svara

Psst/

Har ni sett att jag ordnat funktionen "svara", vid kommentarerna. Alltså svarar jag på era kommentarer direkt under det ni skrivit. Kul tycker jag. Då blir det lättare för mig att både se och komma ihåg. Förhoppningsvis för er också!

ridning och resturangbesök

 

Avslutar dagen med lite färg i håret. Det känns skönt att vara lite uppfräschad.

Jag avskyr att sätta sig ned i frisörstolen just för att jag då ser hur nedgången jag ser ut.

Påsar under ögonen (alldeles för mycket..öhm hud), tunnt flikigt hår, blek färg. Ja, självförtoendet är inte på topp. Men klippt och klar känns allt genast bättre. En del av det iallafall.

På förmiddagen åkte N för att hämta hit mormor som barnvaktade medan vi sprang iväg på easyline (ja, jag springer varje gång eftersom vi a l l t i d är sena). Ett riktigt tempopass.

N fick en rejäl astmakänning och fick ta sig hem utan stretch för medicin.

Skönt iallafall att ha träningen gjord redan i början av dagen.

Familjen åkte sedan till ICAs 1årsjippo.

E fick rida, vi storhandlade och hann med att fånga godis i godisregnet.

Sedan inhandling av lite baskläder till tjejernas garderob.

Sedan unnade vi oss utemat. Det är inte ofta vi äter på resturang, men tjejerna skötte sig exemplariskt.

D är en riktig smörgåsfia så så länge det finns smörgås är hon glad.

Snart blir det sängen, men först lite filmtitt.

Imorgon väntar en spännande dag.

typiskt

overall with cloud at back

Åååh, jag som la en beställning på meandi (som är på väg nu)... Dom här vill jag ju ha!

Ingen som ska ha party?!

uppdaterad mama

Heja fredag!

Men usch vad veckorna går fort. Vi fyller visserligen dagarna med massa skoj, så det är inte rätt att klaga. Men å vad jag vill vill stanna här och nu ett tag till. Njuta.

PappaN missade bussen imorse (eftersom jag bad honom att fixa välling till D). Skulle han ta senare bussen skulle han behöva jobba över på eftermiddagen - tråkigt på fredagen. Så han fick ta bilen, trots att jag egentligen behövde den för babysången. Fast. Allt blev faktiskt toppen. Jag smsade farmorn om att E inte skulle komma till henne (som hon brukar när jag och D går på babysång) eftersom jag inte skulle hinna ta mig över hela stan gåendes. Men bästa svärmor erbjöd sig att möta upp oss och ta med E hem. Efter lite lock om cykeltur och fågelmatning på Holmen tyckte också att det var en toppenidé. Och på väg ner på stan var jag lite impulsiv och sprang in till frissan och kollade om det fanns någon drop-intid idag. Det fanns det. Så när jag och D varit på sång (jättetrevligt som vanligt) lämnade jag av D hos farmor och åkte själv ner på stan. Tänk så bra allt kan blir fast det inte blir som det var tänkt från början.

God kväll önskar en uppdaterad mama.
Märkligt att det ser ut som om jag har blåa ögon dock. För i verkligheten är de gröna. 

älskande

Jag vill att mina barn aldrig ska behöva känna att de inte visats kärlek och känslor. Sådant som jag själv kan sakna från barndomen.


Jag - Eira, vet du att jag älskar dig? Jag älskar dig jättemycket.
Eira - Men ååååh, mamma. Tack så hemskt mycket.


Ja, Eira är ingen "jag-älskar-dig-tjej". Dessto mer underbart är det när hon väl säger det förstås.

coredags

Jag  stavar som en kratta nu för tiden. Jag som alltid avskytt simpla stavfel (när det gäller mig själv), nu kan jag knappt läsa vad det är jag knappar ner. Jag hoppas att ni har överseende.

