påminnelse

Om det skulle vara så att någon har missat det så kan man hjälpa oss att vinna en bröllopsresa HÄR (och ja, jag vet att man kanske bör gifta sig innan man reser, men förhoppningsvis får N ändan ur om vi väl vinner resan ;-)). Ni hjälper mig ännu mer om ni också väljer att tävla.

Och tusen Tack till Alla som redan klickat!

alla barn

Det är med kärlek jag stannar till vid farmorn och farfarns fotovägg.

Där finns plats för alla barn.

Eira har nyligen kommit dit.

Deras andra barnbarn.

Det är med kärlek jag ser att båda våra barn har sin egen plats.

utflyktstarmen

Vi är inne på vecka 6 av det nya kapitlet. Jag och pappaN har tillsammans gått ned ca 13 kg. Inte illa pinkat. För mig innebär det att jag är snubblande nära mitt första mål. För pappaN innebär det att han nästan är i mål. Huruvida han kommer fortsätta lika strikt som mig är oklart, men solande klart står att det här har varit en livsomvändning för oss. Det är så mycket i våra liv som känns lättare. Vi har definitivt avgiftat våra kroppar och det känns inte ens lockande längre att försätta dem i den sörja vi tidigare varit i. Jag ska dock inte sticka under stol med att jag är vansinnigt sugen på en "Lappenglass".

.

Idag var vi sugna på att åka på utflykt. Det slutade med att vi åkte till farmorn, på andra sidan stan. Eira fick bada och vi blev bjudna på smarrig lunch. Det suger dock fortfarande i min "utflyktstarm". Men var åker man? Några förslag?

.

Jag vet att jag lovat er en film när E spelar på läpparna. Ett litet krux, när jag la in filmen i datorn, är att bakom E i sängen syns en halvnaken pappaN. Jag misstänker att jag för husfridens skull bör undvika ett publicerande av den filmen innan jag förstått mig på hur man redigerar. Alltså, är det någon som vet om man kan klippa i filmen, typ så som man kan när man använder "crop" på foton?

är det någon som känner igen?

De här gamla polarna packade vi upp hos farmorn och farfarn idag.

Jag vet inte vilka som hade roligast. Mamman och pappaN som byggde hus eller Eira som runt sig hade ett hav av roliga, färgglada prylar.

När jag var liten hade jag också duplo och det var verkligen ett kärt återseende.

midsommar'n är över

Midsommarhelgen är över. Jag känner inget särskilt för midsommar, har aldrig firats något speciellt. De flesta år har jag jobbat. De senaste tre inte, då jag varit "storgravid". Men firandet har ändå varit på "hemma-med-familjen-nivå".

Alla högtider har något moloket över sig. Det är då det blir så tydligt att världen bara har fortsatt snurra. Helt plötsligt blir vi medvetna om vad och vem som saknas.

Vi åkte till gammelgården för att se när stången restes. Eira var måttligt intresserad. Om något tittade hon med spänning på alla människor runt omkring. De dansande grodorna brydde hon sig mindre i. Vi dansade inget. Kanske nästa år.

Farfar har lovat att han ska dansa.

Nästa år.

midsommar

Trevlig midsommar

önskar

vi

Er!

hur visste dom?

Här om dagen flög ett vykort in genom postfacket. Det var från Libresse. Ett valfritt, gratis paket. Vilken gåva. Jag tänkte lite stöddigt att jag då minsann inte behövde hämta ut några skydd. Ja, någon mens hade jag inte varit i närheten av.

Det var då.

Nästa dag, som ett brev(!) på posten kommer det röda.

Hur kunde Libresse veta att tiden var inne för mig? Precis nu?

Jag förbannar Libresse.


Skämt åsido.
För mig har, under en mycket lång tid, mens inneburit ett misslyckande. Ett konkret bevis på att kroppen inte varit gravid. Därför var det med en klump i bröstet jag mottog det nya steget. Trots att jag vet att det ju är bra. Det är bra att kroppen fungerar som den ska. Det ska jag vara glad över.

Det är många olika reaktioner som jag inte varit beredd på. Jag var heller inte beredd på krampande i bröstet inför graviditeter. Andras. Sådant som jag inte får prata om. För att inte göra andra illa till mods. För inför andras graviditeter måste det väl finnas en obefläckad lycka. Annars är man missunnsam. Eller för otur med sig. Smittar?

