träffa-vänner-dag

Torsdagkväll och vi har haft ännu en mysig "vändag". Idag fick vi äntligen till en träff med föräldragruppgänget. Visserligen bara halva styrkan, men det är svårt att få till så att alla är lediga. Barnen lekte fint och vi mammor fick babbla lite - underbart! Och så fick vi ju äran att hälsa på nyaste lillplutten Agust. Sötaste sötaste!

En tur på stan och E blev ett nattlinne rikare. Vi har kommit på att nattlinne är väldigt smidigt för E att sova i. Hon är så varm av sig att pyjamas oftast blir för varmt. Dessutom väljer hon helst själv "knänning" att sova i, som hon själv skulle uttrycka det.

Imorgon ska vi till tandläkaren med E. Första besöket - spännande!

härliga dag

Åh, vilken härlig dag det har varit. Eftersom vi lämnade in sista revideringen av C-uppsatsen igår var det inte mycket vi kunde göra idag så E fick vara hemma från förskolan och så åkte vi till finaste Frida och Greta. Meningen var att vi skulle tillbringa förmiddagen tillsammans, men som vanligt hade vi massor att prata om så vi blev kvar ända till eftermiddagen. Och ändå hade vi inte pratat färdigt... Härliga vänner! Och så kul att se flickorna tillsammans. Små fröknar med egna viljor och massor av energi. ♥

E och G, januari '10 - det har hänt en del sedan dess!

skålkärlek

Den här söta skålen har fått flytta hem till oss och jag älskar den.
Faktum är att jag faktiskt också gett bort liknande i
present. Det är verkligen en favorit.

För en tid sedan avskydde jag krusiduller, småblommigt och rosa. Ja det är en lång tid sedan, det var innan jag fick barn. Men något hände. Kanske mjuknade mitt hjärta lite för allt det mjuka och det annars väldigt stilrena vårt hem inretts med har sakta men säkert fått små betydelsefulla detaljer. Och det är väl det som bygger ett hem.

på och av

Tack och lov att snön som fallit idag inte ligger kvar.

E fick nya skor igår och jag hade lovat att hon skulle få ha dem på sig till förskolan idag (på förskolan väntar de fodrade stövlarna). Men när det snöstormade imorse blev det kängor istället, vilket inte var helt till belåtenhet hos fröken.

De testas iallafall frenetiskt här hemma och de är så lätta att få på och av att det sköts helt utan assistans från någon annan. Toppen!

I övrigt försöker jag vila bort de sista resterna av förkylningen. Imorgon ska vi förhoppningsvis ta oss iväg till goda vänner. Vi kom fram till att det är ett halvår sedan vi sågs, så det är verkligen på tiden!

inte ligga stilla

En intensiv måndag till ända. Jag är helt slut i kroppen och det skrämmer mig lite att det ju faktiskt är 10 veckor kvar (ja, det skrämmer mig i den bemärkelsen att det bara är 10 veckor kvar också) av eländig foglossning och sammandragningar.

Idag besöktes stora sjukhuset iallafall och ytterligare ett TUL gjordes. Bebis ville inte alls ligga stilla vilket gjorde att undersökningen tog mycket längre tid än vanligt.

Läkarens hand gungade upp och ned hela tiden och färgmarkören tappades bort av bebis envisa vickande och sprattlande.

AuroraBM var bra och skiljde sig en del från förra gången jag gick där, med E.

Det finns en hel del att jobba med och nästa gång ska N följa med. Det kan nog vara bra.

Jag känner mig dock inte lugnare, än.

Hur jag än blir lovad att det inte kommer bli som någon av de tidigare förlossningarna vet jag bättre än att tro på det. Det som händer händer vare sig jag blivit lovad annat eller inte och det är det som skrämmer mig. Jag behöver komma till en punkt där jag kan försonas med det och där är jag inte riktigt än.

Åh, tänk om någon bara kunde trolla bebis till min famn.