Vi har haft en underbar dag. Imorse packade vi picknickväska och begav oss mot sydligare (haha)breddgrader. Hem till vännerna. Linda har två söner som är lika gamla som mina tjejer (skiljer två månder mellan de äldsta och 17 dagar mellan de yngsta). Vi samlade ihop oss lite och traskade sedan iväg till lekparken. (Stackars E började med att missa toabesöket och fick byta om i lekparken. Snälla L sprang hem och hämta ombyte till oss.) Vi trotsade kyliga vindar, lekte och fikade. Barnen åt korv med bröd men sedan gick vi in för att värma oss. Alla barnen lekte så gott och tiden gick alldeles för fort.

På hemvägen stannade vi till hos mormor innan det var dags att hämta upp pappaN. Vi handlade och sedan lämnade jag familjen hemma för att hasta iväg på core med allra bästa Carro. Det var dessutom duktiga Petra som höll i det (roliga med Tuffa) passet. Jag är nöjd med min träningsvecka. Imorgon blir det vila (förutom babysång som är ett träningspass i sig ;-)). På lördag får vi barnvakt och jag och N ska gå iväg på easyline. Kul att få lite tid tillsammans.

Gungsystrar på gården

telefonsvarare

Onsdag.

Äldsta frökenlöken ligger klarvaken i sin säng och kan inte sova. Dumma sommartid. Hon är duktig ändå. Vet att hon inte får vara uppe och springa. Hon gillar att ligga och lyssna på musik. Just nu är det Pettssonsången.

Vi har haft en lugn hemmadag. Jag vet faktiskt inte när vi hade det senast. Oftast är det något stoj som vi har planerat. Ibland behövs hemmadagar. Vi har bara skrotat runt och sov middag tillsammans alla tre. Mysigt. När N kom hem sprang jag iväg på zumba. ÅH. Det är min favorit.

Imorgon ska vi träffa goa kompisar. Picknick i lekparken. Jag tror att det blir en härlig dag.

Förresten, E har börjat svara i telefonen hemma när det ringer. Det låter så roligt när hon babblar på om sitt, vem det än är som ringer. Sist vi var hos mormor svarade hon där också. Det var mormors väninna som hon aldrig träffat. Inte ett dugg blyg heller.

Nu ska vi titta på mästerkocken.

Hoppas ni haft en fin onsdag!

vinst

JIPPI!

För ett par veckor sedan var jag med och tävlade om ett familjehjärta hos MJs design på facebook, vilken hade dragning ikväll.

Och gissa vad...

JAG VANN!

Å, det här är precis vad jag vill pryda vår vägg med.

HÄR kan ni kika in hos "Marlenes vita drömmar". Familjehjärtat syns i headern. Underbart va?

favvisar

stilla

Vikten står stilla, stilla stilla. Trist tycker ja som hade hoppats på att dimpa ner åtminstone nåt kilo. Men det kommer väl. Jag äter inte lchf fullt ut. Tycker att det är svårt utan ägg. Men amningen är snart över och då finns det fler möjligheter. Nu för tiden ammar jag ca två gånger per dygn men desto svårare att få henne att hoppa över även dem. Hon har sådant närhetsbehov vår lilltjej.

Vi ska beställa en besafe (bilstol) idag. Efter många och långa tankegångar blev det så iallafall. Hoppas den kommer snart. Det är aningen knöligt att passa in i babyskyddet nu.

Efter lunch promenerade vi ned till öppis för lite rytmik. E hade dock inte sin bästa dag i världshistorien och det spårade ut mot slutet. Andas både 10, 20 och 70 gånger.

bra start

Måndag.

En bra start på veckan med roliga matlagningen. E lekte så fint med kompisen Albin (att se hur roligt de har värmer verkligen inombords) och har varit på strålande humör hela dagen. D älskar öppis och kryper iväg så fort vi kommer innanför dörrarna. Vilken tillgång det är och har varit för oss.

Vi tog en runda på stan, apotetket och mellishandling, och sedan traskade vi hemåt. Vi hann mellisäta och leka lite hemma på gården innan pappaN behövde skjuts hem från jobbet eftersom han inte hunnit med bussen och hade inskrivning på gymmet.

Nu väntar lite kvällsfix innan det är dags för easyline för mig. Snajsigt.

helgen

Helgen som var.

I fredags "hittade" F&F en cykel på nätet passande vår lilla liten så de lovade att de skulle hämta upp henne och åka och köpa den på lördagen.