Det är inte så att jag är missunnsam. Verkligen inte. Jag önskar alla det underbara ett barn för med sig. Men inom mig bor ett försvar. En borg som byggdes upp när Troy slutade leva. För att jag inte skulle gå under av sorg när jag såg andras runda magar eller levande barn. Ett försvar som gjorde att jag inte kände något. Blank. För att inte dö. Det är inte missunnsamhet. Det är bara överlevnadsinstinkt. Varför den är kvar? Jag som nu har ett levande, friskt barn. Jag vet inte.

Det är ju inte så att Troy är mindre borta.

Det räcker så.

bad i balja

Vi har haft en härlig utedag. Eira har för första gången badat utomhus, i balja.

Hon var dock mer intresserad av gräset nedanför, vilket i sin tur har resulterat i grässtrån i utkomster - från både det ena och andra hållet.

Igår var vi på utflykt. Det översta fotot i kollaget är från gårdagen. När vi stannade bilen första gången för lite paus fuskade jag och pappaN med varsin glass. Det var inte lika gott som vi kom ihåg. Minnet sviker. Eller så har sockerberoende lagt sig. Som tur var har ingen björn väckts.

klappa lilla magen

Så var det kväll igen och mamman i det här huset tar sig en välförtjänt paus vid datoren. Jag har varit effektiv idag. Det till trots den extremt vakna natten. E var hysteriskt ledsen och jag och N fick turas om att vandra. När pappaN kommit hem från sitt morgonjobb och jag och E kommit hem från promenaden somnade de två. De sov, sov och sov. När klockan var ett vaknade de äntligen och E hade därmed sovit över lunch. Knasigt. Jag hade dock inte hjärta att väcka dem tidigare. Jag hann under den tiden redigera och beställa massvis med foton. Nu ska här fixas... PappaN fick brått till eftermiddagsjobbet och jag och E gjorde oss, efter lunch, klara för att promenera ned till familjecentret och vår psykolog K.

Eira har de senaste dagarna gjort en rush (fånigt det låter...) i utvecklingen. Varje dag kommer hon på nya saker, stora som små. En sak som gjort mig lite extra stolt är våra sångstunder. Varje dag sjunger vi en sång som går...

"Klappa lilla magen, lilla magen
klappa lilla magen, kinden med.
Näsan kan man dra,
i, i varje dag.
Munnen spelar bra
blubb blubb blubb"

I det där sista blubbet spelar man på munnen och det har jag gjort. Hundra tusen miljoner gånger. För några dagar sedan när jag som vanligt drog med fingret mot Eiras läppar gjorde hon ljudet. Mäkta stolt mamma. Men idag kära vänner. Idag. Idag spelade Eira alldeles själv. Med fingrar, ljud och hela baletten. Jag och pappaN stångade oss sprickfärdiga av stolthet. Ljuvliga lilla hjärtegryn.

Jag har fångat det på film och om jag någon gång får in den här på bloggen så lovar jag att ni ska få se. :-)

nya marker

Varje morgon (ja förutom de enstaka dagar då pappaN är hemma), stiger vi upp 06.30. Eira är pigg då och tjoar glatt. Hennes tjoande är verkligen livstjut, det är som om hon välkomnar varje ny morgon. Alltid med ett leende.

Efter morgonrutiner med ny blöja och tidig frukost drar vi på kläder utanpå pyjamasen och beger oss ut på promenad. Under de senaste månaderna har vi gått samma vända. Dag ut och dag in.

Och det är lustigt det där.

Oftast är det samma lilla skara människor som är ute den tiden. Vi möts på ungefär samma ställe varje morgon. I början gick vi bara obemärkt förbi varandra. Några möten till och vi började växla blickar som växte till ett litet hej. Kanske, på sin höjd, ett litet leende.

Och så bytte vi rutt. Jag ville se något nytt. Nya träd. Andra stenar. Eira verkade uppskatta det. Hon far från sida till sida i vagnen. Armarna utsträckta som för att hälsa på varje nytt litet föremål. Det är spännande, även om jag kan känna mig lite ensam i nya marker. Inga motionerande vänner.

Men så händer det.