En tur på stan fick avsluta dagen och jag fyndade både det ena och det andra (och det jag inte fyndade, fyndade svärmor).

Efter en stunds pluggande känner jag att jag är värd en massage, undrar om min älskade känner samma sak...

Älskade fina ♥

helgfin

Helgen har varit fin. Vi har haft det lugnt och skönt. Jag är fortfarande förkyld så det passade bra att bara vara hemma och pyssla.

Gårdagens "stanbesök" uppskattades av E som sprang sig (eller kanske framför allt pappaN) trött på alla affärer.

Här skulle ha varit en fin bild på sötaste helgfina E, men det verkar inte gå att ladda upp bilder för tillfället.

Imorgon bär det av på TUL igen. Snälla svärmor följer med och underhåller E. Det blir dessutom dubbelbesök, det första i form av auroraBM.

gott betyg

Åh, vad jag uppskattar lediga dagar. Hela familjen är på stan och vi har nyss premiärätit sen lunch på ett av stans nygamla cafeer - med strålande betyg!

fyndarn

Oh, vilka fynd jag gjort idag. Det är så kul att shoppa när man känner att man får mycket för pengarna.

Imorse stod jag utanför ICA när de öppnade. Det ska öppna ett kvantum i stan och det gamla ICA hade 30% på hela sortimentet. Jag passade på att köpa blöjor och en massa annat som i vanliga fall drar iväg summorna på kvittot. Sammanlagd rabatt blev i slutändan härliga 300:-. Trevligt.

När jag hade hämtat E på förskolan åkte vi ned på stan och E fick lite nytt och fint till garderoben, också där med en skön rabatt.

På Lindex sprang jag på en av sjuksköterskorna jag jobbade med i V-ås. Ganska oväntat, men jättekul.

Jag blev lite uppdaterad om vad som händer och jag kunde känna att jag saknar allt det där.

Iochförsig inte stressen (på nya stället som gjort att många(!!) sagt upp sig), men människorna.

Nu har äntligen N kommit hem och vi ska ha en Ben & Jerrys-kväll och kolla på nya Criminal Minds. Mys!

busiga bebben

Förra veckan fick E en bok av farmor som vi flitigt läst.

Busiga Bebben av Thomas Svensson.

Den har fina bilder och rolig text.

Egentligen passar den kanske ännu bättre om barnet är lite äldre än vad E är nu.

Men det fiffiga i boken är alla flikar som man kan vända upp och kika under - vilket också är det som E uppskattar mest.

"...mammas mage är ju Bebbens hus,

där har Bebben skoj och lever bus."

spets

Tusen Tack till alla er som tagit er tid att lämna spår i mitt förra inlägg.

Tack för alla gratulationer och fina ord!

Jag ska svara på era frågor, så småningom.

Jag antar att det är "boandet" som tagit fart, men jag har ett stort behov av att få ordnat och fixat omkring mig. Projekt (efter förkylning) blir att putsa alla fönster och få upp nya gardiner. Det är lite lustigt, men det är ett återkommande behov jag haft i slutet av mina graviditeter.

Jag har under en tid varit sugen på att ha spetsgardiner i något rum och när jag slutligen kom på att det skulle passa ypperligt bra i vardagsrummet där vi har en lampa med spets passade det ännu bättre att mormor hade gamla spetslängder liggandes som hon dessutom var så snäll att sy upp.

Och jag är mer än nöjd.

Vårigt, luftigt, ljust och fint.

Rum ett avklarat.

som man och hustru ♥

Fina Ni, hoppas att ni haft en lika strålande dag som jag.

Trots förkylningen som envist hänger sig fast kan jag inte annat än le lite extra just idag. För vet ni vad? Vi har fått goda nyheter i dagarna och nu är det faktiskt bestämt att vi ska gifta oss. Ja, det har varit bestämt sedan länge - men exakt hur har inte varit bestämt. Min älskade N. ♥ Vi kommer att fira 10årsjubileum av vår kärlek som man och hustru.