En överlycklig tjej studsade upp på morgonen och var väldigt förväntansfull.

En egen cykel!

Tack bästa F&F!

På eftermiddagen, igår, åkte vi iväg till grannstaden för Muminteater.

E var lite försiktig till en början men rycktes med och applåderade och tjoade för fullt mot slutet.

Roligt.

Vi träffade dessutom på bästa Bodinskan med döttrar. Vi hann tjattra lite och E fann en kompis att hålla i handen.

Idag hade jag meandivisning hemma med några goa vänner.

Lite shopping och dessto med prat. Trevligt!

Nu är det strax dags att göra kväller. Jag dras med en olustig känsla i magen.

Gillar inte sådant som dröjer sig kvar i tanken utan tillåtelse. 

the fyndmaster

Jag har fyndat! Jag känner mig sådär extra nöjd. Så pass nöjd att jag liksom småflinar lite när jag tänker på det och i huvudet höjer mig till skyarna som the fyndmaster.

Vinterkläder till Eira (nästa vinter) är införskaffat.

Jackan och byxorna är från åhléns och totalt sparade jag där 700 :-

Overallen fann jag på team sportia och där sparade jag 600:-

Hejja mig!

Ena riktiga fynd om man frågar mig.

...ja, om de nu passar nästa vinter vill säga...

här och då

Jag saknar dig imorgon.

Jag saknar dig här och förut.

Då när solen står som högst.

När regnet faller tyngst.

När skrattet viner i vinden.

Och när tystnaden är som störst.

Jag saknar det som aldrig blev.

Jag saknar det vi fick. Det vi hade. Det som var vår tid.

Du min lille prins.

Min lille prins av oändligheten.

Jag saknar dig ikväll.

goda vänner och easyline

Åh, vilken härlig dag!

Tänk vad lite sol kan göra.

Att dessutom få tillbringa dagen med goda vänner slår ju liksom inget.

Tjejerna och jag packade ihop oss och traskade ner till stan för att möta upp moffa/gudmor Ida och Anna&Lucas. Vi lunchade och gick sedan till stora lekparken där vi tillbringade resten av eftermiddagen.

Runt 16 var det dags att bege sig hemåt.

Tack fina vänner!

Svärmor kom över och tog hand om barnen medan jag sprang iväg på träning.

Jag hade bokat mig på zumba, men den var inställd så jag bestämde mig lite snabbt för

att köra easyline istället.

Jag har knappt kännt nå alls i kroppen efter måndagens pass men ikväll körde jag på riktigt hårt så vi får väl se hur det känns imorgon.

bettan

På nya vårdcentralen:

Eira upptäckte leksakerna i väntrummet och målade glatt på griffeltavlorna samtidigt som hon bubblade och babblade.

Två sjuksköterskor kom ut och började småprata med henne. De frågade vad hon ritade, olika färger, siffror och hur gammal hon var. Och Eira svarade mycket tydligt och snabbt. Sedan frågade de vad hon heter;

- Jag heter Bettan.

Hrrm. Ok, här måste jag ju rätta lite.

- Nä. Men det gör du ju inte. Du heter ju Eira.

-Nej. Jag heter Bettan.

Jag tittar på sköterskorna och försöker förklara att det är när hon leker. De ser inte jätteväldigtförstående ut, utan mer misstänksamma och jag kände mig som en riktig ljugmorsa.

What to do? ;-)

easy tuesday

Tisdag.

Igår hade vi besök i Falun med D hos DrJ. Det blev inte så mycket (nytt) sagt mer än att jag tog tillfället i akt att tala om precis vad jag kände i att inte bli uppringd. Jag tjatade ifrågasatte än en gång varför ingen utredning av b12 ska göras. Och dr J lovade att kolla upp saken bättre. Ikväll började vi med nya medicinen.

Bild

Väl hemma hann jag iväg på kvällspass också. Jag och C testade easyline för första gången. KUL! Det var verkligen min grej. Kort, intensivt och motiverande. Core, easyline och zumba känns som en bra kombo. Imorgon ska N också på intro på gymmet. Roligt om vi kan träna tillsammans.

