Det finns inget som gör mig så varm i hjärtat som när människor vågar prata med mig om Troy.
Jag tror att de flesta föräldrar gillar att prata om sina barn.
Om flickorna blir det oftast prat, helt självklart eftersom det är de som finns med mig här.
Och tyvärr kan jag ibland känna ett ilande tystnad när jag berättar om pojken i himlen.
Just därför blir jag så varm inombords när någon tar kontakt och berättar att just min pojk satt spår i minnet.
Så var det idag.
Och kom gärna tillbaka imorgon, kära vänner.
Då kommer det finnas en finfin överraskning här på bloggen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar