avslöjande

Jag kan inte annat skratta. Min äldsta dotter kan verkligen inte hålla hemlisar.
På fredag fyller pappaN år. Idag när de stod och borstade tänderna sa hon helt utan förvarning;

-Pappa, du ska få ett par hörlurar i födelsedagspresent. Dom är vita.

Haha, ja inte blir det mycket överraskningar allt. Redan förra året var hon riktig liten skvallerbytta.

Nu sover hon efter att få stigande temp mot kvällningen, 38.6 grader och frossa. Lite ipren och nu hoppas jag att hon får sova inatt.

varm i hjärtat

Det finns inget som gör mig så varm i hjärtat som när människor vågar prata med mig om Troy.

Jag tror att de flesta föräldrar gillar att prata om sina barn.

Om flickorna blir det oftast prat, helt självklart eftersom det är de som finns med mig här.

Och tyvärr kan jag ibland känna ett ilande tystnad när jag berättar om pojken i himlen.

Just därför blir jag så varm inombords när någon tar kontakt och berättar att just min pojk satt spår i minnet.

Så var det idag.

Och kom gärna tillbaka imorgon, kära vänner.

Då kommer det finnas en finfin överraskning här på bloggen.

dalahem

Hem ljuva hem. Typ.

Hemma väntade alla tvättsäckarna som jag skulle tagit reda på i söndags, så det var en djup suck inombords när jag steg innanför dörren igår. Men. Hemma är ändå alltid bäst.

Båda tjejerna sover (även Eira som inte brukar sova middag, men hon somnade på hallgolvet medan jag la Disa och då hade jag inte hjärta att väcka henne så jag bar henne till sängen).

Jag pustar ut en stund efter att ha röjt i köket. Känner mig helt slut. Som jag brukar efter kramp. På sjukhuset blir det inte mycket sömn. Dels för att D har svårt att komma till ro, dels för att vi delar smal sjukhussäng och dels för att det är övervakning och det kommer någon och tittar till var och varannan timme. 3-4 timmar kan jag ha lyckats skramla ihop i sömnväg. Inatt fick jag nog runt 2. När D än en gång tjoade fick N ta över och jag flyttade ut till soffan. Sedan sov jag i ett till 6.40. Välbehövligt.

På förmiddagen tittade Ida förbi innan hon begav sig hemåt. Så skönt att få kramas. Min fina vän! Trots att hon själv går i ledsamheter har hon alltid en kram och varma ord över.

hopp

Vi åker snart hem igen. Kära svärmor och Eira kommer och hämtar oss. Älskade Eira, det värker i hjärtat för alla de gånger jag varit tvungen att lämna.

Disa är piggare idag, men förkyld. Vi behöver iallafall inte stanna kvar. Men! Igår på Facebook skrev två av mina vänner (oberoende) och frågade om det var taget b12 på D eftersom de hade erfarenhet av b12brist och kramper. Så idag frågade jag läkaren och gissa vad? Det är ett 50tal (säkert fler) prover tagna men INTE b12. Så nu väcktes det en strimma hopp. Tänk om det är så "enkelt" åtgärdat?! Jag försöker att inte sätta all min tro (med risk för besvikelse), men det här är iallafall ett steg i någon riktning!

allt vi kan få

På förmiddagen packade vi ihop familjen och matsäck för en härlig utomhusdag i pulkabacken. E njöt verkligen av snabba åk och skogsklättring.
Och bara att få äta utomhus...



D vaknade upp förkyld imorse, men var ändå pigg och glad satt hon med ute i backen. Men när vi samlat ihop oss och satt oss i bilen kom kramperna. Vi stannade till på en skogsväg och i 18 långa minuter stod vi och väntade ut eländet. Hur länge hon krampat innan jag såg det vet vi inte. Denna var värst i ordningen. Vi fick möta upp ambulansen och sedan for vi vidare till Falun. Och ja. Nu ligger vi här under lampan. Igen.