En fin dag helt enkelt.

det är så jag har blivit

Nu hoppas vi att dunderkuren ska hjälpa och att vi blir hostfria. SNART!





Dagen underlättades av bästa farmorn som kom och underhöll E medan jag pluggade. Jag är inte helt i form om man säger så.
Men vändningen måste komma snart, det bara måste den.

Imorgon är det bm-besök och jag har en hel del att lugnas över. Åh, vad jag önskar mig lite lugn och ro i själen.

Jag vet att det kan hända att det uppfattas som att jag är både moloken och bitter. Kanske är det så jag har blivit med livet. Men jag lovar att jag har ljusa stunder också. Det är en svår balansgång bara.

överflödigt

Det är egentligen ganska överflödigt att säga att jag också blev sjuk. Vem hade väntat sig något annat liksom? Nu är det främst jag som däckar medan de andra två mest rosslar. Men det hinner nog ta om många gånger än. Suck! Sedan Es förskolestart har vi varit konstant sjuka. Har det inte varit magsjukor så är det förkylningar. Jo, man kan ledsna för mindre.

Jag känner mig dock glad inombords för alla de ljusa strålar ute. Tänk vad solen kan göra!

bus på bordet

Jodå, nog kan hon göra bus, den där tjejen.

På bilden syns tydligt hur hon via stolen (som hon hämtat från sidan av bordet) klättrat vidare upp på bordet. Med sig har hon fått diverse vykort och brev, en napp, en mössa och en haklapp.

Allt detta för ett par dagar sedan, medan pappaN vände ryggen till och lagade mat.

Pjuh.

Vi kör på variant "lyfta-ned-och-visa-annan-aktivitet", vilket är det som fungerar bäst på E när det kommer till saker som hon inte får göra.

"Aj aj" får bara motsatt effekt.

Idag har varit en ledsen dag. Feberfritt, visserligen, men E har varit så kinkig. Hade hon bara kunnat hade hon nog velat sitta fast på mig. Kanske är allt det här en blandning av de nya tänderna och ny förkylning. Efter alvedon, hostmedicin och lite soffmys sover hon nu iallafall och jag hoppas att natten blir lugn.

Hoppas ni har en fin kväll!

välkommen åter

...eller inte. Feber. Snor. Hosta. Stackars E som aldrig hinner bli frisk emellan. Jag tänker inte ens känna efter hur jag känner mig. Och när det redan känns tråkigt tittar vi ut och då snöar det! Hua. Igår när jag pratade med min morbror som, bland annat, röjer snö och han påstod att de blivit förvarnade om att gå ut jour över natten då det skulle komma snö tyckte jag att det kändes som ett påhopp mot våren - som ju var på väg! Men förhoppningsvis smälter detta bort ganska snabbt igen. Hoppas. Ja, det skulle ju behöva sluta snöa först förstås.

den lilla

Den lilla pärlan har nu kommit hem. Här har den premiärkört N till jobbet (vilket är det huvudsakliga syftet).

Jag fick äran att köra hem den ikväll och det var en trevlig prick. Lättkörd, liten och faktiskt ganska pigg.

som en ballong

Helt slut är jag efter dagens handledning på högskolan. Huvudvärk och foglossning utan dess like gör att jag känner som om jag håller på att bli sjuk. Hoppas verkligen att det inte är så!

Jag ägnar en tacksamhetens tanke till:

* Lillebrorbilen är hemma och kommer förhoppningsvis att lindra ömma fogar.
*Farmorn och farfarn som haft E under eftermiddagen för att hon inte skulle behöva vara på förskolan så länge och som dessutom bjuder oss på mat.
*Bebis som rumlar runt och dämpar oroliga tankar.


Pjuh, luften har liksom gått ur mig och jag behöver fylla på med energi. Helgen (som ska bli ledig) lockar oerhört.

vecka tjugoåtta plus

Igår inträddes vecka 28+ (bebisvecka 27, graviditetsvecka 29).