Imorse fick jag ändan ur och listade oss äntligen vid en av de nya vårdcentralerna också. Jag ringde angående folsyrabristen och hoppas på få bra svar.

Efter lite lunch promenerade vi ned till öppis. Vi var alldeles ensamma till en början men fick sedan sällskap av K&O. Jättetrevligt med lek och fika.

PappaN slutade lite tidigare för att vi skulle hinna storhandla innan det blev för sent (heja barnbidraget!). Och på parkeringen kände jag att den senaste tidens PMS fick totalt utlopp. Framför oss kör två bilar in på parkeringen och snajdar snyggt in på varsin familjeparkeringsruta. Vi kör runt en stund men hittar sedan på en egen familjeparkeringsruta. Men! När vi kliver ur ser jag att ur de andra bilarna inte alls kommer några familjer. Det kommer två väninnor, medelålders kvinnor utan några som helst "tillbehör". -Hallå! hojtar jag. -Ni vet väl att det där är familjeparkeringar? Den ena kvinnan kacklar envist om att vi inte behöver bry oss eftersom vi har en egen ruta. Men det är ju faktiskt inte det som det handlar om. På just den här ICAparkeringen är de vanliga rutorna väldigt trånga och den är dessutom "felplanerad"(man måste gå runt för att komma ned med kundvagnar/barnvagnar och dessutom en omväg för att ställa ifrån sig kundvagnen). Därför är det verkligen guld värt med två barn och vagnar få parkera så nära "nedfarten" och vagnstället som möjligt. Kvinnorna halvsprang ifrån oss men vid ingången hörde jag hur den ena sa, -Nej, jag går och parkerar om min bil jag. Det var stort kan jag tycka. Det här är en av de saker som jag inte kan låta bli att lägga energi att irritera mig på. Vad är det som är så svårt? Familjeparkering (inte ensam-men-jag-orkar-inte-gå-parkering)!

Så. Färdiggnällt. Eller ja. Jag fick mens idag. För första gången på.... 1,5 år. Och innan dess hade jag en blödning. Så i princip är det 3 år sedan sist. Och ja, innan det var jag ju gravid med T. Men. Det var ju inget jag hade saknat direkt.

åter krypandes

Disa kryper igen. Hurra! Om än inte med samma fart som tidigare så har hon iallfall kommit på igen hur man gör.

Hon tar sig ju visserligen fram både med rumphas och genom att gå efter möbler, så hon har ju inte varit strandsatt.

Men i och med att det blev så tydligt efter krampen än det skönt att se henne nu.

Idag klippte vi luggen (fjärde gången) och trots pappaNs protester

så kapade jag det långa håret bak också.

Ca 3 cm blev det på längden.

Nu ska det få växa ut och bli lika tjockt som storasysters.

Redan på en gång kunde lockar skönjas.

Våra lockiga älsklingar.

Tur att vi sparde allra första klippningen (håret) av luggen för det
här hann pappaN dammsuga upp innan jag hunnit säga spara ens.

dans i kroppen

Sådärja.

Nu har jag premiärzumbat också. Det väckte danssprittet i kroppen. Å vad jag älskar. Jag hade ju tänkt att starta med två pass i veckan. Men nu känner jag att jag måste gå på alla  zumbapassen. Och så vill jag ju testa deras afro och easyline också. Och coren var ju så rolig och den behöver jag ju verkligen för min rygg (och tråkiga magen).

Jag tycker att jag haft mer ont i "snittet" efter den sista graviditeten. Jag antar att det kommit till sammanväxningar. När jag nyser, bär tungt eller sträcker mig känns det ibland som det sticker till. Och nu när jag haft lite träningsvärk. Aj.

Nu blir det dusch, mat och sedan är det dags att förebereda inför ny vecka.

allt bra

Underbara Eira.

Mitt i allt glömmer jag lätt bort att tänka på allt bra.