Jag vet inte var och hur jag står men jag tror att vi behöver alla böner vi kan få.

tåtitt

Jag älskar utsikten av en liten fot som kikar ut genom spjälorna. Nu har det visserligen varit fullt ös i våran säng sedan en stund tillbaka.

Jag känner mig redigt besviken på kroppen då jag slog upp mina gröna med tjock och ond hals. Hoppas verkligen det inte utvecklas till något mer.

Vi ska vakna till lite och sedan packa ihop för en åka-pulka-dag.

Hoppas Ni får en fin söndag!

tankar på annat håll

Idag finns mina tankar hos en annan av mina vänner och hennes familj.




Det har varit en tung vecka för flera av mina nära och jag hoppas och önskar att ni vet att jag finns här. Även om jag inte kan finnas fysiskt närvarande så är jag med er! Fina Ni!

reafynd

Vi gick förbi Åhléns på väg från öppis och sprang på halva reapriset på leksaker. E valde ett paket nalle puh-duplo. Nu leker vi sjukhus. Puh har brutit benet och behöver åka ambulans.







Snart kommer äntligen pappaN hem. Det känns som om det varit en lååång vecka!

under spets och djungelapor

Jag har tillbringat kvällens sena timmar med att pyssla ihop pekboken om Troy som jag vann för någon månad sedan från lookibooki.

Det är inte så ofta jag tittar igenom alla foton.

Jag har i ärlighetens namn inte gjort det så många gånger.

Mest för att det gör så ont.

Jag skulle vilja. Gå igenom. Tänka tillbaka. Berätta för någon. Minnas.

Orkar inte själv.

På fotot ovan bäddar jag om liten, redan död, pojke.

Kall liten kropp under spets och djungelapor.

Fel, fel, fel.

På alla sätt och vis.

Herregud, jag saknar så intensivt den lilla människan.

Än idag. 3½ år senare.

Saknaden är så stark.

på väg tillbaka?

Jag är ju som bekant lite smått barnvagnsfreak och om jag varit gjord av pengar hade jag nog gärna haft ett fullt garage av kärror. Just nu använder vi Phil&Teds Vibe mest (som jag visserligen inte gillar speciellt mycket), men när det är mindre snö är Emmaljunga Nitro city med ståbräda favoriten.
Iallafall, jag gillar lite enklare lättstyrda vagnar. Så kallade cityvagnar. Därför tyckte jag det var lite lustigt när vi var i Köpenhamn '09 och näst intill ALLA hade barnvagnar med STORA hjul. Lite ovant mot här hemma.
Så fick jag syn på en annons från Barnens hus idag. Och nu är jag inte så insatt i Teutonias vagnar - deras "Élégance" kanske har haft dessa stora hjul som tillval länge och jag vet ju att tillexempel märket "Inglesina" har mer klassiska modeller med stora hjul. Men vad tror ni, är "stora hjul" på väg tillbaka? Är det redan tillbaka (bara att det inte nått fram hit? Ja till vår lilla stad tar det ofta väääldigt lång tid innan det når.)?

Köpenhamn '09

Inglesina (Bild)

piggelin

Sjusoveriet är över. Mina barn har verkligen varit morgontrötta och vi har legat och dragit oss till niotiden om morgnarna. Fast. Den senaste veckan är sju nya nio. Betydligt tidigare (om än inte extremtidigt). D är piggast och klättrar hejvilt, helst i mitt ansikte.

Nåja, dagen blir ju längre iallafall. D har redan sovit en stund (annars brukar hon inte ens ha somnat nu).

Det yr några mjuka flingor i luften. Jag hoppas på liknande väder i helgen. Då ska vi nog åka till stora pulkabacken.

Idag ska jag äntligen träffa psykologM. Det finns en hel del katastroftankar som behöver ut ur mitt huvud.

Nu ska jag ta tag i studievägledarringandet. Hoppas Ni har en fin dag!