Wow. Snart är det bara tio veckor kvar till beräknat.

I måndags gjordes ett TillväxtUL (TUL). Det blev en grundlig undersökning eftersom det var första TUL med drJW och dessutom hade han en kollega med sig för upplärning.

Vi pratade sammandragningar och de förvärkar som envisas hålla i sig. Och jag passade på att tala om det onda i magen. Vi kom fram till att jag behöver ta det lite lugnare (hmm) och JW tyckte det lät som en mycket god idé att inte läsa sista kursen (som pågår en vecka över BF) - och jo, jag kan hålla med om det.

Så, vi fortsätter med tvåveckorsintervall. Nästa gång är det dessutom dags för ett besök hos auroraBM.

Jag hoppas på att hon lyckas lugna min förlossningsrädsla.



bild från 1177.se

´"Livmodern är nu så stor att den påverkar hur man kan röra sig. Man kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om man tar i för mycket. Då kan man få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar sig samman och blir hård.

Fostret väger omkring 1200 gram, och är cirka 39 centimeter långt. Hos pojkar har testiklarna börjat vandra ner genom ljumskkanalen från buken mot pungen. När en pojke är nyfödd undersöks alltid om testiklarna har vandrat hela vägen ner, annars följs det upp senare."

Källa: 1177.se



"glaaasöön"

Eira har fått nya "glaaasön" av sin farmor.

Nu vill vi ha sol varenda dag så att de får användas flitigt!

hallå, där inne

Hur mycket E förstår om vad som finns i min mage är svårt att veta. Men vi pratar ofta om att det finns en bebis där inne och hon kan själv tala om det om någon undrar.

Ofta vill hon pussas och kramas med magen - mysigt.

Jag tycker mig också känna ett visst gensvar i magen när E bubblar på utsidan.

Syskonkärlek - Älskade små.

♥

sju minuter över tiden

Ja, dagarna går sannerligen i ett. Jag hinner knappt tänka att det är ny vecka så har den redan tagit slut. Vad hände med förra? Hela helgen tillbringades vid datorn, knattrandes på C-uppsatsen. Beslutsångest 100 gånger om och diskussioner om allt gör att inget går särskilt fort. Eller med tanke på hur många gånger vi vinklat och vridit, har det ju faktiskt gått rätt fort. Idag lämnades den sista revideringen in och på torsdag ska den bedömas av handledarna. Jag är inte så säker på att det känns riktigt bra än, men vi får se vad de tycker och tänker. För första gången skred perfektionisterna över tiden och lämnade in arbetet sju minuter för sent, vilket naturligtvis var oerhört frustrerande. Att jag dessutom upptäckte en felreferens precis när jag klickat på skicka gör inte saken bättre. Nåväl, inne är det iallafall.

Dagens bus får E stå för då hon lyckades hitta på mina marimekkoservetter och snyta sig. Jepp. I varenda en. Men det är mycket svårt att inte dra på smilbanden då hon glatt konstaterar "Snooorn, Eiiija, duukti."

kvällstrött

Inte för att det är någon katastrof, men efter att nyss ha vaknat på soffan inser jag att jag missade sista delen av melodifestvalen. Ja, inte kan man anklaga mig för vara kvällspigg iallafall. PappaN har åkt iväg på ett jobbärende men borde vara hemma igen snart. Efter tuppluren är jag ju nu inte det minsta trött så kanske kan det bli en nattfilm, så som i gamla da'r. Eller ja. Anledningen till kvällströttheten idag skulle ju kunna bero på intensivt pluggande hela dagen och eftersom morgondagen erbjuder detsamma är väl nattfilm inte det bästa för önskad pigghet. Ååja.

Nog med innehållslöst babblande. Mer intressant än så här är det inte för tillfället.