Es "tvåårsutvecklingsfas" har varit minst sagt intensiv och det är många gånger varje dag som vi är oense. Men. Det växer en helt fantastisk människa fram. Omtänksam och humoristisk. Nu för tiden är hon helt blöjfri om dagarna. Hon klarar till och med längre resor i bilen och har varit utan både på lekland och i badhus. Idag åkte vi för att handla, bara vi två, och för några veckor sedan hade det varit en pärs. Men idag gick det så bra. E hade fått en peng att välja något själv för. Efter en stunds betänketid valde hon ett "Scooby dooägg". Första gången eget godis inhandlades. Stolt sträckte hon fram pengen och tog emot kvitto.

Fantastiska lilla liten.

fredagstänk

Ontihalsenfredag.

Fast jag har haft ont i halsen till och från i flera veckor. Men det bryter ju aldrig ut. Igår gjorde jag och C träningspremiär med lite core. Det var roligt och det kändes ungefär som att vara tillbaka på dansens styrkepass. Idag har jag lite lagom ont.

Igår hade jag ett inbokat besök hos psykologen på mvc/bvc. På senaste tiden har det handlat mest om Disas kramper och igår brast det totalt när jag skulle berätta om den senaste tiden. Och äntligen var det någon som reagerade. Hon skulle hjälpa oss att se till att vi får remiss till Uppsala eller Sthlm, för ytterligare ett utlåtande.

Men så idag ringde ä n t l i g e n vår drG från Falun. Han menade att han inte fått något meddelande angående Disas senaste kramp eller mina enträgna försök att få tag på honom (förutom det sista). Jag hade en hel del att säga om den saken och han verkade uppriktigt förvånad. Han menade också att det här inte är hållbart och att det snarast måste hittas ett sätt att få ett stopp på kramperna. (Disa har efter krampen återgått till "rumphas", vilket tyder på att hon påverkats negativt av krampen.) För att underlätta för D och oss ska vi ringa efter ambulans så fort D börjar krampa och vi ska läggas in direkt. Vi fick dessutom tid i Falun på måndag för introduktion av en ny medicin, "den tyngsta i kategorin" som ska ges i kombination med den vi redan ger (som ska upp o maxdos). Ds kropp verkar ha svårt att ta upp Keppra (nuvarande medicinen) och därför måste ytterligare kombinationer testas.

Tydligen hade jag ingen b12brist, men däremot kraftig folsyrabrist. Ok. Eftersom jag inte tillhör "barn" måste jag kontakta en egen läkare för att få veta exakt hur jag ska gå till väga. Min hjärna tänker ju ändå - finns det samband mellan b12brist och folsyrabrist?

Usch. Jag hatar känslan av att inte våga lämna över till någon annan. Det känns som om jag hela tiden måste ligga steget före. Och jag har en magkänsla av att det är något som inte stämmer.

9 månader

9 månader inne, 9 månader ute.

Ja, med viss modifikation. Eftersom fröken dröjde en del innan hon ville komma ut.

Vad jag känner för denna lilla person stiger över mitt förnuft.

Hur hon kom med storm och lyckas få mitt hjärta att välla över varje gång hon ler är ofattbart.

Jag älskar ditt tandlösa lilla leende.

Det finns så mycket jag önskar dig. Men främst av allt att du ska få må bra.

Om jag bara kunde, skulle jag ta all smärta. Att bära.

Jag kan bära dig. Och det gör jag.

I mitt hjärta, i mina tankar och armar.

9 månaders oändlig kärlek.

Jag älskar dig!

kick me

Den här trötta mamman ska ta tag i sitt liv.

Carro vann en tävling för henne och mig - en gratis träningsmånad på MåBättre.

Åhå. Den efterlängtade sparken landade lägligt just på min bak.

Idag var vi på intromöte och de mål som bara varit tysta varningsflagg i mitt huvud

blev plötsligt sagda i ord.

-10 kg på 6 månader.

Let's go!

Jag har dessutom varit på anställningsintervju idag. På mitt gamla jobb.

Lite speciellt. Men det gick bra.

Så i sommar blir det lite extrajobb för att kunna spara lite föräldradagar.

Och jag saknar brudarna.

glad hjälp

Förresten, min bästa C ringde och berättade att hon vunnit en tävling för henne....och MIG!