- Mobilbloggen

kollektionssläpp

Idag släppte me&i sin vårkollektion (tur jag har mammorna på öppis så att inte inte sådana viktigheter missas!). Det är som det brukar vara. Det var en hel del fint, men en del som jag behöver "känna" lite på. Jag gillade cirkustemat iallafall men saknade CB, gillades hennes touch.

Några favoriter är iallafall...

(bilder)

kallt

Öppistime idag igen - Dropinsång med många av kompisarna. Eira hade dock myror i brallan och hade lite svårt att sitta still, men kul var det iallafall.

Efteråt tog vi en prommis till F&F där E fick leka av sig lite i snön. Skottning är skoj (bådar gott inför husdrömmar).
Vi åkte lite kälke i backen och gick sedan in för att dricka lite varm choklad. E hade haft alldeles för tunna kläder och var alldeles kall.

Tur för oss, för nu blir vi bjudna på middag också. Fisk i ugn. Mumma!

för dig som för mig

Karantän över för denna gång. Tänk om vi skulle kunna hålla oss friska, på benen lite längre denna gång. Vi traskade ner till öppis på rytmik efter lunch. Trevligt som vanligt. Eira ville nog egentligen ha lite mer lekengagemang av mig än vad jag orkade idag. Öppis blir liksom också mitt andningshål i vardagen. Idag fick gjorde dock det dåliga "mammvetet" sig påmind när jag lyssnade för dåligt.

Jag finner inte riktigt orden här emellan. Så jag avrundar.

Mina tankar finns ikväll hos en av mina bästa vänner som tagit ett viktigt och svårt beslut. Underbara Du. Jag finns här. Som du funnits för mig.

Musik är bomull för onda sår. N presenterade denna för mig här om dagen. Jag älskar.

poppisar

På polarn o. pyret har det kommit in nya vårkläder. Å, så mycket fint. Jag hittade förstås genast favoriter som jag önskar åt tjejerna. Mmm.

(Bilder)

karantän

Dagen har tillbringats i karantän. Det har inte ännu passerat 48 timmar så vi har varit på hemmaplan (jättejättetråkigt att missa matlagningen på öppis - igen!).

E har varit lite uttråkad så kreativiteten har verkligen satts på prov.

Vi startade med lite degning iallafall och eftersom det inte blev någon snögubbe utomhus

byggde vi en i lera.

Annars passade dagen bra för att göra några storkok till D.

Det är ju en kräsen liten dam som inte alls äter allt som serveras.

Hon och E skiljer sig milsvidder åt i det här avseendet.

Idag gjorde jag äpple/päronpuré iallafall och med lite kanel i lyckades det slinka ned en sked eller två(eller till och med tre & fyra).

En påminnelse till mig själv är att ringa högskolan imorgon och påanmäla mig inför medicintrean som går i maj. Tänk. Det är inte allt för lång tid dit. Förhoppningsvis räcker dagarna till att vara hemma under sommaren iallafall.

smittor

Jag hatar magsjuka. Ja de som känner mig vet att jag har i det närmsta fobi för kräkor. Därför hoppas jag att det här är över nu.

Jag hade en vända inatt men har mått kymigt hela dagen. E har varit piggelin.
Blä! Tänk att man aldrig går säker från smitta. Jag önskar att alla förstod vikten av att stanna hemma när man är/varit sjuk, tills smittorisken är över.

Jag vet de som beger sig ut i köpcentrum med smitta, själva eller med smittade barn. Men utan tanke på vilka konsekvenser det kan få. (Jag vet att man i vissa undantagsfall är så illa tvungen att ge sig ut.)