Dagens utropstecken får bli upptäckten av tre nya hörntänder på E. Bara sådär, utan vidare. Inte undra på att hon varit hysterisk när vi ska borsta tänderna. Stackars liten.

Godnatt, sov gott och hoppas ni får en skön natt och en härlig morgondag!

hatten av

Minns ni att jag berättade att jag budat hem ett par skor till E, som jag inte gillade? Jag lade ut dem på tradera igen och gissa... Jag gick till och med med vinst. I love tradera! Nu ska de postas och jag hoppas att de faller nästa ägare bättre i smaken än kräsna mig.

E invigde idag sina nya fleecefodrade regnkläder på förskolan och de var toppen. Varm och gosig trots det blöta slasket. Lite besviken dock på de nya "didrikssonvantarna" som repat upp sig i en söm efter bara några gångers användning. Som tur är ska vi på en tur till grannstaden nästa vecka, så då får vi passa på att reklamera.

Idag, bättre sent än aldrig, fick vi också tag på semlor. Egentligen gillar jag inte bakverket speciellt mycket men just i tisdags när jag faktiskt hade kunnat tänka mig en tog de slut. Nåväl. Hatten åkte av idag.

Hoppas ni haft en fin dag.

godaste fisksoppan

En av våra nya favoriträtter är "Fisksoppa". Mina svärföräldrar brukar göra denna variant och den är så vansinnigt god. Både till vardags och till fest.

Fisksoppa 4-6 personer

1 pkt torskfilé

2 msk smörr

1 purjolök

3 dl finstrimlad blekselleri

3 råa potatisar

3 fiskbuljonger

1 liter vatten

1 burk tomatjuice (ca 1½ dl)

2 dl torrt vitt vin

½ gurka

1-1½ tsk salt

200 g oskalade räkor

1. Tina fisken lite. Skär purjolök i tunna ringar och potatisen i grova strimlor. Skär gurkan och bleksellerin i strimlor.

2. Smält smör i en gryta, tillsätt purjolök, blekselleri och potatis. Fräs under omrörning utan att det får färg.

3. Späd med tomatjuice, vatten och vin. Tillsätt buljongtärningare och koka sakta i 15 minuter. Skala räkor och skär fisk i sockerbitsstora kuber.

4. Lägg i fisk och gurka och koka mycket sakta i ytterligare 5-8 minuter. Räkorna läggs i soppan vid servering.

Vitlöksmajonnäs

1 dl majonnäs

½ dl gräddfil

1 dl hackad persilja

3 pressade vitlöksklyftor

1 krm svartpeppar eller ett par stänk tabasco

½ tsk salt

Blanda

Vi gör dock en lite egen variant i form av ingen gurka (till mig) och inga räkor (till N).

Vi använder också passerade tomater istället för tomatjuice.

kämpa tills du stupar

Jag är helt slut och än tröttare blir jag av att dygnet inte riktigt är slut. Vi hade handledning idag och reslutatet kommer bli att jag skriver tills jag fått ut alla nya idéer ur huvudet. Handledarna tyckte att vi, med allt nytt, kanske borde sikta på att inte gå upp om två veckor. Men njaaa, jag vet inte det. Jag tror att vi kommer att bli klara. Och ja, jag vet att det är här min inte allt för lämpliga sida "kämpa tills du stupar" kommer in, men för att vända det till något gott tror jag verkligen att vi kommer att få till det riktigt bra.

Så. Dagen var positiv i många ändar. Jag har sedan drygt en månad tillbaka försökt få tag på studievägledaren för att diskutera vilka kurser jag ska läsa i vår/höst då programmet kommer förändras under den tiden jag  (förhoppningsvis) kommer att vara på studieuppehåll. Det har dock varit projekt omöjligt. I måndags fick jag dock tag på E-tunas studievägledare som med viss skepsis lovade att kolla upp saken och återkomma. Idag när jag ändå var på skolan tittade jag in på akademin och fick lyckligtvis syn på "den rätta" studievägledaren som också hade tid för mig. Allt löser sig. Tydligen kommer jag gå ut med en kurs för mycket i bagaget (om jag inte hoppar över nästa kurs - vilket känns tråkigt då jag tycker att den verkar intressant) men det bekommer mig inte så mycket. Jag är bara glad att det löser sig.

