sista lördagen i oktober

Pappa N i Troysans klätterträd

<--------------------

Nästa dag avklarad. Jag räknar dagar, timmar, sekunder. Vet inte till vad. Men räkningen känns viktig. Det närmar sig något som skulle kunna kännas bättre. Kanske sakta men säkert. Samtidigt är jag ju så rädd för tiden som går. Den tar mig ännu längre bort från älskade älskade trollboll. Självklart är vi hos varandra hela tiden. Men närheten. Sparkarna i magen, den stora längtan försvinner längre och längre bort. JAG SAKNAR DIG!

Blöder igen. Men herregud, när ska det ta slut. Måste ta kontakt med läkaren igen. Suck.

Vi var på handboll idag. Tyckte mig kunna se en försvunnen kämparglöd hos vissa.

Tände ljus som vanligt. Det finns ett klätterträd på kyrkogården. Precis vid mammas viloplats. Pappa N hade tänkt att det skulle bli hans och Troysans klätterträd. Nu är det en konstant påminnelse om att någon saknas. Men det är också ett fint minne. Trädet står där det står. Precis som kärleken till Troy och mamma.

Positivt idag?

Allergin har lagt sig något.

Köpt fina hjärtan till balkongen, fint hjärta till hallen och smart klocka till köket.