Gissa om jag blev glad. Det här var precis vad jag behövde!

Och så undrar jag om Ni vill hjälpa mig?

Vi behöver hitta en ny bilstol åt Disa. En med isofixfästen.

Jag är lite sugen på en BeSafe iZi Kid.

Har ni några förslag??

Bild lånad.

måndagen

Måndag.

Ingen läkare ringde. Precis som jag misstänkte. Jag ville iallafall ge honom förmiddagen, men sedan på eftermiddagen gick det naturligtvis inte att komma fram.

Imorgon är det jag som ringer direkt på morgonen. 

Jag ska skriva ned allt jag har på hjärtat för att inte glömma något.

Vi har i övrigt haft fullt upp idag.

Dagen började med matlagning. Kul!

Det är den roligaste aktiviteten som vi haft under den här föräldraledigheten.

Och så har vi lärt känna så många goa kompisar. Guld värt!

Och jag blir riktigt rörd över att så många bryr sig om och tänkt på vår Disa genom alla kramper.

Eftter öppis åkte vi till mormis. Långpromenad och lite mellis på det och vips så var det kväll.

Jag har ju funderat på vad D ska ha för kläder egentligen.

Men så slog det mig plötsligt att E ju fick ett par jättesöta skor när hon var liten som hon hann växa ur.

Åååh, de passar ju perfekt på Ds fötter nu.

Jag blir alldeles lycklig när jag kommer på såna briljantheter. 

funderingar

Solig söndag.

Fast i mitt huvud känns det tungt och mörkt. När D krampar är det som om vi alla hamnar i något vadderat mummel. Flummigt. Jag får svårt att hitta ord. Ont i hela kroppen. Trött.

Vi pratar nästan ingenting om kramper hemma. Bara när E vill leka att dockorna krampar. Eller när jag och N måste lösa logistiska problem. (Det blir sjukt dyrt med de här kramperna.) Jag vet inte. Det känns som om eländet tar tillräckligt med kraft ifrån oss ändå, utan att vi måste prata om det. Fast ja. Egentligen kanske vi undantränger sådant som behöver komma ut.

Jag hoppas att drG ringer mig imorgon. Att han inte bara konstaterar att vi varit där utan någon följd. Vi måste komma fram till något nytt nu. Vi kan inte ha det såhär. Disa kan inte ha det såhär. Vad ger de här långa kramperna för följd? Det måste finnas någon att konsultera. Om de inte vet vad som ska göras.

Jag skulle behöva ta tag i det här med att jag ska börja plugga snart. Det är bara 1½ månad kvar. Kommer jag att fixa det?

mitt i kaoset

Igår förmiddag åkte vi iväg till stora grannstaden med våra öppisvänner (så jätteglad att vi blev tillfrågade om vi ville följa med). Jag har varit lite "rädd" för att åka iväg själv till större evenemang med båda tjejerna. Särskilt lekland och sådant. Oooh, E som aldrig är still. Men det gick jättebra. Med Disa på ena armen hängde jag på rätt bra. Och E har blivit en hejare på att klara sig själv. Leklandet igår var alldeles lagom stort E kom inte upp själv på de högsta avsatserna - skönt eftersom jag inte behövde vara precis bakom hela tiden då.

Det blev en heldag och på hemvägen fick vi ta omvägen förbi pappaNs jobb eftersom han jobbat över och inte hunnit med bussen.

Väl hemma skulle N bara åka till affären för att snabbhandla. Jag höll på med nattning av E och vi satt i soffan. D hade ätit välling men ville inte sova utan lekte glatt på golvet. Helt plötsligt är det så otäckt tyst och en ilning går igenom min kropp när jag hittar D. Krampandes. På golvet, ansiktet halvt nedåt och klämt mot soffan. Älskade älskade liten.