Helt plötsligt ser jag på avstånd en silhuett jag känner igen. Gångstilen. Kläderna. Ja, jag känner inte människan. Jag vet inte alls vem det är. Men det är min promenadkompis. Vi som i vanliga fall brukar mötas i backen. Hon har också bytt rutt. Vi morsar på varandra. Storleende. Som om vi skulle ha känt varandra hela livet.

Märkligt.

Och jag känner mig genast lite mindre ensam.

fixardagen och kvällsprojekt

När pappaN är hemma har Eira en tendens att sova lite längre om morgnarna. Trevligt. Mindre trevligt att jag vaknar samma gamla vanliga tid. Sovmorgon skulle ju inte vara helt fel.

Stora fixardagen har varit idag. Vi är dock rätt duktiga på att dra igång alla projekt kvällstid. Som nu tillexempel, då N lägger golv på balkongen. Det börjar bli rätt kallt. Jag har precis bytt gardiner i köket också. Jag fick så fina av svärmor i födelsedagspresent (som jag visserligen bytte till andra eftersom den inte var tillräckligt bred för våra fönster). Fint blev det iallafall. På tal om presenter. Det känns som om jag fyllt år flera gånger om. Jag har fått presenter var och varannan dag. Fina sådana.

Den vackra berlocken fick jag av fina Linda. Den är helt underbar och sitter självklart på mitt morsdagshalsband.

Silikonform för bakning i form av rosor. Mina ägg & baconmuffinsar har intagit en högre status (än fjuttiga vikande pappersformar). Tack svärmor och svärfar.

Ett helt gudomligt armband av min fina svägerska. Helt perfekt.

Och ja, det har varit mer än så. Av svärmor och svärfar fick jag som sagt även gardiner samt "Mosboken" (Eira hurrar). Av Angelica fick jag också en "huvudmassagerare" (pappaN kanske inte hurrar lika högt). Fina moffa Ida kom också med paket, en LYXögonskugga och fina hårspännen och min bästa Carro visste att vi saknade kylväska och hade därmed hittat den sötaste lilla väskan med tillhörande servis. Ja, paketelet i mängder alltså. Säkerligen är det fler, som jag inte har glömt men bara inte kommer på just nu. Det har varit härliga födelsedagsveckor, trots att jag inte ville fylla år.

Så, pappaN är färdig med golvet och nu väntar min del. Mattor, ljuslyktor och lite blommor. Mys!

tävling

Hos fina mamman Happily Ever After kan man nu tävla om fantastiskt fina halssmycken.

Jag är med, är du?

kärleken

Så har hela helgen gått. Kärlekens tecken. Bröllop eller inte, helgen har varit fylld av fina stunder med familjen.

~~~

I lördags var det den 19 juni. Först och främst min fina vän Ms födelsedag. Fina älskade M som i år skulle ha fyllt 26 år, men som inte blev mer än 13. Jag minns, kanske var det hennes födelsedag eller någon dag efter, att vi talade i telefon. Vi skulle börja sjuan det året och M var lite orolig över att hon skulle behöva åka rullstol. Jag lovade henne att jag skulle åka hiss med henne. Lovade. Vi pratade om skolväskor, vilken väska som var coolast när man skulle börja högstadiet. Jag och M hade haft lika skinnväskor tidigare. Det var inne med skinnväskor då. Jag saknar henne fortfarande. Kan minnas hennes doft och att hon ofta var lite kall om händerna. Fina vän.

~~~

Den nittonde innebär ännu en månadsdag. Att det är extra tungt just den här gången kanske kan bero på den annalkande årsdagen. Om en månad skulle vi ha firat tvåårskalas här hemma på berget. En liten rödhårig, busig pojke skulle med stor förtjusning sträcka fram tre små knubbiga fingrar vid frågan hur mycket han fyller. Vi skulle skratta och säga att -"Nä, sakta i backarna. Först får du fylla två minsann." Och han skulle rynka sin näsa och säga "Tjoy äta tårta och paket". Och jag och pappaN skulle titta lurigt på varandra och tänka på alla paket som fanns gömda i garderoben och säga -"Ja Troy, du ska få äta massor av tårta och du ska få många, många paket." Och han skulle nicka belåtet.

Oh, jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Jag saknar honom så att det värker i varje liten del av min kropp. Och jag längtar efter den dag han äntligen är i min famn.

Vi tittade på bröllopet. Och jag grät en liten skvätt. För jag tycker det är vackert med människor som älskar varandra. Tycka vad man tycka vill om monarkin. I kyrkan var det en kvinna som fick sin man. En man som fick sin kvinna. I första hand. Eira tittade också. Hon tyckte det var spännande med allt trumpetande.

