litet verktygsbälte

Mja, så mycket gjort har det då verkligen inte blivit i helgen.

Men egentligen finns det väl inte några sådana krav heller.

Tvätten är bearbetad, iallafall.

E älskar att skruva, hamra och borra. En av de bästa sakerna som finns är när pappaN tar fram sin stora (enorma) verktygslåda.

När farmorn och farfarn hade ett ärende till Ikea passade vi på att lägga in om en beställning på ett "mjukt verktygsbälte" till E. Och omtyckt blev det!

"Schååååga, schåååååga."

blinka linka sääärna

Lördag. Morgon. Liten dotter sjunger "Blinka linka sääärna". Det kan inte bli mycket bättre än så. Trots förkylning. Igen!

Igår hade vi fikadejt med finaste Maria och Alva. A och E inledde visserligen fikan med att slumra skönt i vagnarna - men skönt ibland att hinna ventilera sådant som inte riktigt hinns med annars. Lyckliga vi för att ni finns!

Ja, efter en tur på stan med storhandling som avslut hände inte så mycket mer. Väl hemma nattades hela familjen. Den lilla somnade på två röda och de stora var inte långt efter - vilket betyder att vi till och med missade "På spåret". Jag vaknade på soffan runt midnatt av att den minsta familjemedlemmen försökte krafsa sig ut mellan revbenen.

Idag ska en monsturös tvätthög tas om hand. Jag har ignorerat den så länge jag kunnat, men när till och med E börjar få dåligt med rena kläder är det dags att göra något åt saken. Nåväl. Det går fort, bara man börjar.

Hoppas ni får en fin lördag.

dagen som sådan

Ibland rullar bara vardagen på. Dagar fylls.

I bildform kommer dagen som varit (mycket varierande bildkvalitet).

Vaknar 06.45. Tofflor på och konstaterar att vattnet är tillbaka (stor läcka i stadens vattennätverk under gårdagskvällen gjorde att stora delar av staden var utan vatten).

Väcker E 7.15 som vill mysa en stund i famnen innan dagen drar igång.

Frukost intages. Yoghurt med banan för den lilla och kaffe i termos (+macka) fick följa med mamman.

E hinner med att riva ut en hel låda leksaker innan vi åker.

I min sko har en gran planteras. Undrar vem den skyldige är?

Lämning på förskolan. E vinkar ivrigt "hejdå" efter puss och kram.

I Västerås var det rena rama sommarvärmen. När hemmet lämnades visade termometern nämligen

på -22.9 grader.

Dagen tillbringades med C-uppsats seminarie. Vår del gick strålande - både opponentskapet och vår egen feedback.

Hemma - senare än vanligt. Kylan is back!



Väl hemma hämtades pappaN och E hos farmorn och farfarn. Och lyckliga vi blev bjudna på middag - soppa (vitkål-selleri-purjolök-stark korv-potatis). Mums!

Kvällen avslutas i soffan, med glass (som om vi inte fått nog av kyla...) och favvoprogram på tv.

då bleknar allt annat

Vissa dagar är helt enkelt inte lika bra som andra. Idag känns det som om kroppen inte riktigt orkar med. Fogarna värker så att jag känner mig gråtfärdig. Och vintern verkar inte ge med sig. Inte ens det minsta. Och ingen bil i sikte. Och när bilen finns räcker inte slantarna. Krångel när kollektivtrafiken är i det närmsta obefintlig. Suck! Nej, vissa dagar är helt enkelt inte bra nog.


Tack och lov att min lilla stjärna finns i mitt liv. Hur stor är inte lyckan när små plutiga läppar vill pussas. Då bleknar allt annat.

vilda chansningar

Så, idag gjordes andra inskicket, del 2, av c-uppsatsen.

Jag känner att det för tillfället är lite rörigt. Vi har liksom legat lite före schemat hela tiden och egentligen gjort momentet som tillhör nästa del, vilket innebär att vi inte fått handledning på det ännu. Så också nu. Alltså gör vi vilda chansningar på sina håll.

Men jag hoppas det är på rätt väg. Och hellre före än efter.

Efter intensivplugg medan E var på förskolan bestämde jag och vännen Linda att vi skulle ses på stan för en fika. Snabba tag. ;-)

Sagt och gjort. Efter hämtning av E möttes vi upp och snicksnackade lite medan flickorna fick busa omkring.