Det är konstigt ändå hur rationellt allt blir. Mitt i kaoset. Lägg på sidan, huvud bakåt. Fria luftvägar. Samtidigt hämta krampväska. Prata lugnt med storasyster som blir orolig. Plocka upp kramplösande. Skit. Den gick inte att öppna. Försiktigt lyfta med helkroppskrampande liten. Hämta ny klysma i medicinlådan. Ge. Samtidigt ringa N. Ta tempen. Ge alvedon. Titta på E som tagit alla plåster och satt på sina ben. Beundra. Viska mjukt till liten. Försöka hitta ögonkontakt. Förlora. Ta beslutet. Hur länge ska vi vänta. 10 minuter. 15 minuter. 20 minuter. 25 minuter. Jag ringer. 112 skickar ambulans. Det finns ingen i närheten, närmsta beräknas vara framme om 25 minuter. Vad göra? Ska vi bara se på? 30 minuter. Läpparna bleknar. Andningen rosslar. Ska vi ge mer kramplösande? Läkare söks. Jag upprepar personnummer tio gånger. 35 minuter. Ge en till stesolid. Andningen blir ytlig och mer oregelbunden. 40 minuter. Var är ambulansen? 45 minuter. När jag springer ned för att öppna porten till ambulansen som svänger in avtar äntligen krampen.

Eira är en liten hjältinna. Hon är så fantastiskt duktig och omtänksam. Sitter vid lillasysters sida. Klappar om och håller handen. "Såja, såja." När ambulanssköterskorna kommer är inte E ett dugg blyg. Hon berättar att hon och kompisarna varit på leklandet och att dom dansat på McDonalds (som visserligen var MAX....). Sedan vill hon att ena tjejen ska följa med in till hennes rum, vilket hon också gör. Där visar hon sitt sjukhus och alla sina doktorsgrejer. Min kavata lilla tjej.

Det är svårt att ta beslut. Ambulanssköterskorna tycker att vi får välja själva om vi vill åka in eller inte. Det är svårt. Tänk om vi bestämmer fel. Jag vill att de ringer och konsulterar läkare i Falun. Läkaren tycker att 45 minuters kramp och två stesolid är för allvarligt och vill att vi kommer in.

På den vägen var det.

Leklandet överst. Och systrarna återförenade i gallersängen.

taket

Som så många gånger förr. Jag ligger och stirrar upp i det välbekanta taket.

Disa krampade igår kväll. Efter en underbar dag med kompisar på leklandet, hittade jag henne i en hög på golvet - krampandes. Det tog 45 minuter och två stesolid innan helvetet (jag kan inte bättre uttrycka det) släppte. Då var ambulans nästan framme.

Jag vet inte vad som händer nu. Jag hade ju intalat mig att det inte skulle bli några fler kramper. Att b12et var boven.

Besviken på livet. Än en gång.

morgondagens äventyr

Svisch svosch. Hej mitt i veckan.

Efter smärre magsår på förmiddagen som var precis lika grinig som gårdagen fick vi äntligen på  oss kläderna och begav oss till goda vännerna för lite lek och bus. Å vad det värmer mitt hjärta av att se E leka så fint med kompisar. Och tiden går alldeles för fort när man har trevligt. Helt plötsligt hade klockan sprungit iväg och på hemvägen somnade båda stjärnorna. Jag lämnade av dem hemma hos pappaN och åkte iväg för att hitta fleecebyxor åt Disa.

Jag har sånt problem över vad jag ska ha för kläder på henne. Vinteroverallerna har hon vuxit ur (...och näää jag är inte jättesugen på att köpa en ny) och vårkläderna (efter E) är fortfarande lite för stora. Huvudbry!

Nu ska jag ta mig i kragen och tvätta upp lite kläder. Sedan ska jag försöka ligga steget före och förbereda utflyktsväska inför imorgon. Jag och tjejerna ska på äventyr!

ny jacka

Jag hämtade ut Es nya jacka idag.

Efter mycket velande fram och tillbaka blev det slutligen en

"Didriksons Lou Kids Jacket fuchsia".

Främst för dess långa hållbarhet.

E hade en Didrikson innan också och den köpte jag (stl 80) till henne hösten '10.

Egentligen hade hon nog kunnat ha den i vår också, men det känns som att det är bättre att

D tar över den. (såhär satt den i höstas, ett år efter inköp)

E älskade jackan och har dansat omkring i den, sina nya gummistövlar och nya mössan hela kvällen.