Idag var vi på kalas. Eiras "gammelfarbror" har fyllt år och det är mysigt att träffa den större delen av släkten. Det händer några gånger varje år. Trots att vi bor i samma lilla stad blir det inte oftare. Konstigt det där. Eira var strålande vacker i sin sommarklänning med rosa rosett i håret. Man kan inte annat än smälta. Underbara lilla vän.

kvällsmys

Fredag kväll. Vips var både dagen och största delen av veckan borta. Eira är fortfarande vaken. Sisådär två timmar efter läggdags. Det gör inte så mycket. Det hör inte till vanligheterna att hon är vaken sent på kvällen och hon har visat klart och tydligt att hon snart vill sova. Till dess passar vi på att mysa. Pappamys för tillfället.

Eftermiddagen tillbringade vi hos våra fina vänner Utter-Eriksson. Det var alldeles för länge sedan vi sågs nu, men det är ju sådär med tiden som tidigare nämnt - den flyger förbi. Som vanligt hade vi massor att prata om och över en latte kan det inte bli bättre. Eira var inte på något strålande humör (det visade sig att en millimeterstor del av tanden i överkäken tittat fram) och ville mest klänga. Greta var i vanlig ordning en solstråle från början till slut! Någon kamera hann jag inte få med mig, men Frida har ett fint foto på hennes blogg. Om någon är nyfiken. ;-)

eiras rum

Igår var min fina svärmor här hela dagen och hjälpte mig med fönstret i Eiras rum. Om det är något jag avskyr, så är det att putsa fönster.

Jag blev jättenöjd över resultatet. De fina vimplarna kommer från en nyöppnad butik här i stan, Fannys lantliv, som drivs av en av mina gamla arbetskamrater. Där kommer det shoppas flitigt, vill jag lova.

Myshörnan har stått klar ett tag men nu när det är fixat i övrigt i rummet + barnsäkrat kan vi vara där inne och leka och mysa.

När Troy låg i magen var rummet tänkt att bli ett djungelrum. Det stod klart för honom när han kom. Jag har haft svårt att ändra tema, trots att jag velat att E ska få en egen stil.

Det har ju heller inte varit bråttom eftersom hon inte varit så intresserad av att vara där.

Men nu. Nu är jag en bit på väg.

PappaN säljer objektivet till systemkameran, så därför bjuds det på lite halvfjösiga bilder.

hjälp!

Ok hörrni. Jag behöver ER hjälp!

Vi är med och tävlar på allt för föräldrar om att vinna resecheckar för 25 000:-.

Och jag vill så gärna vinna.

Tänk. Då kanske jag både kan få gifta mig och åka på bröllopsresa inom en relativt snar framtid.

Är ni med?

Klicka HÄR!

(Ja, det är så enkelt. Ni hjälper mig genom att klicka på länken...)

:-)

matblogg

Vem kunde tro att det skulle bli en matbloggerska av mig?

Inte jag iallafall.

Men jag måste bara visa er vad vi åt för gott idag. Jag önskar det följde doft med bilden, för det doftade underbart.

Vitkålsgratäng (vi,=pappaN, gjorde den precis som han gör potatisgratäng, fast på vitkål istället.), rostbiff och sallad med vinegrette. Lovely!

Tack Emma för det peppande mailet jag fick av dig när jag precis skulle till och börja med lchf. Utan det hade jag nog inte vågat.

Idag stod vågen på magiska -5,5 kg. Hurra!

~~~

Eira, som varit lite tandkrasslig ett par dagar, var piggare idag och därmed var vi på mamma&kompisträff. Det var strålande väder och jag E, mamma L & Alva hade jättehärligt på Carl Jularbocaféet. Flickorna är så söta med varandra och höll handen mellan vagnarna nästan hela vägen ner.

Väl på filten var A lite lugnare än E som nog satte i sig ett par hekto gräs och dessutom försökte ta sig både högt och lågt.

