Dagen underlättades av bästa farmorn som kom och underhöll E medan jag pluggade. Jag är inte helt i form om man säger så.
Men vändningen måste komma snart, det bara måste den.
Imorgon är det bm-besök och jag har en hel del att lugnas över. Åh, vad jag önskar mig lite lugn och ro i själen.
Jag vet att det kan hända att det uppfattas som att jag är både moloken och bitter. Kanske är det så jag har blivit med livet. Men jag lovar att jag har ljusa stunder också. Det är en svår balansgång bara.
1 kommentarer:
Livet sätter sina spår, så är det bara. Och tänk om man inte hade varit med om det man faktiskt har...då skulle man inte vara den man är idag. Du är fantastisk, Sandra!
Skicka en kommentar