Vilka små personer vi har. Underbara! ♥

Alva & Eira

alla i mitt hjärta

Vi har haft en fin helg. Idag fyller bästa svärmor år så vi kalasade andra dagen på rad. Den 20e februari är en poppis födelsedag. Inte bara svärmor och svärmormor fyller, utan även min underbara vän Maria och fina Lisa.

Grattis till er alla!

Vi gjorde ett besök på graven och tände ljus för vår pojke. Det är en underlig känsla jag har, som blivande (ja, jag är ju redan) trebarnsmamma, men med alla tre på olika platser. Hur det än är ryms de alla i mitt hjärta.

All kärlek.

Det är sannerligen mycket snö på kyrkogården. Bara topparna, om ens det, syns på de flesta av gravarna. Kom vår. Kom efterlängtade vår.

mormorkalas

Vi är på kalas hos Ns mormor som fyller 70. Huset fullt av barn - stora som små (större också). Fullt liv, med andra ord.

dripp dropp

Det känns som om tiden aldrig tar sig framåt. Vilket egentligen inte är ett dugg logiskt, eftersom jag mer än oftast inte vet var tiden tar vägen. Men just idag. Kanske är det så att jag och E varit inne i flera dagar och att vi båda börjar tröttna på det. E har definitivt gjort det. Vi är båda fortfarande snuviga, men det är på bättringsvägen.

När jag loggade in på studentportalen nyss såg jag att betyget för min komplettering kommit in. PJUH! Ja, jag tvivlade en stund på att jag någonsin skulle klara det, med tanke på att jag inte ens förstod vad jag inte lyckats förklara. Men något måste ha varit rätt denna gång. Nu stryker jag ett streck över det där fula U:et och laddar med nya tag inför ledarskapskursen som kommer senare i vår.

Solen lyser i vår stad idag. Om jag tänker bort de vitklädda taken och om jag för en stund ser bortom vallar av snö kan jag ana våren. Såhär på sluttampen av vintern kämpar jag alltid med ett rivande inre. Jag mår oftast lite bättre när det första knastret av grus kan höras under skorna och när det finns en renhet av smältande is i luften. Jag låter i denna stund bli att se små dalande mjuka tussar som trots den bländande solen letar sig ner från skyn. Och om jag lyssnar riktigt noga tycker jag mig höra några små dripp dropp långtbortifrån. Kanske.

bearbetning

Det slog mig idag. Att jag bär ett barn som ska födas fram. Födas! Jag har inga bra upplevelser av förlossningar - ja förutom att Eira kom ut livs levande förstås (vilket ju är det viktigaste av allt). Iallafall så fick jag sammandragningar bara av att vi idag hos BM diskuterade förlossning. Ok. Jag vet att jag måste börja där. Bearbetning.

Bmbesöket gick för övrigt bra. Den livliga krabaten sparkade (precis som syskonen också gjort) så mycket att det inte riktigt gick att få in någon längre lyssning av hjärtljuden. Men de dunkade på i 148 ungefär. Och sfmåttet? Jodå. Vi placerade oss fint mitt emellan medelkurvan och den översta, vilket är nästan identiskt som med tidigare barn.


En av dagens höjdpunkter var också en liten statusuppdatering på facebook från en av mina "änglamammevänner". Det har värmt mig lite extra hela dagen.

no more välling

Jag tror jag törs våga mig på att säga att vällingen är utkastad från vårt hem. Iallafall när det gäller E.

Efter magsjukan(orna) har Es mage varit hyperkänslig och välling klarar den inte. Så vi testade utan.

Och det funkar.

Det som kändes mest oroligt var kvällsrutinerna som ju faktiskt fungerade tipptopp med välling som avslut. Och givetvis fanns en viss oro över att de sovande nätterna (och sovmorgnarna) skulle bytas ut mot vakentid.

Men här står vi nu.

Med lite förändrade kvällsrutiner, som innebär att E vill att vi sitter bredvid henne en liten stund innan hon somnar, sover hon lika bra som innan. Och fortfarande sover vi gott ända till 8 (om det inte är förskola, då vi går upp 7.15). 

Och vällingen behövs ju egentligen inte. Inte för vår tös iallafall. Hennes aptit är det verkligen inget fel på. 

me like

jag ser inte längre mina fötter

Ja, liten i magen växer på sig. Kläder läggs på hög - kan inte ha.

Imorgon är det BM besök och den första "riktiga" SF-mätningen.

Jag längtar efter pickande hjärtljud.

Även om jag lyckligtvis ofta, ofta känner sparkar och rörelser är det något särskilt med hjärtljud.