~~~

På förmiddagen skulle jag sätta E vid bordet. Hon satt på en "vanlig" stol och jag höll i henne. Plötsligt fick hon syn på något på golvet och kastade huvudet framåt och slog i bordskanten. Aj, aj. Liten ledsen tjej som nu har en avlång bula i pannan. Den första ordentligt blåa. :-(

"Fafa"

Imorse skrev jag att Eira är förtjust i bokstaven T och flertalet kombinationer. Under dagen har det övergått till bokstaven F. Allt är "Fff". Hon stirrar ut oss när vi pratar och när vi sakta säger ord med F följer hon med läpparna. "Fafa" ligger bra till. Då vet jag en som skulle bli glad.




Eira gillar sin nya "kulstångsleksak". Att ha den på bordet, som på bilden, var dock lite vanskligt. Fröken fräken tycker det är fantastiskt roligt att kasta ned.

Det här med LCHF har verkligen varit en nytändning för mig och N i köket. Nog för att det är svårt. Det krävs en ständig eftertanke. Men det blir heller inget snabbt och bara för ätandets skull. Vi äter supergott (nästan) varje dag. Idag blev det parmakyckling med citron och timjan samt citronsallad. Smaskens.

följer ni med?

Jag fick ett erbjudande om att blogga på mama. Och jag tänkte, varför inte? Ett nytt forum.
Innan jag bestämt mig för var jag gillar mest att blogga håller jag nog till på båda. Den här gör jag mig inte av med i första taget. Här finns så många minnen. Välkomna dit.

Någon annan som är sugen att blogga på mama?

förändring

Snart kommer en förändring i bloggen. Snart. ;-)

"Tttt"

Förra veckan började Eira hitta sina T. Allt var "Ttt". Samtidigt hittade hon lampan. Och fingret som kan peka. Under helgen utvecklades T till "Ttta" eller "Tttti". Sedan dess går det i raketfart. Hon härmar både Titta och Tittut. Och raketfart går det också framåt nu. Heja Heja!

oanade höjder

Det kom ett erbjudande idag. Och det pirrar lite i min mage.




PappaN tog natten. Typ. Matfabriken fick slå upp portarna en sväng, men då hade jag sovit i ett streck i ca fyra timmar - ett mycket trevligt undantag. En stund efter det brutala uppvaknandet av en handflata rakt över snoken ringde det på dörren och bästa C kom förbi. Vi käkade frukost och begav oss sedan ut på morgonpromenad. Tänkt var att E skulle sova. Vilket i vanlig ordning inte gick jättebra. Hon somnade en halvtimme in på promenaden. Svårsövd AB.

Nåväl. Hemma väntade pappaN glad över att ha fått sitt examensintyg. Kanske blir det en liten utflykt idag för att fira livet. Livet. Det om något är värt att firas.

briepaj

~~~

Dagen har gått bra, om än långsamt.

Skitregn. Skitväder.

Farmorn och farfarn kom förbi en sväng på eftermiddagen så att jag kunde ta mig iväg och handla. Någon promenad var det inte tal om och eftersom jag inte hade någon bilstol hemma fick E stanna hemma med F&F.

Till middag gjorde jag paj á la LCHF. Huvudingredienserna var salami och brie.

Den blev godkänd, dock lite låg. Kanske hade jag för små ägg, eller för stor form.

Smaken blev god iallafall.

Brie är så gott. Och eftersom det är helt tillåtet måste jag nog köpa mig en bit att ha att snaska på när suget faller in. Mmm.

På tal om sug väntar det två chokladbitar på mig.

Lite lördagsgott ska man väl ha, även om man sitter ensam.

~~~

Trevlig lördagskväll.

ogg, ogg

Då var vi ensamma igen då. Jag och Eira alltså. PappaN har jobbat i ett, sedan igår morse. Han kom hem sent igår kväll och sov. Och imorse åkte han igen och kommer inte hem förrän imorgon bitti. Då åker jag och jobbar. Tufft schema.

Därtill, är det fruktansvärt väder. Lite småregn som det var mot kvällen igår kan jag stå ut med. Men regn och blåsväder är det värsta jag vet. Ogg, ogg.










En dag i veckan, när det var fint väder,
sommarplanterade vi hos Troysan. Såhär fint blev det.

vänner på träd

Tack för senast!

studentande

Tröttmössor är vi allihopa, allihopa, allihopa.

Eira håller oss vakna om nätterna. Det är när det blir riktigt jobbigt som man inser att det varit rätt så bra. Ett tag. Kanske en vecka, eller två. Hoppas kan man ju på att det är tänderna i överkäken som spökar. Äta vill hon inte heller. Det är en bestämd dam som plutar med läpparna och skakar på huvudet. Och jag tvingar inte.

