Ja nu är jag mer än lovligt trött på dessa sjukor. Jag har knappt någon röst kvar och är fortfarande rysligt förkyld. Idag kom magsjukeskylten upp på förskolan igen, men det verkar bara vara ett barn än så länge och jag hoppas verkligen att det stannar där. Någon mer magsjuka är sannerligen inte välkommen hem till oss. Jag blev smått hysterisk när E inte ville äta någon middag (vilket bara har hänt enstaka gånger tidigare och då i samband med just magsjuka), men förhoppningsvis var hon bara väldigt trött.
Om dagarna går den mesta av tiden åt att skriva C-uppsatsen. Vi är nu på sluttampen av att knyta ihop diskussionen. Men kära ni erfarna... Är det normalt att helt plötsligt börja tvivla på allihop? Snälla säg att det är så det ska vara. Just nu känner jag mig bara så förvirrad. Har vi verkligen fått ihop allt vi behöver?
BM-besök idag och ännu en chans att få ventliera lite ny oro som kommit upp. Idag på väg till förskolan fick jag sammandragningar så onda att jag var tvungen att hänga på vagnen en stund. Och främst gjorde det ont på en punkt. Katastroftankar direkt! Men kanske är det bara muskler som överansträngs vid sammandragningarna. Nåväl. Moderkakan blev ju kollad i måndags och den låg finfint på baksidan så jag ska försöka mota katastroftankar.
torsdag 3 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Skickar stärkande tankar till mamman!
Under min tredje graviditet hade jag också mycket onda sammandragningar tidigt. Skulle gå upp till grannen (300 m lätt uppförslut) och fick stanna och pusta igenom tre sammandragningar. Kanske en van mammakropp gör så, helt enkelt. Bara det inte blir värre och värre.
Lycka till på vägen!
Tack! :)
Ja hade hemska sammadragningar å förvärkar me Sixten så de hör nog till :)
jaaa d är helt i sin ordning att nojja över uppsats o allt vad man skrivit, jag gjorde d ett antal ggr men d blev ju bra ändå och det kommer ert arbete bli oxå :-)
Nä, fy det får väl vara bra med sjukdomar nu va?!
Jag minns att jag också jämt tvivlade på allt då jag skrev c-uppsats, har vi fått med allt man ska, har vi gjort "rätt" så ja det verkar liksom höra till att känna och tänka så.
Jag har också haft såna sammandragningar, har känt precis som du beskriver, så det var rätt skönt att få läsa om att det är fler som känt så, då kan jag känna att det nog är "normalt" Jag har också fått paniktankar och känslor då som att nu går det åt skogen, nu lossna moderkakan (min sitter i framvägg) eller att nu kommer det en störtblödning.
Kram
Ha i åtanke att ju fler barn man får ju mer skit får man dras med. Mer sammandragningar, men förvärkar, mer eftervärkar osv :).
Det kanske lugnar dig lite <3.
Jag har under båda mina senaste graviditeter haft jätte ont på ett och samma ställe i tid och otid. På sidan av magen. Jag har haft så int att vi åkt in på undersökning två gånger. Och fick sedan förklarat för mig att det var ett av fästena som spökade.
Nåväl det jag ville säga är att man får räkna med mer krämpor. Men därav kanske man får desto lättare förlossningar istället :).
Oroa dig inte, jag känner på mig att du snart sitter där med en frisk nykläckt liten bebis <3
kraaamar!
Skicka en kommentar