Lika rädd jag är för att inte höra, lika lycklig känner jag mig när jag hör.

Idag träffade jag nya psykologen på MVC för första gången. Min bästa psykolog K har ju gått i pension och jag trodde att det skulle innebära slutet av min "psykologtid".

Nya psykologen M överraskade mig positivt.

Jag misstänkte att jag skulle ha svårt att anförtro mig för någon ny.

Det är ju inte lite jag har i bagaget.

Men det var inte svårt.

Hon förmedlade trygghet.

det finns människor...

Det känns som om alla "sjukor" bara avlöser varandra hela tiden. För tillfället dras vi med en dunderförkylning, jag och Eira.

E är "som vanligt" rasslig i luftvägarna.

Och precis som jag under en tid dragits med en "ensam-känsla" kommer ett paket på posten som faktiskt rör mig till tårar.

Es "gammelmoffa" (moffa Idas mamma), som för övrigt funnits i min närhet nästan hela mitt liv, har stickat ett par helt underbara vantar.

E blev alldeles till sig "-Aaaantar. Eeeeeias aaaaaaantar." Hon har till och med sovit med vantarna.

Och så fina de är.

Tusen miljoner Tack!

ordning på torpet

Pjuh, äntligen verkar det som om det kan bli någon ordning med alla kläder som inväntats.

Overallen och regnstället från Ellos kom här om dagen. De är verkligen fina och sitter bra.

Det fleecefodrade regnstället är också redo. Snygga tillsammans trots att de egentligen inte hör ihop.

Skönt med hängslen på byxorna också, vilket jag haft svårt att hitta här i stan.

Ja, jag är verkligen nöjd med allt - riktiga fynd!

Skorna kom idag och de är väl de enda jag inte känner mig överväldigande förtjust över.

De var modell äldre (äldre), vilket kanske inte framgick direkt i annonsen. Iallfall så är de i fint skick så jag hoppas att de håller tossingarna varma, det är ju trots allt det de är till för.

Snälla Agni påminde mig om Barnshopen , i Västerås, som säljer nya och begagnade barnartiklar. Kanske får det bli en tur förbi där om tid finns nästa vecka.

såhär i kärleksdagar

Tänk att det kan finnas en sådan stark saknad efter sådant som inte ens funnits. Med Troy saknar jag allt vi inte fick. All stulen tid är mig saknad och allt det vi skulle ha upplevt värker i mig. Sådant som inte finns, men som skulle ha funnits.

Jag skulle inte påstå att jag är uppvuxen utan kärlek. Inte alls. Men i flera avseenden och i långa perioder var kärleken inte villkorslös. Jag är dessutom uppvuxen som föräldrarlös. Inte utan vuxen tillsyn. Men utan en mamma. Utan en pappa. Jag sörjer inte längre det faktum att de inte funnits där i fysisk form. Men såhär i vuxen ålder känner jag ändå en saknad. En saknad av någon som älskar mig, sådär villkorslöst som bara föräldrar gör. För även vuxna barn behöver någon som bryr sig.

Och missförstå mig inte. Jag har en mängd människor som verkligen bryr sig om mig och som jag bryr mig om, men några föräldrar har jag inte. Inte någon som bryr sig sådär enkom om mig, för att jag är deras. Inte vet jag. Jag kan omöjligt säga hur det känns att ha ett sådant band till en annan vuxen. Men jag vet vad jag vill ge till min dotter. Det är en känsla av saknad. Sådant som inte finns, men som skulle ha funnits.

Återigen. Jag hyser en stor tacksamhet över allt jag har i mitt liv och vad jag under livets gång åstadkommit.

i stort och smått

...för alla tips och råd jag får från er. I stort och smått. Tack!

Halsbrännan är på besök igen. Efter ett par dagars ihärdigt brännande sist så blev det faktiskt bättre. Men nu har det varit besvärligt ett par dagar igen, så idag inhandlades Gaviscon - hoppas det hjälper!

inte mer idag än andra dagar

Alla hjärtans dag. Som egentligen är som vilken annan dag som helst. Jag älskar mer och mer för varje dag, men inte mer idag, bara för att.

Jag är tacksam för allt fint jag har i mitt liv. För alla jag älskar och alla jag har den stora lyckan att vara älskad av.

När N kom hem överraskade han mig med både blommor och gott. Det är inte ofta vi uppvaktar varandra på sådana här vis och jag blev både rörd och glad, förstås.