Nu sover äntligen båda skruttorna och jag ska hålla mig vaken till DH.

millimeter

Tisdag.

Det här lär ju iallafall inte gå till historien som världens bästa dag. Men det är ju så. Det är så jobbigt bara när det skriks ikapp. Och när jag inte kan röra mig en millimeter åt något håll utan att det blir tandagnisslan från något håll.

Så, efter lunch gick vi iallafall till öppis. Det var bara vi och kompisarna P&K där, men lika trevligt var det förstås. Vi sjöng och stortjejerna lekte så fint.




Igår kom vi äntligen iväg på matlagning. Man turas om att ha matlagning/bakning.
Det syns vad jag och Eira hade hand om va?

Sen middag idag också. Det är svårt att få ihop eftermiddagarna tycker jag.

tröttisar

Vilka härliga kvällar vi har nuförtiden.

I varsin soffhörna har vi sovit, sedan kvart över åtta. Dags att gå in till sängen kanske.

Återkommer imorgon!

söndagsfrallor och kalas

Söndag.

Båda tjejerna sov dåligt inatt. Eira vaknade flera gånger och var hysteriskt ledsen och kom in ovanligt tidigt till oss, så någon sovmorgon var det inte tal om. PappaN hade förberett en deg igår kväll så hann langade in i ugnen och sedan bänkade vi oss redo för Vasaloppet. Det är tradition på Mattsboberget. Frukost framför tvn. Idag hejade vi lite extra eftersom en kille från stan var med och slogs i täten.

Efter lunch gjorde vi oss klara för kalas. Eller iallafall jag och Disa. Det var kompisen Olivia som hade ettårskalas. Stora tjejen! Vi fikade gott och Disa lekte hejvilt med alla saker. Vilket paradis.

Ettårstjejen Olivia äter tårta och Disa premiärar med pippilottor.

Oftast när jag får frågor om mina barn berättar jag främst bara om tjejerna. Jag vet att Troys död kan bli för överväldigande för vissa och därför håller jag det oftast tillbaka. Men idag fick jag faktiskt frågan. Om jag inte fick en pojke. Och jag berättade. Det har liksom värmt mitt hjärta lite extra idag. Att någon frågade. Och faktiskt lyssnade. Jag önskar att jag kunde förmedla hur mycket det betyder för mig att T räknas. Att andra vågar fråga och prata om honom. Det gör mig glad.

det var den veckan

Det har liksom gått i ett i veckan. Sådär så att jag slocknat på soffan efter att barnen nattats.

På onsdagen gick jag och tjejerna ned till öppis och blev kvar hela dagen. Pyssel, lek, korv med bröd och sedan gick vi hem till F&F. På kvällen när jag kom hem hade N åkt hem tidigare från jobbet för att städa undan och laga mat. Åh, så glad jag blev. Tänk att så "små" gester kan betyda så mycket.

I torsdags hade vi dejt med min bästa Carro & Alinne. Vi trotsade dålig kondtion och hurtade broarna runt, överraskande snabbt. Vi hann också med en runda på stan och en sväng i lekparken. Påfylld av äkta vänskap.

Carro och Disa kollar läget.

Bustjejerna trampar.

I fredags lockade jag med Farmorn till grannstaden och Busborgen. Först lunchade vi och småshoppade vi köpcentret. Eira fick nya fina gummistövlar bland annat. Sedan hämtade vi upp förstärkningen faster A innan vi åkte vidare för BUS. Två trötta tjejer somnade i bilen på väg hem och trots sena timmen var de inte svårnattade trots tuppluren.

Dessutom har Disa gjort stora framsteg den senaste tiden. Hon har förvånande nog fått till krypningen (hon har ju tidigare kört en rumphasande/halvkrypande variant) och dessutom har hon stått utan stöd, en längre stund mot vad hon gjort tidigare. Här om dagen började hon göra rörelserna till både "imse vimse spindel" och "klappa lilla magen" och hon klättrar numer på allt hon kommer åt. Hej å hå. Min lilla bebis.

överflödigt

Jag känner att ord är överflödiga. Jag är så mätt att jag nog rullar hem ikväll. I love resturang F&F!