanns något bra att säga!
Kanske låter det konstigt men jag säger det ändå:
Lilla Troy, du fattas även mig!
Du skriver så fint!!! och jag gråter...
Många kramar Mia
Skicka en kommentar