Som alltid brinner ett ljus för vår älskade lille hjärtepojk. Idag, liksom alla andra dagar, finns han i våra tankar. Så saknad, så älskad.

"åh nej, mamma"

Efter gårdagens resa (4 timmar i bil för 5 minuters tittande på bil). Kände vi att dagens aktiviteter fick hållas på hemmaplan.

Och E var den som styrde, vilket innebär alla "hemmasysslor". Hon älskar att diska, laga mat och sortera tvätt. Jag är tämligen säker på att hon varken ärvt den passionen från sin mor eller far.

Den lilla har i dagarna också kommit upp med ett nytt "uttryck". Allt avslutas för tillfället med mamma.

"Tack tack, mamma".

"Hejdå, mamma."

"Sing, sing, mamma." (Farfar säger alltid Tjing tjing)

"Titta häe, mamma."

Och så vidare...

Favoriten är dock den sötaste av dem alla.

Ett tag har hon använt "Åh, nej" flitigt och när hon nu lägger detta tillsammans;

"Åh nej, mamma" är det svårt att hålla smilbanden nere.

Älskade!

På eftermiddagen fick vi besök av famorn och farfarn och då passade vi på att söndagsfika.

Farmorn hade, till vår stora glädje, dessutom köpt ett par fleecefodrade regnbyxor. Tusen tack!

no pärla

Nej, någon pärla var det sannerligen inte vi mötte i staden långt bort. Det var rost längs med skärmar och hela "nederkanterna". Dessutom luktade det mycket suspekt och klädseln var täckt av djurhår.
Inte för att bilens skick i slutändan spelade någon roll då det, när vi ändå bestämt oss för att provköra, ändå kom ut ett par som satte sig i bilen och körde iväg. Såld alltså.

Nåväl.
Ingen bil denna gång. Hoppas vi springer på en riktig pärla snart!

tåggodis

Godis, tända ljus och På spåret. Hej helg!

"mammvete"

Ibland kommer det dåliga "mammvetet" över mig. När det gäller Eira är det oftast i samband med förskolelämningar. Det värker i magen att se hennes små armar sträcka sig efter mig när jag stänger dörren. Men lindras gör det när vi samma kväll myser i soffan. När jag pussar hennes mjuka kinder och borrar in mig i hennes hår.

Det dåliga "mammvetet" när det gäller Troy är svårare att lindra. För hur jag än vill kan jag aldrig gosa mjuka lockar eller känna kramiga armar runt min hals. Såhär i snötider mår jag fruktansvärt dåligt över tanken på hur mycket snö det är på graven. För hur vi än skottar fylls det bara på. Och möjligheterna att själv ta mig ut dit är obefintliga utan bil. Och även med bil är vägen dit ingen lek. Så. Mamma-samvetet hugger och jag känner mig som världens sämsta som inte ens kan hålla snöfritt på min sons grav. Det finns många fel i den meningen, jag vet. Men det är så det känns.

pulkåk

Nu när solen strålar är det lätt att glömma vilket skitväder det faktiskt var imorse. Ingen av våra vagnar var möjlig att ta sig fram i decimeterdjup snö, nej vi tog oss inte ens ut från gården. Så pulka fick det bli. Halvvägs kändes det som en mycket dum idé, för även om E var glad och nöjd höll jag på att bryta ihop. Nåväl. Fram kom vi.

PappaN som jobbade över igår hade flex att ta ut så han är i detta nu på förskolan för att hämta hem lilla liten. Längtar! Sedan tar vi helg.

En liten bil ska, om vädret tillåter, beskådas i helgen. Hoppas det är lika bra som det verkar!

check, check

Jag prickar av på listan.

Check.

Check.

Jag trodde att vi hade förberett oss ganska väl inför Eiras förskolestart - materialmässigt menar jag.

Men eftersom allt i garderoben tycks krympa har listan på saknade saker växt.

Iallafall så har nu både ny extraoverall och regnställ inhandlats.

Och igår kom fleecefodrade regnjackan från HM.

Dessutom dök ett par Kavatskor upp på tradera här om dagen (verkligen i rättan tid) och jag lyckades buda hem dem dessutom.

Nu hoppas vi att de passar.

Saknas gör nu ett par fleecefodrade regnbyxor, men farmorn har lovat att kolla när hon åker på "minisemester".

Det kanske ser ut som att vi ääälskar rosa...Hihi.

Det är faktiskt ren tillfällighet att alla ytterkläder blev i rosa/lila.