Utanför tjoas och visslas det för fullt. Vi bor precis bredvid skolan där studenterna är inne på sin sista tid i skolan.

Jag och Eira ska bege oss ut i regnet. Jag ska på cellprov och Eira ska få vara med bästa moffa. Skynda skynda.

det är ingen vanlig dag...

...nej, det är mammans födelsedag...

~

Ja, imorse var det min tur att bli väckt med skönsång och frukost på sängen. Eller ja, väckt och väckt. Eira tyckte att det var morgon redan 03.30. Och det gick inte att få henne att somna om.

När klockan var 05.30 var jag helt slut och på äkta bråkmakarvis snyftade jag fram... "-Det är ju faktiskt min födelsedag...". PappaN vaknade till liv och vaktade lillsnörpan så jag fick blunda en liten liten stund.

Nåväl, det blev morgon och pappaN åkte till jobbet. Jag och E har haft fullt upp hela dagen. På förmiddagen fick vi finbesök av Carro och Alinne och på eftermiddagen/kvällen kom mormor, morbror och svärfar (som för övrigt också fyller idag, HURRA bästa farfar).

En av glädjekällorna idag - SOLEN!

Ny plattång i ett paket från N och E.

TUSEN TACK FÖR ALLA GRATTISHÄLSNINGAR!

Nu ska jag njuta av mina sista timmar som 25-åring. Ja, än är det några timmar kvar.

Jag föddes kl 22.59.

klena nerver

Det är så sjukt spännande på Greys anatomy att jag var tvungen att gå iväg och tänka på annat en liten stund. Jag har för klena nerver för det här. Det här kan aldrig gå bra.


Vi har haft en underbar dag idag med våra finaste vänner Linda och Gustav. Promenad, bus och massa prat - fast alldeles för lite. Tiden går alldeles för fort.

dagen

Det har varit en bra dag. Verkligen.

Idag hade vi näst sista föräldrargruppen på BVC. Det är inte klokt. För inte alls länge sedan satt vi där i ringen och berättade om våra klimpar och hur deras resa till världen varit. Eira var bara en månad då. Idag satt de, allihop, mitt på golvet och lekte. Inte klokt alls.

PappaN åkte till jobbet efter träffen och släppte samtidigt av oss hos farmorn och farfarn. Vi planerade semester och nu har vi bokat en liten stuga. Härligt. Hela flocken på äventyr.

Imorgon ska vi äntligen åka till Borlänge och träffa våra underbara vänner. Det blir en bra dag.

Godnatt.

det nya kapitlet

Jag har under en lång tid haft ett dåligt förhållande till mat. Så pass att jag lätt hamnar i destruktiva mönster som svält eller överätande. Och ångest. Jag minns att min första ångestattack i samband med mat kom när jag var 10 år. Jag minns det mycket väl. Jag har dagboksanteckningar kvar och bara av att titta på bokstäverna minns jag trycket över bröstet.

Iallafall.

Efter alla graviditeter har kroppen förändrats. Bara under min första graviditet (missfall '07) gick jag upp några kilo som envist hakade sig fast. Med Troy i magen ('08) gick jag upp 19 kg. Av de tappade jag 15. Alltså fyra kvar. Plus de innan. Med Eira ('09) gick jag upp 15 kg. Av de försvann endast 6. Med lite lätt matematik kan man räkna ut att jag väger en hel del mer än vad jag skulle vilja. Alltså var något tvunget att göras.



För tre veckor sedan började mitt nya kapitel. PappaN får hänga med som stöd (han vill också minska lite i omkrets, men har inte riktigt samma behov). Efter noga övervägande och efterforskande började vi äta enligt LCHF (Low Carb, High Fat). Alltså, vi tog bort (nästan alla) kolhydrater och tillsatte extra mycket fett. Svårt? Javisst. Det är ett helt nytt tankesätt som går emot allt jag tidigare levt efter.





Efter några dagar kom biverkningar i form av extrem trötthet, huvudvärk, ledvärk. Sockerabstinens. Jag inser nu att jag fullkomligt frossat i socker och kolhydrater. Trots att jag tidigare tyckt att jag varit ganska sparsam med sådant. Efter en vecka hade jag minskat 1,8 kg och svullnaden kring mage och rygg var definitivt mindre. Nu, efter tre veckor ligger jag på ca -4 kg. Ledvärken - som jag hade innan vi startade - är mycket mindre och illamåendet som jag dragits med ända sedan graviditeterna är i stort sett ett minne blott.

