själar säger aldrig farväl: försvunnen

torsdag 15 april 2010

försvunnen

Nej, idag fann jag inte orden. Jag avslutar, redan innan jag börjat.

Godnatt.

1 kommentarer:

Linda sa...: Hade det så igår.

Vi måste absolut ses! Nästa gång ni kommer tar vi med oss fika till parken :) Vi funderar på att komma och hälsa på er i slutet av månaden någon gång om och när det skulle passa. Vad tror du/ni om det?

Kram på dig finaste; 15 april 2010 kl. 22:31

Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troy som inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disa och i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.

Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.

Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.

Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥

Sidor

torsdag 15 april 2010

försvunnen

1 kommentarer:

Tidigare skrivet