easy tuesday

Tisdag.

Igår hade vi besök i Falun med D hos DrJ. Det blev inte så mycket (nytt) sagt mer än att jag tog tillfället i akt att tala om precis vad jag kände i att inte bli uppringd. Jag tjatade ifrågasatte än en gång varför ingen utredning av b12 ska göras. Och dr J lovade att kolla upp saken bättre. Ikväll började vi med nya medicinen.

Bild

Väl hemma hann jag iväg på kvällspass också. Jag och C testade easyline för första gången. KUL! Det var verkligen min grej. Kort, intensivt och motiverande. Core, easyline och zumba känns som en bra kombo. Imorgon ska N också på intro på gymmet. Roligt om vi kan träna tillsammans.

Imorse fick jag ändan ur och listade oss äntligen vid en av de nya vårdcentralerna också. Jag ringde angående folsyrabristen och hoppas på få bra svar.

Efter lite lunch promenerade vi ned till öppis. Vi var alldeles ensamma till en början men fick sedan sällskap av K&O. Jättetrevligt med lek och fika.

PappaN slutade lite tidigare för att vi skulle hinna storhandla innan det blev för sent (heja barnbidraget!). Och på parkeringen kände jag att den senaste tidens PMS fick totalt utlopp. Framför oss kör två bilar in på parkeringen och snajdar snyggt in på varsin familjeparkeringsruta. Vi kör runt en stund men hittar sedan på en egen familjeparkeringsruta. Men! När vi kliver ur ser jag att ur de andra bilarna inte alls kommer några familjer. Det kommer två väninnor, medelålders kvinnor utan några som helst "tillbehör". -Hallå! hojtar jag. -Ni vet väl att det där är familjeparkeringar? Den ena kvinnan kacklar envist om att vi inte behöver bry oss eftersom vi har en egen ruta. Men det är ju faktiskt inte det som det handlar om. På just den här ICAparkeringen är de vanliga rutorna väldigt trånga och den är dessutom "felplanerad"(man måste gå runt för att komma ned med kundvagnar/barnvagnar och dessutom en omväg för att ställa ifrån sig kundvagnen). Därför är det verkligen guld värt med två barn och vagnar få parkera så nära "nedfarten" och vagnstället som möjligt. Kvinnorna halvsprang ifrån oss men vid ingången hörde jag hur den ena sa, -Nej, jag går och parkerar om min bil jag. Det var stort kan jag tycka. Det här är en av de saker som jag inte kan låta bli att lägga energi att irritera mig på. Vad är det som är så svårt? Familjeparkering (inte ensam-men-jag-orkar-inte-gå-parkering)!

Så. Färdiggnällt. Eller ja. Jag fick mens idag. För första gången på.... 1,5 år. Och innan dess hade jag en blödning. Så i princip är det 3 år sedan sist. Och ja, innan det var jag ju gravid med T. Men. Det var ju inget jag hade saknat direkt.