millimeter

Tisdag.

Det här lär ju iallafall inte gå till historien som världens bästa dag. Men det är ju så. Det är så jobbigt bara när det skriks ikapp. Och när jag inte kan röra mig en millimeter åt något håll utan att det blir tandagnisslan från något håll.

Så, efter lunch gick vi iallafall till öppis. Det var bara vi och kompisarna P&K där, men lika trevligt var det förstås. Vi sjöng och stortjejerna lekte så fint.




Igår kom vi äntligen iväg på matlagning. Man turas om att ha matlagning/bakning.
Det syns vad jag och Eira hade hand om va?

Sen middag idag också. Det är svårt att få ihop eftermiddagarna tycker jag.