Som så många gånger förr. Jag ligger och stirrar upp i det välbekanta taket.
Disa krampade igår kväll. Efter en underbar dag med kompisar på leklandet, hittade jag henne i en hög på golvet - krampandes. Det tog 45 minuter och två stesolid innan helvetet (jag kan inte bättre uttrycka det) släppte. Då var ambulans nästan framme.
Jag vet inte vad som händer nu. Jag hade ju intalat mig att det inte skulle bli några fler kramper. Att b12et var boven.
Besviken på livet. Än en gång.
6 kommentarer:
Stackars, stackars er, stor kram!
Åhh.. vad ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg. Hoppas verkligen att ni får klarhet i vad kramperna kommer från så att lilla Disa slipper vara med om fler.
Jag tänker på dig o familjen.
Kramar
Jag hade önskat så att det var B12bristen som var orsaken.. Jag är så jäkla ledsen att ni ska behöva uppleva det här igen och igen. Tänker på er, ring om du vill. PoK
Styrkekramar till er!!! Renée.
Å näääee va ledsen jag blir :( Många kramar till er!!
men lilla liten,önskar allt fick vara frid och fröjd..kramar och tankar till er
Skicka en kommentar