En intensiv måndag till ända. Jag är helt slut i kroppen och det skrämmer mig lite att det ju faktiskt är 10 veckor kvar (ja, det skrämmer mig i den bemärkelsen att det bara är 10 veckor kvar också) av eländig foglossning och sammandragningar.
Idag besöktes stora sjukhuset iallafall och ytterligare ett TUL gjordes. Bebis ville inte alls ligga stilla vilket gjorde att undersökningen tog mycket längre tid än vanligt.
Läkarens hand gungade upp och ned hela tiden och färgmarkören tappades bort av bebis envisa vickande och sprattlande.
AuroraBM var bra och skiljde sig en del från förra gången jag gick där, med E.
Det finns en hel del att jobba med och nästa gång ska N följa med. Det kan nog vara bra.
Jag känner mig dock inte lugnare, än.
Hur jag än blir lovad att det inte kommer bli som någon av de tidigare förlossningarna vet jag bättre än att tro på det. Det som händer händer vare sig jag blivit lovad annat eller inte och det är det som skrämmer mig. Jag behöver komma till en punkt där jag kan försonas med det och där är jag inte riktigt än.
Åh, tänk om någon bara kunde trolla bebis till min famn.
En tur på stan fick avsluta dagen och jag fyndade både det ena och det andra (och det jag inte fyndade, fyndade svärmor).
Efter en stunds pluggande känner jag att jag är värd en massage, undrar om min älskade känner samma sak...
Älskade fina ♥
0 kommentarer:
Skicka en kommentar