Eftersom jag fortfarande delammar (främst kväll, morgon och något mellanmål) ligger jag inte jättelågt med kolhydraterna. Jag testar mig fortfarande fram för hur lågt jag kan gå och samtidigt må bra och hålla amningen vid liv. Det är en balansgång.


Fortsättning följer...

godmorgon

Det känns lite bättre idag. Jag tror att jag har blivit solberoende. De dagar solen inte skiner känner jag mig inte på topp. Idag skiner solen och vi, som har varit vakna ett tag, ska ta oss ut på dagens första promenad. Det är härligt och jag går med spänning och lyssnar till det sista av boken "I cirkelns mitt".

Godmorgon och en trevlig dag önskar vi er!

min person

Jag är inte ur form. Jag är bara inte riktigt i. Form alltså. Känner mig lite olustig i kroppen. Sådär som när skinnet är för litet. Jag hade tänkt skriva om mitt nya kapitel, men hittar inte riktigt motivationen idag. Det handlar om LCHF iallafall, för er som undrat.

Idag fyller min underbara vän Carro år. Det är snart sju år sedan vi lärde känna varandra. Min själssyster. Mina fötter på jorden. Det finns ingen, förutom N, som känner mig lika bra som C. Vi behöver inte prata. Vi vet ändå. Det är vänskap.

I ett avsnitt av Greys anatomy förklarar Christina för Meridith att hon är hennes "person". Carro är min person.

8 månader

I dagarna har vårt lilla hjärtegryn blivit 8 månader.

Jag har svårt att förstå att vi har haft en sådan tur att få ha världens lilla solstråle här hos oss.

Det bränner av kärlek inom mig när denna lilla varelse ropar efter mig.

Att få vara mamma är det största och vackraste jag varit med om.

Att få vara mamma till just Eira.

Det finns inga ord som ger rättvisa.

Inga ord.

Bara kärlek.

"Du skänker oss en glädje vi inte visste fanns

Du skänker oss en tacksamhet, att vi fick denna chans

Du skänker oss en trygghet när livet är för stort

Du skänker oss en tro på det vi gjort

~

Du ger morgondagen mening när livet verkar svårt

Du ger oss allt det mjuka så att ingenting blir hårt

Du ger oss dina frågor, du ger oss dina svar

Du hjälper oss att se allt det vi har

~

Att se in i dina ögon är en gåva som vi fått

Att se dig när du skrattar slår både stort och smått

Att hålla dig intill oss känns kärleksfullt och gott

Vårt eget lilla frö som vi har sått

~

Vi ska hjälpa dig och stötta dig längs vägen där du går

Vi finns här vid din sida så länge som vi får

Vi finns här alla dagar, månader och år så länge våra hjärtan slår
Ja vi finns här alla dagar, månader och år så länge våra hjärtan slår"

Linda Andersson Burström

lovord

Så är vi hemma nu, från en liten tripp i den större staden. Borta bra, men hemma bäst. Än en gång. Det kan vara bra att påminnas. Vi har haft det toppen iallafall.

Igår var det dags för examen. Det var med en liten tår brännandes i ögonvrån som vi från bänken såg vår älskade pappa och man (jo, han är min man även om vi inte är gifta), bärandes på Mälardalens studentkårsfana, stolt vandra fram i kyrkan. Att det här skulle gå, att genomföra tre års stenhårda studier samtidigt som alla tragedier vi tagit oss igenom, är beundransvärt. Blod, svett och tårar är uttyck som kommer väl till pass. Jag skulle nog våga påstå att det inte finns någon som är värd fler lovord än vår pappaN när det kommer till den här examen. Vilken kämpe han är. Att han dessutom har fixat jobb som sjukgymnast på ett alldeles förträffligt ställe, såhär direkt efter examen, är också helt fantastiskt.

Vi hann med att äta lite lunch mellan pappaNs och fasterns examen. Eira passade då, väldigt lägligt, på att sova. Hon var som en dröm i kyrkan. När fastern fick sitt namn uppropat och mottog ros och brosch drog hon dessutom till med en liten hejaramsa. ;-) Fastern som för övrigt också har gjort ett fantastiskt jobb - världens bästa faster!