E använder inte alls ofta rosa kläder, även om jag tycker att det är fint. :-)

Es favoriter

Oh, längsta dagen på länge till ända.

Jag lämnade E på förskolan före frukost imorse, för första gången. Sedan bar det av till V-ås för min del. Vi hade handledarseminarie för C-uppsatsen.

Eftersom jag skulle gå heldag och N som vanligt jobbar till sen eftermiddag hämtade snälla farmor E efter lunch. E fick sedan tillbringa eftermiddagen med farmor och farfar, vilket givetvis inte var lilla liten emot.

Hon avgudar sin farmor och farfar.

Att dansa i deras famn är en favorit.

för att vara sant

Det är något som vill fram. Jag vet bara inte vad. En huvudvärk vittnar om att något trycker i mina tankar, men det når aldrig fram till medvetandet.

Jag har ont i kroppen. En inre oro. Bebis sparkar - du lever. Jag är bara så rädd att allt är för bra för att vara sant.

Om och om igen tänker jag ofullständiga tankar. Jag är rädd att de, om jag tänker dem fullt ut, kanske inträffar.

De finns där.

gnällvarning

Jag trodde att foglossningen skulle avta lite i det onda när den hektiska praktiken var över. Men icke!

Vad jag inte visste/tänkte på då var;

• Att jag gående hämtar och lämnar E på förskolan. Alltå, promenader x 4 ca 20-30min.
• Inklusive på- och avklädning av mer eller mindre vilt barn.
• Att promenaderna oftast tar mycket längre tid eftersom vädrets makter hittills inte riktigt varit på min sida.
• För det är varken lätt att gå på glashalt snöslask eller nyfallen moddsnö. Än mindre lätt att dessutom dra/skjuta vagnen.
• Och väl hemma bidrar inte det frenetiskt skrivandet vid datorn (på hård oergonomisk stol) till någon bättring.

Så vad är slutsatsen?
Ja, vintern lär vi inte rå på.
Vi måste ha en pendlingsbil.
Yep.
Måste!

gråt efter mamma

Att E växer mycket för tillfället är en underdrift. För ett par veckor sedan rensade jag ur halva hennes garderob. Kanske var det för mycket att hoppas på att kunna ha samma overall hela vintern. Vintern som ju varit/är oooooändligt lång.
Iallafall så är det bara att inse att vi behöver en ny. Overallen är beställd. Det svåraste är dock skor. Kavatskorna som varit helt toppen börjar bli trånga med sockor. Och sockor är ju verkligen ett måste på förskolan där de är ute så mycket. Kruxet är att det känns lite dyrt att köpa ett par sprillans nya vinterskor. Hur länge kommer hon kunna ha dem? Inte i höst iallafall. Men vad gör man? Vi har testat alla de möjliga skor. Men kavat är de (enda) som sitter. Ujj, ujj. Svårt.

Så, idag grät E för första gången när jag lämnade henne på förskolan. Visserligen var det nog till stor del "sympatigråt" med en annan flicka som grät efter sin mamma. Men ändå. Jag hade så ont i magen när jag lämnade henne ropandes efter mig. Jag ringde förskolan efter en timme och gråten hade gått över så fort de kommit ut. Och när jag väl kom för att hämta så var det en strålande glad liten tjej som mötte mig med sträckta armar. "Mamma. Häääta (Hämta). Mamma. Aaagn. Mamma. Loool loool (overall)."
Lycka är att vara med dig, älskade lilla vän.

vrålåk

Näe, någon flitig uppdatering under helgen kan då ingen anklaga mig för. ;-)

Men trevligt har vi haft.





Lördagen tillbringade vi med kalas. Jag hade hoppats på att stå för den mesta delen gällande bakning. Men det slutade med äpple/kanelmuffins och mjuk chokladkaka. Tårtan fick bli köpe. Bakning är verkligen inte min grej.



En lycklig Eira fick smaka smet. Mmmm.

Idag bar det av till Uppsala. Impuls eller inte. Vi kom hem en vagn rikare iallafall.

En syskonvagn finns nu redo.

Wow.

Det är faktiskt det första som inhandlats till lilla syskon.

Och smart är att den också går att använda som enkelvagn så tills miraklet föds får den fungera som "bilvagn".

Vagnen fick MVG av E som tillbringat hela kvällen med att klättra ur och i. Och "Myyyyysa".