Vi blir hemma iaf, tills vi med säkerhet vet att det inte bryter ut på någon annan. N är i det närmsta immun, blir nästan aldrig sjuk, men för D finns fortfarande en risk.

sjuka stugan

Dockan Mimmi blir ompysslad i sjukstugan. Ja och däremellan är det sjukstuga på riktigt. Imorse började E kräkas och har så fortsatt under dagen. Hon har varit pigg mellan varven och nu mot kvällen har hon iaf fått behålla vätskeersättning. Jag törs inte hoppas på att vi andra klarar oss. Men jag ÖNSKAR verkligen att D slipper.

Så jag hoppas att Ni har en smula mysigare lördagskväll.

i'm still me

Dag till ända. Trött är bara förnamnet. Det känns som om det är något som saknas i min kropp. Energin är puts väck.
Jag ser fram emot imorgon kväll, då jag ska rymma från kvällsbestyr en stund på promenad med fina M. Vi sågs förresten idag. Äntligen, efter alla sjukor, högtider och vändor. Stortjejerna fick busa i is(lek)parken och småttingarna slumrade. Eller ja, E iallafall. Disa vill ju som oftast vara med där det händer. Så hon satt på min arm tills hon inte orkade längre.
På eftermiddagen var det BVCbesök. Det blev väl liksom mer så att jag uppdaterade dem. Jag vet inte om det gav oss så mycket. Synd att det känns som löpande-band-metoden. Jag hade tusen frågor och hann knappt ställa någon. Jag kände hur det brådskade och vi drog till och med över tiden med en minut. Hela 16 minuter blev det, undrar hur mycket som hinner snappas upp egentligen. Är det bara för protokollet?

Disa har ätit sin medicin i en vecka imorgon. Ikväll gick vi upp på standarddosen. Än så länge har vi inte sett några direkta biverkningar. Ingen större trötthet (vilket i Disas fall annars skulle vara bra eftersom hon inte sover så mycket...) eller oro. Jag hoppas så innerligt att det här ger oss en krampfri liten tjej. Önskar. Önskar!

 

Jag är så fylld av kärlek till alla er som funnits vid vår sida under den senaste tidens prövningar. Några få av er har funnits där jämt. Några har visat sig vara starka klippor att luta sig mot, som vi inte visste att vi hade. Och som vanligt, när vindarna blåser för hårt, har flera också fallit dän. I'm still me. Och även om jag uppdaterar mig här så behöver jag också närhet. Vänskap, öga mot öga.

återfunnen matglädje?

Såhär smaskigt såg det ut här om dagen när vi åt. Jag undrar varför vi har så lätt att fastna i samma gamla vanliga vardagsmat när vi ibland får till sådana smaskigheter. Det här är definitivt värt att ätas igen. Mums! Idag hade vi den stora lyckan att bli bjudna på mat hos F&F. Helstekt kotlett och rotfruktsgratäng. Åh. Jag känner suget i magen bara jag tänker på maten. Så gott det var. Jag har återfått matglädjen. Snart är vi på't igen.

Vi hade en trevlig stund på öppis. Eira var äldst. Men?! Min lilla tjej. När blev du så stor? Disa älskade allt. Hon studsade upp och ned. Spelade och sjöng små trudelutter. Imorgon ska vi ääääntligen ses med våra fina vänner. M&A&E. Å vad vi har saknat dem!

Hoppsan, lilla loppan. Storasysters säng är perfekt att resa sig mot.

beslut

Så. Nu har jag ringt Eiras förskola och meddelat att hon inte kommer tillbaka. Iallafall inte till Norrgården. Nästa gång blir det till "storbarn".

Efter många långa vakna nätter är det detta som känns bäst. Jag kan inte förmå mig att lämna bort Eira medan jag går hem. Särskilt som vi, i och med alla sjukhusbesök, varit ifrån varandra ändå. Och alla infektioner. Det känns överdrivet vanskligt att utsätta Disa för allt Eira skulle få med sig hem. Det kommer en dag då både jag och N ska arbeta, då vi inte har några val. Då blir förskolan toppen. Men nu ska jag njuta av Vår tid hemma.