På kvällen, igår, intogs mat, på en grekisk restaurang, som vi blev bjudna på av svärfar. Tusen, miljoner, TACK! God mat och min mage stod i alla möjliga hörn. Jag skulle ha druckit lite vin, men backade ur när det närmade sig. Jag hinner. Väl hemma hos fastern igen packade vi ut madrasser på golvet - hela golvet täcktes - och operation nattning påbörjades. Det gick sådär. Eira var inte alls med på noterna att sova när alla andra var vakna. Efter ca 1,5 timme somnade hon äntligen. En ganska fantastisk natt följde med endast ett uppvaknande och när klockan var sex och Eira tyckte att det var morgon tog farmorn och farfarn över. E hade somnat om och vi alla slog upp våra blåa och gröna när klockan var över nio. Skönt.

Så. Nu har pappaN packat upp allt och jag ska krypa upp i soffan och mysa med min legitimerade sjukgymnast. Härligt!

heja

Mitt nya kapitel har förresten gjort så att jag får på mig min förlovningsring igen.

Heja, heja!

examen nästa

PappaN är hemma och ordningen är återställd. Natten gick ok. Två gånger mat och enstaka nappinstoppningar. Ok alltså. På fm besökte vi BVC. Alla kurvor fortsätter följas och lilldonnan imponerade stort på Å då hon vinkade på hej och hejdå. Vinkande är för övrigt veckans innegrej. Vi vinkar så fort vi ses. Alltså vinkningar ut ur rummet och tillbaka.

Sedan fick Eira sällskapa med mormis medan jag klippte mig. Skönt att få av riset, det var nästan så jag skämdes när jag talade om att sist jag klippte mig var i december.

Nu hägrar packning. Vi ska på minisemester i Västerås. Imorgon är det nämligen den STORA examensdagen för pappaN och faster A. Duktiga, duktiga Ni. LOVE YOU!

ensam natt

Jag har varit så seg idag. Jag tror all väntan i Falun igår tog alla krafter ur mig. Tur att det var solsken idag. Solen har en läkande effekt.

.

Läkaren, igår, trodde alltså att Eira har astma. Det är något som även vi misstänkt eftersom både jag och pappaN har det. Det finns även på fler sidor i släkten, så det ligger nära till hands. Nåväl, idag hämtade pappaN ut kortison och luftrörsvidgande som vi ska behandla med en tid framöver. Eira var inte överförtjust över masken som ska hållas framför i 5-10 andetag. Förhoppningsvis vänjer hon sig. Vi får leka fram en relation helt enkelt...

.

I lunchsolen mötte vi upp med mammor & bebiskompisar. Eftersom det är lite dåligt med skugga vid vår gula villa köpte vi "ta-med-fika" och tog oss till Karlbergsparken. Där hade vi en mysig stund i vanlig ordning. Finfina foton lyckades jag få till, men pappaN har kameran så de får komma upp en annan dag.

.

Jag och E ska tillbringa vår första ensamma natt inatt. På eftermiddagen skjutsade vi pappaN till tåget som skulle ta honom till V-ås där han har examensmiddag och eftersom han har skola imorgon lämpar det sig bäst att han sover över hos faster A. Än så länge är allt väl. Vi tog en långprommis runt stan efter skjutsen och sedan gick vi hem och badade (ja, E då förstås eftersom mamman inte får plats i baljan). Det var en trött tjej som sedan myste under filten med vällingen och snutten till Drömkåken. Nu hoppas vi på en lugn och sömnrik natt!

Såhär fin var presenten jag fick av min helt underbara familj på morsdag. Älskar.

akutbesök

Att sitta på akuten i 8 timmar med en snart 8 månaders bebis är ingen höjdare. Om det inte vore för att läkaren faktiskt i det stora hela var bra och att vi till sist fick hjälp skulle jag vara rosenrasande.
Allt som allt - undersökning, inhalation & receptskrivning - tog ca 10 minuter. 10 minuter! Vad hände de resterande 7 timmar och 50 minutrarna?! Vi väntade. Väntade. Väntade. Tur att Eira är världens gladaste lilla skrutt. Så länge mamma och pappa är med finner hon sig i det mesta.

Trötta ögon är det nu. Sängen nästa.