Några timmars skrivande kvar och det återstår att se om fogarna etsar sig fast i stolen när det är dags för sängen. Hmm. Det går väl att sova sittandes också?

en av få

Jag kanske var en av mycket få svenska kvinnor som igår inte såg "En unge i minuten". Inte för att jag inte ville. Utan för att jag visste att jag inte borde. Att förlossningar väcker känslor i mig som jag inte riktigt rår på är jag så medveten om att jag också vet att ett sådant program på kvällen inte är lämpligt för mig. För om nätterna är allt så mycket värre.

Jag såg avsnittet idag.

I denna graviditet har jag ännu inte kommit så långt att jag förstår att jag ska föda. Mitt undermedvetna har satt spärrar för vad jag klarar att bearbeta och någon förlossning räknas inte dit. Jag är bara rädd. För allt. Jag förmår inte ens att skriva ned bokstäverna som bildar orden jag är rädd för. Jo. Jag vet att det finns en del att bearbeta här. Och att det börjar bli ont om tid. Men jag är på väg.

I avsnittet kastades jag tillbaka till mitt eget helvete. Rummet med knappen som trycktes på. Paniken. Skriken. Ångesten. Förvirringen. Rädslan. 8 minuter. Tomheten.

När jag såg pappan, till bebisen som föddes med akutsnitt, såg jag N framför mig. Det var ingen som fanns där för honom. Ingen med filt och klappande på axeln. Först när T var ute och upplivningsförsöken var igång kom någon och tog sig an honom. Hur måste han ha känt sig? En del saker är svåra att prata om.

Men jag minns också N med en liten levande E mot sitt bröst. Så beskyddande och överväldigad. Och jag minns mitt eget hjärtas lättnads slag när E skrek för första gången. Vi gjorde det. Vi klarade det. Vi hade inte kämpat förgäves.

vi är så hjärtans glada

Hemstudier i vanlig ordning (jag kan faktiskt inte ens beskriva hur skönt det är och vilken skillnad mot att pendla varje dag - lovely), enda skillnaden är att liten förkyld älskling gör mig sällskap.

Vi tillbringade natten till stor del vakna.

Eller ska jag vara ärlig var det mest jag som var vaken, orolig för E som hostade och kippade efter andan.

Så, hemma från förskolan blev resultatet. Och ja det vore en ganska stor överdrift att påstå att det går smidigt att grupparbeta över skype med en sjungande skruttfia bredvid sig.

Tur är att jag har en förstående, go skrivkompis.

Imorgon är det dags för näst sista handledningen inför inlämningen av c-uppsatsen.

Spännande.

Fast imorgon ska det faktiskt bli mest spännande att höra vad som kommer att sägas om ett annat arbete.

Jag är glad att det inte är jag.

söta tunikan

I förra veckan strosade jag omkring på Lindex och sprang på den här ljuvliga tunikan.

Jag älskar de blåa ränderna och den blommiga underkjolen.

Med en vit undertröja passar den utmärkt nu men också perfekt till vår/sommar.

tablett vs. flytande

Ok, halsbrännan verkar vara av bestående sort för tillfället och jag har därmed nu testat både tuggtabletter och flytande variant.

Jag konstaterar att det, precis som de flesta av er sagt, är lite pest eller kolera
= skitäckligt!

Men jag måste säga att jag föredrar tabletterna. Jag har så svårt för vätskor, de har en tendens att bara halka upp och ner. Även om flytande gavisconen inte smakar speciellt mycket tycker jag att det är mycket lättare att få ner tablettsmul.

Så, utvärdering på hög nivå.

Huvudsaken är iallafall att jag tycker att de hjälper lite.