Och äntligen ska vi gå till öppis. Om en liten stund bär det av på rytmik. Kul!

trekantsgubben farmor

Målarfärger är roligast just nu enligt Eira. Helst vill hon att vi ska måla tillsammans och hitta på sagor. Igår målade vi en trekantsgubbe som hette farmor. Till exempel.

Vi hade sett fram emot dagen idag men sjukdom ställde till det helt. Inte vi denna gång dock. Matlagningen blev inställd pga sjuk ledare och lekdejt med vännerna skjuts upp eftersom stortjejen blivit förkyld. Usch vilken tråkig säsong det här är. Egentligen skulle jag vilja låsa in oss så vi slipper alla smittor. Men bara tanken på det får mig att klättra på väggarna. Och då lider jag med Eira som inte träffat kompisar på flera veckor... Hoppas på lite rytmik imorgon iallafall.

7 månader

7 månader.

Närmre ett år än födelsen.

Du är så tapper min lilla älskling. ¨

Så mycket du gått igenom redan.

Så mycket ont. Så mycket hemskt.

Om jag bara kunde skulle jag ta allt.

7 månader.

Du börjar ta för dig.

Vet vad du vill.

Även om du lika ofta vill vara i famnen.

Nära nära. Gosa och busa.

Lilla älskade Disa.

Jag önskar dig Allt gott!

maktlöshet och stora ord

Det finns för många ord i mitt huvud. Som snurrar runt och tar plats. Så pass mycket att jag inte riktigt får till allt praktiskt. Måste hämta saker, flera gånger om. Glömmer. Måste gå tillbaka. Igen. Vad var det nu jag skulle hämta?

Det har varit tunga dagar. Tunga veckor. Tunga månader. Obefintligt med sömn. Mardrömslika stunder.

Nu är vi hemma. Tyvärr har lugnet inte riktigt lagt sig än. Om det nu någonsin gör det.

Vi har inte fått svar på alla prover än. EEG såg fint ut, liksom de provsvar som ändock kommit. Läkarna tror inte att det kommer att synas något konstigt alls på något de testat. Ändå kommer de. Kramperna. Här om dagen värre än någonsin. Jag känner mig så maktlös.

Vi har därför börjat medicinera, mot epilepsi. Det är en lång behandling. Som säkerligen sträcker sig över år. Både läkarna och vi har förhoppningar (såklart) om att det ska växa bort. Att det handlar om att hon har en låg kramptröskel, som med mognad av hjärnan (och med skydd av medicinering) ska ska stärkas så att vi slipper monstren.

Kramperna är inte farliga i sig. Men själva krampandet förlamar oss som familj.  Ett magont. En konstant oro. Disa är inte känslig för infektioner i sig. Men om hon får en infektion innebär det att hon kan få feber vilket med stor sannolikhet leder till att hon krampar. Det isolerar oss en del. Särskilt såhär i förkylningstider. Storasyster leker att dockorna krampar. Tar fram sprutor och säger -"Såja, ingen fara. Krampen är snart över." Men som också med oro i rösten säger -"Mamma, Disa ska inte krampa igen va?" Eira som emellanåt har varit arg på mig. Jag har varit borta mycket. Försvunnit hastigt. Det gör mig ont.

Disa är en glad tjej. Pigg och alert, som alltid vill vara där det händer. På sjukhuset lärde hon sig att häva sig upp mot saker. Sjukhusspjälsängen var perfekt för det. Tidigare har hon hävt sig upp på saker liggande eller upp på knä från sittande. Men nu kom hon hela vägen upp. Älskade lilla mumlan.

(Psst. Om ni kollar på klippet, stäng av eller sänk ljudet. Min röst är fjantigt jobbig att höra. Och fråga mig inte varför jag upprepar allt. I do it all the time. Och ja, jag vet att jag missat själva "målet", men den är rätt gullig. Ändå. Därför får ni se den.)

hatar död

Det blev en mycket tuff natt med sisådär två timmars sömn. Prover tagna och på fm gjordes lumbalpunktionen. När den var över föll jag ihop i en liten pöl. Usch så tufft. Min duktiga lilla älskling.