"Dos och Mu" (snuttarna som tidigare hetat "Goooos" och "Nutte") har varit givna kompisar och de verkar ha godkänt nya vrålåket de med. ;-)

egen vilja minsann

Det tar på krafterna att vara på förskolan. Trots 1 timmes sömn på fm har den lilla nu slocknat i vagnen, i väntan på bästa C med dotter. E hade idag tydligen visat på förskolan vilken vilja hon har. Hmm. Bättre vilja än ingen alls.

Jag lyckades vara rysligt effektiv under studietid så jag tänker ta ledigt resten av dagen. Lovely!

kalas och avslöjanden

Vi har haft lite minikalas här hemma på kvällskvisten. Det "riktiga" kalaset får bli i helgen, då det kanske finns lite mer tid och ork.

Iallafall så är vi ingen tårtfamilj. Däremot är vi riktiga älskare av "Milanobitar".

Vi började morgonen med att sjunga för pappaN. Och E var alldeles exalterad över alla paket som skulle räckas fram.

Så exalterad att hon till och med avslöjade i förväg vad som fanns i paketet.

-Pappa. Pakeeet. Biiissor, tjoade hon av glädje.

Ja, byxor var det. De här snygga G-STARbrallorna fanns i ett av paketen från mig och E. Helt perfekta och pappaN är nöjd.

födelsedag

Den äldsta familjemedlemmen på "Mattisboberget" fyller år idag.

Min stora kärlek. Vad vore jag utan dig?

Stort grattis till världens bästa pappa och blivande man!

åter i vardagen

Äntligen är vi tillbaka till vardagen. E har gjort sin första dag på förskolan - utan mig och N - och det hade gått ok. Iallafall med tanke på att hon inte varit där på nästan två veckor.

Jag fick också en hel del gjort och det känns skönt att vi än så länge ligger bra till. Det är ingen direkt stress att skriva.

Imorgon fyller vår älskade N år. Jag och en sovande E gjorde stan på eftermiddagen och lyckades hitta några paket. Jag hoppas att han blir nöjd. Eller, jag är ganska säker på att han blir det faktiskt. ;-)

Förresten, alla ni med erfarenhet av halsbränna. Vad har ni tagit emot det? Stod på apoteket idag, men det finns ju hur mycket som helst att välja på. Det enda jag vägrar är brustabletter, så det är inget alternativ. Har ni några förslag?

awards

För en tid sedan fick jag två fina utmärkelser av fina bloggerskorna Annica och Maria.

Det är verkligen en ära att ni tänkte på mig och att ni tycker att det jag skriver betyder något. Tack fina Ni!

Tre frågor ska besvaras och sedan ska priset skickas vidare.

Mina tre favoritsysslor/intressen:

(Förutom att umgås med familj och vänner)

1. Scrapbooking

Även om jag vill mer än jag hinner/orkar, så är planen att även "lilla mirakel" ska få en egen bok.

2. Dans

I de flesta former. De senaste åren (oj, vad länge), har det dock varit på åskådarplats.

3. Böcker/Film

Ja, i bokläsning är jag periodare. Men jag älskar att läsa. Att låta mig slukas in i en annan värld.

Detsamma med filmer.

Då jag faktiskt fått "Beautiful Blogger" tidigare väljer jag att anta utmaningen för "Cherry on top award".

Här kan ni dock läsa om tidigare awarden.

Och det är svårt att nominera vidare. Det är så många som förtjänar båda dessa awards.

Så jag utmanar er alla som läser att ta åt er av dem och sprida dem vidare!



fyra av fem

Så var ännu en dag till ända. Det är inte det lättaste att försöka få något i pluggväg när man är isolerad hemma. Inte heller med en överenergisk lilla liten bredvid sig. Pluggandet har skett i etapper medan den lilla sov. Kort men effektivt.

Efter många om och men fick jag också hem mina tentor idag. Jag lyckades kamma hem 4 G. Och därmed också mitt livs första U. Hiskeligt! Jag trodde jag skulle svimma av ett tag när jag såg betyget. Det är en sak att inte förvänta sig ett G. Men att sedan inte få det är en annan. Att det sedan var i den kursen som jag tycker mig att störst kompetens i gör inte saken bättre. Men men. Nu när tentan är hemma igen ska jag gå igenom kommentarerna (de få som var) och försöka förstå vad jag ska utveckla. Lite märkligt känns det att jag i denna kurs fick VG av lärarna i E-tuna. Det är ett stort hopp ned till U. Kan det verkligen skilja så mycket? Nåväl. 4/5 är inte fy skam med tanke på tidspressen. Jag är nöjd.