De tar inte bort all bränna, men det mest onda försvinner. Och faktiskt rätt så fort!

sov gutt

Att upptäcka källaren är bland det roligaste E vet. Det finns så mycket att titta på och riva i där nere.

Och tro det eller ej.

Det är en guldgruva.

Mja.

Ibland iallafall.

Idag hittade E min gamla babykorg till dockor och gissa om den blev omtyckt.

Es favoritlek för tillfället är att bädda ner allt och alla med kudde och täcke och sedan pussa godnatt.

Här är det dockan Mia (Little Ruben, som egentligen heter "Ida") som ska sova.

Sedan säger vi "Sov gott", eller som E uttrycker...

"Soooov Gutt"

de första

Häromdagen inhandlades det första klädesplagget till lilla mirakel i magen.

Det känns fortfarande väldigt overkligt att det är en liten människa som inom en inte alltför lång framtid faktiskt ska få användning för dem.

Ja, idag är det faktiskt tre månader kvar till BF.

en annan dag

Det är en bättre dag idag. Igår låg jag nedbäddad med feber och rygg/magont. Jag hoppas innerligt att det var det sista bakslaget. Att jag inte har tid att vara sjuk tänker jag inte säga. För jag vet, jag vet att det inte är någon mening. Jag har lärt mig av misstag. Men jag längtar efter styrka och ork.

Nåväl, dagen är ändå bättre än tidigare och familjen började dagen med vasaloppsfrukost vid tvn. Eira verkade mycket förtjust i fenomenet.

Hoppas ni har en fin söndag!

älskade lilla liten

Underbara älskade lilla E. Så lycklig du gör mig varje dag.

E hittar dagligen nya ord och uttryck. Och ett av de senaste i raden gör mig så vansinnigt varm i hjärtat att jag måste skriva ned det.

Häromdagen trillade E på förskolan och bet sig i läppen så att det blödde.

När vi kom hem tvättade jag och inspekterade och vi konstaterade att det gått bra.

En stund senare föll hon över en leksak och slog i hakan.

Jag ojade lite och undrade oroligt hur det gick.

Kloka vackra Eira lägger huvudet på sned och tittar på mig;

-"Gick blaaa."

Ja, nu konstaterar vi de så fort någon gör sig illa.

Gick blaaa.

stopp, stanna upp

När jag var hos psykolog M talade vi om det faktum att jag oftast blir sjuk runt våra månadsdagar. Ja, det är så än. Fastän det snart gått tre år. (Herregud. Tre år?! I juli är det tre år sedan jag höll min son. Himmelskt att hålla. Fruktansvärt utan.) M nickade konstaterande och sa att det är helt normalt. Kroppen minns. Kroppen minns allt, även det som minnet ibland vill förtränga. Så ibland när livet bara rullar på, lite för fort. Och sorgen efter T inte riktigt får ta plats så gör sig kroppen påmind. Genom att dra i handbromsen. Kanske är det det som har hänt nu. Att hösten var så intensiv och påfrestande, att jag liksom inte riktigt hann med. Och kroppen bromsat.

Ta dig tid.

Stanna upp.

Sörj det du förlorat. Gläds åt det du har. Längta efter det du (förhoppningsvis) har att vänta.

tvivlan

Ja nu är jag mer än lovligt trött på dessa sjukor. Jag har knappt någon röst kvar och är fortfarande rysligt förkyld. Idag kom magsjukeskylten upp på förskolan igen, men det verkar bara vara ett barn än så länge och jag hoppas verkligen att det stannar där. Någon mer magsjuka är sannerligen inte välkommen hem till oss. Jag blev smått hysterisk när E inte ville äta någon middag (vilket bara har hänt enstaka gånger tidigare och då i samband med just magsjuka), men förhoppningsvis var hon bara väldigt trött.