Men så finner man styrka någonstans och lyckas se allt det relativa. I rummet vi låg förut har ett barn precis dött. Jag lider så oerhört med hela familjen.

Jag kan inte nog tacka för att mina små flickor lever. Jag hatar död. Hatar!

nu är vi där

På plats.

Jag misstänkte själv att D skulle sova på EEG, men eftersom det inte stod ngt i kallelsen och vi inte skulle läggas in förrän efteråt slumrade D en stund i bilen på väg upp. Vilket resulterade i en mycket svettig stund för mig att försöka söva en hysteriskt pigg tjej. Till slut gick det och registreringen blev fin, ovanligt fin sa hon. Imorgon kommer svaret. Nackdelen med att ha långt hår är definitivt vid EEG. Men D tyckte att det var rätt ok ändå, trots trassel.

Nu är vi på plats. Imorgon ska en hel del prover tas, fastande (få se hur poppis jag är i natt...) och lumbalpunktion någon gång under dagen. Tydligen utan sövning, vilket gör mig lite nervös. Usch, allt är pest eller kolera hela tiden.

Jag saknar redan Eira men intalar mig att hon inte hinner sakna mig.

Nu, lite kaffe.

packat och lyssnat



Barnens kulor från granen.

Idag åkte julen ut.

Det känns som om den aldrig riktigt hann in.

Vi var ju inlagda på sjukhuset i november vilket följdes av flera, flera veckors sjukor.

Och sedan blev vi inlagda igen.

Nu kändes det som om vi var tvungna att packa ihop eftersom jag och D blir inlagda imorgon igen.

Imorgon är det dags för utredning av alla de kramper som min minsta lilla älskling dras med allt för ofta.

Än så länge vet jag inte helt vad som ska göras. Mer än att vi börjar med ett EEG när vi kommer.

Jag vet inte om vad som skulle kännas bäst/värst.

Att de hittar någon orsak. Eller att de inte gör det.

Vi har packat för att vara borta några dygn, jag skulle gissa på tre.

Det känns jobbigt att vara ifrån Eira.

Jag har försökt att berätta. Men jag vet inte om hon helt förstår.

Jag vill ju bara inte att hon ska känna att jag överger henne.

Jag, om någon, vet hur känslor av övergivenhet kan sätta livslånga spår.

Det är tur att vi har telefoner. Och det är tur att jag vet att hon kommer ha det bra när jag är borta.

Jag ska ladda telefonen med ljudböcker. Det har en tendens till att bli oerhört tråkigt där på avdelningen. Fast sist delade vi rum med en trevlig tjej (som jag önskar att jag tagit namnet på), med dotter - nästintill lika gammal - som också hade krampat. Vi pratade mycket och tiden gick så mycket fortare.

Just nu lyssnar jag och N på Eldvittnet. Men jag tror att jag behöver en till.

Jag har en födelsedagspresent innestående på itunes som jag tror får bli en bok.

Bild härifrån

chmakaktus

Vi tillbringar lite tid hos faster A som fyller år imorgon. I present har hon bland annat fått en "chmakaktus" (en gurka med 25 mashmallows).

Eira hade namnsdag här om dagen (eftersom Eira inte finns i almanackan firar vi Ruth som hon också heter). Så nu myser vi framför en av hennes presenter - Nicke nyfiken, the movie.

Disas topp 3-lista (6 månader)

Topp 3 leksaker

• Trumman (eller annat som går att trumma på...)
• Köksredskap
• Eiras leksaker, av allehanda slag

Topp 3 sovställen

• Helst intill mamma
• Egna sängen
• Vagnen

Topp 3 musik

• Nu ska vi spela, spela, spela.
• Här kommer Pippi Långstrump
• Nu ska vi spela på trumman...

Topp 3 att inte gilla

• Att bli lämnad själv någonstans
• När storasyster vill ha sina saker ifred
• Att klä på sig

Topp 3 ansiktsuttryck

• Det underbara leendet på morgonen
• Rynknäsan
• "Pruttmunnen"

Topp 3 läten

• Emmemme & Pppppprrrppp
• Iiiiiiih (härmar storasysters illvrål...)
• Aouäääaouuua

Topp 3 lekar

• Mamma/Pappa äter upp mina fötter
• Kittlasramsor
• Spela instrument

Topp 3 mat

• Rotfrukter
• Gröt
• ...börjar tycka att det är ok med lite frukt och bär. LITE ok.

favoriter

"Småttingarna" i familjen har fått så fina julklappar.

Leksaker, kläder och annat som kommer till stor användning.

Av faster Angelica fick tjejerna bland annat de här fina klänningarna från Po.p.

Inte bara fina, helt underbara!

Så mjuka och sköna i materialet och vilka härliga färger.

Storfavorit!

kontrollbehov

När jag känner att jag inte har kontroll skapar jag projekt. Jag funderar och N utför.

Vi har stått still i renoverande och pysslande i hemmet, eftersom vi väntat på vårt hus.

Men eftersom det verkar dröja måste vi göra lite här hemma som får oss att trivas lite bättre.

Ett problem har varit flickornas klädförvaring (alldeles för liten). Men så fick vi nu ändan ur och inhandlade trådkorgar som vi inredde garderoben med. Nu är kläderna i ordning och i skänken, där kläderna var förut fick leksakerna plats.

Rent och snyggt, var sak på sin plats.

PappaN sysslar en del med nilbilder i arbetet och har fixat en variant så att tjejerna också ska kunna ha lite koll.

En krampväska är packad.

Och ett försök att återfå förlorad kontroll.

Krampväska, såsom BBväska.

Så att vi inte ska behöva springa runt och packa i all hast.

Igår hade vi besök av bästa moffa/gudmor Ida.

Jag fick vara bara Sandra en stund och sitta i soffan och snacka om allt av vikt och ovikt.

Idag kom fina Carro med yngsta dottern.

Snacka om jackpot. Två av mina bästa, på två dagar.

I love!

hemma igen

Vi är hemma igen efter ännu ett omtumlande dygn.

Igår kom kramperna efter dusch, så nu är det ännu ett tillfälle att oroa sig över.

Annars har det varit som tidigare. Ingen vet något om något. Med andra ord.

Nästa vecka läggs vi in för bredare utredning.

stannas upp

Den här utsikten har jag haft allt för många gånger. Inte ens två veckor gick det mellan kramperna.

Jag är så arg på skiten. Sluta beröva oss liv. För så är det. För varje gång stannas allt upp och går i något slags långsamt mode. Och jag missar dyrbar tid med E och N med D.

Jag orkar allt för mina barn, men också mina krafter tryter. Varför kan allt bara inte få vara bra?! Vi förtjänar det.

Bittert, javisst.

Jag har andra sidor också.

fyllda dagar

Jag hoppas att Ni haft och fortfarande har en fin första dag på 2012.

De blev en lite tung natt, med en mycket "tuttig" D och en mardrömmande E. Som flera gånger tidigare drömmer hon om något "Bommen", som inte ska komma och ta henne.

-Mamma, "Bommen" får inte ta mig väl. Visst?!

För första gången (faktiskt) så delade alla fyra i familjen säng längre än det vanliga morgonmyset.

Det är Ns sista dag hemma. Det blev ju lite längre "hemmatid" eftersom vi var inlagda, men imorgon är det dags för jobb igen.

Jag har lagt Es förskoleplats "vilande" så tjejligan fortsätter på hemmaplan.

Förhoppningsvis får vi en plats på matlagningen på öppis och isåfall tror jag nog vi kan lyckas fylla dagarna ändå.