Om dagarna går den mesta av tiden åt att skriva C-uppsatsen. Vi är nu på sluttampen av att knyta ihop diskussionen. Men kära ni erfarna... Är det normalt att helt plötsligt börja tvivla på allihop? Snälla säg att det är så det ska vara. Just nu känner jag mig bara så förvirrad. Har vi verkligen fått ihop allt vi behöver?

BM-besök idag och ännu en chans att få ventliera lite ny oro som kommit upp. Idag på väg till förskolan fick jag sammandragningar så onda att jag var tvungen att hänga på vagnen en stund. Och främst gjorde det ont på en punkt. Katastroftankar direkt! Men kanske är det bara muskler som överansträngs vid sammandragningarna. Nåväl. Moderkakan blev ju kollad i måndags och den låg finfint på baksidan så jag ska försöka mota katastroftankar.

tillskott i familjen

Nejdå. Det är inte bebis som har tittat ut. Äntligen äntligen har en bil hittat till oss och även om den inte i detta nu finns på parkeringen är den på papperet vår och inom en mycket snar framtid kommer det verkligen stå en silvrig lillebror till vår stora silverpärla här utanför huset. En av föreningsvännernas make arbetar på bilfirman vi köpt tidigare bilar på och när han ringde idag på förmiddagen och talade om att en bil enligt våra kriterier kommit in blev jag mer än överlycklig. Jag lyckades pruta med en renovering av bilen också i köpet så nu är vi nöjda. Tjooohooo. Foglossning släng dig i väggen, nu kan du protestera bäst du vill!

tillväxtultraljud och shopping

Igår var jag, svärmor och lilla liten ute på äventyr. Svärmor och E följde med mig till Falun för ett, för denna graviditet, första tillväxtUL (TUL). Inför sådana besök växer sig oron alltid lite starkare. Jag skriver listor på allt jag behöver fråga och ventilera. Oftast har jag svaren själv, men att bli tagen på allvar är viktigt för att inte bryta samman. Igår var det dr A-K jag träffade (en av de mest erfarna på kliniken), som jag också träffade vid flertalet tillfällen under graviditeten med E. Hon visade mig tydligt hur bebis var placerad. Vi såg spretande små fingrar så tydligt att jag till och med kunde räkna dem. Och ansiktet. Ljuvliga små kinder och en liten, liten näsa. När jag fick se kamrarna i hjärtat kom det en liten tår. Jag kan inte rå för det. Men det är en sådan enorm lycka och lättnad att få se hjärtat slå. Fantastiskt. Flödet såg också fint ut. Bebis beräknades på kurvan till ca -4%, alldeles perfekt. 

På väg hem besökte vi grannstadens köpcenter. Det var E som tog hem storkovan, som vanligt. Bland annat fick hon dessa fina "lättfodrade" kängor av bästa farmor. Perfekta inför våren.

skillnad på bemötande och bemötande

Imorse ringde jag Vårdcentralen för att få hjälp med denna långrandiga förkylning som aldrig ger med sig någon gång. En "snäsig" (i mina öron) sköterska svarade med orden att förkylningarna den här tiden på året är utdragna. Jojo. Det vet jag nog. Men med symtom som andnöd om nätterna och vansinnigt ont i huvudet kände jag ändå att en undersökning skulle vara på sin plats. Jag lyckades efter många om och men och med många avbrytningar från hennes sida få till en tid.

Efter en liten stund ringde telefonen och det var dr A-K från gårdagens besök i Falun och specialistmödravården som undrade om allt kändes ok efter gårdagen och som bara ville meddela att fetalhbprovet (som eventuellt skulle kunna påvisa fosterblod i mitt blodomlopp) var helt utan anmärkan. Hon hade inte alls behövt ringa för att meddela detta men gjorde det ändå. Omtanke!

Vilken skillnad! Det är skillnad på bemötande och bemötande. Hur saker och ting sägs och i vilket syfte de sägs.

Jag vill dock tillägga att läkaren på vårdcentralen var bra (kanske en av de bästa någonsin på VC).